Fascism

[Donkeyman]

Eftersom alla -ismer har blivit etiketter som lättsinnigt hängs på personer vars åsikter man inte gillar blir de klassiska begreppen typ kommunism, socialism, liberalism, fascism, nazism och så vidare väldigt urvattnade. Många människor använder till exempel etiketten fascism på nästan vad som helst som man ogillar. Det har blivit ett samlande uttryck för diktatur med kapitalistiska drag. Precis som socialism och kommunism för många är ett samlande begrepp för diktatur med planekonomiska drag.

Jag skall ställa ett par frågor kring fascismen och ber om att få slippa den sortens svepande svar. Jag tänker också i lite mer preciserade ordalag än den Östeuropeiska definitionen där alla som var mot kommunisterna i princip var fascister. Själv är jag inte så våldsamt stark på det här med teoretisk idéhistoria och vet att det finns betydligt vassare kunskaper på det fältet här på Skalman.

1. Fascismen och rasismen. Har jag rätt när jag påstår att rasism som till exempel antisemitism inte har varit ett grundläggande tema i den klassiska fascismen. Mussolinis Italien samarbetade visserligen med Hitlers Tyskland i det här avseendet men det var mer som en eftergift till sin samarbetspartner än något som berodde på en djup ideologisk tanke. Fascismens nationalism tog i grunden andra utttyck.

2. Korporativismen var ett grundläggande begrepp hos fascismen den gången. Italien byggdes också upp enligt de korporativa idealen under Mussolini. Är det riktigt att påstå att liknande idéer hade starkt inflytande hos
Perons Argentina och Salazars Portugal medan de inte på samma sätt utgjorde en viktig ideologisk grundval för Francos Spanien.

Kan man gå så långt att man påstår att Spanien under Franco inte var fascistiskt utan en helt "vanlig" högerdiktatur även om man samarbetade nära med Hitlers Tyskland. Samtidigt som Argentina och Portugal på sin tid var samhällen med ett klart fascistiskt drag.

3. Slutligen en följdfråga - är det korrekt att påstå att det korporativa samhället är en så viktig grundbjälke hos fascismen att en regim eller ett parti som inte strävar mot detta inte heller är fascistisk. Sett idéhistoriskt - inte retoriskt.

[G:son]

1. Håller med dig om detta, fascismen satte staten i första hand. Det gällde för människorna att bli goda medborgare och fascister i den "nya" staten. Nationalsocialismen utgick i stället från betydligt dunklare begrepp, så som folket och blodet. Man kan säga, att alla gavs en chans att bli fascister, medan nazismen från början uteslöt vissa grupper.

2. Instämmer även i detta. Franco var ingen fascist i den idéhistoriska betydelsen, utan ultrakonservativ och reaktionär. Han hade ett nära samarbete med den katolska kyrkan, vilket också är atypiskt för fascismen. Mussolini själv var sannolikt ateist eller agnostiker, men han fann sig i att de flesta italienare var katoliker. Nationalsocialismen däremot var klart kristendomsfientlig, även om ett samarbete förekom också i Tyskland.

3. Enligt min mening, ja. Korporativismen är en oskiljaktig del av fascismen.

/G:son

[Giancarlo]

2. Instämmer även i detta. Franco var ingen fascist i den idéhistoriska betydelsen, utan ultrakonservativ och reaktionär. Han hade ett nära samarbete med den katolska kyrkan, vilket också är atypiskt för fascismen. /G:son

Det verkar vara ett genomgripande tema för alla regimer som beskrivits som "sanna" fascistregimer att de varit styrande i katolsktdominerande länder. Förutom Italien; Österrike, Spanien, Portugal, Kroatien, Argentina etc

[G:son]

2. Instämmer även i detta. Franco var ingen fascist i den idéhistoriska betydelsen, utan ultrakonservativ och reaktionär. Han hade ett nära samarbete med den katolska kyrkan, vilket också är atypiskt för fascismen. /G:son

Det verkar vara ett genomgripande tema för alla regimer som beskrivits som "sanna" fascistregimer att de varit styrande i katolsktdominerande länder. Förutom Italien; Österrike, Spanien, Portugal, Kroatien, Argentina etc

Ja, alla de där länderna har ju beskrivits som fascistiska, och det kan väl inte anses som direkt felaktigt, åtminstone inte i ett ledigt språkbruk. Men i ett idéhistoriskt perspektiv skulle jag hellre använda t.ex. ordet "fascistoida". Fascismen, liksom nationalsocialismen, hade ett revolutionärt element, som saknades i de flesta nämnda länder, och i synnerhet i Spanien.

/G:son

[Dûrion Annûndil]

Det kanske ska nämnas att Franco och falangisterna startade det Spanska inbördeskriget med ett kuppförsök och sedan militär revolt mot den sittande vänsterregeringen.

Mvh -Dan

[G:son]

Det kanske ska nämnas att Franco och falangisterna startade det Spanska inbördeskriget med ett kuppförsök och sedan militär revolt mot den sittande vänsterregeringen.

Mvh -Dan

Ja, men det gör knappast Francos ideologi till revolutionär, för vi diskuterar ju inte semantik här. En ledare blir inte fascist bara för att han bär uniform och griper makten med våld. Men för undvikande av missförstånd, i praktiken var det inte så stor skillnad på t.ex. Mussolini och Franco, men den idéhistoriska bakgrunden för rörelserna är annorlunda, enligt min åsikt.

/G:son

[Dûrion Annûndil]

Då får jag väl säga för att komplicera det ytterligare, så var ju Franco snarast ideologiskt konservativ - men hans tillvägagångssätt var revolutionärt. Och hans främsta politiska allierade var de ideologiskt sett revolutionära falangisterna (vars ideologi han sedan tog kontroll över). Så även om Franco inte var särskilt revolutionär, så var den spanska fascistiska rörelsen väl det.

Mvh -Dan

[G:son]

Då är vi nog i stort sett överens i den här frågan. Franco var aldrig medlem av falangistpartiet, vill jag minnas. Han neutraliserade det genom att dela makten med det, och den förhärskande ideologin i Spanien blev Francos egen konservatism.

Förvisso hade Franco även flera egenskaper som kännetecknar en fascistledare. T.ex. var han ju utan tvekan en stark ledare.

/G:son

[hilbert]

Jag har för mig att Tingsten ansåg att fascismen var en borgerlig ideologi.
Han skall ha skrivit något sådant i en bok om totalitära ideologier.

[Dûrion Annûndil]

Då är vi nog i stort sett överens i den här frågan. Franco var aldrig medlem av falangistpartiet, vill jag minnas. Han neutraliserade det genom att dela makten med det, och den förhärskande ideologin i Spanien blev Francos egen konservatism.

Nja, det jag invänder emot är väl din beskrivning av den spanska fascismen som icke-revolutionär. Falangisterna var ju det, och det fanns väl gott om andra sådana grupper bland spanska fascister. Att Franco lyckades ta över makten över de olika partierna och förena falangister, carlister och CEDA under eget styre i Falange Española Tradicionalista y de las Juntas de Ofensiva Nacional-Sindicalista och därefter diktera deras ideologi, förändrar ju inte deras ideologiska ursprung.

Korporativismen är en oskiljaktig del av fascismen.

...skrev du ju, men falangisterna visar ju på undantag.

Mvh -Dan

[Donkeyman]

Korporativismen är en oskiljaktig del av fascismen.

...skrev du ju, men falangisterna visar ju på undantag.

Spanien under Franco var väl inte präglat av korporativismen vilket också innebär att jag menar att det är fel att kalla Franco för fascist. Ett synsätt som jag försökte få bekräftat genom att skriva den här tråden.

(Såvida man inte väljer det moderna språkbruket där alla icke-socialistiska diktatorer buntas samman under etiketten fascister. Medan alla diktatorer med något litet snäv av socialistisk ideologi buntas ihop under etiketten kommunister.)

Men vänder man på det hela så har ju många andra samhällen mer eller mindre drag av korporativism utan att man för den skull ha utvecklat fascism. Genom att diverse intresseorganisationer fått en stark makt. Även det Svenska samhället under Socialdemokratins guldålder hade ju detta genom det fackligt-politiska samarbetet och samarbetet med arbetsgivarsidan, den så kallade Saltsjöbadsandan. Och i dagens Israeliska samhälle är väl parlamentet till stor del sammansatt av partier som representerar olika intressegrupper snarare än ideologier. Det finns säkert fler exempel som jag inte kommer på just nu.

Så kommer en följdfråga. Korporativism är en oskiljaktig del av fascismen. Fascismen är präglad av nationalism men inte av rasism. Fascismen är inte kopplad till religionen men den tolererar den.

Vad krävs mer för att man ur idéhistoriskt perspektiv skall kunna beteckna en rörelse som fascistisk ? Kanske att den hyllar en stark ledare. Eller ??????

[G:son]

Nja, det jag invänder emot är väl din beskrivning av den spanska fascismen som icke-revolutionär.

Min avsikt var att beskriva Franco som icke-revolutionär, och den detaljen är vi synbarligen överens om. Däremot är vi kanske mindre överens om, huruvida Spanien i sig var fascistiskt, och Franco en fascistledare. Min åsikt är, att Franco var ingen fascist, i det idéhistoriska perspektivet. Däremot bestod ju hans maktbas av bland annat fascister, och i praktiken styrdes Spanien på ett likartat sätt som t.ex. Italien. Men det konservativa inslaget var mycket starkt i Spanien under Francotiden.

/G:son

[Pewi]

I en tråd för kring två år sedan (viewtopic.php?f=29&t=28314&st=0&sk=t&sd=a&start=90) sammanfattade jag vad jag fått redogjort för mig var den idag gängse akademiska synen på fascism, ett slags minsta gemensamma nämnare som på ett ganska bra sätt fångar de olika fascistiska rörelsernas gemensamma ideologi. Jag skulle gissa att Franco hamnar utanför definitionen med den här listan, men däremot hamnar både Hitler, Mussolini, Pilkorsarna, Lapporörelsen, Engdahl-rörelsen osv innanför. Checklistan ser ut som följer:

A. Ideologi och mål:
- Framhållande av en idealistisk, vitalistisk viljefilosofi.
- Skapandet av en ny nationalistisk auktoritär stat som inte är baserad på traditionella principer och modeller.
- Organiserandet av en ny starkt reglerad, klassöverskridande (multiclass), integrerad nationell ekonomisk struktur, oavsett om den kallas nationalkorporativ, nationalsocialistisk eller nationalsyndikalistisk.
- Positiv syn på och användande av våld och krig.
- Målet att skapa ett imperium, expandera eller radikalt förändra nationens förhållande till andra länder/makter.

B. Fascismens negationer:
- Antiliberalism
- Antikommunism
- Antikonservatism (även om fascistiska grupper ofta kunde tänka sig att ingå tillfälliga allianser med olika rörelser, särskilt högern)

C. Stil och organisation:
- Försök till massmobilisering med militarisering av politiska relationer och stil och med målet av en masspartimilis.
- Understrykande av den estetiska strukturen av möten, symboler och politisk liturgi, och av emotionella och mystiska aspekter.
- Extremt fokus på den maskulina principen och manlig dominans, samtidigt med framhållandet av en starkt organisk syn på samhället.
- Framhållande av ungdomen framför andra faser av livet, understrykande av generationskonflikten, åtminstone som en start på den politiska förändringen.
- Tendens mot ett auktoritärt, karismatiskt personligt ledarskap, oavsett om ledarskapet från början är folkvalt eller inte.

Jag tycker att fascismen med hjälp av ovanstående blir en smula mer begriplig, jag hoppas att den kan vara till någon hjälp.

/P

[Blixten]

Men vänder man på det hela så har ju många andra samhällen mer eller mindre drag av korporativism utan att man för den skull ha utvecklat fascism. Genom att diverse intresseorganisationer fått en stark makt. Även det Svenska samhället under Socialdemokratins guldålder hade ju detta genom det fackligt-politiska samarbetet och samarbetet med arbetsgivarsidan, den så kallade Saltsjöbadsandan.

Detta är något jag funderat på, är inte "Sossesverige" ganska precis ett genomförande av de korporativistiska ideer som Mussolini hade? Bara en sådan sak som att man har organisationer som är remissinstanser är väl något väldigt speciellt svenskt? Eller? Och det var väl precis så som Mussolini ville ha det.

(Innan någon går i taket, jag ser inte några andra likheter melllan (s) och Mussolini. Ingen annan punkt på pewis utmärkta lista passar tex in på partiet.)

[Davian]

(Innan någon går i taket, jag ser inte några andra likheter melllan (s) och Mussolini. Ingen annan punkt på pewis utmärkta lista passar tex in på partiet.)

hela nummer 2 på listan gör :)