Skalman.nu Forum

Vad påverkar vilken politisk inriktning jag får och varför? Beroende på om jag växer upp ute på landsbyggden eller i staden, kommer det spegla min åsikt? Om jag är fattig eller rik, svensk eller utlänsk, man eller kvinna?
När 'får' jag min politiska åsikt, kan den ändras och isånnafall varför?

Alltså, vad är det egentligen som gör att jag drar mig åt antingen högern eller vänstern?

Kort svar allt påverkar. Allt ifrån uppfostran till vilket land du bor i. Det går helt enkelt inte att förutsäga, de som är rika blir automatiskt inte liberaler eller socialister.

/Martin

Nej, det går inte att förutsäga, men det går att visa på sannolikheter. Ett tips är SOM-institutets publikationer, de har bra koll på hur olika väljargrupper ser ut och därmed på vad som påverkar politiska preferenser.

Mvh Petter

Din åsikt kan ju ändras av en rad olika faktorer.
Politisk propaganda är väl en, men även umgängeskrets, arbetskamrater, upplevelser osv.

Tror faktiskt det är ditt rena tänkande runtikring politik som påverkar mer än dina levnadsförhållanden i större grad.

Dina grundvärderingar är väldigt betydelsefulla när du senare skaffar dig en politisk värdering.

LasseMaja skrev:Dina grundvärderingar är väldigt betydelsefulla när du senare skaffar dig en politisk värdering.

Din relation till Dina föräldrars värderingar kanske ännu mer betydelsefulla, om man nu vill psykologisera lite. Minns inte var jag har läst det, men någonstans stod det att föräldrarnas värderingar styr mer än något annat. I de flesta fall som en sorts kulturellt arv, i några fall som utgångspunkt för revolt.

På så vis kan två personer med snarlika grundvärderingar ändå hamna i helt olika politiska läger.

/ Probstner

Kan bara tala för min kompiskrets, där åsikterna varierar på skalan, men värderingarna är tämligen lika. Vi tenderar att rösta likt det vi lärt oss från föräldrar - de värderingar vi har, tillskriver vi det block vi lutar åt - oavsett.

Mvh -Dan

Det som jag laggt märke till är hur starkt kritisk många är till det parti som de ändå alltid röstar på. Ta t.ex. socialdemokraterna. Det finns väl knappast något mer utskällt parti som detta. Ändå röstar de flesta på dem. Att vara utskälld är alltså bra. Ta vänstern. När Gudrun Schyman var partiledare så fanns det knappast någon partiledare som var så nedskriven som hon. Men vänster har väl aldrig haft så många väljare som när hon var partiledare. Vi skulle även kunna nämna moderaterna. Då Carl Bildt var partiledare så fanns det en stark antimoderatstämning i många tidningar. Men många röster fick partiet. Liknande tendenser tycker jag mig märka nu med folkpartiet. Undantaget skulle då vara F!

Intressant.

Det beror också på om och när du beslutar dig för att "få"en politisk åskådning eller om det bara händer för dig. Chanserna är större att du påverkas mer av din omgivning om du medvetet beslutar för att ha en politisk åskådning än om inte.

Jag har varit frihetlig ända sen jag kan minnas, dvs strävat efter (att behålla min) frihet, nu vet jag att jag kan kalla mig både kapitalist och kommunist på samma gång och vilja samma sak, frihet dock i olika smaker. Därför tycker jag det inte är så viktigt vilken politisk åskådning du har, snarare vilka värden du eftersträvar och hur du löser eventuella konflikter emellan dessa, tex frihet vs trygghet/jämlikhet.

Ungdomar ur välbärgade familjer har goda utsikter att bli intressanta för omgivningen och ha lite roligt på kuppen, om de bryter med sin ombonade och lite strikta miljö, prövar en vänstersocialistisk åskådning samt anlägger vad de tror är proletära fasoner i kombination med intellektuell elitism. "Radical chic" säger engelsmännen.
Mycket effektfullt, tjusigt och faktiskt även utvecklande i ungdomsåren, men tyvärr lätt lite patetiskt i medelåldern, om nu övertygelsen varar till dess.
mvh
Hasse L

Men att rösta på ett parti behöver inte nödvändigtvis betyda att man sympatiserar med just det partiet. Jag tror det är många som också resonerar kring hur din röst kan ge bästa effekten.

Själv har jag vid flera tillfällen efter moget övervägande konstaterat att mitt förstaalternativ inte har en möjlighet att hamna i position att få något inflytande. Om det inte sker ett jordskred förstås. Däremot har det med all sannolikhet stått på vippen mellan två alternativ. Varav jag tycker att det ena är dåligt medan det andra är direkt oätligt. Och då har jag i stället "taktikröstat" på det dåliga alternativet för att slippa det helt hopplösa.......

Ungdomar ur välbärgade familjer har goda utsikter att bli intressanta för omgivningen och ha lite roligt på kuppen, om de bryter med sin ombonade och lite strikta miljö, prövar en vänstersocialistisk åskådning samt anlägger vad de tror är proletära fasoner i kombination med intellektuell elitism. "Radical chic" säger engelsmännen.
Mycket effektfullt, tjusigt och faktiskt även utvecklande i ungdomsåren, men tyvärr lätt lite patetiskt i medelåldern, om nu övertygelsen varar till dess.
mvh
Hasse L

Haha, det är ju så sant det kan bli! Det finns många sådana ''villaproletärer'' här i Jönköping...

Jag har också märkt att välbärgade ungdomar gärna påstår att de lutar åt högern för att på något sätt skylta med sin ekonomiska ställning, detta blir självklart en felaktig syn på politiken men så verkar det vara. Men visst kan man då säga att ens uppväxt och framför allt ens ekonomiska ställning påverkar ens politiska åsikt? (''åsikt''?)

Om man funderar över politisk socialisation kan man läsa Charles E Merriam's "The Making of Citizens" (1931), som behandlar frågan om man kan förutsäga hur folk kommer att rösta om de utsätts för olika stimuli och hur man genom tillämpandet av denna stimulans kan skapa ett stabilt och hållbart samhälle. Dvs tankekontroll. På fullt allvar.

Inom forskningen kring politisk socialisation, som alltså pågår än idag, talar man om olika sociala agenter som har olika betydelse i att bestämma vad en människa kommer att rösta på. Olika perioder i livet spelar olika roll, och olika sociala sammanhang påverkar individen olika. Sålunda ses familj som en av de viktigaste agenterna, och ungdomsåren som en period då man är som mest formbar.