Är Romantiken på gång igen?

[Amund]

Eftersom den vetenskapliga utvecklingen har förändrat samhället i så stor utsträckning under 1900-talet så undrar jag om inte en motreaktion är att vänta. Jules Vernes romaner om oupptäckta platser på jorden fungerar inte längre, vi känner redan till alla jordens geografiska platser i stort sett och även rymden har blivit hyfsat kartlagd, åtminstone i ett 1800-talsperspektiv.

Andelen verkligt troende människor minskar i världen mycket pga. förnuftets rationalitet som kommer med utbildning men även med politiska och religiösa friheter. Andlighet och fantasi har länge fått stå tillbaka i en genomförnuftig värld men fantasygenren är nu populärare än någonsin. Vidare är min uppfattning att acceptansen för mer abstrakta och fantasieggande idéer, men som går på tvärs mot de etablerade uppfattningarna i samhället ständigt ökar.

Frågan jag ställer, naturligtvis helt utan värderingar, är om vi kanske befinner oss i ett förstadium till någonting som liknar en form av Romantiken, en sorts reaktion på den tråkiga och rationella vetenskapen?

[Anders G]

Möjligt. Tekniken är så mogen att medelsvensson kan klara sig utan att veta hur saker fungerar, och då kan "nyromantikens" värderingar få styra det bekväma livet.

[LasseMaja]

Jag tror det är riktigt. Inom kulturen tycker jag det märks, fantasy, som du nämner, men även skräck och sci-fi är ju i ropet rejält inom populärkultur, litteratur, film/TV, dataspel, rollspel osv. Det har ju även funnits en stor trend inom nyandlighet, med meditation, yoga, andlighet osv, även om det inte är lika tydligt som när det gäller litteratur. En vällevnadstrend har också dragning ditåt. Man konsumerar inte längre materiella ting, man konsumerar även upplevelser, hälsa, träning och själslig hälsa. Nationalismen är också på frammarsch och den har ju ofta en komponent av något mytiskt och uråldrigt inom sig. Framväxten av mångkulturella samhällen i västvärlden har lett till att både de ursprungliga västerlänningarna men även de nya medborgarna, söker sina rötter och sitt ursprung på ett djupare plan. När jag var ung fanns ju funderingarna om att vi alla skulle bli internationella medborgare och prata engelska snart. Så känns det inte längre. Sen skall man komma ihåg att även om vi kallar det för någon form av nyromantik, så blir det ju ingen upprepning av den tidigare romantiken.

[a81]

Det som har hänt de senaste 20-30 åren är att världen blivit mer som Sverige och Sverige mer som världen. Vi sticker inte ut lika mycket jämfört med andra länder längre.

[a81]

Framväxten av mångkulturella samhällen i västvärlden har lett till att både de ursprungliga västerlänningarna men även de nya medborgarna, söker sina rötter och sitt ursprung på ett djupare plan. När jag var ung fanns ju funderingarna om att vi alla skulle bli internationella medborgare och prata engelska snart. Så känns det inte längre.

Vet inte om folk i allmänhet söker sina rötter så mycket. Jag upplever snarare att historieintresset och särskilt historiekunskaperna har minskat på senare år.

Jag kan hålla med om att vi för 10-20 år sedan mer än idag verkade gå mot en internationell globaliserad värld, men däremot tycker jag att engelskans framfart varit starkare än vad jag kunde föreställa mig för 10-20 år sedan. Engelskan håller alltmer på att ta över som affärs- och undervisningsspråk i Sverige. Och man ser alltfler av tvåspråkiga skyltar och hör allt oftare engelska talas på stan.

[Gerrgul]

ch man ser alltfler av tvåspråkiga skyltar och hör allt oftare engelska talas på stan.

Intressant! och det är en tydlig svensk tendens. Inte alls lika stark i våra grannländer. Man översätter inte engelska filmtitlar, t ex. Här i norr har flygplatsen döpts om till Lule Airport. Det började märkas när svenska storföretag tog bort prickar och ringar i sina namn, från Skånska till Skanska, etc. (bare di inte tar bört prickera från Boförs!, som Hagforsbon sa..) I grunden fenomenalt enfaldigt, enligt min mening. Den som uppträder som en kulturell strykhund och skäms för sitt språk, bemöts sällan med respekt.

Men det blev nu ett stickspår i diskussionen om romantikens återkomst. Jag tror den är överskattad, eftersom det alltsedan det vetenskapliga genombrottet har existerat mysticistiska och romantiska underströmmar i västerlandets kultur. Det typiska är att dessa ständigt lånar rekvisita och begrepp som florerar just vid den för tillfället aktuella forskningsfronten. Idag är det partikelfysiken och resonemang om olika "energier" som får bilda fond för fantasterierna. Vid förra sekelskiftet var det elektriciteten som romantiska författare kunde spinna vidare på för att kittla läsarens fantasi om inre och yttre elektricitet. Typexempel är författare som Marie Corelli, en av de absolut största bästsäljarna för hundra år sedan. Eller gå tillbaka till vår egen gustavianska tid och storyn kring fantasten Plommenfelt och magnetismen...

Absolut finns det romantiska strömningar i dag och de breder ut sig i våra medier, men som alltid i idéhistorien är det svårt att överblicka den egna samtiden och avgöra omfattningen.

[Amund]

Intressant! och det är en tydlig svensk tendens. Inte alls lika stark i våra grannländer. Man översätter inte engelska filmtitlar, t ex. Här i norr har flygplatsen döpts om till Lule Airport. Det började märkas när svenska storföretag tog bort prickar och ringar i sina namn, från Skånska till Skanska, etc. (bare di inte tar bört prickera från Boförs!, som Hagforsbon sa..) I grunden fenomenalt enfaldigt, enligt min mening. Den som uppträder som en kulturell strykhund och skäms för sitt språk, bemöts sällan med respekt.

Håller med!

Men det blev nu ett stickspår i diskussionen om romantikens återkomst. Jag tror den är överskattad, eftersom det alltsedan det vetenskapliga genombrottet har existerat mysticistiska och romantiska underströmmar i västerlandets kultur. Det typiska är att dessa ständigt lånar rekvisita och begrepp som florerar just vid den för tillfället aktuella forskningsfronten. Idag är det partikelfysiken och resonemang om olika "energier" som får bilda fond för fantasterierna. Vid förra sekelskiftet var det elektriciteten som romantiska författare kunde spinna vidare på för att kittla läsarens fantasi om inre och yttre elektricitet. Typexempel är författare som Marie Corelli, en av de absolut största bästsäljarna för hundra år sedan. Eller gå tillbaka till vår egen gustavianska tid och storyn kring fantasten Plommenfelt och magnetismen...

Det där är en mycket intressant iakttagelse, det bör vara naturligt att aktuella forskningsområden kittlar fantasin, just ordet energi verkar vara både ett tekniskt men även ett psykologiskt begrepp.

Jag tror i alla fall att verkligheten och forskningen inte tillfredsställer människans behov av exploatering av verkligheten, det verkar finnas ett behov av mystifiering och sökande efter högre ideal och mening. Mycket tyder på att många upplever att det inte kan vara så enkelt som att vi föds, lever och dör, och thats it!

Absolut finns det romantiska strömningar i dag och de breder ut sig i våra medier, men som alltid i idéhistorien är det svårt att överblicka den egna samtiden och avgöra omfattningen.

Sant! Varje betraktelse är subjektiv. Min egen betraktelse av nutidsmänniskan säger att denna är mycket mottaglig för andlig och kulturell bedövning, kanske som en motreaktion mot en rationell, vetenskaplig och tråkig världsbild. En världsbild som måhända är trygg men som inte erbjuder några spännande svar?

Nationalismen är också på frammarsch och den har ju ofta en komponent av något mytiskt och uråldrigt inom sig.

Ja nationalismen har definitivt fått ett uppsving. Jag har alltid hävdat att viljan till självständighet alltid är avhängigt av i fall man tjänar ekonomiskt på det eller inte, numera är jag inte så säker längre. Nationalismen har jag alltid betraktat enbart som en sorts politisk idé men den kanske även uppfyller andliga behov på något sätt, ett sätt där det nationella narrativet lyfts fram och genomsyrar människors vardag?

[LasseMaja]

Är det nån som har koll på arkitektur? Det brukar ju skilja rejält på byggstilar, kan väl tänka mig att funktionalismen på ett vis är romantikens motpol inom arkitekturen. Hur byggs det idag? Är vi i en fortsättning av 60-talets betongkuber eller befinner vi oss i nån sorts motreaktion?

[a81]

Är det nån som har koll på arkitektur? Det brukar ju skilja rejält på byggstilar, kan väl tänka mig att funktionalismen på ett vis är romantikens motpol inom arkitekturen. Hur byggs det idag? Är vi i en fortsättning av 60-talets betongkuber eller befinner vi oss i nån sorts motreaktion?

Det allra mesta som byggs i Sverige är starkt modernistiskt. Jag tycker mig dock se en viss omsvängning till en mera hemtrevlig och mindre kal inredning när man tittar på t ex bostadsannonser. Kanske kan man skönja små steg mot mer "romantisk" design?

Det känns mera generellt som att vi är inne i en brytningstid. Internet har på gott och ont fått väljare att förstå vad andra väljare tycker. Tiden när politiker var räddare för att stöta sig med journalister och "experter" än med väljarna börjar ta slut. Nackdelen är att populismen kan bli för stark, men om det hanteras rätt kan demokratin stärkas. Jag tror att vi för se mindre av ideologiska knasigheter som dessa i framtiden:

http://www.skovdenyheter.se/article/fri ... deprogram/

Men å andra sidan riskerar vi som sagt att få mer av populism och okänsliga lösningar på svåra frågor.

[erep]

Edit: Politik bortplockat.

I artikeln http://www.svd.se/c-vill-slopa-skolplikten nämns att religiösa skolor som bara undervisar bibeln (eller koranen, vilket av någon orsak inte nämns) inte önskas. I Finland funkar det så, att de hemskolade barnen skall följa samma undervisningsplan som skolorna. Barnen kontrolleras även tidvis av den kommunala skolan, dvs. de får gjöra prov i samma obligatoriska ämnen som barnen i de kommunala skolorna (icke-kommunala skolor finns i några tiotal och vinst är inte tillåtet ens i andrahand som i Sverige).

--------

Generellt är ämnet intressant. Dels finns olika sorters New Age fenomen och ett stort antal totalt icke källkritiska människor, dels torde den allmänna skolningsnivån i de utvecklade länderna vara högre än någonsin tidigare.

Fantasy och Sci-Fi skulle jag inte inräkna i okunskap.De flesta vet nog skillnaden mellan dessa och verkligheten.

[LasseMaja]

Försök och undvik att göra detta till politik, tack.

[a81]

Det har hänt en del på fem år. Jag är numera också inne på att vi går mot mera "romantiska" tider. Arkitekturupproret är ett exempel på det:

https://www.arkitekturupproret.se/

Dock har jag lite svårt att förstå vurmen för just nystilar och jugend. Inget fel på det och det lilla som finns kvar bör bevaras, men varför inte satsa på 1920-talsklassicism, folkhemsfunkis och stram äldre svenska arkitektur (gustaviansk stil, etc.), lite mera klassiskt och trivsamt än det som byggs idag, men enkelt och skulle vara möjligt att bygga med 2000-talslöner, jämför till exempelvis S:t Eriksområdet i Stockholm:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/S:t_Eriksomr%C3%A5det

Sedan upplever jag ur ett historiskt perspektiv att insidan på nya hus är mer problematisk än utsidan. Öppen planlösning, obefintliga förråd och "krav" på minimalism försvårar möjligheterna till fritidsintressen och riskerar att leda till att mycket som borde sparas slängs.

[Markus Holst]

Insidan på hus gäller ju även villor. Där det förr fanns matkällare, garage och vind finns idag -ingenting. Kan detta vara en reaktion på välfärdssamhället där mat och andra resurser finns överallt och vi har råd att köpa allt vi vill varför spara inte längre är normen?

Jag irriterar mig ofta på att vår villa, byggd 2011, saknar de flesta kallutrymmen. det visste jag förvisso när vi byggde, men ändå.

[masase]

Gör inte möjligheten att bygga Friggebodar, Attefallshus et al det möjligt att bygga kallutrymmen för villor så länge tomten är hyggligt stor?

[a81]

Brist på förråd är nog nästan värst i nybyggda villor (eller egentligen allt byggt efter 1970 ungefär). Friggebodar löser väl delvis problemet, men stora öppna rum (allt byggt efter 2000 ungefär) och ett minimalistiskt ideal gör det svårt för många att syssla med fritidsintressen, spara på gamla saker, ta hand om arvegods, etc. Om vi inte får lite ändrade värderingar kring detta, så tror jag att mycket antikviteter och föremål av personhistoriskt intresse riskerar att försvinna om 10-20 år när 40- och 50-talisterna (yngsta generationen där inte minimalismen är så dominerande) hamnar på äldreboende eller avlider. Det ser jag som ett mycket större problem än modernistiska fasader.

Jag menar alltså att fokus är lite konstigt. Vill man ha en ökad respekt för historien, så bör man först och främst se till att det finns möjlighet (och är socialt accepterat) för folk att ha lite arvegods, sparade gamla dagböcker, fotoalbum, etc. En tom, vit, kal lägenhet i ett nyrenässanshus är mer historielös än en icke-minimalistiskt inredd lägenhet i ett modernistiskt hus...