och berätta en liten historia
om en klart som korvspad sak
men mycket tvivel finns det om...
Många pratar om att man måste planera för framtiden se till den stora bilden osv...en process som börjar i livmodern. Fast än man fysiskt befinner inom de förnimbara dimensionernas gränser är vår mentala radar i ständig flykt, "fan också fågle jäveln sket på mig, nu måste jag in på dass nånstans" är det sista Lars-olav hinner tänka innan den fysiska världen gör sig påmint i form av en skenande långtradare. Ja alla kommer vi att hamna där mmmmm inte sant? Men låt oss återgå till huvudtråden innan tanken blir allt för flummig.
Vad ska du bli när du blir stor lillevän? Alla har vi hört den. Läraren på dagis, den gamle grannen och inte minst ettan och tvåan, dvs pappa och mamma. Väl där gäller det att ta hand om gamlingarna och man sitter själv i skiten. Vi har en kort tid i ungdomen då vi har en viss mått av frihet och få uppleva världen som den är sen är man själv en etta eller tvåa. Som etta eller två har man vissa förpliktelser bla bla och blahh och plötsligt är man den som behöver omhändtagas av ens ungar och ja de är själva ettor eller tvåor. Och sedan? Tack och hej leverpastej...? Är man etta, femma, sjua? Den som ändå viste eyyy? Tänk bara att kunna säga, jo jag hade ett perfekt liv kolla bara på min rikedom och antalet jungfrur jag har till mitt förfogande här i paradiset och grunden till mitt försprång är naturligtvis allt arbete ja la ner när jag levde. Det får vara med den frågan, min ingen kan ifrågasätta att döden är det som sätter gräns för livet, faktiskt det enda och därmed färgar det mest. Vår fascination med den och dess betydels har gett avtryck i vår fysiskavärld i form av monument som pyramiderna, tajmahal osv. På nått sätt känns det som att livet är en bekräftelse för det som ska komma dvs döden och bortom.
Tänk er den här inledningen på en lektion av en lärare inför sina tio åriga elver.
"Ja barn idag ska vi prata om den ultimata framtiden, ni lever bara i ca hundra år om nu har tur men mesta delen av tiden spenderar ni i döden, vad det nu är :S. Enligt skolverkets guidlinjer ska vi under dessa lektioner se till att ni får grundläggande kunskap om döden, utöver det ska dessa lektioner få er att fundera kring fenomenet död och det som eventuellt komma skall. Vi börjar med en definition av döden. Vad säjer du lille Ole du räckte ju upp handen".
Ole>> död; Inte levande längre, upphörande av alla livsfunktioner, något som inte utvecklas eller rör sig längre...
"Precis så är det Ole. Och hur tacklar vi döden? Duktiga barn ingen räckte upp handen, det var nämligen en kuggfråga hehe, ni har gjort er hemläxa ser jag. Blah blah blah bla blö blö bluha... och barn då ska vi sammanfatta det vi har gått genom lektionen i en mening, (hela klassen) LIVET ÄR EN PLANERING INFÖR DÖDEN och vi måste göra våran läxa!
Truly wonderful the mind of a child is, hihihi the padwan is right...am I wrong so say
.