Ändrade matvanor 1980-2021

[von Adler]

När jag tänker tillbaka på just köttätandet tycker jag mig kunna se en tydlig generationsväxling.

Till vardags åt mina morföräldrar kött högst en gång om dagen. Frukosten var gröt eller fil och flingor, ibland med ostsmörgås till. Beroende lite på hur hårt morfar jobbade fysiskt på gården (den var inte i aktiv fullskalig drift) så var antingen lunchen eller middagen dagens huvudmål. Fiskbullar, fiskpinnar, köttbullar, köttfärslimpa, falukorv och hemgjord pölsa - alla rätter där huvudingrediensen var rätt utblandad - var vanliga. När de inte hade besök av oss barnbarn var det vanligt med välling, "bryta" - fil med krossat knäcke- eller hårt tunnbröd eller "blöta" - varm kokt potatis med lingonsylt och mjölk i djup tallrik till kvällsmål.

Hel köttbit var festmat, eller åtminstone söndagsmiddag. Däremot var det alltid kaffe (eller hemkokt saft för oss barn) med hembakt vetelängd och "älsklingskakor" (snoddas/kärleksmums har jag lärt mig de kallas annorstädes) och rullrån som mormor omsorgsfullt bakade själv.

När jag var spoling var det också vanligt med fiskfärsrätter, gärna på halvfabrikat hemma hos mamma. En fredagsmysrätt gjordes på pressad burkskinka, pulvermos, pulverbea och burksparris som gjordes till en planksteksliknande rätt och kördes i ugnen och älskades av alla utom mig. Mamma gjorde också gärna en fruktansvärd pajanrättning på fullkornspajskal, gröna ärtor och champinjoner som serverades med ädelostsås - helt utan kött. Unge von Adler hade många strider med sin mor om champinjoners tjänlighet som människoföda och kan fortfarande inte äta någon svamp överhuvudtaget nu 25-35 år senare på grund av itvingandet under barndomen.

Fläskkotletter, med ben, var också "finmat" hemma. Det serverades med hasselbackspotatis och gräddsås som fin helgmat och man fick en eller möjligtvis en och en halv per hungrig tonåring, kanske 100g kött totalt?

Pappa var känd som "lyxlirare" och gourmet som levde över sina tillgångar och introducerade många i sin omgivning till grillad entrecote på sommargrillen, perfekt rosa i mitten med klyftpotatis och mycket salta skysåser eller till och med rödvinssås eller vitlökssmör, vilket ansågs mycket exotiskt.

Överlag är mitt intryck att man för två generationer sedan åt kött (eller fisk, och fisk oftare än nu) endast en gång om dagen och för en generation sedan åt mycket utdrygad mat (köttfärssås, korv, pölsa, fiskpinnar, pannbiff, köttfärslimpa, kalops, lapskojs m.m.) där kött- eller fiskproteinet malts så man kunde använda även de mindre aptitliga delarna och drygats ut med kål, mjöl, ströbröd, späck m.m.

[Markus Holst]

Nu en man som inte verkar ha haft kontakt med verkligheten sedan 1980: Äter man kött mer än en gång om dagen numer? Alltså frånsett en skiva skinka på smörgåsen till kvällen?

[von Adler]

Nu en man som inte verkar ha haft kontakt med verkligheten sedan 1980: Äter man kött mer än en gång om dagen numer? Alltså frånsett en skiva skinka på smörgåsen till kvällen?

Jag äter kött (eller fisk) två gånger om dagen.

Vardagar är det någon slags lunch på jobbet, antingen med matlåda eller på restaurang. På kvällen äter jag riktig middag. Som norrmännen säger "ni svenskar äter middag två gånger om dagen".

På helgen äter jag brunch hemma, med baconlindad prinskorv, bacon, äggröra, vitlökssmörslungade morotsstavar, stekta babytomater och vita bönor i tomatsås och någon slags middag.

[a81]

Kring 1970 började antalet hemmafruar minska ordentligt. Redan något tidigare jobbade ganska många mammor med lite större barn deltid: i affär, inom hemtjänsten, städning, kassan på posten, etc. Är det inte så att den här lite enklare mathållning hänger ihop med generationen som var hemmafruar hela livet. Jag tänker att kvinnor födda före cirka 1920 mycket oftare var permanenta hemmafruar, därav enklare mat, ofta boende i lägenhet, sällan utlandsresor, etc. Dessutom var de för gamla för att få full ATP. Många hade väl också enklare jobb utan tjänstepension.

Samtidigt upplever jag att många födda på 1920-, 1930- och särskilt 1940-talet levt nästan som vi gör idag, i alla fall från medelåldern och framåt. Som unga vuxna med småbarn på 1950-, 1960- och 1970-talet var det säkert mycket tuffare än för småbarnsföräldrar idag, i och med att sådant som föräldraledighet och förskola var mer begränsat. "Guldkanten" på tillvaron har fått kompensera för mycket lönearbete per familj.

[Sören F]

i den mån man kommer försöka främja insekters markanta inträde och spridning i kosten (i alltså industriell skala, utöver goumetstadiet) tror jag inte på någon öht identifierbar t ex geggamoja. Möjligen något pulvertillskott, och då ändå inte utan klar kontrovers (inkl krav på märkning och på alternativ i t ex skolan), då det i så fall skulle bli en redan sen tidigare inte så välsedd klimatrörelses delseger. Kommer att tänka på "Dutti idiot"-mobbarscenen ur Bombi Bitt, TV-serien.

[a81]

Tror väldigt snart att åldrad befolkning, låga födelsetal, etc. kommer att vara ett större globalt problem än överbefolkning och matbrist, så jag har svårt att tro att insekter som mat kommer att bli jättestort. Men varför inte som tillskott i t.ex. hund- och kattmat...?

[sonderling]

https://sverigesradio.se/avsnitt/richar ... rprat-2022

Tellström prata mat i vinter. Där fick jag förklaring på hur köttkonsumtionen ökat. Det är inte annorlunda rätter som så, det är mängden. Förr typ 8 potatisar och 3 köttbullar, Nu 3 potatisar och 8 köttbullar. Mycket intressant program.

Sonderling

PS Helt OT men ofta på ring P1 så ringer en senior och ondgör sig över befolknings tillväxten?! Kommer gärna med halvt obehagliga råd hur man ska minska denna. What gives? Alltså varför har äldre snöat in på frågan?

[loop]

Kring 1970 började antalet hemmafruar minska ordentligt. Redan något tidigare jobbade ganska många mammor med lite större barn deltid: i affär, inom hemtjänsten, städning, kassan på posten, etc. Är det inte så att den här lite enklare mathållning hänger ihop med generationen som var hemmafruar hela livet. Jag tänker att kvinnor födda före cirka 1920 mycket oftare var permanenta hemmafruar, därav enklare mat, ofta boende i lägenhet, sällan utlandsresor, etc. Dessutom var de för gamla för att få full ATP. Många hade väl också enklare jobb utan tjänstepension.

Samtidigt upplever jag att många födda på 1920-, 1930- och särskilt 1940-talet levt nästan som vi gör idag, i alla fall från medelåldern och framåt. Som unga vuxna med småbarn på 1950-, 1960- och 1970-talet var det säkert mycket tuffare än för småbarnsföräldrar idag, i och med att sådant som föräldraledighet och förskola var mer begränsat. "Guldkanten" på tillvaron har fått kompensera för mycket lönearbete per familj.

Nja. Nu kommer jag iofs från arbetarklass och glesbygd, men alla äldre kvinnor i släkten och omgivningen har jobbat. Kanske inte heltid, eller under småbarnsåren, men annars. De "hemmafruar" jag minns från 70-80-talen, var bondfruar eller sjuklingar.

Sen gillar jag att ta upp rödbetsbiffar. En maträtt som enbart äldre typ födda 40-talet och tidigare samt vegetarianer ser som normal vardagsmat. Insåg detta redan på 90-talet. När 20-talister var bekymrade över vegetarianers matvanor. Att det fanns en överlappning.

[a81]

Jag kanske generaliserade för hårt, men jag upplever att det finns en generationskillnad där kring 1920 någonstans. De som var äldre levde oftare kvar i en äldre livsstil hela livet, t.ex. skaffade aldrig körkort.

[a81]

https://sverigesradio.se/avsnitt/richar ... rprat-2022

Tellström prata mat i vinter. Där fick jag förklaring på hur köttkonsumtionen ökat. Det är inte annorlunda rätter som så, det är mängden. Förr typ 8 potatisar och 3 köttbullar, Nu 3 potatisar och 8 köttbullar. Mycket intressant program.

Sonderling

PS Helt OT men ofta på ring P1 så ringer en senior och ondgör sig över befolknings tillväxten?! Kommer gärna med halvt obehagliga råd hur man ska minska denna. What gives? Alltså varför har äldre snöat in på frågan?

Håller med, men när i tiden var det? Jag tror inte att man snålade med köttbullarna på det sättet 1980 och knappast 1970 eller 1960 heller. Skillnaden mellan 1980 och 2021 borde väl mera handla om att vi äter mindre av mjöl- eller potatisbaserade rätter? Mindre fläskpannkaka, raggmunk, makaronpudding, etc.

[sonderling]

Han sa som sagts innan att det var EU inträdet som gjorde maten billigare. Att vi hade dyr mat innan i Sverige.
Detta är inget jag reflekterat över, under 80-talet var jag barn eller ungdom och i början av 90-talet så tänkte jag mest på priset på vad en stor stark var på lokal.

Sonderling

[adlercreutz]

https://sverigesradio.se/avsnitt/richar ... rprat-2022

Tellström prata mat i vinter. Där fick jag förklaring på hur köttkonsumtionen ökat. Det är inte annorlunda rätter som så, det är mängden. Förr typ 8 potatisar och 3 köttbullar, Nu 3 potatisar och 8 köttbullar. Mycket intressant program.

Sonderling

PS Helt OT men ofta på ring P1 så ringer en senior och ondgör sig över befolknings tillväxten?! Kommer gärna med halvt obehagliga råd hur man ska minska denna. What gives? Alltså varför har äldre snöat in på frågan?

Det sista tror jag är lite försvarsmekanism mot klimatkrisen - kan man peka ut den som det huvudsakliga problemet slipper man ändra livsstil själv, bekvämt och bra!

Sen tror jag för all del det är bra om vi kan begränsa den av många olika skäl, men i så fall via förbättrad levnadsstandard, utbildning o.s.v. och förhoppningsvis inte via obehagliga metoder

[a81]

Han sa som sagts innan att det var EU inträdet som gjorde maten billigare. Att vi hade dyr mat innan i Sverige.
Detta är inget jag reflekterat över, under 80-talet var jag barn eller ungdom och i början av 90-talet så tänkte jag mest på priset på vad en stor stark var på lokal.

Sonderling

Någon som är född i mitten av 1900-talet får gärna komplettera, men min bild är att den stora skillnaden mellan t.ex. 1960-talet och 1990-talet var mängden prylar (elektronik, leksaker, etc.), kläder, boarea, etc., inte att man åt snålt och köttfattigt på 1960-talet, även om givetvis också köttkonsumtionen var lägre.

Vad jag minns efter EU-inträdet var väl att lyxmaten blev lite mer överkomlig som helgmat. Jag menar att finare bitar av nötkött var något folk kanske åt några gånger om året på 1980-talet, men att det 20 år senare var mera vardagslyx att äta exempelvis ryggbiff.

[Hans]

Jag gjorde lumpen 80-81 och emigrerade 1993. Jag hade en annan budget då och det festligaste man åt ute var pizza, idag kan jag unna mig en måltid på en trevligare krog med vin till. Så lite jämför vi äpplen med päron.

Jag har sett utvecklingen från parkettplats och har vid mina senaste besök slagits av hur gott man kan äta i Sverige, vill påstå att mycket har hänt sedan EU-inträdet. Idag hittar du mozzarella och paramesan, camenbert m.m. även i mindre butiker, det gjorde du inte 1990. Jag har hört skräckhistorier från invandrare från Sydeuropa på sextiotalet då de var tvingade att be släktingar att skicka vitlök då det inte gick (nästan) att få tag i Sverige.

En personlig anekdot, när jag emigrerat provade jag kalvnjure, prismässigt ligger det i samma klass som ett finare köttstycke. När jag provade sade jag 'mums' - jättegott, men på något sätt kände jag igen smaken. Efter ett tag kom jag på att mor min (från Danzig) serverade det hemma men under rubriken kött. Smart, hade hon serverat njure hade det varit två barn som garanterat inte ätit. Jag inbillar mig att hon fick köpa det för en billig peng hos den lokala slaktaren då svenskar inte begrep att det är en delikatess.

MVH

Hans

[koroshiya]

Någon som är född i mitten av 1900-talet får gärna komplettera, men min bild är att den stora skillnaden mellan t.ex. 1960-talet och 1990-talet var mängden prylar ... boarea, etc...

Växte upp på 70-80-talen och boarea hade varit rena lyxen för oss. Själv hade jag en hamster, och var nöjd med det. Den hade inte trivts med en boaorm.