Skalman.nu Forum

hej, vet inte om det hör hit men jag testar. Det blir lite olika frågor.

Människan har vad man åtminstone tror utvecklats i olika steg från tidiga apvarelser till den varelse vi är idag.

Hur är det egentligen forskare tror? Min lärare säger att vi inte utvecklas om en sak inte är livsavgörande för våran existens. Och den första frågan är då, kan det verkligen ha varit livsavgörande för oss att utvecklas till det vi är idag? Man säger att vi utvecklades från homo Habilis som innan hade utvecklats från någon form av australopicus om jag förstått det rätt? Då undra jag, skulle det verkligen ha varit livsavgörande för homo habilis att utvecklas i olika steg till homo neandertalis, homo erectus och homo sapiens för att inte gå under?

ytterligare än fråga är, Skulle det vara möjligt att vi inte är det sista steget? Att vi bara är yterlligare ett steg i människans utveckling. Man tror att vi bara varit ensamna på jorden i 10 000 år. Man tror väl att Homo habilis var ensamna på jorden i åtminstone (kommer inte ihåg riktigt) 300 000 år. Vi vet ju att vi är långt i från perfekta. Vi förstör naturen och tar bort all regnskog, vi bygger jättestora städer som förstår miljön. OCh vi förstör ozonlagret som är nödvändigt för många varelsers existens. Kan det vara så att vi utvecklats eller dör ut helt för att det skulle vara livsavgörande för hela evolution och jordens existens? Och på så viss också blir livsavgörande för våran egen del? eller att vi dör ut helt för att det är livsavgörande för alla andra varelser på jorden?
eller kan det vara så att vi utvecklas så att vi utnyttjar vår höga intelligens på ett bättre sätt som är positivt? Att vi helt enkelt i den här formen inte kan hantera vår höga intelligens?

En sista fråga, Vet forskarna om vi kunde få en avkomma med tex Homo habilis, homo neandertalis eller homo erectus?

Nu får alla spekulera i mina frågor, hoppas ni förstår vad jag menar.

//Bonaparte

Att "vi" (Homo sapiens sapiens) inte är sista steget är jag ganska säker på. Om vi lyckas knalla omkring i, säg, 200 000 år till utan att ta kål på varandra eller våra levnadsförutättningar innan dess, kommer nog de "människorna" att se annorlunda ut än oss. Förmodligen inte så värst, men tydligt ändå.

Sedan tror jag att du ska ta din lärares utsago att "vi inte utvecklas om en sak inte är livsavgörande för våran existens" med en stor nypa salt. Det finns väl gott om tecken på att mycket av utvecklingen av arter inte alls är livsavgörande utan bara slumpmässigt och samtidigt inte direkt till nackdel för överlevnaden. En del modifikationer har vi nytta av, andra inte. Att Neanderthalmänniskan och Cro Magnon existerade samtidigt visar väl på det.

Dagens västerländska samhälle är väl inte särskilt selektivt med vilka individer som lyckas överleva och fortplanta sig - alla som har lust till det kan göra det, mer eller mindre - så ur den synvinkeln är evolutionen ganska bakbunden för tillfället. Men det var ju å andra sidan inte länge sedan miljontals västeuropeer gick åt i två världskrig, och där premierades säkert åtminstone till en del vissa egenskaper framför andra när det gällde vem som skulle klara sig igenom det hela. Och i dessa stora perspektiv är vår nuvarande lilla paus i selekteringen förstås ingenting, så evolutionen lever nog och har hälsan fortfarande även i vår del av världen - även om det är lite svårt att se på rak arm vilka egenskaper som gynnas...

Rent generellt är det väl omöjligt att vara sista steget annat än att alla individer dör ut, genetisk förändring är något konstant.

Tror inte vår "moderna" värld har förändrat alltför mye ändå. Sjukdomar är fortfarande ett problem osv, åtminstone i vissa delar av världen betyder immunitet eller försvar mot en viss sjukdom en fördel.

Dessutom finns det fortfarande ett urval när det gäller fortplantning, vissa individer får ett "bättre resultat" än andra.

Och som tidigare sagt, mye av utvecklingen tycks drivas på av mer slumpmässiga processer.