Vad är egentligen fascism, kommunism, nazism etc

[Amund]

En ideologi som bygger på kampen mot en viss fiende har goda förutsättningar att mobilisera stora grupper om man lyckas medvetandegöra de grupper som det potentiella hotet berör, men det gäller att upprätthålla en hotbild även om hotet avlägsnas, ty annars svalnar den ideologiska troheten och visionen dör.

Där har du absolut en poäng. Jämför socialdemokratiska och kommunistiska partier i historien. Båda utgår från Marx klassbegrepp. Klasser och klasskamp är objektiva storheter, oberoende av partipolitiken, och klassanalysen blir följaktligen viktig som grund för politiken (nu avser jag socialdemokratins pionjärer). Det är kommunistpartierna i Kominterntraditionen som låter analysen mynna ut i identifiering av klassfiender av kött och blod. Socialdemokrater intar genomgående en försonlig hållning.

Absolut är klassanalysen central i socialistisk teori.

En intressant iakttagelse om det du skriver är att den parlamentariska socialdemokratin med något undantag blev så mycket starkare än den revolutionära kommunismen i den europeiska arbetarrörelsen efter 1917, det fanns alltså ett starkare stöd för att åstadkomma ett rättvisare samhälle genom samförstånd på parlamentarisk och demokratisk väg än genom revolution. Men sedan det mesta av dessa landvinningar uppnåtts verkar inte den europeiska socialdemokratin kunna hålla kvar väljarna längre med en tillräckligt attraktiv vision. Idag behövs ett betydligt radikalare narrativ om vad som fattas samhället för att nå stora väljargrupper, klasskampen fungerar inte längre.

[Gerrgul]

En intressant iakttagelse om det du skriver är att den parlamentariska socialdemokratin med något undantag blev så mycket starkare än den revolutionära kommunismen i den europeiska arbetarrörelsen efter 1917, det fanns alltså ett starkare stöd för att åstadkomma ett rättvisare samhälle genom samförstånd på parlamentarisk och demokratisk väg än genom revolution

Det gäller den nordiska arbetarrörelsen, men vi kanske ska komma ihåg att flera europeiska kommunistpartier behöll karaktären av massrörelse långt in i välfärdsåren, t ex det franska och det italienska.

Vad gäller klasskampsretoriken så undra jag om den i praktiken spelade så stor roll. Vid öppna konflikter, som t ex strejker, självklart, men gå igenom Ny Dag, Norrskensflamman, Folkviljan, Morning Star, l'Humanite, etc. och räkna och värdera utfallen mot kapitalister och borgare (en uppgift för en historieavhandling).

Jag undrar förresten om inte något motsvarande gäller för fascistisk och nazistisk media. Läser jag Signal så slås jag av att den anlägger en positiv ton och frammanar en tilltalande vision om ett enat Europa. Och hur var det med den ymniga filmproduktionen? Visst fanns antisemitismen där, liksom i Angriff och Völkischer Beobachter, men hur många av filmerna hade en antisemitisk tendens? Det kanske någon filmkunnig här kan svara på.

Jag tror att vi i efterhand överskattar omfattningen av hatpropagandan.

[Amund]

En intressant iakttagelse om det du skriver är att den parlamentariska socialdemokratin med något undantag blev så mycket starkare än den revolutionära kommunismen i den europeiska arbetarrörelsen efter 1917, det fanns alltså ett starkare stöd för att åstadkomma ett rättvisare samhälle genom samförstånd på parlamentarisk och demokratisk väg än genom revolution

Det gäller den nordiska arbetarrörelsen, men vi kanske ska komma ihåg att flera europeiska kommunistpartier behöll karaktären av massrörelse långt in i välfärdsåren, t ex det franska och det italienska.

Sant – Särskilt i 1900-talets galna politiska italienska värld har kommunistpartiet varit klart dominerande på vänsterkanten, Västeuropas största. Personligen tror jag att det gärna blivit så i länder med moskvastyrda kommunistiska gerillarörelser från VK2.

Vad gäller klasskampsretoriken så undra jag om den i praktiken spelade så stor roll. Vid öppna konflikter, som t ex strejker, självklart, men gå igenom Ny Dag, Norrskensflamman, Folkviljan, Morning Star, l'Humanite, etc. och räkna och värdera utfallen mot kapitalister och borgare (en uppgift för en historieavhandling).

Jag undrar förresten om inte något motsvarande gäller för fascistisk och nazistisk media. Läser jag Signal så slås jag av att den anlägger en positiv ton och frammanar en tilltalande vision om ett enat Europa. Och hur var det med den ymniga filmproduktionen? Visst fanns antisemitismen där, liksom i Angriff och Völkischer Beobachter, men hur många av filmerna hade en antisemitisk tendens? Det kanske någon filmkunnig här kan svara på.

Jag tror att vi i efterhand överskattar omfattningen av hatpropagandan.

Håller inte med dig här. Jag menar att det självklart är visionen/drömmen om det fulländade tillståndet som är motorn i varje stark ideologi, marxismen har sitt klasslösa samhälle, nazisterna har sitt rasrena och oförfalskade idealsamhälle, de flesta religioner har sin centrala beskrivning av himmelriket där det äntligen blir slut på plågor och lidande. Det är målet, men för att nå målet måste hindren mot detta idealtillstånd utplånas – i tur och ordning: bourgeoisien, rasfienderna samt djävulen i någon form.

När jag var tioårig grabb och sålde jultidningar tordes jag knappt gå in till vissa kommunister, en skrek att jag kunde dra åt helvete med mina jävla kapitalistiska Bonnierböcker. Hatet var starkt även mot socialdemokratiska barn som ansågs som klassförrädare!

[LasseMaja]

När jag var tioårig grabb och sålde jultidningar tordes jag knappt gå in till vissa kommunister, en skrek att jag kunde dra åt helvete med mina jävla kapitalistiska Bonnierböcker.

Inget unikt för kommunism. Jag kom i sena tonåren i kontakt med landsbygden och centerrörelsen. (flickvän) Alla där var övertygade om att OK spädde sin bensin och olja med vatten, mjölken på konsum var också utspädd, barnen fick inte delta i aktiviteter anordnade av unga örnar. Folk från stan var inte att lita på, i synnerhet inte Stockholmare. Man märkte också ett avståndstagande ifrån företagare som inte "jobbade", storföretag, banker mm.

[Amund]

När jag var tioårig grabb och sålde jultidningar tordes jag knappt gå in till vissa kommunister, en skrek att jag kunde dra åt helvete med mina jävla kapitalistiska Bonnierböcker.

Inget unikt för kommunism. Jag kom i sena tonåren i kontakt med landsbygden och centerrörelsen. (flickvän)

Nej det har du nog rätt i vad gäller att det var mera polariserat förr. Däremot var nog kommunister mera renläriga eller kanske man ska säga doktrinära, även Högerpartiet/Moderaterna var på den tiden väldigt fientliga till många reformer som ingen skulle drömma om att ifrågasätta idag.

Alla där var övertygade om att OK spädde sin bensin och olja med vatten, mjölken på konsum var också utspädd,

Haha! Känner igen en hel del av dessa vandringssägner riktade mot kooperativa organisationer, minns att jag ifrågasatte hur OK kunde blanda vatten i bensinen utan att det märktes så blev man varse att bevisbördan låg hos mig att visa att de INTE gjorde det.

Man märkte också ett avståndstagande ifrån företagare som inte "jobbade", storföretag, banker mm.

Det där är ett förakt med gamla anor, lite Blot und Boden över det hela, bara judar tjänar pengar utan att arbeta på riktigt. I arbetarklassen är det inte ovanligt att det raljeras över chefer och tjänstemannasektorn som anses tärande och utför ingenting av värde, inte heller förstår de lika bra som mannen på golvet hur produktionen går till på effektivaste sätt. Hur det går när arbetarna själva ska driva företag vet vi ganska säkert vid det här laget.

[Markus Holst]

Hur det går när arbetarna själva ska driva företag vet vi ganska säkert vid det här laget.

Ack ja. Jag handlade ju med förnödenheter till glasbruken under tiotalet år, och såg ju flera gånger hur de större koncernerna (Orrefors, Kosta-Boda) ville lägga ned något av sina olönsamma bruk, bruk som oftast gjorde handblåsta servis-glas där marknaden ju var i kraftigt avtagande. Glasblåsarna var såklart övertygade om sin skicklighet, och de var mycket skickliga på sitt hantverk också, men vad de aldrig verkade inse var att om ingen vill köpa det man tillverkar kvittar det hur duktig man är. Nåväl. Åtminstone en gång så köpte arbetarna bruket, troligt för en billig peng. Glada var nog tidigare ägarna som därmed slapp kostnaderna för avvecklingen. Det tog emellertid inte så lång tid - några månader eller år - innan nya företaget var i konkurs eftersom de ju fortfarande gjorde samma saker som ingen ville köpa.

[LasseMaja]

Det där är ett förakt med gamla anor, lite Blot und Boden över det hela, bara judar tjänar pengar utan att arbeta på riktigt.

O ja. Bondeförbundet var ju en gång i tiden en del av den "nationella oppositionen" i vårt land. Man riktande sin fientlighet både mot arbetarklass och stoprkapital.