Quiz: Hästen i historien

[Markus Holst]

Den ras som den lille hästens ras har gett upphov till kallas även den för "världens äldsta hästras".

[Patrik Öbrink]

Kan det vara Kaspisk häst?

Den Kaspiska hästen är en hästras med hela Iran som ursprungsland. Den har en mankhöjd på ca 100-130 cm men kan även bli större. Trots detta räknas den Kaspiska hästen inte som ponny utan räknas som miniatyrhäst då den har en stor hästs utseende. Hästrasens färger är alla utom skäck, dock förekommer det oftast brun, fux, svart och skimmel. Den används till ridning, körning och även utställning. Det sägs även att den Kaspiska hästen är en av anfäderna till det arabiska fullblodet och anses var den moderna motsvarigheten til Häst typ 4, en av de typerna som är förfäder till alla dagens moderna hästar.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kaspisk_h%C3%A4st

[Markus Holst]

Just det, kaspisk häst.

Att en del små raser, som fjording, islänning och kaspisk häst, inte skall kallas för ponny handlar mer om ägarnas hybris än om egenskaper hos rasen. Ponny förknippas av många som något gulligt för barn varför en del vuxna inte vill kalla sina fiiina hästar för ponny.

Patrik tar över.

[Patrik Öbrink]

Just det, kaspisk häst.

Att en del små raser, som fjording, islänning och kaspisk häst, inte skall kallas för ponny handlar mer om ägarnas hybris än om egenskaper hos rasen. Ponny förknippas av många som något gulligt för barn varför en del vuxna inte vill kalla sina fiiina hästar för ponny.

Patrik tar över.

Ja, det verkar vara lite av en lek med ord.

Återkommer med ny fråga på måndag.

[Patrik Öbrink]

Vem är den här kände ryttaren? Han saknar häst på den här bilden, men observera sporrarna. Snabelskorna leder er dock till fel tid.

[Markus Holst]

Så vi skall leta efter en kille som INTE ser ut som han på bilden

Det finns ju en del intressant symbolik i tavlan, ett armborst, en sax och en halv gran med en fågel i, som jag inte vet vad det står för. Jag gissar att det är någon naiv kyrkomålning föreställande Sankt Göran.

[Patrik Öbrink]

Så vi skall leta efter en kille som INTE ser ut som han på bilden

Det finns ju en del intressant symbolik i tavlan, ett armborst, en sax och en halv gran med en fågel i, som jag inte vet vad det står för. Jag gissar att det är någon naiv kyrkomålning föreställande Sankt Göran.

Ja, det är väl något att bita i ...

Du vet hur det är med kyrkokons: Full med anakronistiska detaljer, i synnerhet om man inte riktigt vet hur personen ifråga såg ut. Men det är i alla fall av rent praktiska skäl som den här personen saknar häst i just den här målningen. Annars brukar han i regel rida.

S:t Göran är en bra gissning, men tyvärr fel.

[Markus Holst]

Är det en av uppenbarelseboken fyra ryttare?

[Patrik Öbrink]

Nej, det är inte heller en av apokalypsens fyra ryttare.

Så här brukar vår ryttare avbildas:

[Femtiotrean]

Träskulptur. S:t Martin av Tours, 1500-talets början. Hamrånge kyrka.

Han lät döpa sig vid arton års ålder efter att ha fått en uppenbarelse: Han och hans kamrater mötte en tiggare som var frusen, eftersom han inte hade några pengar tog han sin mantel och delade den i två och gav tiggaren halva trots att hans kamrater hånade honom. På natten såg han hur Jesus hade den halva manteln på sig och sade till de änglar han hade omkring sig att han fått den av Martin, som ännu inte var döpt. När han vaknade på morgonen var manteln hel och han lät döpa sig.[2] Mantel heter pallium på latin, och ur legenden kommer begreppet palliativ vård. Martins delning av sin mantel brukar beskrivas som den första palliativa handlingen.

PS Jag skulle ha gissat:

Saint Eligius (also Eloy, Eloi or Loye; French: Éloi; 11 June 588 – 1 December 660 AD) is the patron saint of goldsmiths, other metalworkers, and coin collectors. He is also the patron saint of veterinarians, the Royal Electrical and Mechanical Engineers (REME), a corps of the British Army, but he is best known for being the patron saint of horses and those who work with them.

[Patrik Öbrink]

Javisst är det S:t Martin av Tours.

På bilden är han avbildad i form av en så kallad "valvgubbe" i Vårfrukyrkan i Enköping. Dessa "valvgubbar" murades upp samtidigt som valven slogs och det ser ut som att de håller upp valvet. Därför avbildas den helige Martin utan häst, men det går ändå att identifiera honom. Armborstet avslöjar att det rör sig om ett krigarhelgon medan fågeln, tallen och saxen är direkt kopplade till honom. Fågeln och tallen finns med i två av legenderna om honom och saxen torde kunna förklaras med att Martin var skräddarnas skyddshelgon.

Det finns flera helgon som sägs skydda hästar och ryttare. S:t martin är en av dem.

Jag lämnar över frågan till Femtiotrean.

[Femtiotrean]

"Vem är valvgubben i Vårfrukyrkan?"

Valvgubbe, dock ej Martin av Tours:




Vi fortsätter med hästen i konst - konsthistoria är ju historia det också - och frågar: Vem är konstnären?

[Markus Holst]

Jag gissar på

George Stubbs, född 25 augusti 1724 i Liverpool, död 10 juli 1806 i London, var en engelsk målare som blev mest känd för sina hästmålningar.

[Femtiotrean]

Stubbs was obsessed with the subject of a lion attacking a horse, making at least seventeen works on the theme/.../
In preparation for the work, he made many studies of caged lions at the Tower of London and at Lord Shelbourne's menagerie on Hounslow Heath. Stubbs's interest in the subject is traditionally presumed to originate from a scene he reportedly witnessed in North Africa during his return by sea from Italy. This was largely disproven, however, with the reappearance of an oil painting Stubbs made of the subject, Horse Devoured by a Lion, in which the horse is pressed to the ground (Tate Gallery T02058). It differs from all other known versions of the work, but is strikingly similar to a Roman copy of a Greek sculpture group that Stubbs could have seen at the Palazzo dei Conservatori in Rome in 1754.

The innovative subject proved popular and influential. It allowed Stubbs to demonstrate his virtuosity as an animal and landscape painter, while enabling him, through his reference to a classical source, to elevate animal painting to history painting. The horse's noble submission to his inevitable fate suggests the heroic, moral overtones of stoical Roman virtue.

Stubbs often painted domestic animals, but in expanding his practice in 1762 to depict wild animals, he became a leader in “sublime” themes in art. According to the contemporary philosopher Edmund Burke, the beautiful was calming, but the sublime—which was defined as a terrifying or disturbing event, contemplated from a safe distance or within the controlled confines of art—inspired the more potent emotion of excitement stoked by terror. The sublime, Burke argued, “comes upon us in the gloomy forest, and in the howling wilderness, in the form of the lion, the tiger, the panther, or the rhinoceros.

It is from this process of high intensity affective communication between human beings and animals that one of Stubbs’s most important contributions to the sublime stems. The sublime viewer fashioned by Burke and Stubbs does not only slip into the horse’s affective or experiential position of terror, but, insofar as they do so, they undergo significant corporeal changes with important visual corollaries. For Burke, indeed, the sublime viewer is an agitated creature, literally vibrating with the energy of terror, both shaken and delighted by a kind of pain which, like intense labour, stretches, convulses and enlivens the muscular, sensory and nervous systems. Overwhelmed by fear, the horse’s body also stretches and contracts every sinew and fibre with an unprecedented precision that visually replicates the physiological state of embodied contractility described by Burke as the principal ‘effect’ of fear and terror on human viewers. No one was more sensitive to the visual spectacle of this anatomical and physiological empathy than Horace Walpole in a poem directly inspired by Stubbs’s painting.

In that sublime essay – my blood runs back,
My fibres tremble, my sinews slack;
I feel his feelings; how he stands transfix’d!
How all the passions in his mien are mix’d!

Markus har frågan!

[Markus Holst]

Låt oss söka namnet på en annan känd hästmålare - som lyckades sämre när han försökte måla ett sällsynt djur han aldrig sett.