Var går gränsen mellan arbetarklass och medelklass?

[a81]

Såg nyligen ett program som hette Batinas skilda världar på SVT, där hon besökte en familj som själva såg sig som arbetarklass. Mamman var barnmorska, pappan lastbilschaufför, sönerna gick i skolan eller hade praktiska yrken, familjen bodde i en rätt stor äldre villa i fint skick.

Jag tyckte att detta var ett intressant exempel på gränsen mellan välmående arbetarklass och lägre medelklass. Var går gränsen? Finns det någon gräns?

[Martin Lundvall]

Är det inte en mer ett begrepp man själv väljer?
Att man gör ett eget ställningstagande, tänker att vissa anser arbetarklass finare än medelklass och vice versa.

/martin

[Markus Holst]

Är det inte ungefär samma gräns som mellan arbetare och tjänstemän?

[Donkeyman]

Frågan är om det är någon större skillnad. Det som man kan kalla välmående arbetarklass är ju merparten av dem som tidigare kunde klumpas ihop och kallas arbetarklass. Och den gruppen har ungefär samma förhållanden, önskemål och faror som det som förut hette medelklass. Visst är det ekonomiska skillnader men de här två grupperna har ändå mycket gemensamt. Tillsammans utgör de en absolut majoritet av befolkningen och det är också de som avgör vem som vinner val.

På ena sidan om den här gruppen har vi en liten överklass och en något större underklass som består av dem som av olika skäl hamnat lite utanför. Men de här gruppernar är tillsammans mycket mindre än den första gruppen som jag föredrar att beteckna som en medelklass. Det är åtmindstone så jag ser saken.

Går vi däremot tillbaka en del år så var det stor skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Eller arbetarklass och medelklass om man så önskar. Men just den här förändringen är resultatet av 1900-talets politik och kommer förmodligen att förändra det politiska landskapet i framtiden. Bland annat därför att alla partier kämpar om just medelklassens röster och därmed blir också partiernas politik mer och mer lika.

[sonderling]

En empirisk observation jag gjort är att en arbetare som haft en yrkesinkomst sedan 18 års åldern kan ha det betydligt bättre ställt än en tjänsteman i samma ålder med studieskulder och 5 års studier som lucka i .....(hetere arbetslivet?*) trots att den senare har högre lön.
Jag undrar ibland om inte detta med klasser på sätt, har spelat ut sin roll. Med detta menar jag inte att det inte finns sociala orättvisor etc men de tar sig nog andra utryck.

Sonderling

* påminde om en historia, jag hört men som jag som vanligt bara minns poängen men som gick ungefär: vad ligger mellan ungdomen och ålderdomen? Jo träldomen....

[a81]

Håller med om det som alla har skrivit här, det var därför jag tyckte att frågan var intressant. Finns det verkligen någon gräns? Jag har svårt att se någon.

Möjligen kan man se skillnader i livsstil, till exempel i vilka namn föräldrar ger till sina barn. Självklart kan man också se vissa skillnader i klädstil, vanor, intressen, etc.

Sedan finns väl ett visst socialt arv. Många svenskar har bonde- snarare än arbetarbakgrund. Även om man har en morfar eller farfar som hade ett arbetarjobb när den svenska industrialismen stod på sin topp i mitten av 1900-talet, så var det ett ganska kort kapitel mellan bondesamhälle och tjänstesamhälle.

[Donkeyman]

Jag undrar ibland om inte detta med klasser på sätt, har spelat ut sin roll. Med detta menar jag inte att det inte finns sociala orättvisor etc men de tar sig nog andra utryck.

Den springande frågan är nog ändå- vad vill man beskriva med en klassindelning. Vill vi sortera folk efter bildningsnivå och levnadssätt så får man en indelning. Väljer man att sortera efter vilka drömmar, önskemål och vad man är rädd för sett ur ekonomisk och politisk synvinkel så får man en helt annan indelning. Det är den jag använde ovan. Därför menar jag att intressena hos merparten av arbetarna och tjänstemännen sammanfaller. Även om det kan vara stora skillnader inom gruppen sett ur ekonomisk förmåga. Men den skiljelinjen följer andra gränser.

[millgard]

Jag skulle nog säga att "arbetarklass" idag är en identifierande och värderingsgemensam självbild, snarare än ett slags uppifrån kommande indelning.

Drömmar och önskemål är nog rätt traditionella och följer invanda mönster, medan inkomst och levnadsstandard kan vara helt olika.

[LasseMaja]

Det handlar i första hand om "bildning" tycker jag, snarare än inkomstskillnader eller arbetsuppgifter (även om sådana skillnader också finns) Kulturellt finns också skillnader, exempelvis TV-tittande - bokläsning, expressen - SVD, bio - teater mm.

[a81]

Tror att man måste utgå från sig själv och sin omgivning för att förstå sig på sådant som klass. Jag skulle själv säga att jag har lägre medelklassbakgrund och är uppväxt i slutet av 1900-talet. Ekonomiskt har jag svårt att se någon skillnad gentemot arbetarklass. Skillnaderna handlar mer om intressen, arbetssituation, vanor, etc.

Typiskt lägre medelklass skulle jag säga är att visserligen vara intellektuellt intresserad (historia, vetenskap, nyheter, läsa böcker, gå på museer, etc), men ganska ointresserad av "finkultur" (balett, opera, teater, poesi, etc).

Bildning är till viss del klasskopplat, men jag tror att det främst är kopplat till vilken socialgrupp man har växt upp i, inte var man själv befinner sig.

En skillnad jag tycker mig se, är att medelklass ofta är mer traditionella på ytan (klädstil, namn på sina barn, etc), men med modernare livsstil (jämnare uttag av föräldraförsäkring, mindre indelning i könsroller, mer miljömedvetna, mer "politiskt korrekta", etc).

[a81]

Jag skulle göra följande grova indelning i Sverige 2015:

Överklass: De som har så stor förmögenhet att de aldrig behöver arbeta och dessutom har en åtminstone någorlunda hög bildningsnivå. Typiskt arbete: VD i familjeföretaget, i grunden jurist. Kanske 1 procent av Sveriges befolkning.

Övre medelklass: De som har hög inkomst och/eller stora men rimliga tillgångar (finare hus, ett par miljoner på banken/i aktier, etc), har en åtminstone någorlunda hög bildningsnivå samt nästan alltid akademisk utbildning. Typiskt arbete: läkare. Kanske 10 procent av Sveriges befolkning.

Medel-medelklass: De som har en inkomst strax över genomsnittet, nästan alltid äger sin bostad och har ganska stora marginaler/buffertar. De har ett OK jobb, oftast akademisk utbildning om de är yngre och åtminstone någorlunda bildningsnivå. Typiskt arbete: ingenjör. Kanske 20 procent av Sveriges befolkning.

Lägre medelklass: De som har en inkomst omkring genomsnittet, oftast äger sin bostad, har vissa marginaler och buffert, men ändå känner av när det var fyra veckor sedan det var löning. Inte alltid så intellektuellt intresserade, men ganska välutbildade. Typiskt arbete: polis. Kanske 20 procent av Sveriges befolkning.

Övre arbetarklass: Väldigt lika lägre medelklass, men med mera praktiska yrken, kanske också vissa skillnader i vanor och intressen. Typiskt arbete: elektriker. Kanske 20 procent av Sveriges befolkning.

Lägre arbetarklass: De som har praktiska enkla yrken med låg lön eller arbetslös. Typiskt arbete: lokalvårdare. Kanske 20 procent av Sveriges befolkning.

Detta är givetvis grovt uppdelat, men det är ett försök att förstå det...

[Martin Lundvall]

Tror inte Stefan Lövfen skulle skriva under på att han är överklass.
Tanken med en kategorisering på arbetarklass, medelklass osv är väl att man har gemensamma ekonomiska samt sociala/kulturella förutsättningar.
Jag anser det vara bättre att dela upp befolkningen i ekonomiska strata samt en för socialt/kulturellt.

Många av dem som har en högskoleutbildning har utbildning som inte gett dem något jobb. Säg en som doktorerat på japansk filmhistoria, vad för jobb får den? Har svårt att se att den personen får något jobb tack vare sin utbildning. Sett ur ekonomiskt perspektiv så borde den personen hamna rätt långt ner i samhället, men skulle man klassificera personen efter högskoleutbildning så hamnar personen högt upp.

/martin

[millgard]

Någon sade någon gång att arbetarklass, det är den begränsning som arbetarklassen ålägger sig själv. Begränsning i framtidsmöjligheter, visioner, tankesätt osv.
I en bok om Messaurebygget berättar en arbetare hur han spelade bridge i par med en ingenjör. De var framgångsrika men han tråkades så mycket av sina arbetarkamrater (klassförrädare etc) att han fann sig tvungen att upphöra med det, till ingenjörens ohöljda förvåning.
En ständigt närvarande känsla av att befinna sig i underläge och utan möjlighet att göra något åt det kan också finnas. Och det finns förstås också en stolthet i att tillhöra ett kollektiv. Men som vanligt är det svårt eller rentav omöjligt att generalisera över hur individer ser på sig själva.

[KoteGaeshi]

Utbildningssociologiskt (Bourdieu...) försöker man se det som ett växelspel mellan ekonomiskt, socialt och utbildningskapital, dvs att "klass" är en produkt både av ekonomiska tillgångar, utbildningsbakgrund -både egen och föräldrarnas- och, helt enkelt "hur man för sig" i ett socialt sammanhang.

De faktorerna är såklart också beroende av varandra, i vissa länder kan det ses som en oerhört mycket starkare klassmarkör att man har gått på rätt universitet, gymnasium och till och med grundskola, och att ens föräldrar (nåja, farsan) också gjorde det, med följden att man kan tala, föra sig rätt, ha rätt kulturella intressen, rätt vänner och så vidare än att man tjänar sexsiffrigt.

Att kategorisera över-, medel-, och underklass på den grunden blir lätt lite knepigt, men det går liksom att plotta in korrelationer i ett koordinatsystem där man ser växelverkan mellan att gå på rätt föreställningar på operan, att ha rätt universitetsdiplom, att tjäna åtminstone okej med pengar och att köra rätt bil versus att inte ha pluggat vidare, att hellre gå på fotboll, att ha det knappt ekonomiskt och att köra begagnad bil. Typ.

[millgard]

Jag tror att det har rätt lite med pengar att göra faktiskt. Givetvis finns det en faktor att låg utbildning i stort ger mindre pengar att röra sig med, men "klassmarkörerna" förändras inte för att man får en lottovinst, tex...