I mitten på 1800-talet genomsyrades de sydamerikanska länderna av en liberalistisk våg. I flertalet länder uppstod situationer som likande inbördeskrig, t ex i Mexiko, medan andra länder fick en relativt lugn övergång, t ex Chile.
I boken "Latinamerikas Historia" skriver John Charles Chasteen att de liberala reformerna genomfördes på bekostnad av den undre klassen, att arbetare och fattiga hade haft det bättre under konservativt styre. Var så verkligen fallet? Finns det verkligen konkreta bevis för det?
//EMS
Liberalismen i Sydamerika
Rent generellt tror jag man nog kan säga så. Det var ju bland konservatismen idén om en världsfärdsstat först föddes, detta både som ett försök att motverka socialism och som en patriarkal husbonde-syn på förhållandet mellan anställd och arbetgivare, en god och gudfruktig godsägare låter varken sina djur eller sina anställda fara illa. Denna syn kan dock saknas i renodlad liberalism, som bara ser ett marknadsförhållande mellan anställd och arbetsgivare. Skulle marknadssituationen medföra att arbete kan köpas till svältlöner, så finns det egentligen inget fel i detta.
Jo, men i Sydamerika rådde ju ett närmast korrupt system även under liberalt styre. Systemet med caudillos fanns ju kvar långt in på 1900-talet, och eftersom rörligheterna mellan klasserna och etniciteten var mkt låg (indianer och svarta långt ner som jordbrukare och tjänstefolk, mestiser och "rena" europeiska ättlingar på höga poster), och godsherraväldet och de flesta kyrkors makt bestod väldigt länge, så brukades ju i princip ett konservativt system mycket längre efter liberalismens intåg ändå?LasseMaja skrev:Rent generellt tror jag man nog kan säga så. Det var ju bland konservatismen idén om en världsfärdsstat först föddes, detta både som ett försök att motverka socialism och som en patriarkal husbonde-syn på förhållandet mellan anställd och arbetgivare, en god och gudfruktig godsägare låter varken sina djur eller sina anställda fara illa. Denna syn kan dock saknas i renodlad liberalism, som bara ser ett marknadsförhållande mellan anställd och arbetsgivare. Skulle marknadssituationen medföra att arbete kan köpas till svältlöner, så finns det egentligen inget fel i detta.
//EMS
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Man får väl se det som en tvåstegskamp. Först ut var "liberalerna", dvs köpmän, borgare, stadsbor, akademiker etc. Vid denna tid en ganska liten del av befolkningen. Sedan kom arbetare och bönder, ibland extra inspirerade av nationalism eller senare socialism.
En viss skillnad blir dock inom kapitalistiska stater med en fungerade tillväxtekonomi, som i Västeuropa, och en relativt stagnerad ekonomi med inriktning mot jordbruk (plantager) och andra mer "statiska" verksamheter utan möjlighet till industrialisering.
/Forsberg
En viss skillnad blir dock inom kapitalistiska stater med en fungerade tillväxtekonomi, som i Västeuropa, och en relativt stagnerad ekonomi med inriktning mot jordbruk (plantager) och andra mer "statiska" verksamheter utan möjlighet till industrialisering.
/Forsberg
Re: Liberalismen i Sydamerika
På den amerikanska kontinenten är det dock betydligt vanligare än i Europa, att de undre klasserna har konservativa sympatier. Större religiositet är en förklaring, men också att de socialistiska idéerna aldrig fått lika stort inflytande. Liberalismen är också annorlunda, lite mer radikal än i Europa. Delvis att jämföra med radikal fransk och spansk liberalism. Franska liberaler deltog ju i ett antal regeringsomstörtande revolter och revolutioner, i Spanien stred radikala liberaler på regeringssidan och man ivrade hårt för ateism och republikanism.