Varför fungerar inte Marxismen i praktiken?

[sabo]

Mitt omdöme var något skämtsamt, bör det tydligen påpekas.

Jag tror inte att det går att konstruera ett samhälle där varje individ kommer att kunna ges full frihet. Exakt hur skulle det se ut? Demokrati i modern europeisk tappning tycker jag är det bästa människan hittills kommit på - i varje fall vad vi känner till.

Jag tror också att (även om det inte går att sätta likhetstecken mellan marxism och diktatur!) så har marxismen flera farliga mekanismer som gör att ett samhälle som bygger på det är mer predisponerat för att utvecklas mot förtryck och totalitarism. (var jag tillräckligt diplomatisk nu?) Vi kan nog alla räkna ut vilka mekanismer.

[J.K Nilsson]

Vi kan nog alla räkna ut vilka mekanismer.

Åtminstonde har jag svårt att se dessa.

J.K Nilsson

[Giancarlo]

Några enkla tankar:

Traditionell, ortodox marxism -> innehåller tanken att arbetarna ska göra revolution och ta makten med våld ->
i principen så leder detta i praktiken att marxisterna tar makten med våld. Och i nästintill 90% av fallen då
någon politisk grupp tagit makten med våld så har diktatur inrättats i landet (exklusivt självständihetskrig som fungerar annorlunda men liknande).

Sen så är marxismen väldigt maktcentrerad, alltså om en marxistisk politiker vid makten schabblar till det med sina politiska
bedömningar så påverkar det samhället mycket mer direkt än om en politiker som vill ha mindre statsinflytande.

Dessutom så kräver ett helutvecklat marxistisk system en fullständig individkontroll, och makt över individens personliga önskemål, en makt
som man inte kan i princip manifestera särskilt lätt från individens sida ens genom röstande och deltagande i staten, om detta är tillängligt. Alltså får marxistiska politiker större anledning att köra över sina medborgare med beslut som inte är det bästa ultimata för dem.

[Ubbe]

Några enkla tankar:

Traditionell, ortodox marxism -> innehåller tanken att arbetarna ska göra revolution och ta makten med våld ->
i principen så leder detta i praktiken att marxisterna tar makten med våld. Och i nästintill 90% av fallen då
någon politisk grupp tagit makten med våld så har diktatur inrättats i landet (exklusivt självständihetskrig som fungerar annorlunda men liknande).

Frågan är om man klarar av efter en revolution att upprätta ett fungerande icke totalitärt samhälle där medborgarna hålls i schack med hjälp av terror.

På grund av den onda cikel av skräck och hat som uppstår under ett inbördeskrig kommer segraren, såsom många historiker har hävdat, oundvikligen att fortsätta döda.

Jag tror att det ligger mycket i vad Giancarlo och Antony Beevor skriver. Det är sättet som den kommunistiska staten bildas som är roten till det onda.

[Robert Sköld]

Instämmer delvis. Sedan kan man väl lägga till x-antal år av Tsarrepression och så att säga planritningarna till gulag redan lagda.

/Robert Sköld

[LasseMaja]

Jag tror att det ligger mycket i vad Giancarlo och Antony Beevor skriver. Det är sättet som den kommunistiska staten bildas som är roten till det onda.

Tänk på att även den amerikanska och franska revolutionen följdes av blodiga krig. Det kan nog inte enbart vara revolution och krig som är orsaken.

[Andreas K]

Problemet ligger nog i att övergångsperioden innan man når det klasslösa samhället ligger i att ''proletariatets diktatur'' ständigt förlängs som en direkt följd av enskilda individers makthunger. Det är i alla fall vad jag tror. Människors privata mål brukar hamna före kollektivets bästa.
Mvh Andreas

[Hamister]

Marxism i grund tror jag är en sund ideologi, men dessvärre strider den mot många mänskliga beteenden. Så länge människan rent generellt har vissa beteenden, som t ex ärelystnad, konkurrensvilja, avundsjuka etc så fungerar inte ett sådant system.

[Andreas K]

Jag tror det ligger något i det du säger, Hamister. Marxismen kanske bara kan fungera den dagen då vissa medfödda mänskliga beteenden är borta. Dvs förmodligen aldrig eller inte i alla fall inte inom en överskådlig framtid.

[Widsith]

Skall man se till de försök som gjorts utifrån Nash viktade förhandlingslösning genom Rubinsteins modell för förhandling genom alternerande bud (ekonomisk spelteori) angående vad som händer när man ber två människor genom förhandling dela upp en summa pengar mellan sig så tenderar dessa så kallade medfödda mänskliga beteenden att vara icke-existerande. Dessa människor delar nämligen nästan alltid lika.

[Andreas K]

Det är lättare att inte mygla om det är mellan två personer. Är det däremot några fler så ökar nog risken för korruption och maktlystnad.

[Widsith]

Det är lättare att inte mygla om det är mellan två personer. Är det däremot några fler så ökar nog risken för korruption och maktlystnad.

Det är intressanta tankegångar, och jag håller till viss del med dig, men jag tror att en verklig risk för korruption och maktlystnad uppkommer när någon direkt kontakt mellan dessa människor, oavsett antal, inte finns eller motverkas.
Det är där man kan finna problemet med marxism och varje annan ideologi som har statsbärande ambitioner, nämligen att så fort man inte längre kommer i direkt kontakt med följden av sina gärningar, eller har kollegor som inte alltid är nåbara, så uppkommer en slags paranoia som leder till tron att andra håller på att ta för sig av godsakerna medean man själv blir lämnad utanför. Då vill man gärna vara på den säkra sidan, och skaffar sig lite förmåner...

[sabo]

Åtminstonde har jag svårt att se dessa.

Jag tyckte/-er att det var onödigt att skriva läsaren på näsan. Ser man inte dem själv i de exempel som historien visar, lär man inte vilja se dem.

Håller med Widsith. Det går nog att vara "just" två personer mellan. Så länge vi pratar om att dela rättvist inom en mycket liten krets av personer som alla har ett personligt förhållande till varandra är det ganska självklart för de flesta vuxna och någorlunda normala människor att dela med sig.

Men när grupperna börjar bli större, när det sociala samspelet blir mer komplicerat, förändras läget. Vilka är de andra? Om ett emotionellt avstånd mellan de agerande införs i ekvationerna, avtar nog viljan att dela med sig.

Marxismen kommer aldrig ifrån detta. Det finns alltid någon fördel man kan skaffa sig, som "alla" genast ska ha. (En lite bättre bil, lite större lgh, lite bättre jobb, lite finare titel...) Det är mänskligt. Varje gång vi försöker göra våld på det mänskliga, leder det bara till förtryck av något slag. Inte unikt för marxismen.

Zappa-citatet ger fortfarande den bästa förklaringen.

[Andreas K]

Jaså, då fattar jag vad du menar, Widsith. Det kan jag hålla med dig om. Om man kan likna det vid en by, så är ju risken liten eller obefintlig att någon bybo skulle vilja lura de andra om ''alla känner alla''. Problemet blir ju bara att hålla uppe den goda kontakten mellan medborgarna i en större skala. Men rent teoretiskt kan det nog vara möjligt.

[Hamister]

Att dela tillgångar lika är en sak. Att dela arbetsbörda lika, har visat sig vara en helt annan sak. Och att värdesätta olika arbetsbördor har visat sig vara än svårare. Därav problematiken med ett renodlat marxistiskt samhälle. Ju fler variabler det finns, desto svårare blir det. Därför kan man inte använda sådana studior i syfte att bevisa att marxism kan fungera.
Men den största svagheten i ett sådant samhälle ligger ändock i det faktum att det räcker att ett fåtal människor, ja kanske rent av en handfull, bryter sig utanför dess ramar, för att en s.k. snöbollseffekt ska uppstå som så småningom kastar omkull hela systemet.

Kort sagt, mänskiligheten är inte redo att hantera en sådan värld.