Henke skrev:Alla försök av människan att utifrån denna steglösa verklighet konstruera ett allmängiltigt, tydligt indelningssystem baserat på distinkta grupper är dömda att misslyckas.
Henrik
Den geneteiska variationen mellan en pudel och en schäfer är lika lik, eller olik, som hos människan.
Samma gäller hos elefanter. Nu är det i och för sig så att tex elefanter från Namibia är tåligare vad gäller låga temperaturer (ibland dalar de ner till -14 på Etoschaplatån eller i öknen där) och på andra ställen har de större eller mindre betar. Detta utan att man kunnat peka på någon större differentiering vad gäller deras DNA. (Man har fortfarande inte kunnat identifiera varifrån elfenben kommer ifrån)
Hos tiger börjar man också känna sig lite tveksam, ibland har man indelat dem i sju underarter, och på senaste tid verkar det som man bara vill spalta av sumartatigern från de övriga, vilka inkluderar den nästan dubbelt så stora sibiriska tigern. Genetiska variationen inom siameser och perser katter är säkert också större än mellan dem.
Så egentligen finns inga raser hos hunden, katten, elefanten, eller andra djur kanske, i alla fall inte påvisbart genom de metoder du nämner.
Men vänta lite här nu.
Alla schäfrar ser likadana ut, och alla siameser också. Och deras ungar.
Även en novis på katter kan skilja en siames från en perserkatt.
En rödkulla från en Charolais-tjur. Det är lite svårare att skilja olika tiger former åt, men för en kännare är det inga problem, ju sydligare, ju kortare päls och mer markerade ränder. Medan en ren sibirier har rundare huvud och mer polisonger.
Dessa minimlala skillnader finns ju faktiskt hos människan också, och uppträder generation efter generation. Oavsett vad man kommer fram till i laboratorier och DNA forskning, så är skillnaden mellan en Zulu och en bushman så tydlig, så påvisbar, att bara en mycket blind, politiskt pressad vetenskapsman med näsan för långt ner i provrören skulle missa detta.
Sedan har vi heterosis effekten, den kanske största indikatorn på s.k. raskorsningar.
Mig förefaller det som att man halkar mellan art och rasbegreppet i formuleringar och annat. Samt försöker man politiskt korrekt blunda för skillnader mellan mänskliga populationer eftersom det annars skulle kunna leda till någon typ av segregering och poängsättning av dem.
Här ligger väl knypunkten. Ingen säger att en schäfer eller golden retriever är bättre eller sämre hund, eller att de har olika existensberättiganden. Däremot har de traditionellt använts för olika funktioner, fårvallning respektive fågeljakt.
Jag tror att om man tydligt accepterar att människan tillhör samma art, är fortplantningduglig mellan samtliga idag existerande populationer, och med fertil avkomma, så kan man se det bevisat vetenskapligt att vi alla tillhör samm art.
Det är då viktigt att komma ihåg att genetisk skillnad mellan art och ras är milsvidd. Blanda inte ihop detta. För arten finns genetiska skillnader, medan skillanden mellan raser är optisk synlig eller annat, men inte nödvändigvis sysns i DNA.
En ras kan alltså mer eller mindre karakteriseras genom att man definierar dess karaktärer, och att dessa återupprepeas i nästa generation. Jag har aldrig sett att skillnaderna måsta vara mer vetenskapliga än så, eller att vi förr definerat rasbegreppet som nånting som måste kunna bevisas i labaratorium. Och av någon anledning, så verkar det som vissa forskare försöker radera rasbegreppet genom att använda definitioner som rimligen borde appliceras på artbegreppet.
Återigen, alla människor tillhör samma art. Vi har alla utvecklats jämsides, och profilerat unika utseenden och egenskaper som gynnat fortsatt tillväxt i specifika utbredningsområden. Detta har gjort att vi finns representerade över hela jorden. Och trots denna specialsering är vi fortfarande samm art, och kan fortplanta oss med varandra.
Detta i sig borde kunna räcka, för att man solidariskt borde kunna hålla ihop, och inte diskriminera varandra. Oavsett man vad vetenskapligt kommer fram till, för femtio år sedan, nu eller om fyrtio år, så är rasdiskriminering olaglig i nästan alla länder på jorden, så det råder ingen tvekan om att detta är fel?
Men att det inte skulle existera raser hos människan, ser jag som en mycket påtvingad, beställd och politiskt korrekt åsikt, som framför allt lider av ett vetenskapligt handikapp: Det får inte finnas raser sedan 1945. Man får inte se skillnaderna, än mindre påvisa dem.
Det här är pseudovetenskap, lika mycket som annan beställd forskning som går ut på att bevisa att vissa miljögifter är ofarliga mm.
Vetenskap måste få vara objektiv, och utan regler för att hålla en vetenskaplig nivå. Man får inte skapa "lagliga" och "olagliga" vetenskapliga definitioner. Då brister själva vetenskapen.
Vad vill jag säga med detta?
Raser är ett begrepp människan gett för sin avel av sina husdjur. Dessa domesticerade former kan fortfarande fortplanata sig med urformen (om denna överlevt) och med varandra. Den genetiska variationen är tillräckligt stor för att de skall kunna överleva i ett framtidsperspektiv, och för att en professor inte skall kunna se skillnaden i ett provrör.
Senare när man började resa mer och mer, såg man att variationen av människa var lika stor som mellan djurraserna. Och sättet de kommit till på kan likställas, en kombination mellan miljöanpassningar och urval, i människans fall genom sexuellt urval och naturlig selektion av naturen.
Denna process förefaller vara misnt trettiotusen år, och säkert äldre. Och heterosiseffekten vid "korsning" är tydlig.
Det går annars inte att "bevisa" att en ras finns, och att definiera den gör man inte i ett provrörslabb, då har man missupfattat detta begrepp.
Men man skall som sagt vara blind om man inte ser den...
