Information-Kunskap-Vishet
Postat: 26 juni 2009, 20:23
Ger mer information mer kunskap? Och ger mer kunskap mer vishet?
Jag läste ett tänkvärt stycke i boken På resa med Herodotos av Ryszard Kapuscinski. Det var ett citat ur en essä av T.S Elliot från 1944 där han skriver:
I vårt tidevarv, då människorna mer än någonsin tycks benägna att blanda samman vishet med kunskap, och kunskap med information, och försöker lösa livets problem i ingenjörskonstens termer, uppkommer det en ny sorts provinsialism, vilken kanske vore värd ett annat namn. Det är en tidens, inte rummets provinsialism; för denna är historien endast en krönika över mänskliga påfund som tjänat ut och kastats på sophögen; för denna är världen blott de levandes egendom, i vilken de döda inte har någon del. Faran med denna provinsialism består i att vi alla, alla folken på jordklotet, blir provinsiella tillsammans; och de som inte nöjer sig med detta kan bara bli eremiter.
Min frågeställning runt detta är således:
- Har informationssamhället bidragit till att demokratin fungerar bättre genom att folket har fått flera källor till nyhetsinhämtning? Har till exempel Internet bidragit till att förstärka demokratin genom att politiska frågeställningar belyses på ett betydligt grundligare sätt än tidigare? Är dagens människa mer medveten och kunnig om sin omvärld eller har fokus enbart fått en lokal förskjutning?
Min far som var skogsarbetare berättade för mig hur det uppstod en mycket engagerad debatt i skogsarbetarkojan när ryssarna bombat Helsingfors. Självklart var det den politiska hemvisten som avgjorde hur man skulle tolka krigets nyheter, kommunister mot socialdemokrater. Men trots det får jag för mig att det fanns en djup kunskap och patos som grund till den politiska uppfattningen. Han berättade även att en dag, det bör alltså ha varit 1953, så kom en kollega in i kojan med spelad djup sorg, torkandes krokodiltårar som till slut sa; "Vår store ledare Stalin är död". När skogsarbetarkojans kommunister blivit varse budbärarens teater utbryter snart slagsmål men stämningen bibehålls ändå trots allt.
Därmed undrar jag om inte våra tidigare generationer besatt en större politisk medvetenhet som kan vara svår att skönja i dagens politiska debatt. Kanske det är utsuddandet av klasser som försvårar politiskt intresse, eller kan det vara så att dagens människor inte klarar av att formulera en ideologisk tillhörighet i det mediala surret som vi matas med, dygnet runt.
På något enkelt sätt känns det som att det rikliga utbudet av medier som sköljer över svensken idag snarare dränker oss i irrelevant information. Sedan kanske (vilket gud förbjude) vi avsäger oss tankens förmåga, outsourcar vad vi ska tycka om varje internationella händelse som vi matas med. Exempel på detta kan vara:
- Mugabe är nästan lika ond som Hitler.
- NATO vill gott, talibaner vill ont. +
Detta är hållningar som tidningars ledarsidor intagit och deras nyheter har varit därefter. Nu kanske vän av ordning tänker att det borde väl bli bättre med fler media i så fall? Men tyvärr verkar mångfalden i medieutbudet drunkna i dagens mediemarknad på den kommersiella arenan. Därför känns T.S Elliots analys särskilt viktig i cyberrymdens tidevarv.
Mvh
Jag läste ett tänkvärt stycke i boken På resa med Herodotos av Ryszard Kapuscinski. Det var ett citat ur en essä av T.S Elliot från 1944 där han skriver:
I vårt tidevarv, då människorna mer än någonsin tycks benägna att blanda samman vishet med kunskap, och kunskap med information, och försöker lösa livets problem i ingenjörskonstens termer, uppkommer det en ny sorts provinsialism, vilken kanske vore värd ett annat namn. Det är en tidens, inte rummets provinsialism; för denna är historien endast en krönika över mänskliga påfund som tjänat ut och kastats på sophögen; för denna är världen blott de levandes egendom, i vilken de döda inte har någon del. Faran med denna provinsialism består i att vi alla, alla folken på jordklotet, blir provinsiella tillsammans; och de som inte nöjer sig med detta kan bara bli eremiter.
Min frågeställning runt detta är således:
- Har informationssamhället bidragit till att demokratin fungerar bättre genom att folket har fått flera källor till nyhetsinhämtning? Har till exempel Internet bidragit till att förstärka demokratin genom att politiska frågeställningar belyses på ett betydligt grundligare sätt än tidigare? Är dagens människa mer medveten och kunnig om sin omvärld eller har fokus enbart fått en lokal förskjutning?
Min far som var skogsarbetare berättade för mig hur det uppstod en mycket engagerad debatt i skogsarbetarkojan när ryssarna bombat Helsingfors. Självklart var det den politiska hemvisten som avgjorde hur man skulle tolka krigets nyheter, kommunister mot socialdemokrater. Men trots det får jag för mig att det fanns en djup kunskap och patos som grund till den politiska uppfattningen. Han berättade även att en dag, det bör alltså ha varit 1953, så kom en kollega in i kojan med spelad djup sorg, torkandes krokodiltårar som till slut sa; "Vår store ledare Stalin är död". När skogsarbetarkojans kommunister blivit varse budbärarens teater utbryter snart slagsmål men stämningen bibehålls ändå trots allt.
Därmed undrar jag om inte våra tidigare generationer besatt en större politisk medvetenhet som kan vara svår att skönja i dagens politiska debatt. Kanske det är utsuddandet av klasser som försvårar politiskt intresse, eller kan det vara så att dagens människor inte klarar av att formulera en ideologisk tillhörighet i det mediala surret som vi matas med, dygnet runt.
På något enkelt sätt känns det som att det rikliga utbudet av medier som sköljer över svensken idag snarare dränker oss i irrelevant information. Sedan kanske (vilket gud förbjude) vi avsäger oss tankens förmåga, outsourcar vad vi ska tycka om varje internationella händelse som vi matas med. Exempel på detta kan vara:
- Mugabe är nästan lika ond som Hitler.
- NATO vill gott, talibaner vill ont. +
Detta är hållningar som tidningars ledarsidor intagit och deras nyheter har varit därefter. Nu kanske vän av ordning tänker att det borde väl bli bättre med fler media i så fall? Men tyvärr verkar mångfalden i medieutbudet drunkna i dagens mediemarknad på den kommersiella arenan. Därför känns T.S Elliots analys särskilt viktig i cyberrymdens tidevarv.
Mvh