)
http://en.wikipedia.org/wiki/IblisIblis is the primary devil in Islam.
He appears more often in the Qur'an (Islamic holy Book) as the Shaitan, a term used to refer to all of the evil spirits assisting Iblis, but which is often used to refer to just Iblis. Iblis is mentioned 11 times, and Shaitan "al-Shaitaan" is mentioned 87 times. He is chief of the spirits of evil (Shaitan), he is known as Satan, or "the devil" to Christians.
...Som ju är samma ord som "djävul", fast det visste ni ju (när beta uttalas som v blir det mycket påtagligt).Giancarlo skrev:Iblis är fö övrigt ett grekiskt lånord. Från grekiskans "Diabolos"
http://en.wikipedia.org/wiki/LuciferIn that passage, Isaiah 14:12, it referred to one of the popular honorific titles of a Babylonian king; however, later interpretations of the text, and the influence of embellishments in works such as Dante's The Divine Comedy and Milton's Paradise Lost, led to the common idea in Christian mythology and folklore that Lucifer was a poetic appellation of Satan.
Vad jag är allra mest intresserad av är belägg för den där standardfrasen. Det hade verkligen varit roligt med ett par tre belägg, i äkta kilskrift, där diverse regenter såväl före som efter Jesaja kallas "Helel, Shahars son".Hexmaster skrev:- Jesaja 14:12Hur har du inte fallit från himlen, du strålande morgonstjärna! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!
Denna berömda passage tillhör de knepigare att översätta. I det hebreiska originalet står "heilel ben-schahar", "Helel, Shahars son", men det kan man ju inte skriva. Helel, "den lysande", var en gammal gud i området som var identisk med morgonstjärnan (dvs. Venus), och hans far Shahar var grynings-gud (måhända släkt med grekernas motsvarighet, "den rosenfingrade Eos").
Den som beskrivs jämställs alltså med Helel, och sen är det upp till översättaren att göra jämförelsen begriplig för den aktuella publiken. När ett enda ord skall väljas har det på grekiska blivit "grynings-bärare", ett vanligt epitet om Afrodite (= Venus på grekiska), på latin blev det "ljus-bärare", eller Lucifer. På svenska har det som synes blivit morgonstjärna, på engelska har man fått med far-son-kopplingen: "How art thou fallen from heaven, O Lucifer, son of the morning!" Man tänker sig djävulen som en lysande ängel som sedemera föll från himlen, bokstavligt eller nästintill, ett händelseförlopp där Jesajas kommentar spelar en nyckelroll. Men förklaringen kan vara enklare än så.
Den som Jesaja beskriver är kungen i Babel - om nu denne är Tiglat-pileser III, Salmanassar V eller Sargon II, som är de regenter som kan komma ifråga. Menas då en individ eller en befattning, eller är det en omskrivning för djävulen? Vems fall är det som beskrivs? Naturligtvis kan det vara alla tre, men det intressanta är att jämförelsen med Helel, Shahars son, lär ha varit en standardfras som ofta användes om kungen av Babel. Jesajas bruk av densamma kan utläsas som ett avslöjande av kosmiska sanningar, men kan lika gärna tolkas som vanlig ironi. Även om morgonstjärnan nämns på en del andra ställen så är Jesaja är det enda ställe i hela bibeln där det går att se någon djävulsk koppling över huvud taget.
Jomen; vad gäller såväl änglar, djävlar och helvete m.m. så har i synnerhet folkliga föreställningar rört sig rätt långt från källorna. De infernaliska skildringarna i NT är heller inte särskilt ingående, har för mig att de är lite mer konkreta än de i GT men minnet är lite klent ...Styles skrev:I judendom finns inte djävulen och helvetet. Vi talar om att vara nära eller långt ifrån Gud. Några föreställningar typ "Dantes helvete" rör det sig inte om.
Eftersom själva ordet är grekiskt, precis.Styles skrev:Ordet djävulen finns med i 25 bibelverser och samtliga är från nya testamentet.
Hm, vet inte om du läste min lilla text ovan?Styles skrev:Vad gäller Lucifer är det ett hebreiskt ord som översatt till svenska blir morgonstjärna. I Jesaja är Lucifer än ängel som vill bli som Gud.
