Skalman.nu Forum

Ny artikel av Svante Nordin i tidningen Axess om den store Georges Sorel. Lyssna även på förrra torsdagens Obs i P1.
Sorel - våldets profet. En betydelsefull gestalt som låg bakom våldsdyrkan i syndikalismen och fascismen, två ganska lika ideologier.
För att förstå 1900-talet, och alla hemskheter som skedde, behöver man helt klart förstå Sorel. Det säger även Nordin, professor i idéhistoria i Lund.

Att reda ut skillnaden mellan fascism och syndikalism lämnar jag över till Loop, som brukar ha bra koll på detta. Sorel verkar ju dock ha varit en spretig och synnerligen märklig karl, men ack så intressant.

Passar på att flytta denna tråd till Idé och lärdomshistoria.

/Robert Sköld

Skillnaden mellan fascism och syndikalism?! Milsvid. Att kalla de för "ganska lika" visar bara på ens egen okunskap..

Fascism:

Ideologiskt kan fascismen enklast ses som organisk nationalism. Man såg nationen som en historisk enhet, en organism, i kamp med andra nationer under en stark ledare. Krig var en naturlag för att nationen skulle överleva och därför krävdes att individerna underkastades staten och allt som söndrade samhället, såsom demokrati, yttrandefrihet och klasskamp, måste underordnas staten. Tanken var att korporativism, dvs branschvisa sammanslutningar mellan arbetsgivare och löntagare som utsåg parlamentets ledamöter, skulle överbrygga alla motsättningar.

Syndikalism:

Syndikalism är en form av frihetlig socialism, och bygger på tanken att arbetarklassen ska styra samhället via fackföreningar och arbetarkooperativ. Föreningarnas och kooperativens medlemmar skall ta besluten, och därigenom uppnås arbetarkontroll över samhället. Syndikalismen förespråkar ett starkt decentraliserat samhälle, s.k. federalism, och är så till vida nära besläktad med anarkismen.

Men hur var det med Sorel då?
Han var ju en fascinerande gestalt. Hans koppling till fascismens vålddyrkan är bortom diskussion. Och visst måste sådanda idéer ha influerat den allmänna acceptans av våldet som politisk metod i de totalitära stater som fanns på 1900-talet? Det var ju inte få socialister som hurrade av gjädje när första världskriget satte igång.

Likheten mellan fascismen och syndikalismen är nog främst just denna vilja att omstörta samhället med hjälp av våld. Annars är nog skillnaderna milsvida. Syndikalismen är nära besläktad med anarkismen och fascismen brukar betecknas som totalitär, dvs den ena ideologin står för statens avskaffande och den andra för den totalitära staten. Syndikalismen är dessutom en del av den socialistiska arbetarrörelsen och denna är en av fascismens antiteser.

LasseMaja skrev:Likheten mellan fascismen och syndikalismen är nog främst just denna vilja att omstörta samhället med hjälp av våld. Annars är nog skillnaderna milsvida. Syndikalismen är nära besläktad med anarkismen och fascismen brukar betecknas som totalitär, dvs den ena ideologin står för statens avskaffande och den andra för den totalitära staten. Syndikalismen är dessutom en del av den socialistiska arbetarrörelsen och denna är en av fascismens antiteser.

Syndikalismen vill omstörta samhället genom ett övertagande av produktionsmedlen tex genom generalstrejk, men något krav på våld finns icke.

(Det bör påpekas att mitt namn på detta forum inte skall misstolkas som ett defintivt yttrande av min personliga ideologi)

Jämförelser mellan syndikalism och fascism är nog något som skall göras med en viss försiktighet. Det gäller faktiskt jämförelsen mellan de flesta ideologier. Det finns i stort alltid några beröringspunkter mellan de mest skilda ideologier, antingen i deras världsbild eller dess slutsatser om vad som bör göras.

Dessutom så ändrar och modifierar tänkare, ideologer och filosofer inte sällan sin världsbild under sitt liv, vilket ger en falsk bild av samhörighet mellan de olika synsätten. G. Sorel hoppade från traditionalism och monarkism till marxism och vidare till syndikalism.

Anarkism är en ideologi, eller snarare samling ideologier, som är särskilt drabbad av dessa "missförstånd" och dunkla kopplingar. Fältet mellan dess olika ytterligheter är enormt. Beröringspunkterna mellan en anarkokommunist som Kropotkin och Max Stirners individualanarkism finns men samtidigt är avståndet på andra punkter stort.

Kropotkin skrev: Jämförelser mellan syndikalism och fascism är nog något som skall göras med en viss försiktighet. Det gäller faktiskt jämförelsen mellan de flesta ideologier. Det finns i stort alltid några beröringspunkter mellan de mest skilda ideologier, antingen i deras världsbild eller dess slutsatser om vad som bör göras.

Kloka ord. Men visst finns likheter mellan de två du nämner. Sorel är som bekant en av dem. Senast förra året interjuvades italienska anarkister i Brand som uttalade sin inspiration från Sorel.

Dessutom så ändrar och modifierar tänkare, ideologer och filosofer inte sällan sin världsbild under sitt liv, vilket ger en falsk bild av samhörighet mellan de olika synsätten. G. Sorel hoppade från traditionalism och monarkism till marxism och vidare till syndikalism.

Aldrig hört talats om att han skulle gillat traditionalism och monarkism. Var finns den informationen?
Sen hör det ju till saken att man kan gilla ett specifikt fenomen som är gemensamt för två olika läror. Även om lärorna är aldrig så långt ifrån varandra. Man kan ju tex beundra korsriddare och samtidigt beundra Saladin. Om man ser något positivt i att erövra och slåss effektivt i trons namn.

Vad Sorel beträffar är det en bra artikel i Axess, som klart beskriver att han hatade förklemad moral. Han valde arbetarklassen som det utvalda instrumentet för att förbättra världen genom våld. Hade han varit kalvinist hade han antagligen sett boer eller amerikanska puritaner som det utvalda folket. Han dyrkade våldet oavsett, så länge det riktade sig mot vad han tycket var mesigt.
Det påstås på den här sidan att våld inte är ett "krav" i syndikalismen. Tja, det finns inget "krav" på våld i nazismen heller. Om alla judar hade insett att "Herregud, vi är ju ondskefulla av naturen. Kom så hoppar vi in i krematorierna självmant och tack så mycket, Adolf, för att du upplyste oss!" så hade ju inget våld behövt användas mot dem. Eller hur?

PS: jag använder inte exemplet med judar för att 'provocera', utan för att ingen socialist har hittills kunnat tala om för mig hur man avskaffar tex böndernas privata äganderätt till sin jord, om de sätter sig till motvärn, utan att använda våld.

Georges Sorel var drygt 45 år när han blev frälst marxist och började skriva. Innan dess hade han varit en ingenjör med medklassuppväxt och bakgrund. Jag vet inte hur engagerad han var i sina tidigare uppfattningar, men han var uppenbarligen medelålders innan han aktivt slog in på sin radikala bana. Många av hans uppfattningar kan ju ha funnits inlemade i hans tidigare politiska uppfattning även om den inte kombinerats med marxism, men det är rena spekulationer från min sida. Uppgifterna om tidigare ideologi är hämtad från Wikipedia.

Sedan kanske jämförselsen mellan nazismens och olika anarkistiska filosofiers våldsinställning är en aning överdrivet. Inte för att jag på något sätt vill förneka att en del anarkister är som ett gäng fulla brunskjortor på söndagspromenad, men jämförelser med nazism för att föra fram en poäng är en smula billig och urtjatat metod.

I övrigt håller jag med dig i din iaktagelse att det kan vara ett specifikt fenomen i två i övrigt disparata ideologier som attraherar en viss individ till dessa.

Vitsen med Sorels tänkande är inte att han bekänner sig till den ena eller andra ideologin, för det gör han egentligen inte. Enligt Sorel så är människan inte en rationellt tänkande eller rationellt handlade varelse, speciellt inte i grupp. Människan är irrationell och styrd av drifter. I det moderna massamhället där politikern är tvungen att ha massans stöd så måste alltså politikern alltså arbeta utifrån att detta synsätt. Det går inte att komma med rationella argument och resonemang när man söker människornas stöd. Nej, det politikern måste göra är att komma med myter och spela folkets känslor. Politiska rörelser som manar till handling, helst utan eftertanke, kan frigöra människans vitalitet och handlingskraft. Följdaktigen ser Sorel positivt på de politiska rörelser han anser handlingkraftiga och som spelar på myter och känslor. Rationella resonemang och demokrati är inte något Sorel tror på.

Sorel lever i en tid då det finns många frågetecken kring den rationella människan. Freud blir världskändis på sina teorier om det omedvetna och dess stora betydelse för hur människor tänker och fungerar. Darwin har nyligen konstaterat att människan bara är ett utvecklat djur. Nationer och nationalmyter byggs och skapas. Den populära masspsykologin beskriver männskor i grupp som barbariska och djupt irrationella, här är Gustave Le Bon ett stort namn. Kort sagt, det ligger i tiden att räkna människan som irrationell. Det är utifrån denna utgångpunkt som Sorel bygger sitt politiska ställningstagande.

Bra inlägg av LassMaja om en del av Sorels författarskap. Men LasseMaja tog inte upp den idéhistoriska kopplingen mellan Sorel och diverse poitiska teorier/rörelser.
En liten kritik: Freud. Han var förvisso uppmärksammad och är det otroligt nog fortfarande. Lyckligtvis har hans fantasier inte influerat Sorel. Fattar inte varför denne bluffgubbe (Freud) fortfarande inte är borttagen från universiteten (för mer info kolla The decline and fall of the Freudian empire, H J Eysenck)

Torbjörn Holmgren skrev:Fattar inte varför denne bluffgubbe (Freud) fortfarande inte är borttagen från universiteten

Han är en mycket betydelsefull historisk person så han blir du nog inte av med i första taget!

tyvärr alltför sant

men psykologiundervisningen skulle vara roligare om man bytte ut hans fantasier mot Wilhelm Reich, Bagwan, eller varför inte allas vår Hans Scheike.