goddagens
Jag undrar om det är någon här som skulle kunna ge nån snabb upplysning om eller hänvisning till litteratur som behandlar F W af Ekenstam. Det finns en artikel publicerad av Carl-Michael Edenborg kallad "Fabian Wilhelm af Ekenstam - romantiker och alkemist" i Personhistorisk tidskrift 1997, men har ännu inte fått tag i den. Så nu undrar jag i min väntan om någon kanske kan kasta lite ljus på denne herr Ekenstam och hans relation till främst alkemin i artonhundratalets början. Hurvida detta var nån form av Swedenborgiansk andlig alkemi eller ett konkret sökande efter "Vises Sten"? allt är välkommet.
Fabian Wilhelm af Ekenstam
Även i Edenborgs avhandling Alkemins skam (2002) finns ett litet kapitel (8 sidor) om Ekenstam som alkemist - gissar att texten ungefär motsvarar artikeln i Personhistorisk tidskrift som du förmodligen fått tag i vid det här laget. Författarens genomgående tes i denna avhandling är ju att alkemins borttynande mot slutet av 1700-talet inte berodde på att den vetenskapligt kom till korta gentemot den moderna, "riktiga" kemin, utan på att den skambelades såsom onyttig, egoistisk och dåraktig, och att dess utövare genom diverse sociala utstötningsmekanismer förpassades (eller sökte sig) till samhällets marginalområden. 1800-talets romantik - menar alltså Edenborg - kunde dock i någon mening acceptera och ta till sig alkemins symbolik, men då bara i samband med de egna väldiga filosofiska och konstnärliga visionerna. För en romantiker kunde alkemin fungera som ett slags storslagen "poesi" om kosmiska harmonier etc. medan det däremot skulle vara ytterst skamligt att ta den på allvar i den meningen att man fortfarande praktiserade den.
Edenborg menar nu att Ekenstam verkligen var ett sådant "romantiskt undantag" som "gick över gränsen" och i smyg verkade som praktisk alkemist, och därmed riskerade social stigmatisering. Detta skulle också vara skälet till att spåren av hans alkemiska verksamhet är så pass få (en del marginalanteckningar, bl.a. noteringen "Tingerar papret grönt", i efterlämnade alkemiska skrifter misstänks av Edenborg vara av Ekenstams hand) - han skulle förstås ha vinnlagt sig om att hålla saken hemlig och utplåna alla spår av sin alkemiska praxis.
Ett annat möjligt skäl till det bristande källmaterialet skulle väl dock kunna vara att Ekenstam inte alls var någon utövande alkemist. Däremot tycks det vara klart att han var swedenborgare - vännen och sedermera svågern Atterbom beskrev honom som "den sinnrikaste av [Swedenborgs] uttolkare" - liksom att han åtminstone under någon tid var angelägen att hålla detta hemligt med hänsyn till sin akademiska lärarkarriär: "var god och ej uppför mig på någon lista för än vi råkas. - äfvensom håll ännu hemligt för mängden att jag skrifver i frågan", heter det i ett brev från Ekenstam till Gustaf Johan Billberg i swedenborgsällskapet Pro Fide et Caritate. Så i detta fall tycks det vara uppenbart att Ekenstam av sociala hänsyn mörkade i fråga om vissa av sina intressen, även om det inte är något definitivt tecken på att han också skulle ha varit praktiserande alkemist med en särskilt skändlig och hemlig agenda.
Edenborg menar nu att Ekenstam verkligen var ett sådant "romantiskt undantag" som "gick över gränsen" och i smyg verkade som praktisk alkemist, och därmed riskerade social stigmatisering. Detta skulle också vara skälet till att spåren av hans alkemiska verksamhet är så pass få (en del marginalanteckningar, bl.a. noteringen "Tingerar papret grönt", i efterlämnade alkemiska skrifter misstänks av Edenborg vara av Ekenstams hand) - han skulle förstås ha vinnlagt sig om att hålla saken hemlig och utplåna alla spår av sin alkemiska praxis.
Ett annat möjligt skäl till det bristande källmaterialet skulle väl dock kunna vara att Ekenstam inte alls var någon utövande alkemist. Däremot tycks det vara klart att han var swedenborgare - vännen och sedermera svågern Atterbom beskrev honom som "den sinnrikaste av [Swedenborgs] uttolkare" - liksom att han åtminstone under någon tid var angelägen att hålla detta hemligt med hänsyn till sin akademiska lärarkarriär: "var god och ej uppför mig på någon lista för än vi råkas. - äfvensom håll ännu hemligt för mängden att jag skrifver i frågan", heter det i ett brev från Ekenstam till Gustaf Johan Billberg i swedenborgsällskapet Pro Fide et Caritate. Så i detta fall tycks det vara uppenbart att Ekenstam av sociala hänsyn mörkade i fråga om vissa av sina intressen, även om det inte är något definitivt tecken på att han också skulle ha varit praktiserande alkemist med en särskilt skändlig och hemlig agenda.