Kejsaren av Japans ställning

[Giancarlo]

Kejsaren av Japan verkar ha haft osedvanligt lite makt i historien. Hans eller hennes funktion verkar ha varit väldigt ceremoniell. Även när man t.ex. påstods återgå till kejsarstyre under Meijirestaurationen så var det egentligen inte så fallet utan, det enda som skedde var att kejsaren tog en mer framstående men blott symbolisk roll (de som styrde i början i regeringen var egentligen länsherrar från sydvästra Japan).

Själv har jag egentligen dålig koll på hur maktfull kejsaren har varit genom tiderna. Hade han ens under perioden innan Edo-perioden särskilt mycket att säga till om, med de olika länsherrarna som slogs emot varandra och hade mycket lokal kontroll. Om ni kunde gå igenom de olika perioderna och hur stor kejserlig makt som det fanns i dem hade det varit mycket givande och intressant.

[lampros]

Jag har skrivit en essä om det där:

I urminnes tid härskade kejsaren direkt. Men i vart fall på 900-talet hade huset Fujiwara etablerat sig som härskare, kampaku, under mikadon. Dessa Fujiwaras var inte krigare utan hovmän, rätt humana härskare sägs det. De baserade sin makt på ingifte i kejsarhuset; under förevändning att man beskyddade den gudomlige kejsaren kunde man utöva den verkställande makten.

Detta är läget på 900-talet. Sedan finns det mycket att säga om följande tider och det gör jag också. Jag skildrar kejsarens ställning genom medeltiden och nyare tiden fram till idag. Essän heter "Hegemoni" och börjar på sidan 30 i denna fil:

http://www.fandom.se/svensson/Japan.pdf

Vad jag menar med hegemoni är: i toppen har vi kejsaren som mer eller mindre en symbol, och under honom har vi ett skikt med dem som "egentligen styr", vare sig de kallar sig kampaku, shogun eller modernare regeringar. De utövar hegemoni, är hegemoner. Med denna modell blir japansks regeringsform både historiskt och idag begriplig; man förstår kejsarens roll och mycket annat. Så här börjar essän:

Nyckelordet för Japans politiska historia heter hegemoni.

Det fungerar så här: överst i samhällspyramiden sitter kejsaren, ett statsöverhuvud av Guds nåde. Än idag anser 99% av Japans folk att man ska ha kejsardöme så detta kan illustrera tronens trygghet, dess permanens, dess roll av fixstjärna i toppen av statsbygget.

Kejsaren sitter där han sitter men han styr inte; jämför julimonarkins le roi règne mais il ne gouverne pas, ”kungen styr men han regerar inte”. Och den japanske tennon, mikadon, kejsaren styr inte, han är bara symboliskt överhuvud – men det är å andra sidan ingen nyhet, för ända sedan medeltiden har det funnits ett härskarskikt under kejsaren som verkligen regerat, som haft den exekutiva makten, och det är här hegemonin kommer in i bilden. Vad än ”hegemoni” betyder i uppslagsboken så betyder den här, i min bok, i min Japanbok, att vi har en exekutiv under kejsaren som styr med kejserlig nåd, på kejserligt uppdrag, och denna roll tycks fungera väl eftersom den varit i kraft ända sedan medeltiden, med vederbörliga, stilmässiga ändringar under tidens gång.

Man kan säga: sett historiskt så är kejsaren härskare de jure, medan härskare de facto är hegemonen. Idag är förvisso premiärministern både härskare de facto och de jure, men kejsaren är trots sin förmella maktlöshet ändå fast rotad som institution, se ovan, 99% stöder honom.

Filen med denna och andra Japanessäer är gratis att tanka ner. Inga koder eller verifieringar behövs, du kommer med länken jag gav direkt till dokumentet.

(Edit: radbrytning)