Quiz: Idé- och lärdomshistoria

[Den stegrande kamelen]

Kan de vara Paracelsus?

I så fall hette han något i stil med Theophrastus Bombastus von Hohenheim. I alla fall om man får tro ett gammalt Fantomenäventyr...

[Lindir]

I så fall hette han något i stil med Theophrastus Bombastus von Hohenheim.

För att inte till och med säga Philippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim.

[BB]

Det är alldeles riktigt Paracelsus eller som hans fullständiga namn lyder:
Theofrastus Bombastus Phillipus Aureolos Augustinus von Hohenheim som söktes. Jag antar att det är JimPeMelin som fortsätter eftersom det inte riktigt var krav på ett fullständigt namn..
men det blir en liten guldstjärna till Lindir att sätta på rockkragen

varsågod JimPeMelin
(och ursäkta att det dröjde lite)

[Engan]

Hallå, JimPeMelin.. ställ en fråga!

Men det var egentligen inte det jag ville säga. Jag ville be om ursäkt och rätta mig själv för att nyligen ha gett ett felaktigt svar rätt på en av mina frågor.

Leonardo da Vinci var nämligen inte alls först med att inse och bevisa att ögonen fungerar genom att passivt ta emot instrålande ljus, snarare än genom att sända ut ljus, som Euklides och Pythagoras (till exempel) lärde. Däremot är det ganska troligt att han kom fram till detta på egen hand, och i så måtto var "först".

Men i vanlig ordning (när det gäller medeltida vetenskap) var en arab (eller snarare iranier) långt före honom. Abu Ali Hasan Ibn al-Haitham, latiniserat och förkortat till Alhazen, visade detta redan runt år 1000. Den avhandling om optik där han (bland mycket annat) lägger fram denna teori översattes i slutet av 1100-talet till latin och lär ha haft stort inflytande på bland andra Kepler och Bacon. I samma avhandling beskriver han bland annat helt korrekt orsakerna till ljusets refraktion (ljusets olika hastighet i olika medier) och uppfinner och beskriver Camera Obscuran.

Ett par länkar till sidor med information om honom (han var en mycket intressant man, en klar själsfrände till Avicenna och nästan lika mycket av ett universalgeni)

http://micro.magnet.fsu.edu/optics/time ... hazen.html
http://www.trincoll.edu/depts/phil/phil ... hazen.html
http://www.uwm.edu/~ab/powers.html

Och ett postscriptum: Aristoteles hyste också uppfattningen att ögat tog emot snarare än sände ut. Han hade dock inga bevis för detta, det var rent teoretiserande som så mycket av klassisk grekisk vetenskap. Han insåg inte att det var ljus som togs emot, dock: han postulerade att det skedde någon sorts "förändring i mediet" (luften) som spreds från föremål till ögat. Aristoteles hade också (trots att han fick riktningen rätt) fel i mycket annat rörande ögats funktion. Alhazen är först med att korrekt beskriva hela den "optomekaniska" delen av synprocessen. För den neurologiska delen får man förstås vänta till 1900-talet.

Jag skall försöka undvika att vilseleda er igen.

[jimPeMelin]

Det är alldeles riktigt Paracelsus eller som hans fullständiga namn lyder:
Theofrastus Bombastus Phillipus Aureolos Augustinus von Hohenheim som söktes. Jag antar att det är JimPeMelin som fortsätter eftersom det inte riktigt var krav på ett fullständigt namn..
men det blir en liten guldstjärna till Lindir att sätta på rockkragen

varsågod JimPeMelin
(och ursäkta att det dröjde lite)

Ursäkta mig med, har haft kort med tid för andra forum än Tolkien sista dagarna, men nu är jag här. Hur många dagar är förresten deadline för nästa fråga?

Nåväl, min fråga då? Jag är rädd att denna fråga blir betydligt lättare än allt tidigare. Mina historia kunskaper är rätt begränsade... hmm vad kan jag nu öfr nåt???? *blank* ??? ... ok! (fick leta på nätet för att vara säker på saken, hoppas det är tillåtet)


FRÅGA:
Christoffer Polhem grundade en skola, vad hette denna och vilket år grundades den?

[Casanova]

En vild gissning, Stjärnsunds bruk. 1699?

[jimPeMelin]

En vild gissning, Stjärnsunds bruk. 1699?

Fel svar ... hmmm ... vår frågan svår, eller bara tråkig?

Den har iallafall anknytning till en ganska stor pedagogisk insats från hr Polhem.

[Dilbert]

Polhem var initiativtagare till den första svenska "vetenskapsakademin", Collegium curiosorum som instiftades nyåret 1710/11, men det var väl knappast en skola i vanlig mening. Och Bergskollegium hade 1697 inrättat ett Laboratorium mechanicum på Kungsholmen i Stockholm, vilket skulle fungera som mekanisk experimentverkstad för Polhem och snart flyttade med honom till Falun där han utsetts till "konstmästare" för koppargruvan. I praktiken var det dock hans vän Samuel Buschenfelt som ansvarade för den dagliga verksamheten vid laboratoriet. Är det något av detta du syftar på?

[jimPeMelin]

Och Bergskollegium hade 1697 inrättat ett Laboratorium mechanicum på Kungsholmen i Stockholm, vilket skulle fungera som mekanisk experimentverkstad för Polhem och snart flyttade med honom till Falun där han utsetts till "konstmästare" för koppargruvan. I praktiken var det dock hans vän Samuel Buschenfelt som ansvarade för den dagliga verksamheten vid laboratoriet. Är det något av detta du syftar på?

Inte bara syftar på. Det blir ju en guldstjärna så god som jag kan dela ut. Jag har kanske tagit mig friheter när jag kallat det en skola, men eftersom syftet i huvudsak var att lära ut och utveckla mekaniska lösningar och att hans praktiska pedagogik med förenklandet av mekaniska principer till ett slags "programspråk" utnyttjades i detta så vågade jag.

Det var inte helt lätt för en amatör att ställa en kvalificerad fråga bland så bildat folk som mina forumskamrater. Jag hoppas den gav någon utmaning utöver att ta till sig min banala vidlyftighet i frågeställandet.

Nu får Dilbert visa var skåpet ska stå. Shoot!

[Dilbert]

Det skall stå här: 1910 publicerade Sigmund Freud en psykoanalytisk biografi över Leonardo da Vinci, där han bl.a. försöker analysera Leonardos relation till sin mor utifrån ett barndomsminne som finns nedtecknat i en av Leonardos anteckningsböcker. Freuds tolkning har dock blivit särskilt omstridd till följd av ett visst fel - vilket?

(Den som läst P. C. Jersilds krönika Geniernas återkomst har nog inga problem att svara på detta! )

[Dilbert]

Den här frågan var kanske onödigt smal, men jag tänkte som sagt att den kunde vara känd genom Freud-episoden i Jersilds romankrönika Geniernas återkomst - en bok som för övrigt varmt rekommenderas. Vad jag var ute efter var i alla fall i korthet följande:

I boken Eine Kindheitserinnerung des Leonardo da Vinci, (sv. "Leonardo da Vinci. Ett barndomsminne") resonerar Freud utifrån sitt psykoanalytiska perspektiv över en del drag i Leonardos personlighet som konfunderat både dennes samtid och eftervärlden: hans rastlösa konstnärliga och vetenskapliga aktivitet, hans oförmåga att fullborda ett verk, hans likgiltighet inför begrepp som "ont" och "gott", hans synbarligen asexuella läggning och motvilja mot den mänskliga kärlekens fysiska sidor. Trots sina enormt goda förutsättningar att nå "framgång" i gängse världslig mening, bilda familj och skaffa sig goda och regelbundna inkomster, drevs Leonardo vidare av en outsläcklig kunskapstörst som överskuggade alla andra intressen.

En bärande tanke i Freuds psykoanalys är ju att människors förbjudna och förträngda känslor kan röja sig i små, skenbarligen obetydliga detaljer som felsägningar, fantasier, upprepningar, vardagsritualer etc. I Leonardostudien utgår han från en kort utvikning i en av Leonardos anteckningsböcker:

Såvitt jag vet har Leonardo i sina vetenskapliga anteckningar bara en enda gång flikat in något om sin barndom. I ett avsnitt som handlar om gamars flykt avbryter han sig plötsligt och övergår till ett minne, som dyker upp från mycket unga år:

"Det tycks redan vara förutbestämt att jag så grundligt skall syssla med gamen, ty jag kommer att tänka på ett mycket tidigt minne: då jag ännu låg i vaggan, satte sig en gam hos mig, öppnade min mun med stjärten och stötte flera gånger med den mot mina läppar."

Ett barndomsminne alltså och ett mycket överraskande sådant. Överraskande på grund av sitt innehåll och den ålder det knyts till. Att en människa skulle kunna bevara ett minne från sin spädbarnstid är kanske inte omöjligt, men kan ingalunda betraktas som säkert. Men det som detta Leonardos minne påstår, nämligen att en gam öppnat barnets mun med sin stjärt, låter så osannolikt, så likt en saga, att vi föredrar en annan uppfattning, som i ett slag löser båda problemen. Scenen med gamen blir då inte ett Leonardominne utan en fantasi, som han har format senare och förlagt till sin barndom.

Utifrån detta "falska minne" kring en osannolik händelse försöker Freud - som här överhuvudtaget menar att s.k. barndomsminnen oftast är anpassningar och konstruktioner som uppkommer längre fram i livet - analysera "gamens" betydelse, och drar då bl.a. paralleller hur den uppfattats som en moderssymbol, både i det gamla Egypten och hos de kristna kyrkofäderna. Freud argumenterar för att Leonardo skulle ha varit förtrogen med dessa mytologier kring gamen och (medvetet eller ej) använt dessa i sin egen självuppfattning.

I de gamla egyptiernas heliga bildskrift återges modern faktiskt med bilden av en gam. Egypterna dyrkade också en Modersgud avbildad med gamhuvud, eller flera huvuden där åtminstone ett var en gams. Namnet på denna gudinna uttalades Mut - är ljudlikheten med vårt eget ord Mutter [mor] en ren slump?

Freud resonerar dessutom bl.a. kring Leonardos målning Den heliga Anna med Madonnan och Jesusbarnet: "/e/fter att ha fördjupat sig litet i denna tavla kommer betraktaren till plötslig insikt: denna tavla kunde bara Leonardo måla, precis som bara han kunde fantisera om gamen. I tavlan har hans barndom syntetiserats. Och dess detaljer kan förklaras med Leonardos rent personliga levnadsintryck."



Freuds tolkningar tycktes kunna få ett starkt stöd när hans lärjunge Oskar Pfister några år senare tyckte sig upptäcka en omedveten fixeringsbild i form av en "gam" på denna tavla:



Vackert så, men problemet med dessa delar av analysen är nu att Leonardo i sina anteckningar faktiskt inte alls talar om en gam, utan om en glada (nibbio) - Freud hade använt två översättningar som bägge innehöll samma fel, och inte heller själv uppmärksammat det trots att han kunde läsa italienska. Somliga forskare har därför menar att Freud här har blivit offer för samma blockeringsmekanismer som han själv ville studera.

Ny och förhoppningsvis bättre fråga: Vem talade om det "estetiska", det "etiska" och det "religiösa" livsstadiet (eller levnadssättet)? Vad menades?

[Karl Bruno]

Sören Kierkegaard gjorde det i Enten-eller. Det var ett tag sedan jag läste om det men om jag minns rätt var den estetiska livsåskådningen avvisande mot samhällets moralregler och inriktad på sinnlig njutning, medan den etiska livsåskådningen tvärtom handlade om att bli en god samhällsmedborgare.

Vad jag förstår menade Kierkegaard att det snarare var den religiösa livsåskådningen man borde sträva efter - men han preciserade väl inte närmare vad den innebar.

Så, nu är det fritt fram att rätta mig.

[Dilbert]

Här finns inte mycket att rätta! I böcker som Enten - Eller (1843) och Stadier paa Livets Vej (1845) vände sig Kierkegaard mot de stora systembyggen som pågick inom både filosofin och teologin i hans samtid. Man försökte skapa harmoniska, intellektuella system som skulle omfatta och förklara tillvaron och historien, inklusive det hinsides (samtidigt som de gärna legitimerade det bestående samhället och dess institutioner - t.ex. statskyrkan - som förnuftiga och nödvändiga).



I motsättning till den kristendom som officiellt och formellt bekändes i den danska kyrkan förespråkade Kierkegaard en form av "existensfilosofi" som kretsade kring hiin enkelte, den enskilda människans upplevelser och val. Varje människa måste själv träffa sina moraliska val och utforma sin livshållning, och denna process är ofta både svår och obehaglig och blir aldrig "klar".

I Stadier paa Livets Vej beskriver Kierkegaard alltså tre "stadier" i denna process: det estetiska, det etiska och det religiösa. I det estetiska stadiet (vilket är det ursprungliga i varje liv) strävar människan främst efter att uppnå njutning och tillfredsställa sina behov. I detta stadium har hon dock inte ännu träffat något val, utan följer bara sin natur, och, menar Kierkegaard, de flesta människor avstår från den ångestskapande friheten och förblir i detta stadium. (De behöver inte för den skull vara "primitiva", utan kan vara framgångsrika, intelligenta och sofistikerade.)

Det etiska stadiet innebär att människan tar ställning till sin egen existens och framträder som en individuell "moralisk person" genom att i stället för njutningen välja plikten och därmed i någon mening välja lidande och ångest. I det religiösa stadiet får detta lidande någon slags mening genom att sättas i relation till Gud, genom att människan upplever pliktens och sin egen otillräcklighet och på nåd och onåd överlämnar sig till Gud.

Kierkegaard verkade ju i en pietistisk kristen tradition, där ångest, plikt- och skuldkänslor tycks ha utgjort en betydelsefull del av den religiösa upplevelsen. I sin samtid var han måttligt framgångsrik som filosof och sin världsberömmelse vann han först postumt under 1900-talet, då sekulära existensfilosofer liksom många skönlitterära författare intresserade sig för hans (oerhört välskrivna) skildringar av människans skräck för friheten och av olika livshållningar och karaktärer.

Det ångestfyllda fria valet av nästa fråga ligger därmed hos Karl Bruno!

[jimPeMelin]

Den här frågan var kanske onödigt smal, ...

"Det tycks redan vara förutbestämt att jag så grundligt skall syssla med gamen, ty jag kommer att tänka på ett mycket tidigt minne: då jag ännu låg i vaggan, satte sig en gam hos mig, öppnade min mun med stjärten och stötte flera gånger med den mot mina läppar."

Synd att du svarade själv så snart, jag hade ju faktiskt ett hum om svaret, men jag tog fel på fågel bara.

Den nya däremot är jag helt handfalleninför ... tror jag

[Karl Bruno]

Ledsen att jag inte har kommit med någon ny fråga ännu, har haft en del att göra. Om någon har en bra fråga på gång får ni gärna köra den, annars ska jag försöka komma på något tills i morgon.