Penningvärde

[hviktor]

Håller på med släktforskning och har råkat på en bouppteckning från 1880 med behållningen 65 400 kronor. Hur mycket skulle den summan vara värd i dag?

[Jurgen Wullenwever]

Det där är den klassiska frågan: Hur mycket är något värt i dagens pengar? Fram till dess att vi har fått en SI-enhet för pengar, som jag föreslog någon gång för länge sedan, så återstår för dig att jämföra med vad några olika saker kostade vid den tiden. Priserna på allt har ju skiftat så mycket att det blir i det närmaste omöjligt att jämföra med dagens pengar.

Om du går in på http://www.historia.se/ så kan du få följande svar:

Prisomräknare från medeltid till nutid

Fråga:
Hur mycket motsvarar 65400 SEK år 1880 i 2009 års penningvärde?

Bakgrund:
Analysen i denna utskrift bygger på en jämförelse av penningsvärdet år 2009 med penningvärdet år 1880.

Svar:
65400 SEK år 1880 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 3468369 SEK år 2009 mätt med konsumentprisindex.

Alternativa beräkningar:
• 65400 SEK år 1880 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 61457534 SEK år 2009 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare.
• 65400 SEK år 1880 kunde köpa 475996 gram silver. Samma vikt silver kostade år 2009 1603016 SEK.
• 65400 SEK år 1880 kunde köpa 26371 gram guld. Samma vikt guld kostade år 2009 4396083 SEK.
För vissa perioder beräknas guld- och silverpriset på basis av världsmarknadspriset, vilket kan avvika något från svenska förhållanden.

Årliga prisförändringar:
Under perioden 1880-2009 var den årliga inflationen (mätt med konsumentprisindex) i genomsnitt 3.13 procent per år. Löneindex ökade i genomsnitt med 5.45 procent per år. Priset på silver ökade i genomsnitt med 2.51 procent per år. Priset på guld ökade i genomsnitt med 3.32 procent per år.

Om denna utskrift:
Siffrorna för denna analys baseras på Riksbankens databas Historisk monetär statistik för Sverige (länk: http://www.riksbank.se/templates/Page.aspx?id=26803). Decimaltecken skrivs i punktform enligt det engelska systemet. Valutor kan skrivas i pluralisform när singularis ska användas. Informationen i denna analys kan fritt användas, under förutsättning att källa anges. Om du hittar några fel i utskriften, maila gärna om detta till rodney.edvinsson[at]ekohist.su.se.

Av Rodney Edvinsson,
(fil dr i ekonomisk historia vid Stockholms universitet)

[Jurgen Wullenwever]

Samtidigt undrar jag om det stämmer. Om man ser vad 1 öre var värt när kronan infördes 1873 fås 50 öre i priser och 10 kronor i lön eftersom lönerna har stigit mer än priserna. Var det inte mer värt? Vad fick man för vara då, som skall motsvara en 50-öring idag?

Prisomräknare från medeltid till nutid

Fråga:
Hur mycket motsvarar 1 öre år 1873 i 2009 års penningvärde?

Bakgrund:
Analysen i denna utskrift bygger på en jämförelse av penningsvärdet år 2009 med penningvärdet år 1873.
1 öre år 1873 var av samma värde som 0.010000 SEK. 1 öre = 1/100 SEK.

Svar:
1 öre år 1873 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 0.4899 SEK år 2009 mätt med konsumentprisindex.

Alternativa beräkningar:
• 1 öre år 1873 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 9.704 SEK år 2009 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare.
• 1 öre år 1873 kunde köpa 0.06423 gram silver. Samma vikt silver kostade år 2009 0.2163 SEK.
• 1 öre år 1873 kunde köpa 0.004032 gram guld. Samma vikt guld kostade år 2009 0.6722 SEK.
För vissa perioder beräknas guld- och silverpriset på basis av världsmarknadspriset, vilket kan avvika något från svenska förhållanden.

Årliga prisförändringar:
Under perioden 1873-2009 var den årliga inflationen (mätt med konsumentprisindex) i genomsnitt 2.9 procent per år. Löneindex ökade i genomsnitt med 5.19 procent per år. Priset på silver ökade i genomsnitt med 2.29 procent per år. Priset på guld ökade i genomsnitt med 3.14 procent per år.

Om denna utskrift:
Siffrorna för denna analys baseras på Riksbankens databas Historisk monetär statistik för Sverige (länk: http://www.riksbank.se/templates/Page.aspx?id=26803). Decimaltecken skrivs i punktform enligt det engelska systemet. Valutor kan skrivas i pluralisform när singularis ska användas. Informationen i denna analys kan fritt användas, under förutsättning att källa anges. Om du hittar några fel i utskriften, maila gärna om detta till rodney.edvinsson[at]ekohist.su.se.

Av Rodney Edvinsson,
(fil dr i ekonomisk historia vid Stockholms universitet)

[hviktor]

Tack så mycket!

Det var många olika saker att ta hänsyn till tydligen. Men för min del så är det inte så noga med att det blir så exakt, bara att jag får en uppfattning om den ungefärliga storleken; Alltså om det var ett förmöget dödsbo eller inte och vad jag kan se utifrån svaren så var det inte så dåligt! Tack än en gång!

[a81]

Man bör nog vara lite försiktig när man tittar på penningvärdet historiskt. Vad jag vet tas inte fastigheter med i beräkningen av penningvärdet. Med tanke på den enorma prisstegringen på fastigheter de senaste decennierna har vi troligen haft mer inflation än vad som normalt brukar anges.

Exempel: En villa byggd i slutet av 1930-talet kostade då 17 000 kr, i dag är samma hus (något utbyggt) värt över 3 000 000 kr. Samtidigt har en radio ungefär samma pris som på 1930-talet (ett par hundra kronor).

Det finns en risk att vi överskattar vår levnadsstandard i dag på grund av att vissa importerade varor numera är extremt billiga och på så sätt håller nere inflationen. Samtidig tas (vad jag vet) inte sådant som verkligen ökat i pris (fastigheter) med i beräkningen. Det ger alltså en något skev bild av verkligheten.

[hviktor]

Men problemet med fastigheter är att det är beroende av var dom ligger, åtminstone här som jag bor; på Västkusten. En villa som kostar, låt oss säga, 750 000 något in i landet, kostar kanske 3-4 000 000 om den ligger vid havet. Så är det med alla fastigheter; Gårdar, villor och även tomter, för det är förmodligen läget de penningstinna betalar för. Bebyggelsen spelar ingen roll, man bygger nytt!
Detta kan vara en orsak till att fastighetsvärdet inte beaktas i prisjämförelser? Det är vad jag tror.

[Wooster]

Man bör nog vara lite försiktig när man tittar på penningvärdet historiskt. Vad jag vet tas inte fastigheter med i beräkningen av penningvärdet. Med tanke på den enorma prisstegringen på fastigheter de senaste decennierna har vi troligen haft mer inflation än vad som normalt brukar anges.

Exempel: En villa byggd i slutet av 1930-talet kostade då 17 000 kr, i dag är samma hus (något utbyggt) värt över 3 000 000 kr. Samtidigt har en radio ungefär samma pris som på 1930-talet (ett par hundra kronor).

Menar du med "beräkningen av penningvärdet" Konsumentprisindex (KPI)? Det är visserligen sant att fastighetspriser inte är inräknade i KPI - men det beror på att Konsumentprisindex "syftar till att belysa hur prisförändringarna påverkar kostnaden för att bibehålla en oförändrad levnadsstandard". Däri ligger inte fastighetsköp, men väl kostnader för boende - antingen genom att man köper en bostad och får en kapitalkostnad för denna (genom att låna pengar, alternativt genom att låsa upp egna pengar och därmed gå miste om ränteintäkter) eller genom att hyra en bostad. Och räntekostnader för boende respektive hyror räknas in i KPI.

Det finns en risk att vi överskattar vår levnadsstandard i dag på grund av att vissa importerade varor numera är extremt billiga och på så sätt håller nere inflationen. Samtidig tas (vad jag vet) inte sådant som verkligen ökat i pris (fastigheter) med i beräkningen. Det ger alltså en något skev bild av verkligheten.

Tvärtom. Skev bild av verkligheten får man först om man bara tittar på en varugrupp, till exempel boende, dagligvaror eller kläder var för sig. Olika varor har nämligen olika prisutveckling vilka kan härledas till helt andra faktorer än den allmänna prisutvecklingen, boendekostnader har gått upp därför att kraven på bostäder har höjts, dagligvarorna och kläder har sjunkt på grund av industriell effektivisering och möjligheten att importera. För att få en nyanserad bild av prisutveckling måste man se till helheten, summan av olika varors (ibland motsatta) prisutveckling. Att boendet gått upp och importerade varor gått ner är inte lika intressant som att den totala prisbilden har gått upp.

Levnadsstandard blir sedan ett ytterligare begrepp när man jämför prisutveckling med löneutveckling och inser att människor generellt har mer pengar att röra sig med "idag" än "tidigare".

[a81]

Tack för klargörandet när det gäller fastigheter och KPI!

Det finns en risk att vi överskattar vår levnadsstandard i dag på grund av att vissa importerade varor numera är extremt billiga och på så sätt håller nere inflationen. Samtidig tas (vad jag vet) inte sådant som verkligen ökat i pris (fastigheter) med i beräkningen. Det ger alltså en något skev bild av verkligheten.

Tvärtom. Skev bild av verkligheten får man först om man bara tittar på en varugrupp, till exempel boende, dagligvaror eller kläder var för sig. Olika varor har nämligen olika prisutveckling vilka kan härledas till helt andra faktorer än den allmänna prisutvecklingen, boendekostnader har gått upp därför att kraven på bostäder har höjts, dagligvarorna och kläder har sjunkt på grund av industriell effektivisering och möjligheten att importera. För att få en nyanserad bild av prisutveckling måste man se till helheten, summan av olika varors (ibland motsatta) prisutveckling. Att boendet gått upp och importerade varor gått ner är inte lika intressant som att den totala prisbilden har gått upp.

Levnadsstandard blir sedan ett ytterligare begrepp när man jämför prisutveckling med löneutveckling och inser att människor generellt har mer pengar att röra sig med "idag" än "tidigare".

Det jag bland annat syftar på, är att boendet är så mycket viktigare när det gäller en persons/familjs levnadsstandard än att man exempelvis kan byta ut fullt fungerande TV-apparater med några års mellanrum. Jag menar att det är skevt på så sätt att man lägger för mycket vikt på konsumtionsvaror och för lite på sådant som verkligen är viktigt. Sedan kan man fråga sig om det är rimligt att jämföra priset på till exempel ett par skor 2010 och ett par skor 1940? Handlar det verkligen om samma produkt? Är den billiga sko med kort hållbarhet man köper i dag samma produkt som en sko för 70 år sedan?

Jag är inte heller säker på att kraven på bostäder höjts så drastiskt. Villan från slutet 1930-talet (se ovan) hade redan när den byggdes el, centralvärme, vattentoalett, badrum, telefon och så vidare. Med tanke på att arbetar- eller tjänstemannafamiljer med en inkomst på 1930-talet hade råd att köpa (mindre) villor i Sveriges större städer, tycker jag att man lite grann bör ifrågasätta den enorma standardhöjning som ofta nämns i sådana här sammanhang.

[Jurgen Wullenwever]

... tycker jag att man lite grann bör ifrågasätta den enorma standardhöjning som ofta nämns i sådana här sammanhang.

Jag håller med. (Ja, det var bättre förr.) Samtidigt så är det ju inte bara de alldeles för billiga importvarorna som förändrar situationen, det finns ju en fördelningspolitisk sida också. En stor del av befolkningen var materiellt sett väldigt fattig förr, och det har ändrats, även om vi idag har en relativ fattigdom för en del av befolkningen. För ögonblicket är det åtminstone inga svältkatastrofer i Sverige, som det var under gångna sekler.

[a81]

... tycker jag att man lite grann bör ifrågasätta den enorma standardhöjning som ofta nämns i sådana här sammanhang.

Jag håller med. (Ja, det var bättre förr.) Samtidigt så är det ju inte bara de alldeles för billiga importvarorna som förändrar situationen, det finns ju en fördelningspolitisk sida också. En stor del av befolkningen var materiellt sett väldigt fattig förr, och det har ändrats, även om vi idag har en relativ fattigdom för en del av befolkningen. För ögonblicket är det åtminstone inga svältkatastrofer i Sverige, som det var under gångna sekler.

Visst har vi otroligt mycket högre levnadsstandard nu än vad de flesta hade före industrialiseringen. Men jag är skeptisk till uppgifter om att vi skulle ha flera gånger högre levnadsstandard i dag än i mitten av 1900-talet.

[Wooster]

Det jag bland annat syftar på, är att boendet är så mycket viktigare när det gäller en persons/familjs levnadsstandard än att man exempelvis kan byta ut fullt fungerande TV-apparater med några års mellanrum. Jag menar att det är skevt på så sätt att man lägger för mycket vikt på konsumtionsvaror och för lite på sådant som verkligen är viktigt. Sedan kan man fråga sig om det är rimligt att jämföra priset på till exempel ett par skor 2010 och ett par skor 1940? Handlar det verkligen om samma produkt? Är den billiga sko med kort hållbarhet man köper i dag samma produkt som en sko för 70 år sedan?.

Ja där har du givetvis en viktig poäng - varor ändrar kvalitet och tillförs nya egenskaper, vilket givetvis inte kan definieras i ett index. KPIs varukorg ändras dock årligen för att försöka spegla "oförändrad levnadsstandard". Men vad är då bra respektive dålig levnadsstandard? I ett industrialiserat land som Sverige är ju det högst olika från individ från individ vad som egentligen är hög levnadsstandard.

Jag är inte heller säker på att kraven på bostäder höjts så drastiskt. Villan från slutet 1930-talet (se ovan) hade redan när den byggdes el, centralvärme, vattentoalett, badrum, telefon och så vidare. Med tanke på att arbetar- eller tjänstemannafamiljer med en inkomst på 1930-talet hade råd att köpa (mindre) villor i Sveriges större städer, tycker jag att man lite grann bör ifrågasätta den enorma standardhöjning som ofta nämns i sådana här sammanhang.

Framförallt har den totala boytan per person ökat. Nu hittar jag ingen källa på nätet (jag och SCBs databas är inte fagra vänner) men jag har för mig att den genomsnittliga bostadsytan per person i Sverige 1970 låg på ca 25 kvm, idag ligger den på ca 45 kvm. Dessutom har kraven, både från konsumenter och från lagstiftaren, ökat på energiprestanda, ventilation och hållbarhet på byggmaterialen vilket skapar bättre standard i husen. Ett hus byggt på 1930-talet som inte blivit upprenoverat utan bara fått bibehållen standard är ingen trevlig bostad - dåligt isolerad och dragig och med dålig vattenförsörjning. Men kostar multum i driftkostnader.

[varjag]

Med tanke på att arbetar- eller tjänstemannafamiljer med en inkomst på 1930-talet hade råd att köpa (mindre) villor i Sveriges större städer.....

Det där ifrågasätter jag - speciellt vad gäller ''arbetarna''. Men även på ''tjänstemannalön'' - var det mycket svårt....
Bankernas kreditgivning på den tiden var oerhört restriktiv. Dom krävde borgensmän som den lånesökande måste få att skriva på garantier för lånet - om låntagaren skulle fallera. Att vara borgensman, var en allvarlig sak - om lånet fallerade, knackade banken på dörren och krävde pengarna .
Det vanligaste arrangemanget - var att föräldrar, som redan kanske ägde en hälft - eller rent av en friköpt fastighet, efter ett långt arbetsliv - gick i borgen för ett eller tvenne ättelägg. Och därmed riskerade sina livsbesparingar - på att son eller dotter - skulle lyckas här i livet. Kraven - på att ''lyckas'' blev därmed både nära och hårda - det var en familjesak där att svika - inte var ett alternativ.
Redan bland tjänstemännen (läs kontorsslavarna) med fast inkomst - var det vanskligt. Inom arbetarklassen - var det nästan okänt..... Med EN inkomst - bör vi alltid minnas bankernas första fråga - Ni har bägge arbeten och två inkomster nu....vad händer när Fru X får första barnet - och TRE skall leva på EN inkomst???

Det var tufft på den tiden!

Varjag

[a81]

Jag är inte heller säker på att kraven på bostäder höjts så drastiskt. Villan från slutet 1930-talet (se ovan) hade redan när den byggdes el, centralvärme, vattentoalett, badrum, telefon och så vidare. Med tanke på att arbetar- eller tjänstemannafamiljer med en inkomst på 1930-talet hade råd att köpa (mindre) villor i Sveriges större städer, tycker jag att man lite grann bör ifrågasätta den enorma standardhöjning som ofta nämns i sådana här sammanhang.

Framförallt har den totala boytan per person ökat. Nu hittar jag ingen källa på nätet (jag och SCBs databas är inte fagra vänner) men jag har för mig att den genomsnittliga bostadsytan per person i Sverige 1970 låg på ca 25 kvm, idag ligger den på ca 45 kvm. Dessutom har kraven, både från konsumenter och från lagstiftaren, ökat på energiprestanda, ventilation och hållbarhet på byggmaterialen vilket skapar bättre standard i husen. Ett hus byggt på 1930-talet som inte blivit upprenoverat utan bara fått bibehållen standard är ingen trevlig bostad - dåligt isolerad och dragig och med dålig vattenförsörjning. Men kostar multum i driftkostnader.

Håller helt med när det gäller boytan. Jag misstänker att en stor del av ökningen hänger ihop med de ökade pensionerna, som gjort att allt fler pensionärer kunnat bo kvar i villan eller den stora lägenheten långt upp i åren. I mitten av 1900-talet bör det ha varit mycket vanligare att äldre antingen bodde hos något av sina barn eller på ett ålderdomshem.

Att ett hus byggt på 1930-talet som bara bibehållit sin standard skulle vara en otrevlig bostad håller jag däremot inte med om. Se bara på Stockholmsförorterna (t ex Bromma), där man varit restriktiv med tilläggsisoleringar och dylikt. Där är de flesta hus mer eller mindre i originalskick. I praktiken är inte heller driftkostnaderna högre än i ett ombyggt eller nybyggt hus.

Ett hus från 1930-talet har i regel mycket bättre panel, fönster, och så vidare. Att sådant inte behöver bytas ut på samma sätt uppväger de något högre energikostnaderna. Tilläggsisoleringar är till stor del ett resultat av kärnkraftsdebatten på 1970-talet och förkommer knappast utanför Sverige. (Det räcker att åka till Åland för att se att knappt några hus är tilläggsisolerade där.) Är huset ännu äldre och har timmerväggar är energiförbrukningen ofta lika låg som i ett modernt hus.

[a81]

Med tanke på att arbetar- eller tjänstemannafamiljer med en inkomst på 1930-talet hade råd att köpa (mindre) villor i Sveriges större städer.....

Det där ifrågasätter jag - speciellt vad gäller ''arbetarna''. Men även på ''tjänstemannalön'' - var det mycket svårt....
Bankernas kreditgivning på den tiden var oerhört restriktiv. Dom krävde borgensmän som den lånesökande måste få att skriva på garantier för lånet - om låntagaren skulle fallera. Att vara borgensman, var en allvarlig sak - om lånet fallerade, knackade banken på dörren och krävde pengarna .
Det vanligaste arrangemanget - var att föräldrar, som redan kanske ägde en hälft - eller rent av en friköpt fastighet, efter ett långt arbetsliv - gick i borgen för ett eller tvenne ättelägg. Och därmed riskerade sina livsbesparingar - på att son eller dotter - skulle lyckas här i livet. Kraven - på att ''lyckas'' blev därmed både nära och hårda - det var en familjesak där att svika - inte var ett alternativ.
Redan bland tjänstemännen (läs kontorsslavarna) med fast inkomst - var det vanskligt. Inom arbetarklassen - var det nästan okänt..... Med EN inkomst - bör vi alltid minnas bankernas första fråga - Ni har bägge arbeten och två inkomster nu....vad händer när Fru X får första barnet - och TRE skall leva på EN inkomst???

Det var tufft på den tiden!

Varjag

Visst var det tuffa tider på många sätt, men det är ett faktum att mindre villor, i alla fall på landet och i städernas egnahemsområden, befolkades av just arbetare, lägre tjänstemän, småföretagare, och så vidare. Det är också ett faktum att fruarna sällan arbetade utanför hemmet. Det kanske inte var de allra lägst avlönade som hade råd med den här typen av boende, men det har jag hellre inte hävdat.

För 17 000 kr fick man alltså på 1930-talet en nybyggd modern villa i en av Sveriges större städer. Visst var det mycket besvärligare att låna då, men samtidigt var beloppet så pass lågt att många kunde spara ihop till stora delar av det. Det bör ha motsvarat två-tre vanliga årslöner på 1930-talet. Hur många vanliga löntagare tjänar 1 500 000 kr/år i dag?

[Wooster]

KPI för december 2009 har nu kommit, och ger en illustration inte bara på att räntekostnader för egnahem är medräknade, utan vilken stor påverkan de har på den samlade inflationen.

Från DI.se

"Inflationstakten i december var 0,9 procent. Det är för första gången sedan mars förra året som prisökningstakten i Sverige stiger. Rensat för sänkta räntor låg inflationen på 2,7 procent."

http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar ... garNyheter