Donkeyman skrev:Samtidigt är ju inte fascisterna ensamma om att ha korporativa idéer. Även vår traditionella Socialdemokrati organiserade ju samhället efter korporativa drag. Där partiet (s) utgjorde den politiska grenen av fackföreningsrörelsen. Ett system där det fanns en organisation för i stort sett varje folkgrupp. Hyresgäster, Pensionärer - you name it som alla ansågs representera just den gruppen, oavsett medlemstal och uppslutning. Samtidigt som partiet var deras politiska företrädare i riksdag och regering.
På samma sätt ansåg (och anser) sossarna att (h) och senare (m) var den politiska organisationen för arbetsgivareföreningen och andra företagarorganisationer som representerade företagare och andra kapitalister. Och (c) företrädde landbrukskooperationen och böndernas övriga organisationer som i sin tur representerade bönder, skogsägare och liknande.
Vilket i praktisk politik fungerade så att om (s) till exempel ansåg att man behövde försämra något i pensionärernas villkor så förhandlade man med (de partinära) pensionärsorganisationerna och meddelade sedan att "pensionärerna hade gått med på ......."
Detta system är i många avseenden väldigt lika det korporativa system som fascisterna önskade. Men systemet har sakta men säkert fallit samman när bönderna blivit kapitalister, de anställda lämnar fackföreningarna och intresseorganisationerna förlorar sin medlemsmassa.
Fascisterna tänkte sig - liksom även syndikalisterna - ett samhälle med enbart korporativ folkrepresentation men utan liberal parlamentarisk demokrati. Över detta fanns hos fascismen en synnerligen stark stat under en ledare, tillsatt av fascistpartiets "stora råd", medan syndikalisterna inte vill ha någon statsmakt alls. Såväl syndikalister som fascister har åberopat franske filosofen George Sorel som ideologisk inspirator. Bl a Herbert Tingsten har påvisat syndikalismens och fascismens ideologiska sammanhang. I praktiken har emellertid de båda ismerna varit varandras svurna motståndare. Faktum är emellertid att ledarna för en av de allra första fascistsekterna i Sverige på 1920-talen i en tidningsintervju lite naivt hoppades på samverkan med syndikalisterna av ideologiska skäl.
Socialdemokratin däremot har vid sidan av sina ovedersägliga korporativa inslag alltid hävdat den parlamentariska demokratin.