Markus Holst skrev:Detta tycker jag var en utmärkt slutkläm. Jag har länge funderat på ifall öststatskommunismen verkligen bör betraktas som kommunism i det att den underlät att uppfylla en rad av de ideella grundsyftena.
Det första som stärker det jag skrev, är väl de inskränkningar i demokratin som fanns, i egenskap av enparti och sensur. Jag tror att intet av detta förestavades av marx.
En annat problem med att diskutera kommunism, är ju att först besluta vems tolking av begreppet man skall använda. Låter vi öststaterna defeniera begrepept, blir det lika patetiskt som när Pinochet kallade sig liberal. Låter vi till exempel USA's regering defeniera begreppet lär det blir tämligen patetiskt det med, fast åt ett annat håll.
Tack för dina komplimanger! Jo jag tycker som du att det är viktigt att reda ut vems tolkning vi använder oss av. I sin ursprungliga utformning vet vi alla fall att kommunismen i politiska form innebar proletariatets diktatur och avskaffande/utplånande av borgerskapet som klass. Detta låter ju reaktionärt och fientligt om man nu tillhör borgerskapet. Samtidigt är det ju ingen nyhet för var och en att borgerskapet under samma anda närde lika hemsk idé om arbetaren som av naturen lägre varelse, ett slags kreatur. Just detta att båda klasser hatar varandra finner jag intressant. Både proletärer och borgare är beroende av industrin, därmed borde de ju gynna varandra. Då så inte är fallet så bör man enligt min mening söka efter yttersta drivkraften med kapitalismen eller kommunismen. Jag tror att om man gör det så ska man finna att dessa båda system ideologiskt faktiskt står varandra nära. Min tanke är då att kommunismen föregår kapitalismen, men att det som förenar båda är romantiseringen av folket.
Det är ofta som det slår mig att stamsamhällen, likt de vikingatida, på väsentliga punkter var kommunistiska i sin organisation. Med den gryende kapitalismen under senmedeltiden och framåt så grundas nationerna. Likheten med stamsamhällets kommunism och nationernas kapitalism är så att säga idén om ”folket” som enande samlingskraft. Förflytta vi oss till 1900-taelt blir detta allt tydligare. Ta t.ex. folkhemstanken, som var ett socialdemokratiskt men likväl ett vänsterprojekt, så ska vi komma ihåg att det från början var en högeridé. Flera tänkare har också noterat samma sak i likheten mellan kommunism och kapitalism. I det avseende håller jag med dem som säger att kommunismen är en utopi eftersom Marx ser kommunismen som den slutgiltiga lösningen, en slags evolutionistisk samhällslag. Det är inte obekant att Marx ville dedicera Das Kapital till Darwin, som vänligen men bestämt avböjde. Då ju kommunismen enligt mitt förmenade föregår kapitalismen, med feodalismen som ett mellansteg, blir det en utopi. Många ser t.ex. folkhemmet som nostalgi, men det är ingen som vill ha det tillbaks, det hörde sin tid till med dess sociala, ekonomiska och mentala idéatmosfär. Ett av kommunismens problem var då att det måste konkurrera med den modernare kapitalismen. I kampen mellan de som slåss med svärd och de som slåss med kanoner så ju utgången given även om strategin och målet är lika. Detta tror jag framstod klart rätt tidigt i Sovjetunionen och Kina. Men var och en står sig sig själv och gud närmast. Detta tror jag är den bidragande orsaken till varför tanken om kommunism bibehölls och fortfarande finns. Men som jag sa tidiagre: någon kommunism i egentlig mening tror jag dock inte existerade annat än under förfeodala samhällen. Marx idé om klasskamp och samhällsanalys finner jag dock fortfarande aktuell och väl värd att beaktas.
