Pxensparvsis skrev:1. Hur har valen fungerat när allmänbildningen varit extremt låg?
2. Vilka diktatorer/korrupta ledare har kommit till makten med hjälp av demokratiska medel?
3a. Har det funnits några exempel på sk. "teknokratiska" stater?
3b. Hur har detta isåfall fungerat?
4. Har några stater lyckats bra med totalilärt styre?
Fritt citerat från "paxensparv" (lustigt namn??)
1. Ett bra exempel är ju Ryssland, där bolsjevikerna delvis kunde utnyttja det faktum att folkets bildningsnivå var - som du själv säger - extremt låg. Vi vet alla vad som hände - valsystemet kastades så småningom över ändä, och anpassades till att bli en kosmetisk liten rosett för sovjetkommunismen. Formellt sett fanns demokratin kvar, men i praktiken var den upplöst, eftersom all fungerande rättssäkerhet var underkastad kommunistpartiets godtycke.
Andra exempel kan hämtas från Mellanöstern och Afrika i mer modern tid (alltså efter andra världskriget). Det bästa exemplet jag kan komma på är Iran, där Khomeini mer eller mindre byggde upp sin maktbas i opposition mot Shahen på religiösa lågutbildade människor i utsatt fattigdom.
- Ett sätt att försöka angripa den här sortens urartning av demokratin hade redan de tidiga liberalerna, exemplevis J S Mill. Idén gick dels ut på att samhället måste sörja för utbildning av de okunniga, dels på olika sätt hindra dessa att deltaga i den politiska processen. Idéer fanns om en graderad rösträtt anpassad efter inkomst (de rika ansågs vara de som genom sin utbildningsnivå hade politiskt företräde), som också implementerades, bl. a. i Sverige innan den allmänna och fria rösträttens införande.
I viss mån lever fortfarande Mills idéer kvar, menar ofta den politiska vänstern. Det faktum att aktiebolagens röstordning - inte värderas efter antal personer, utan antal aktier - ger enligt mig fog för den åsikten. Ett tema har i perioder för vänstern varit att införa en ekonomisk demokrati, vid sidan av den politiska. Även om förslagen sällan helt fullbordats, kan Lagen om MedBestämmande i arbetslivet (MBL) ses som ett steg på vägen dit. Dock ska man minnas att det handlar om just ett begtränsat medbestämmande, och inget annat. Arbetsgivarens (kapitalägarens) traditionella ledningsrätt i stora drag har endast inskränkts angående de områden; som direkt och på plats, påverkar den enskilde arbetstagaren.
2. Jag ställer mig först och främst frågande till om diktator och korrupt ledare är samma sak? En demokratisk ledare kan mycket väl vara korrupt, likväl som en diktator kan vara mycket omutlig (det senare är kanske inte så vanligt, men
principiellt finns inga hinder).
Förutom Hitler och Lenin, som redan nämnts, kan det i modern tid vara värt att nämna bland annat PRI i Mexico, som är ett bra exempel på ett korrupt, statsbärande parti.
Diktator som fått makten med demokratiska metoder kanske Fidel Castro kan räknas som. Nu är jag
inte bombsäker, men jag vill minnas att han ledde en koalition av nationalister och kommunister på Kuba. Tillsammans fick de majoritet i valen, därefter petades nationalisterna ut, och Castro orienterade sig mot Sovjet på grund av bland annat amerikansk närimperialism. Men som sagt, jag vågar inte svära på att det var ett lysande exempel.
3a. Med
teknokrati måste du rimligen mena
ett statsskick som förutsätter en totalt, idealt byråkratisk samhällsstyrning, fri från subjektiva värderingar eller någon annan form av stöd från medborgarna än lydighet. Idén om en ideal byråkrati har myntats främst av den tyske filosofen Max Weber. Något sådant samhälle har inte funnits i praktiken, delvis för att en sådan samhällsordning är lika omöjlig att implementera på verkligheten som den utopiska kommunismen. Delvis finns inget samhälle som helt uppfyller sådana krav, därför att det väcker väldigt mycket motstånd hos folk, och en sådan politisk modell är svår att mobilisera stöd för att införa.
- Länder som i viss mån har närmat sig Webers teknokrati (byråkrati) är väl främst Sverige med grannländer, samt Tyskland och Japan. Byråkrati har alltid varit populärt i Tyskland. I de skandinaviska länderna har ett omfattande regelverk växt fram vid sidan av de folkvalda organen, på grund av att den socialdemokratiska hegemonin delvis har behövt kompletteras med en myndighetsutövning som i någon mening kan sägas vara politisk neutral. Det låter kanske flummigt, men vad jag menar är att när ett land har haft samma regering i nästan åttio år, så finns ett behov hos minoriteten att den förvaltning som regeringen kontrollerar, inte missgynnar folk med borgerliga åsikter.
I fallet Japan, måste man nog kunna tala om teknokrati på ett helt annat sätt än i Skandinavien och Tyskland. Medan de här länderna har byråkrati, får Japan faktiskt sägas vara mer renodlat teknokratiskt. Det faktum att en maktlös kejsare agerar som en enande symbol gör att den politiska demokratin inte har samma makt som i Europa. Dessutom är Japan ett land där politikerna inte blandar in så mycket känslor, precis som deras väljare. I stället har man en stor tilltro till teknikens förmåga att skapa välstånd.
3b. Om man nu kan tala om teknokrati som en form av byråkrati med de exempel som getts ovan, får man säga att det faktiskt fungerar. Dock ställer det väldigt stora krav på folks tolerans mot beslut från ovan, samt att folk kan ha en tilltro till något de inte alltid själva förstår. Kanske vill de heller inte förstå det, utan bara nöja sig med att politikerna gör det.
4. Återigen en defintionsfråga. Vad menas med att lyckas bra?
Om att lyckas bra avser att slå ner demokratiska protester får Kina räknas som ett lysande exempel. Om att lyckas bra avser att få stöd av folket för ett totalitärt styre, vill jag gärna nämna Stortyskland. Om att lyckas bra avser att ha en hög BNP/capita är Saudiarabien, Brunei och Arabemiraten bra exempel. Definiera frågan närmare, så ska jag försöka ge ett närmare svar.
Ett av mina längsta inlägg hittills, hade kunnat bli ännu längre med noggrannare frågedefintioner.
