Skalman.nu Forum

1800-talets slutskede brukar benämnas imperialismens epok. Vilka motiv kan man ange som orsaker till imperialismen?
Imperialismen tog sig sedan olika uttryck i olika världsdelar sägs det. Kan ni ge mig några exempel på detta?
Eller var jag kan finna info om det.

Marx skulle ha sagt: imperialism är den yttersta konsekvensen av ett samhällssystem där det är o k att leva av andras arbete.
Friedman skulle ha sagt: imperialism är en outvecklad form av kapitalism som inte inser värdet i fria aktörers autonomi.

/ Probstner

Imperialismen är vad kolonialismen utvecklade sig till under inflytande av nationalism, industrialism och rasism.

LasseMaja har kort och konkret gett ett bra svar. Behovet av råmaterial till industrin var stort.

Det strukturella synsättet på imperialism, galtung mfl, förklarar det som ett vanligt dominansföhållande mellan stater. En annan tolkningsskola, med såväl Lenin som Hobson (18-1900-tals liberal), ser imperialismens orsaker i kapitalismens ständiga behov av expansion. Hobson ville "bota" imperialismen med sociala reformer på hemmaplan, medans Lenin såg revolution som det enda som verkligen kunde få bort imperialismen.
Jag tycker personligen båda dessa herrar har intressanta synpunkter på begreppet. Jag saxade bara ovanstående ur minnet, men är ni intresserade av en bra översikt kan jag rekomendera Kenneth Waltz "Theory of international politics". (Boken är dock svindyr, så låna den, jag gav 800 för en paperback, Akademibokhandeln tar blott 666:- )

Nutida teoriskolor som är studerar imperialism ur ett annat perspektiv är "Beroendeskolan", om vilka NE skriver;

beroendeskolan, idériktning inom utvecklingsteorin som förklarar tredje världens underutveckling genom den historiska beroendeställning dessa länder, den s.k. periferin, intar i förhållande till de kapitalistiska industriländerna, eller centrum. Skolan uppstod i Latinamerika där den hade inhemska rötter i 1930-talets ekonomiska erfarenheter, men påverkades i radikal riktning av 1960-talets neomarxism. Många beroendeteoretiker, t.ex. Andre Gunder Frank och T. dos Santos, förespråkade då en brytning med världsmarknaden för att möjliggöra en mer självtillitsorienterad nationell utveckling och stödde i detta syfte revolutionära rörelser. I ljuset av de problem en brytning med världsmarknaden faktiskt inneburit, liksom vissa u-länders ekonomiska framgångar under 1970-talet, har beroendeteorins inflytande minskat avsevärt. Dess bestående betydelse ligger i understrykandet av de externa förhållandenas betydelse för ett enskilt lands utveckling.

/Robert Sköld

Tillägg; Beroendeskolan är inne på lite samma spår som du Perra.

1880-talets slut handlade väl mer om oppurtunism och mindre om ekonomiska faktorer än någon gång tidigare. Medan racen 300 år tidigare för Indien, kryddöarna och Sydamerika handlade om handel och guld, rörde sig Afrikas delning mest om politisk prestige.

Tyvärr tenderar många att börja diskutera imperialismen, liksom maktbalansidéerna kombinerat med "beroendeteorierna" om kolonier som råvaruproducenter, från mitten av 1800-talet.

Man undviker det förindustriella samhällets koloniala strävanden då de inte riktigt passar in i modellen.

/Forsberg

Mathias Forsberg skrev:1880-talets slut handlade väl mer om oppurtunism och mindre om ekonomiska faktorer än någon gång tidigare. Medan racen 300 år tidigare för Indien, kryddöarna och Sydamerika handlade om handel och guld, rörde sig Afrikas delning mest om politisk prestige.

Det du tar upp här är att det faktiska ekonomiska utbytet inte blev så stort, däremot så säger det inget om att man faktiskt hade förhoppningen att göra stora vinster.

Det blev ett hårt slag för många då det visade sig att det mörka afrika inte svämmade över av guld och andra ädla metaller. I sydafrika skaffade ju Cecil Rhodes i Kimberly feta inkomster på diamantbrytning. Och boerna hittade ju som sagt witwatersrandgruvorna, där nästan 25% av jordens guldfyndigheter låg, så det var ju rena paradiset. Belgarnas hänsynslösa framfart i kongo efter gummiträd är ju också känd...i övrigt bestod afrika mest av sand, djungel och vilda djur samt mer eller mindre vilda människor. Några större vinster gjorde man alltså inte som sagt, vilket man dock hade räknat med. Bakom kapplöpningen i afrika låg mycket politisk prestige, naturligtvis.

Perra skrev:i övrigt bestod afrika mest av sand, djungel och vilda djur samt mer eller mindre vilda människor.

Idag är Nigeria världens sjunde största oljeproducent...

Vilket man nog inte visste då...det fanns fler fynd än de jag räknade upp förstås. Men jag menar generellt, att verkligheten inte levde upp till förväntningarna.

Väldigt intressant!

Det hela motiverades ocksa med onskan om att "civilisera" vildarna. Det hela var dock bara en motivering, tron om profit och prestigen var det som styrde.

Nar jag laste A-kursen i ekonomisk historia pa univeristetet behandlades detta amne mycket ingaende. De overgripande bocker som vi hade,var;
Landes, D., Nationers välstånd och fattigdom. och Cameron, R., Världens ekonomiska historia från urtid till nutid.
Jag tror dessa tva bocker ar en bra inkorsport till amnet.

/Martin

Martin Lundvall skrev:Det hela motiverades ocksa med onskan om att "civilisera" vildarna.

Vill man födjupa sig i just denna aspekt måste jag rekommendera Sven Lindqvists bok "Utrota varenda jävel".

/ Probstner

Probstner skrev:

Martin Lundvall skrev:Det hela motiverades ocksa med onskan om att "civilisera" vildarna.

Vill man födjupa sig i just denna aspekt måste jag rekommendera Sven Lindqvists bok "Utrota varenda jävel".

/ Probstner

Måste dock påpeka att boken är ganska ohistorisk, jag vänder mig särskilt emot hans redogörelse över de brittiska sudankampanjerna mot mahdisterna, som är helt tagen ur sitt sammanhang och väldigt vinklad

mvh
/Mikael

Djinghis Khan skrev:Måste dock påpeka att boken är ganska ohistorisk, jag vänder mig särskilt emot hans redogörelse över de brittiska sudankampanjerna mot mahdisterna, som är helt tagen ur sitt sammanhang och väldigt vinklad

Ja, han är ju inte historiker. Men boken är angelägen idéhistorisk strålkastare på rasismen som en viktg komponent i 1800-talets imperialism.

/ Probstner