Demokratins framväxt i Sverige?
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Socialdemokrater och liberaler jobbade tillsammans inom rösträttsrörelsen under 1880 och 1890-talen. Det sprack på grund av att socialdemokrater ville ta till strejk som vapen för att få rösträtt, men både socialdemokrater och liberaler arbetade vidare för demokratin. Konservativa var ideologiska motståndare mot demokrati, man ansåg att det var den som var bäst lämpad som skulle ha politiskt inflytande.
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Man ska komma ihåg att Sverige var det sista nordiska landet som blev en demokrati. Demokratisering har i många fall inte skett efter en snabb revolution utan genom successiva reformer i en utdragen process.
Efter Gustav IV blivit avsatt från tronen skedde en regeringsreform år 1809. Den hämtade inspiration från tidens statsrättsliga idéer – framför allt Montesquieus - med en verkställande, lagstiftande och dömande makt.
Den verkställande makten anförtroddes åt kungen, som skulle vara skyldig att lyssna till inför riksdagen ansvariga statsråd. Han var dock inte bunden av deras råd; statsrådens ansvarighet var med andra ord juridisk, inte politisk. Någon parlamentarism var det inte tal om. Lagstiftningsmakten delades lika mellan kung och riksdag. Beskattningsmakten förbehölls ständerna, som också kontrollerade Riksbanken. Den dömande makten skulle utövas av oavsättliga domare. Samtidigt fastslogs en rad medborgerliga fri- och rättigheter: säkerhet mot godtycklig arrestering, tryck- och yttrandefrihet samt en ännu starkt begränsad religionsfrihet. Genom en särskild tryckfrihetsförordning avskaffades all förhandscensur. Den hindrade dock inte att kungen drog in mycket skrifter när dem väl kom ut.
Trots krav på en mer demokratisk folkrepresentation behölls ståndsriksdagen i 1810 års riksdagsordning. Denna indelning speglade dock inte samhället längre. Det aristokratisk-byråkratiska ledarskiktet höll sina ställningar både gentemot kungen och riksdagen och eliten hade fortfarande stor makt. Dock var denna makt inom landet ganska folklig om man tittar internationellt. Författningen utgjorde en elastisk ram som öppnade nya möjligheter för en vidare konstitutionell utveckling. Under det nya utskottet som bildats träffades många med olika åsikter och diskuterade. Detta kan man säga var en början på ett sorts partiväsende.
Efter 1810 skedde de största framstegen inte på en nationell nivå utan på en lokalnivå. Sockenstämman fick mer makt och mer frågor att lösa. I dessa organ blev makten mer spridd och efter reformer fick alla som brukade jord och betala skatt vara med. Man har bland annat ansvar för fattigvården och folkskolan. Bönderna lär sig i sockenstämman om politik och blir mer och mer skickliga politiskt för att även växa i maktfaktor. Men vad var det som förde denna utveckling framåt? Vad var krafterna bakom det? Detta var en tid i världen och Sverige som var i förändring.
I slutet på 1800-talet i takt med att Sverige hade börjat industrialiseras skedde mycket förändringar i samhället. Tiden kännetecknades av rörelse – tåg och ångbåtar gjorde att människor förflyttade sig mer och längre sträckor än tidigare. Många emigrerade tillexempel till Nordamerika. Även idéer spreds snabbare under denna tid. Tankar om familj och kön ändrades. Med urbanisering blev det mer och mer kärnfamiljer, när man inte längre behövde sköta ett helt jordbruk. Skolväsendet byggdes ut, men stora skillnader mellan rika och fattiga, pojkar och flickor och deras utbildning fanns kvar. Medelklasen och elitens barn gick en skola som kunde leda till högre utbildning åtminstone för pojkarna. Medan arbetarklassens barn gick i folkskola som ledde rakt ut till arbetslivet. Den nya gruppen i samhället arbetarna ökade och började organiserade sig mer och mer.
Tiden förändrades, men ibland följde inte samhället med. Det kom en opposition för förändring. Mellan 1809 och 1866 var denna opposition ofta en ”borgerlig offentlighet” där man samlades och umgicks med likar som blev populära. I denna offentlighet spreds nu litteratur snabbare. Mycket tack vare tryckfrihetsförordningen kunde man nu leva som författare och en ny genre växte fram där man ställde frågor om hur samhället skulle se ut och brister med det.
Politisk press var ett annat fenomen som nu kom i stor skala. Ofta var dessa tidningar radikala och liberala. 1830 började Aftonbladet ges ut och många andra mindre tidningar. Även konservativa tidningar kom ut. Dessa trycktes inte i stora upplagor men fanns ofta tillgängliga på krogar och kunde läsas av ganska många.
Något annat som blommade upp och kom att bli viktigt var så kallade ”associationer”. Det var en typ av förening där man samlades och resonerade fram till lösningar på olika problem. Början var dessa främst borgerliga grupper men blev mer folklig med tiden. Dessa fanns i skiftande drag. En del var religiösa och jobbade för att sprida biblar andra med att få folk att dricka måttligt.
Samtidigt som denna opposition fortsatte påverka skedde saker politiskt. Reformer syftade till att humanisera rättsväsendet, stärka kvinnans ställning och vidga religionsfriheten. Man avskaffades plågsamma och vanärande straff 1855–64. Kvinnor och män fick lika arvsrätt 1845, och ogift kvinna blev myndig vid 25 års ålder 1858. År 1860 gavs rätt till övergång från Svenska kyrkan till annat kristet samfund.
Genom 1865–66 års representationsreform ersattes fyrståndsriksdagen med två likaberättigade kamrar. Ståndsriksdagen ersättas efter av en tvåkammarriksdag. Första kammaren skulle utses genom indirekta val i landsting och i de större städerna stadsfullmäktige som hade inrättats 1862. Den andra kammaren var direkt vald och de två kamrarna röstade var och en för sig och vid lagändringar krävdes att båda var eniga. Dessa förändringar innebar att prästernas inflytande i rikspolitiken i stort sett försvann. Från att ha varit en fjärdedel i ståndsriksdagen, hade man nu bara enstaka representanter. Den nya riksdagsordningen innebar i ett längre perspektiv en anpassning av det konstitutionella regelverket till den utveckling från ståndssamhälle till klassamhälle som ägt rum alltsedan 1700-talet. 1865-66 års nya riksdagsordning då ståndssamhället försvann tillsammans med 1809 års regeringsform la grunden ett modernt och demokratiskt Sverige. Men vägen dit kom att bli lång. Svenska män och nästan alla kvinnor var ännu i slutet av 1800-talet utestängda från den politiska processen. Dessa regler och krav gjorde så att de flesta inte kunde rösta. För att få rösta i första kammaren så krävdes mycket god ekonomisk ställning och personens förmögenhet avgjorde hur mycket röster varje röstande person hade. För att få rösta till andra kammaren var man tvungen att vara man, 21 år fyllda och med tillräcklig inkomst eller förmögenhet. Kvinnorna fick inte rösta alls. Riksdagen ledamöter valdes av industri ägare, köpmän och välbärgade borgare. De som saknade rösträtt, industriarbetarna, småbönderna och lantarbetarna hade alltså ingen möjlighet att rösta fram representanter som stod på deras sida och kunde stifta lagar som gynnande dem.
Enligt regeringsformen från 1809 skulle kungen styra riket med hjälp av ministrar, statsråd, som han själv valde. Oscar II, som regerade 1872-1907, tvingades nöja sig med att utse en framstående riksdagsman till statsminister. Statsministern utsåg sedan de andra statsråden och bildade regering. Kungens makt hade alltså minskat kraftigt. Men Sverige var långt ifrån en verklig demokrati. Riksdagens ledamöter valdes av en mycket liten del av folket. Nästan 80 % av männen i Sverige hade ingen rösträtt.
Under sena delen av 1800-talet skedde en social och ekonomisk omgestaltning av det svenska samhället. Landet hade fortfarande en stark agrar prägel med blev mer och mer industrialiserat och urbaniserat. Dessa nya sociala och ekonomiska förhållanden som skedde ställde samhället inför nya problem som inte kunde lösas på samma sätt som tidigare.
Samhället ändrades samtidigt mycket till det bättre. Kommunala reningsverk infördes, precis som socialvården som höjdes. Folkskolan hade införts för en bred kompetensutveckling i samhället.
Efter ståndsriksdagens fall 1865 så växte ett modernt partiväsende successivt fram. Samtidigt organiserades stora delar av Sveriges befolkning i så kallade folkrörelser. T.ex. arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen och kvinnorörelsen. Dessa folkrörelser kom att ur politiskt synvinkel bli väldigt viktiga med sin organisation och kraft att samla folk för att tillsammans förändra samhället. Folkrörelserna stred för olika saker och arbetarrörelsen vill t.ex. ha 8 timmars arbetsdag eller kvinnorörelsen för bättre för kvinnor. Dessa skulle senare efter lång och hård kamp nå resultat.
År 1901 infördes allmän värnplikt för alla män. Det gjorde att kraven på allmän rösträtt blev allt starkare. Om alla hade samma skyldighet, som ville man också ha samma rättighet. Slagorden löd "en man, en röst, ett gevär". År 1908 representerade riksdagen 10 procent av befolkningen.
1909 blev det allmän rösträtt för män. Varje man fick en röst i riksdagsvalet. Men valen till kommunfullmäktige var fortfarande odemokratiska. En man med höga inkomster kunde ha upp till 40 röster. En fattig man hade bara en röst. Fortfarande fick inga kvinnor rösta alls.
Men demokratins genombrott var i någon mån förberett. Sedan frihetstiden upprätthölls en tämligen unik princip om att hålla handlingar offentliga. Det fanns en lokal medborgarskapstradition med frön till både folkstyrelse och rättsstat. Där fanns såväl en kyrklig församling som ett häradsting, vilket var en viktig förelöpare till den moderna rättsstaten.
Klassmotsättningarna var fortsatt stora och blev tydliga under storstrejken 1909.
Många män tyckte frågan om kvinnlig rösträtt inte var så viktig och de politiska partierna var inte på allvar intresserade av det. Högern var helt emot, man trodde kvinnorna i arbetarklassen skulle rösta på samma parti som deras män. Inom vänstern var man orolig för att kvinnorna skulle vara alltför konservativa och säga nej till alla förändringar. Kvinnorna fick istället själva kämpa för rösträtt. Det var en hård strid i början på 1900-talet. Främst utbildade kvinnor från medelklassen kämpade. Men de fick vänta.
1916 tilltog missnöjet i landet mot bakgrund av varubrist, inflation och ransoneringar. Vintern 1917-18 var det matbrist i Sverige. Första världskriget rasade och det svårt att köpa kol i från Tyskland.
Missnöjet och klassmotsättningarna tilltog, och revolutionära stämningar bredde ut sig. Vid riksdagsvalet 1917 blev matbristen och rösträtten de viktigaste frågorna. Högerregeringen förlorade och en ny regering bildad av liberaler och socialdemokrater tog makten, en händelse som brukar betecknas som den moderna parlamentarismens definitiva genombrott. De ville ändra rösträtten i kommunalvalen. Ett förslag för rösträtt om kvinnor lades också fram. Men det stoppades av högern. Man var tvungen att ändra grundlagen för allmän rösträtt. I landet blev det svåra oroligheter pga matbrist och i Europa blev det oroligt. I Ryssland blev det revolution och i Finland inbördeskrig. I Sverige började man tala om revolution.
Med hot av detta gav högern upp sitt motstånd och lagen ändrades. Röstreformen antogs och godkändes 1921. I kommunalvalen fick alla bara en röst. Det innebar att regeringen måste ha stöd av majoriteten i riksdagen. Vid samma riksdag fattades också beslut om åtta timmars arbetsdag.
När det svenska kvinnorna fick rösträtt 1921 så blev gifta kvinnor också myndiga. Innan hade deras män varit förmyndare över dem. I de övriga nordiska länderna hade kvinnor redan fått rösträtt.
Efter Gustav IV blivit avsatt från tronen skedde en regeringsreform år 1809. Den hämtade inspiration från tidens statsrättsliga idéer – framför allt Montesquieus - med en verkställande, lagstiftande och dömande makt.
Den verkställande makten anförtroddes åt kungen, som skulle vara skyldig att lyssna till inför riksdagen ansvariga statsråd. Han var dock inte bunden av deras råd; statsrådens ansvarighet var med andra ord juridisk, inte politisk. Någon parlamentarism var det inte tal om. Lagstiftningsmakten delades lika mellan kung och riksdag. Beskattningsmakten förbehölls ständerna, som också kontrollerade Riksbanken. Den dömande makten skulle utövas av oavsättliga domare. Samtidigt fastslogs en rad medborgerliga fri- och rättigheter: säkerhet mot godtycklig arrestering, tryck- och yttrandefrihet samt en ännu starkt begränsad religionsfrihet. Genom en särskild tryckfrihetsförordning avskaffades all förhandscensur. Den hindrade dock inte att kungen drog in mycket skrifter när dem väl kom ut.
Trots krav på en mer demokratisk folkrepresentation behölls ståndsriksdagen i 1810 års riksdagsordning. Denna indelning speglade dock inte samhället längre. Det aristokratisk-byråkratiska ledarskiktet höll sina ställningar både gentemot kungen och riksdagen och eliten hade fortfarande stor makt. Dock var denna makt inom landet ganska folklig om man tittar internationellt. Författningen utgjorde en elastisk ram som öppnade nya möjligheter för en vidare konstitutionell utveckling. Under det nya utskottet som bildats träffades många med olika åsikter och diskuterade. Detta kan man säga var en början på ett sorts partiväsende.
Efter 1810 skedde de största framstegen inte på en nationell nivå utan på en lokalnivå. Sockenstämman fick mer makt och mer frågor att lösa. I dessa organ blev makten mer spridd och efter reformer fick alla som brukade jord och betala skatt vara med. Man har bland annat ansvar för fattigvården och folkskolan. Bönderna lär sig i sockenstämman om politik och blir mer och mer skickliga politiskt för att även växa i maktfaktor. Men vad var det som förde denna utveckling framåt? Vad var krafterna bakom det? Detta var en tid i världen och Sverige som var i förändring.
I slutet på 1800-talet i takt med att Sverige hade börjat industrialiseras skedde mycket förändringar i samhället. Tiden kännetecknades av rörelse – tåg och ångbåtar gjorde att människor förflyttade sig mer och längre sträckor än tidigare. Många emigrerade tillexempel till Nordamerika. Även idéer spreds snabbare under denna tid. Tankar om familj och kön ändrades. Med urbanisering blev det mer och mer kärnfamiljer, när man inte längre behövde sköta ett helt jordbruk. Skolväsendet byggdes ut, men stora skillnader mellan rika och fattiga, pojkar och flickor och deras utbildning fanns kvar. Medelklasen och elitens barn gick en skola som kunde leda till högre utbildning åtminstone för pojkarna. Medan arbetarklassens barn gick i folkskola som ledde rakt ut till arbetslivet. Den nya gruppen i samhället arbetarna ökade och började organiserade sig mer och mer.
Tiden förändrades, men ibland följde inte samhället med. Det kom en opposition för förändring. Mellan 1809 och 1866 var denna opposition ofta en ”borgerlig offentlighet” där man samlades och umgicks med likar som blev populära. I denna offentlighet spreds nu litteratur snabbare. Mycket tack vare tryckfrihetsförordningen kunde man nu leva som författare och en ny genre växte fram där man ställde frågor om hur samhället skulle se ut och brister med det.
Politisk press var ett annat fenomen som nu kom i stor skala. Ofta var dessa tidningar radikala och liberala. 1830 började Aftonbladet ges ut och många andra mindre tidningar. Även konservativa tidningar kom ut. Dessa trycktes inte i stora upplagor men fanns ofta tillgängliga på krogar och kunde läsas av ganska många.
Något annat som blommade upp och kom att bli viktigt var så kallade ”associationer”. Det var en typ av förening där man samlades och resonerade fram till lösningar på olika problem. Början var dessa främst borgerliga grupper men blev mer folklig med tiden. Dessa fanns i skiftande drag. En del var religiösa och jobbade för att sprida biblar andra med att få folk att dricka måttligt.
Samtidigt som denna opposition fortsatte påverka skedde saker politiskt. Reformer syftade till att humanisera rättsväsendet, stärka kvinnans ställning och vidga religionsfriheten. Man avskaffades plågsamma och vanärande straff 1855–64. Kvinnor och män fick lika arvsrätt 1845, och ogift kvinna blev myndig vid 25 års ålder 1858. År 1860 gavs rätt till övergång från Svenska kyrkan till annat kristet samfund.
Genom 1865–66 års representationsreform ersattes fyrståndsriksdagen med två likaberättigade kamrar. Ståndsriksdagen ersättas efter av en tvåkammarriksdag. Första kammaren skulle utses genom indirekta val i landsting och i de större städerna stadsfullmäktige som hade inrättats 1862. Den andra kammaren var direkt vald och de två kamrarna röstade var och en för sig och vid lagändringar krävdes att båda var eniga. Dessa förändringar innebar att prästernas inflytande i rikspolitiken i stort sett försvann. Från att ha varit en fjärdedel i ståndsriksdagen, hade man nu bara enstaka representanter. Den nya riksdagsordningen innebar i ett längre perspektiv en anpassning av det konstitutionella regelverket till den utveckling från ståndssamhälle till klassamhälle som ägt rum alltsedan 1700-talet. 1865-66 års nya riksdagsordning då ståndssamhället försvann tillsammans med 1809 års regeringsform la grunden ett modernt och demokratiskt Sverige. Men vägen dit kom att bli lång. Svenska män och nästan alla kvinnor var ännu i slutet av 1800-talet utestängda från den politiska processen. Dessa regler och krav gjorde så att de flesta inte kunde rösta. För att få rösta i första kammaren så krävdes mycket god ekonomisk ställning och personens förmögenhet avgjorde hur mycket röster varje röstande person hade. För att få rösta till andra kammaren var man tvungen att vara man, 21 år fyllda och med tillräcklig inkomst eller förmögenhet. Kvinnorna fick inte rösta alls. Riksdagen ledamöter valdes av industri ägare, köpmän och välbärgade borgare. De som saknade rösträtt, industriarbetarna, småbönderna och lantarbetarna hade alltså ingen möjlighet att rösta fram representanter som stod på deras sida och kunde stifta lagar som gynnande dem.
Enligt regeringsformen från 1809 skulle kungen styra riket med hjälp av ministrar, statsråd, som han själv valde. Oscar II, som regerade 1872-1907, tvingades nöja sig med att utse en framstående riksdagsman till statsminister. Statsministern utsåg sedan de andra statsråden och bildade regering. Kungens makt hade alltså minskat kraftigt. Men Sverige var långt ifrån en verklig demokrati. Riksdagens ledamöter valdes av en mycket liten del av folket. Nästan 80 % av männen i Sverige hade ingen rösträtt.
Under sena delen av 1800-talet skedde en social och ekonomisk omgestaltning av det svenska samhället. Landet hade fortfarande en stark agrar prägel med blev mer och mer industrialiserat och urbaniserat. Dessa nya sociala och ekonomiska förhållanden som skedde ställde samhället inför nya problem som inte kunde lösas på samma sätt som tidigare.
Samhället ändrades samtidigt mycket till det bättre. Kommunala reningsverk infördes, precis som socialvården som höjdes. Folkskolan hade införts för en bred kompetensutveckling i samhället.
Efter ståndsriksdagens fall 1865 så växte ett modernt partiväsende successivt fram. Samtidigt organiserades stora delar av Sveriges befolkning i så kallade folkrörelser. T.ex. arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen och kvinnorörelsen. Dessa folkrörelser kom att ur politiskt synvinkel bli väldigt viktiga med sin organisation och kraft att samla folk för att tillsammans förändra samhället. Folkrörelserna stred för olika saker och arbetarrörelsen vill t.ex. ha 8 timmars arbetsdag eller kvinnorörelsen för bättre för kvinnor. Dessa skulle senare efter lång och hård kamp nå resultat.
År 1901 infördes allmän värnplikt för alla män. Det gjorde att kraven på allmän rösträtt blev allt starkare. Om alla hade samma skyldighet, som ville man också ha samma rättighet. Slagorden löd "en man, en röst, ett gevär". År 1908 representerade riksdagen 10 procent av befolkningen.
1909 blev det allmän rösträtt för män. Varje man fick en röst i riksdagsvalet. Men valen till kommunfullmäktige var fortfarande odemokratiska. En man med höga inkomster kunde ha upp till 40 röster. En fattig man hade bara en röst. Fortfarande fick inga kvinnor rösta alls.
Men demokratins genombrott var i någon mån förberett. Sedan frihetstiden upprätthölls en tämligen unik princip om att hålla handlingar offentliga. Det fanns en lokal medborgarskapstradition med frön till både folkstyrelse och rättsstat. Där fanns såväl en kyrklig församling som ett häradsting, vilket var en viktig förelöpare till den moderna rättsstaten.
Klassmotsättningarna var fortsatt stora och blev tydliga under storstrejken 1909.
Många män tyckte frågan om kvinnlig rösträtt inte var så viktig och de politiska partierna var inte på allvar intresserade av det. Högern var helt emot, man trodde kvinnorna i arbetarklassen skulle rösta på samma parti som deras män. Inom vänstern var man orolig för att kvinnorna skulle vara alltför konservativa och säga nej till alla förändringar. Kvinnorna fick istället själva kämpa för rösträtt. Det var en hård strid i början på 1900-talet. Främst utbildade kvinnor från medelklassen kämpade. Men de fick vänta.
1916 tilltog missnöjet i landet mot bakgrund av varubrist, inflation och ransoneringar. Vintern 1917-18 var det matbrist i Sverige. Första världskriget rasade och det svårt att köpa kol i från Tyskland.
Missnöjet och klassmotsättningarna tilltog, och revolutionära stämningar bredde ut sig. Vid riksdagsvalet 1917 blev matbristen och rösträtten de viktigaste frågorna. Högerregeringen förlorade och en ny regering bildad av liberaler och socialdemokrater tog makten, en händelse som brukar betecknas som den moderna parlamentarismens definitiva genombrott. De ville ändra rösträtten i kommunalvalen. Ett förslag för rösträtt om kvinnor lades också fram. Men det stoppades av högern. Man var tvungen att ändra grundlagen för allmän rösträtt. I landet blev det svåra oroligheter pga matbrist och i Europa blev det oroligt. I Ryssland blev det revolution och i Finland inbördeskrig. I Sverige började man tala om revolution.
Med hot av detta gav högern upp sitt motstånd och lagen ändrades. Röstreformen antogs och godkändes 1921. I kommunalvalen fick alla bara en röst. Det innebar att regeringen måste ha stöd av majoriteten i riksdagen. Vid samma riksdag fattades också beslut om åtta timmars arbetsdag.
När det svenska kvinnorna fick rösträtt 1921 så blev gifta kvinnor också myndiga. Innan hade deras män varit förmyndare över dem. I de övriga nordiska länderna hade kvinnor redan fått rösträtt.
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Om man bara ser till parlamentarismen så är det möjligen så. Om man ser hela den politiska spelplanen så var "arbetarrörelsen" en maktfaktor redan. Sundsvallsstrejken 1879 och andra tidiga strejker och motåtgärderna bevisar detta. Men det totala genomslaget kommer ju vid unionsupplösningen.Psilander skrev:
Du måste ha ögon och öron med dig när du läser detta ämne eftersom mycket material är tendensiöst särskilt från arbetarrörelsen som vill ta på sig en stor del av äran när de i själva verket inte blev en politisk faktor förrän strax efter 1900. Det tog nästan fram till 1890 innan de visste i vilken ideologi de skulle landa, socialismen eller liberalisemen.
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Jätteintressant inlägg Jokke.. Hade också varit roligt med en jämförelse med andra (nordiska) länder.Jokke skrev:Man ska komma ihåg att Sverige var det sista nordiska landet som blev en demokrati. Demokratisering har i många fall inte skett efter en snabb revolution utan genom successiva reformer i en utdragen process.
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Om man inte bara menar rösträttsfrågan utan även inkluderar parlamentarismen så kan jag med visst stolthet rekommender min farmors brors avhandling "Parlamentarismens kris i sverige vid 1920-talets början av Gunnar Gerdner http://www.bokborsen.se/Gunnar+Gerdner- ... 1_5426.htmAvraker skrev:Hej, nu är det så att jag kollat runt lite på internet, samt varit på ett biblotek, men hitar ändå ingen bra källa till information. Det jag söker är helt enkelt information om framväxten av demokratin i Sverige, dvs. vad som varit bakomliggande anledningar och i vilken form den först tog gestalt i för att sedan utvecklas?
Skulle vara mycket glad för all hjälp jag kan få.
MvH.
Jimmy "Avraker" Kedert
En av de få avhandlingar vilken erhållit högsta betyg och tillika den som först upphörde med pluralböjning på verb.
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11124
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Det skrev "Jokke" för ett antal år sedan.Jokke skrev: ↑12 mars 2009, 20:35
1909 blev det allmän rösträtt för män. Varje man fick en röst i riksdagsvalet. Men valen till kommunfullmäktige var fortfarande odemokratiska. En man med höga inkomster kunde ha upp till 40 röster. En fattig man hade bara en röst. Fortfarande fick inga kvinnor rösta alls.
------------------
Många män tyckte frågan om kvinnlig rösträtt inte var så viktig och de politiska partierna var inte på allvar intresserade av det. Kvinnorna fick istället själva kämpa för rösträtt. Det var en hård strid i början på 1900-talet. Främst utbildade kvinnor från medelklassen kämpade. Men de fick vänta.
------------------
När det svenska kvinnorna fick rösträtt 1921 så blev gifta kvinnor också myndiga. Innan hade deras män varit förmyndare över dem. I de övriga nordiska länderna hade kvinnor redan fått rösträtt.
Jag hittade ett intressant brevkort stämplat i Kumla från 1908 (till prästfrun(!?) i orten Wretstorp) som mycket tidigt visar kvinnornas bemödanden att få rösta - t.o.m. innen männen 1909 fick allmän rösträtt i Sverige!
För den som har svårt att läsa den gamla skrivstilen...
"Styrelsen för kvinnans politiska rösträtt i Kumla får härmed öfversända några flygblad, som torde spridas bland bekanta.
Ett möte i Wretstorp med föredrag af Doctor Lydia Wahlström hoppas vi framledes få ordna.
Styrelsen"
Hans K
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Tack för den sveakh, det gjorde att jag sökte efter mer info. Organisationen Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt var ny för mig. Den var Sveriges motsvarighet till Suffragetterna om jag förstår rätt. Intressant att frågan alltid har skurit genom hela den politiska skalan.
Även intressant att det smutskastades och förlöjligades även på den tiden.LKPR undersökte politikers åsikter i rösträttsfrågan och uppmanade sedan sina sympatisörer, särskilt de kvinnor som enligt 1862 års lag hade kommunal rösträtt, att rösta på dem som stödde kvinnlig rösträtt och bojkotta motståndarna. Denna metod ledde till vissa konflikter med de medlemmar som hade högersympatier, eftersom de konservativa var motståndare till kvinnlig rösträtt medan socialdemokrater och liberaler var för. LKPR var från början politiskt obundet.
De kvinnor som var aktiva inom LKPR förlöjligades ofta i pressen som okvinnliga och homosexuella. Det faktum att kvinnorättsaktivister ofta kallades okvinnliga och manliga gjorde att LKPR rekommenderade sina medlemmar att motarbeta karikatyrerna genom att framstå som kvinnliga, och den effekten uppnåddes genom att klä sig enligt modet.
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Både Danmark och Norge hade väl mera allmän rösträtt för män redan på 1800-talet, om än inte helt allmän. Så här beskriver Wikipedia rösträtten i Danmark från 1849:Giancarlo skrev: ↑24 mars 2009, 14:57Jätteintressant inlägg Jokke.. Hade också varit roligt med en jämförelse med andra (nordiska) länder.Jokke skrev:Man ska komma ihåg att Sverige var det sista nordiska landet som blev en demokrati. Demokratisering har i många fall inte skett efter en snabb revolution utan genom successiva reformer i en utdragen process.
Rättigheterna var dock inte universella och rösträtten begränsades till män över 30 år med egen bostad som inte levde på eller tog emot bidrag. Det innebar att ungefär 15 % av befolkningen erhöll rösträtt av vilka i praktiken hälften faktiskt röstade.
Om vi antar att medianåldern i Danmark 1849 var ungefär som i ett nutida utvecklingsland, kring 20 år, så var ungefär 25 % av befolkningen vuxna män (över 20 år) och då kanske 15-20 % män över 30 år. De flesta 30+-män måste alltså ha fått rösta, men det var inte så stor del av befolkningen. Det motsvarar ungefär att män över 55 år som inte går på bidrag skulle vara de enda som får rösta idag... Var det verkligen så mycket större andel röstberättigade än till den svenska ståndsriksdagen? Jag gissar att röstberättigade andelen av befolkningen var liknande här, men att en 28-åring bonde fick rösta här och inte i Danmark, medan en 42-årig arbetare fick rösta i Danmark men inte här.
Man kan ju undra varför man inte vågade införa liknande rösträttsregler här som i Danmark vid 1800-talets mitt. Män över 30 år med egen bostad bör inte ha varit alltför revolutionära.
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Den stora delen av gruppen "Män över 30 år med egen bostad" torde ha varit representerade i borgar- och bondestånden i ståndsriksdagen i mitten på 1800-talet. Självägande bönder och borgare ägde sitt eget hus. Torpare och daglönare gjorde det inte.a81 skrev: ↑3 februari 2021, 23:57Både Danmark och Norge hade väl mera allmän rösträtt för män redan på 1800-talet, om än inte helt allmän. Så här beskriver Wikipedia rösträtten i Danmark från 1849:Giancarlo skrev: ↑24 mars 2009, 14:57Jätteintressant inlägg Jokke.. Hade också varit roligt med en jämförelse med andra (nordiska) länder.Jokke skrev:Man ska komma ihåg att Sverige var det sista nordiska landet som blev en demokrati. Demokratisering har i många fall inte skett efter en snabb revolution utan genom successiva reformer i en utdragen process.
Rättigheterna var dock inte universella och rösträtten begränsades till män över 30 år med egen bostad som inte levde på eller tog emot bidrag. Det innebar att ungefär 15 % av befolkningen erhöll rösträtt av vilka i praktiken hälften faktiskt röstade.
Om vi antar att medianåldern i Danmark 1849 var ungefär som i ett nutida utvecklingsland, kring 20 år, så var ungefär 25 % av befolkningen vuxna män (över 20 år) och då kanske 15-20 % män över 30 år. De flesta 30+-män måste alltså ha fått rösta, men det var inte så stor del av befolkningen. Det motsvarar ungefär att män över 55 år som inte går på bidrag skulle vara de enda som får rösta idag... Var det verkligen så mycket större andel röstberättigade än till den svenska ståndsriksdagen? Jag gissar att röstberättigade andelen av befolkningen var liknande här, men att en 28-åring bonde fick rösta här och inte i Danmark, medan en 42-årig arbetare fick rösta i Danmark men inte här.
Man kan ju undra varför man inte vågade införa liknande rösträttsregler här som i Danmark vid 1800-talets mitt. Män över 30 år med egen bostad bör inte ha varit alltför revolutionära.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13604
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Ja, men "män äver 30 som äger sin bostad" och "borgare eller bonde med rösträtt till ståndsriksdagen" torde inte ha många i den första kategorin som inte också är med i den andra.Markus Holst skrev: ↑10 februari 2021, 15:45Innanför stadsmurarna var det många som inte ägde sitt hus, till exempel adelsmannen Anckarström.
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Män över 30 år med egen bostad bör ha syftat på alla män över 30 år som inte var tjänstefolk, inte var ogift hemmason boende hemma hos föräldrarna, etc. Om man ägde eller hyrde bostaden spelade nog ingen roll, så länge man hade eget hushåll.
Poängen med reglerna i Danmark från 1849 bör väl ha varit att:
1. Stänga ute riktigt unga (potentiellt radikala) män från rösträtten.
2. Stänga ute drängar från rösträtten (antogs nog företrädda av sin husbonde).
Poängen med reglerna i Danmark från 1849 bör väl ha varit att:
1. Stänga ute riktigt unga (potentiellt radikala) män från rösträtten.
2. Stänga ute drängar från rösträtten (antogs nog företrädda av sin husbonde).
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Det är för övrigt konstigt att allmän manlig rösträtt infördes så sent i Sverige. Allmän kvinnlig rösträtt infördes nästan samtidigt (omkring 1920) i "alla" jämförbara länder. Jämför (några exempel):
Spanien 1812 (men indragen allmän rösträtt under Franco)
Grekland 1844
Frankrike 1848 (1792)
Schweiz 1848
Danmark 1849
USA 1856
Tyskland 1871
Storbritannien 1884 (eller 1918?)
Serbien 1888
Belgien 1893
Österrike 1896
Norge 1898
Finland 1906 (som del av ryska imperiet)
Sverige 1909
Italien 1912
Nederländerna 1917
Ryssland 1917
Ungern 1918
Japan 1925
Se även: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Universal_suffrage
Allmän manlig rösträtt kom alltså sent i Sverige. Varför blev det så? Sedan är det klart att allmän rösträtt i exempelvis Tyskland på 1800-talet inte betydde demokrati. Det fanns säkert något överhus dit "vanligt folk" inte hade rösträtt, socialdemokratiska partiet var förbjudet och jag gissar att mycket makt låg hos kejsaren, militären, Bismarck, etc.
Det är också intressant att se att många länder hade allmän manlig rösträtt i många decennier innan vänsterradikala partier började få inflytande. I Sverige har vi bilden att "alla" röstade på Socialdemokraterna (då betydligt mer radikala än dagens S) så fort de fick chansen att rösta. Så verkar inte ha varit fallet. Snarare gick väl de europeiska väljarna vänsterut som en följd av händelserna kring Första världskriget?
Spanien 1812 (men indragen allmän rösträtt under Franco)
Grekland 1844
Frankrike 1848 (1792)
Schweiz 1848
Danmark 1849
USA 1856
Tyskland 1871
Storbritannien 1884 (eller 1918?)
Serbien 1888
Belgien 1893
Österrike 1896
Norge 1898
Finland 1906 (som del av ryska imperiet)
Sverige 1909
Italien 1912
Nederländerna 1917
Ryssland 1917
Ungern 1918
Japan 1925
Se även: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Universal_suffrage
Allmän manlig rösträtt kom alltså sent i Sverige. Varför blev det så? Sedan är det klart att allmän rösträtt i exempelvis Tyskland på 1800-talet inte betydde demokrati. Det fanns säkert något överhus dit "vanligt folk" inte hade rösträtt, socialdemokratiska partiet var förbjudet och jag gissar att mycket makt låg hos kejsaren, militären, Bismarck, etc.
Det är också intressant att se att många länder hade allmän manlig rösträtt i många decennier innan vänsterradikala partier började få inflytande. I Sverige har vi bilden att "alla" röstade på Socialdemokraterna (då betydligt mer radikala än dagens S) så fort de fick chansen att rösta. Så verkar inte ha varit fallet. Snarare gick väl de europeiska väljarna vänsterut som en följd av händelserna kring Första världskriget?
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Allmän rösträtt betyder inte nödvändigtvis lika rösträtt, och heller inte att den var helt allmän.
1909 infördes allmän rösträtt i Sverige - men om du fick fattighjälp (motsvarande försörjningsstöd/socialbidrag idag), inte hade gjort värnplikten, var under 24 eller hade skatteskulder eller haft skatteskulder de senaste 3 åren fick du inte rösta. Omkring 65-70% av män över 18 hade rösträtt till andra kammaren.
Första kammaren, som var likställd den andra hade andra regler. Den valdes indirekt av landstingen, där det fortfarande var graderad rösträtt efter inkomst, och en välbärgad person kunde ha upp till 40 röster.
1909 infördes allmän rösträtt i Sverige - men om du fick fattighjälp (motsvarande försörjningsstöd/socialbidrag idag), inte hade gjort värnplikten, var under 24 eller hade skatteskulder eller haft skatteskulder de senaste 3 åren fick du inte rösta. Omkring 65-70% av män över 18 hade rösträtt till andra kammaren.
Första kammaren, som var likställd den andra hade andra regler. Den valdes indirekt av landstingen, där det fortfarande var graderad rösträtt efter inkomst, och en välbärgad person kunde ha upp till 40 röster.
Re: Demokratins framväxt i Sverige?
Ja, precis. Ungefär så lär det även ha fungerat i Tyskland från 1871 och framåt. Frågan är dock varför Sverige med en relativt "demokratisk" historia var 38 år efter Tyskland när det gäller allmän manlig rösträtt. 1871-1909 är en lång period.