It is generally not a good idea for an officer to stand out in the battlefield och en häst med sådan utstickande färg antagligen ledde till högre än vanliga officersförluster.,,Knabstruppern är en hästras från Danmark som har fått sitt namn efter godset Knabstrup på nordvästra Själland. Den karaktäriseras av den prickiga färgen, kallad tigrerad och är populär som ridhäst både för barn och vuxna och även inom cirkusen.
Knabstruphästen härstammar från tiden för napoleonkrigen, närmare bestämt från år 1812, då en fången spansk officer lär ha sålt sitt tigrerade sto till en dansk slaktare vid namn Flæbe. Stoet kallades därför "Flæbehoppen" (Flæbes sto) och var troligtvis en ättling till de berömda spanska hästarna. Flæbehoppen såldes vidare till en dansk domare vid namn Lunn som var ägare till godset Knabstrup på norra Själland. Där användes stoet som avelssto och blev eftersökt på grund av sin snabbhet och uthållighet, samt att hennes avkommor ofta ärvde den prickiga färgen.
År 1808 betäcktes Flæbehoppen med en hingst av rasen Fredriksborgare och blev stammor till en linje med tigrerade hästar, huvudsakligen genom sin sonson Mikkel. Mikkel är numera betraktad som rasens stamfader.
Det finns så många krig att hålla ordning på. Du får frågan trots att du är tyken.Fra den slesvigske krig 1848 – 1850 er et par interessante beretninger!
Villars Lunn afgav i 1848, 2 heste som officersheste, den ene var Natalia som blev redet af Oberst Læssøe, der faldt ved i Gryde skov ved Isted 1850. Oberst Læssøe blev skudt, hestens iøjnefaldende farve har været godt sigte. Natalie blev senere hingstemoder inden for avlen; en af dens sønner fik navnet Løssøe, en dejlig brun hingst.
Remontekommisionen modtog i 1848 3 knabstrupperheste fra godset af samme navn. Den ene var en hingst Mikkel. At samme Mikkel blev ridedyr for General Schleppegrell var et uomstødeligt faktum, selvom nogle påstår han red en brun hest, som han er gengivet på ifølge Otto Baches maleri. Men en general drager ikke i krig med kun en hest, men med mindst tre.
General Schleppegrell blev skudt i Slaget ved Isted 1850 og hans hest løb løbsk. Det var en hingst, hvid med røde pletter – både i hårlaget og på mulen. Den blev indfanget ude i heden vest for Skovby, og bønderne gemte hesten, til der var faldet ro over landet, thi man var klar over hingstens værdi.
Alle den danske hærs eftersøgning efter hingsten var forgæves, man forstod at tie derpå egnen. Hingsten begyndte så at sætte afkom, lette og livlige og muntre springere – alle med disse mærkelige farver og meget efterspurgte, for de havde en fin rejsning og et smukt trav og så godt ud.