Sida 1 av 1

Den återvändade Panafrikanismen?

Postat: 25 juli 2004, 18:29
av Fiskebat
Läste en liten notis i Expressen som hette "gott hopp i helvete" och stod i kulturdelen (hittade tyvärr den inte på nätet eftersom webbred. verkar ha ledigt).

Artikelen handlade om en afrikansk historieker vid namn Joseph Ki-Zerbo som var på besök i Uppsala. Joseph kommer ifrån Ougadougu (vilket borde bli Burkina Faso tror jag). Hursomhelst var han kort sagt, panafrikan. Han citerade bla. den första presideten av Ghana och välkände Kwame Nkrumah
Vår självständighet är meningslös utan Afrikas enhet. De konstiga småformerna fordrar en riktig storform
Vidare fortsätter Jospeh Ki-Zerbo själv
Det som kallas nation i Afrika, är en kolonial indelning som skiljer vänner och förenar fiender. Gränserna skär rakt igenom den verkliga nationen, som i Darfur. Det är en inbyggda krigens struktur.
Ki-Zerbo menar fortsättninsvis att panafrikansismens ideér börjar komma tillbaka från bla. Nkrumas tider. Ki-Zerbo uttryckte också en postitiv inställning till EU och menade att den (paradoxalt nog) skulle föra makten längre ner. Han ville också att Afrikas motsvarighet till EU skulle ta samma riktning mot ett bildande av en panafrikansk federalistisk stat.

Vad tror ni, finns det något hopp för panafrikanismen?

/Max

Postat: 25 juli 2004, 18:42
av wreezig
Fiskebat
Ki-Zerbo menar fortsättninsvis att panafrikansismens ideér börjar komma tillbaka från bla. Nkrumas tider. Ki-Zerbo uttryckte också en postitiv inställning till EU och menade att den (paradoxalt nog) skulle föra makten längre ner. Han ville också att Afrikas motsvarighet till EU skulle ta samma riktning mot ett bildande av en panafrikansk federalistisk stat.

Vad tror ni, finns det något hopp för panafrikanismen?
Dom afrikanska ledarna brukar vara ganska eniga under toppmöten och liknande när det gäller t.ex kritiken mot Mugabe så det är inte helt omöjligt att det kommer att bli ett större stöd för en afrikansk federation liknande EU men en stor afrikansk nation är knappast aktuell.
Det finns trots allt ingen karismatisk afrikansk ledare som skulle kunna ena kontinenten.

Postat: 25 juli 2004, 18:45
av Dûrion Annûndil
En enad federal panafrikansk stat har jag svårt att föreställa mig, med tanke på det nuvarande politiska läget...
Men det var väl ett möte nyligen mellan de afrikanska ledarna (och Kofi Annan var med), och det politiska samarbetet främjas väl för tillfället. Så någon slags enighet politiskt bör väl kanske kunna åstadkommas i internationella frågor...

Mvh -Dan

Postat: 26 juli 2004, 13:26
av varjag
Jag kan förstå Joseph Ki-Zerbo's förtvivlan över avsaknaden av enighet på den afrikanska kontinenten. Men stamsplittringen och korruptionen tycker jag har berövat de afrikanska statsbildningarna varje chans att ens närma sig den behövliga enigheten. Afrika har blivit omkört av den internationella utvecklingen och kommer inom överskådlig tid att besitta den fjärdeplats det innehavt sedan Vasco da Gama.

Postat: 26 juli 2004, 15:40
av Fiskebat
Jo det är sant och som Jospeh säger "gränserna skär genom den verkliga nationen". Men för att panafrikanismen ska kunna återvända behövs det en stark och karismatisk ledare (som vanligt) men frågan är i vem man skulle kunna hitta det och hur skulle väst ställa sig till ett mer "självständigt" och enat afrika?

/Max

Postat: 27 juli 2004, 13:00
av Besuchov
Gränserna i västeuropa har ju också "skurit genom den verkliga nationen", något som vi över tiden fixat till genom folkmord och folkfördrivning. Afrikas stora utmaning torde bli att klara av samma sak fast utan samma blodspillan. Tyvärr existerar den sortens oblidiga nationsharmoniseringar nog bara i fantasin :(

Postat: 28 juli 2004, 23:49
av loop
Brukar inte Khadaffi hylla detta?

Postat: 29 juli 2004, 12:31
av Besuchov
loop skrev:Brukar inte Khadaffi hylla detta?
Khadaffi har på senare år försökt profilera sig som ledare inom den nyväkta afrikanska unionen, vad den nu heter.

Postat: 30 juli 2004, 01:40
av loop
Kwame Nkrumah hämtade en del inspiration och lärde sig en del av CLR James. Tyvärr så lyssnade han inte på den kritik som CLR hade emot styret av Ghana. CLR James var en mycket intressant karibisk marxist, oortodox.
Tyvärr så lkan jag inte förmedla så mycket mer då min engelska är rätt kackig.

Postat: 30 juli 2004, 13:07
av varjag
loop skrev:Kwame Nkrumah hämtade en del inspiration och lärde sig en del av CLR James. Tyvärr så lyssnade han inte på den kritik som CLR hade emot styret av Ghana. CLR James var en mycket intressant karibisk marxist, oortodox.
Tyvärr så lkan jag inte förmedla så mycket mer då min engelska är rätt kackig.
En del av den där inspirationen, vad jag minns, bestod i att för biståndspengar bygga en triumfbåge i Accra, köpa stridsvagnar från Sovjet - och paradera dem fram och tillbaka under bågen - knappast en hållbar formel för afrikansk enighet.

Postat: 31 juli 2004, 04:47
av loop
varjag skrev:
loop skrev:Kwame Nkrumah hämtade en del inspiration och lärde sig en del av CLR James. Tyvärr så lyssnade han inte på den kritik som CLR hade emot styret av Ghana. CLR James var en mycket intressant karibisk marxist, oortodox.
Tyvärr så lkan jag inte förmedla så mycket mer då min engelska är rätt kackig.
En del av den där inspirationen, vad jag minns, bestod i att för biståndspengar bygga en triumfbåge i Accra, köpa stridsvagnar från Sovjet - och paradera dem fram och tillbaka under bågen - knappast en hållbar formel för afrikansk enighet.
Det där lärde han sig knappast från CLR James;). CLR var en av de som definerade Sovjetunionen som statskapitalistiskt och ansåg att det var ungefär som USA ur arbetarsynpunkt. Just misshushållningen och den ofullbordade brytningen med Ghanas borgare(oavsett vad de kallade sig politiskt) tror jag var huvudkritiken. Men nu skall vi inte snöa in på detta, det var länge sedan och bägge två är döda och Sovjetunionen finns inte längre :D

Men fanns det bistånd redan då? Trodde att det var på 50-talet. Vet inte ett smack om Ghana förutom det jag redan nämnt.

Postat: 31 juli 2004, 16:15
av Fiskebat
Bistånd måste ju funnits, kanske inte i exakt samma mening som idag. Men på 60-talet så gavs enormt mkt bistånd och bidrag ut från de båda konkurreade staterna i kalla kriget. Ganska mycket til lAfrika också där man missförstod gåvorna i många fall och förstörde krigsbåtar bara några dagar efter att de kommit för att man i princip lekte me dom.

/Max