Inte hela lokaliseringsteorin från NE
Centralortsteorinlokaliseringsteori, idéer och synsätt som utvecklats för att förklara verksamheters läge och bedöma de geografiska förutsättningarna för näringslivets utveckling. Lokaliseringsteorierna, som har sina rötter i den tyska marginalistiska nationalekonomin, har i huvudsak tre inriktningar. Johann Heinrich von Thünen behandlade 1816 de areella näringarnas (främst skogs- och jordbruks) lägeskrav. Enligt hans teori var marknaden koncentrerad till en punkt och efterfrågan given. Endast markpris och transportkostnader antogs variera på ett sådant sätt att de kunde bestämma vad som borde odlas inom olika avståndszoner från en marknad. År 1933 analyserade Walter Christaller handelns och andra servicefunktioners lägesmönster i centralortsteorin. Det blev emellertid tillverkningsindustrins lägesbetingelser som kom att bli teorins kärnområde.
Båda dessa termer är myntade till ekonomisk geografi, men det passar också in i ekonomisk historia eftersom man sökte den mest hållbara orten som kunde vara huvudorten i en kommun. Jag känner till att centralsortteorin var som utgångspunkt vid den senaste kommunindelningen, dit administrationen och ekonomiska ansvaret lades. I centralorten skulle kommunhuset byggas eller en annan befintlig byggnad togs i besittning, där kommunens ekonomi skulle förvaltas. Om kommuner som Husby-Långhundra, Kättilstad, Dörby, Torstuna och Torsång skulle fortsätta att vara små kommunala enheter så skulle det förr eller senare blivit ännu svårare att klara av ekonomisk.centralortsteori, hypoteslära som beskriver tätorters storlek, regelbundna fördelning och influensområde i bebyggda landskap. Utgångspunkt kan sägas ha varit geografers ständiga strävan ända sedan antiken att identifiera och beskriva homogena regioner med ensartade fysiska och kulturella karaktärsdrag. Med 1900-talets kraftiga urbanisering riktades intresset alltmer mot de växande städerna, som var och en allt tydligare påverkade sin intilliggande omgivning. Den centrerade regionen blev därmed intressantare än den homogena. För att karakterisera stadens avtagande dragningskraft mot influensfältets periferi krävdes en matematisk beskrivning, vilket passade mycket bra in i den kvantitativa revolution som alla samhällsvetenskaper genomgick fr.o.m. 1950-talet.
I Tyskland hade redan 1933 en ekonomisk geograf, Walter Christaller, disputerat på en avhandling om centralorter i Sydtyskland. Länge obeaktad i sitt hemland blev Christaller lanserad först efter andra världskriget av estländaren Edgar Kant vid geografiska institutionen i Lund. Den s.k. Lundaskolan tillämpade sedan Christallerhypotesen på svenska förhållanden och i svensk planering. Bl.a. kom 1971 års kommunindelningsreform att grunda sig på denna hypotes. Centralorten, dess omland och influensfält blev grundläggande byggstenar i detta arbete.
Teorins grundtanke är att varor kan erbjudas från ett regioncentrum ut i omlandet till en viss räckviddströskel, där nästa regioncentrum möter med sitt motsvarande utbud. Marknadsomlanden tänks var för sig cirkulära men pressas i systemet mot varandra, så att de blir sexkantiga - likt cellerna i en honungskaka. Mellan olika regioncentra placerar sig bygdecentra med blott en begränsad del av de större orternas utbud. Lägst i hierarkin står lokalcentra med egna små omland i form av sexhörningar. Efter kritik från bl.a. landsmannen August Lösch reviderade Christaller denna marknadsprincip. Detta födde den s.k. trafikprincipen, vilken innebär att bygdecentra i stället placeras halvvägs på trafiklinjerna mellan regioncentra.
Till engelska översattes Christallers verk först på 1960-talet. Därefter har centralortsteorin spritts och kommit att tillämpas världen över.
Återgå jag till dessa termer, så kan man kommentera följande.
Eftersom urbaniseringen var stort även i Sverige så var det också ett skäl till att landsbygdskommunerna som motsvarade socknarnas storlekar att dessa inte skulle klaras sig i längden ekonomisk. Den rurala befolkningen minskade hela tiden fr o m mitten av 1800-talet tills den ökade vid mitten av 1950-talet eftersom allt fler människor flyttade ut till rurala områden.Med 1900-talets kraftiga urbanisering riktades intresset alltmer mot de växande städerna, som var och en allt tydligare påverkade sin intilliggande omgivning.
Ett annat skäl till den nya kommunindelningen var också industriella näringar, att städerna skulle inneha industri medan landsbygdsbefolkningen skulle vara den efterfrågande kategorin. Detta hänvisas till det som stod i början på ordet lokaliseringsteorin.
Lokaliseringsteorierna, som har sina rötter i den tyska marginalistiska nationalekonomin, har i huvudsak tre inriktningar. Johann Heinrich von Thünen behandlade 1816 de areella näringarnas (främst skogs- och jordbruks) lägeskrav. Enligt hans teori var marknaden koncentrerad till en punkt och efterfrågan given. Endast markpris och transportkostnader antogs variera på ett sådant sätt att de kunde bestämma vad som borde odlas inom olika avståndszoner från en marknad.
In till städerna kom bönderna med sina varor, jag kan återigen anknyta till Lännabonden som gjorde resor in till antingen Norrtälje eller Stockholm för att idka handel. Bönderna besökte städernas marknader, men även i vissa rurala områden fanns det marknader, men dessa inte var särskilt likvärdiga med städernas marknader. Om jag minns rätt så var von Thünens modell följande, en punkt i mitten och sedan fem ringar runtom själva punkten. Den innersta punkten kännetecknade stadens närliggande rurala område och den yttersta som låg längst bort i själva periferin.
Det finns kommuner som egentligen inte har en centralort, exempelvis är det för Essunga i Västergötland. Är det någon som känner till hur kommunen kom till där.
Stefan