jofredes skrev:Inom de olika kristna lärorna så finns ju traditioner, med sista smörjelse, begravning i vigd jord och dop, dessa skall man ha gjort för att komma in i himlen.
Det enda av detta som ansågs nödvändigt var dopet.
jofredes skrev:Men vad säger egentligen bibeln och då främst det nya testamentet om detta, som jag fattat det är väl egentligen huvudfrågan enligt kristendommen att man har levt ett rättfärdigt liv, och att man är döpt inte hur eller var man har dött eller begravts.
Nej, huvudsaken är att man tror på Gud och den kristna kyrkan och tagit emot Jesus som sin frälsare. Däremot
visade man detta genom att försöka leva ett rättfärdigt liv i vilket ingick att man tog emot sakramenten (t ex sista smörjelsen).
Jo, som du skriver var det en förutsättning att man var döpt också.
jofredes skrev:Fick tex. Jesus eller lärljungarna allesammans sista smörjelse och begravning i vigd gjord.
Det finns åtminstone inget nämnt om det, men man får väl anta att de gjorde vad som var nödvändigt, vilket alltså inte behöver inbegripa sista smörjelsen och en speciell begravningsplats. Jesus om någon lär nog inte ha behövt demonstrera att han trodde på Gud ...
jofredes skrev:Inom judendom och Islam verkar fixeringen tex vid att kroppen skall begravas med alla delar(ifall det inte är möjligt att begrava den intakt, vilket är svårt med tankt på alla spängdåd i mellanöstern) vara stor, det är därför man ser tex ambulanspersonal spendera så mycket tid med plocka upp minsta kroppsfragment efter terrordåd.
Även kristna har varit noga med att man t ex inte ska kremera sina döda utan begrava dem intakta. Dock var skälet egentligen inte att kroppen måste vara hel (kan Gud skapa den kan han naturligtvis också reparera den ...), utan att kremeringen i sig ansågs vara en medveten demonstration av att man inte trodde på den kroppsliga uppståndelsen.
jofredes skrev:Hade de kristna arméerna några special knep för att lösa problem med att folk dog innan de mottagit sista smörjelsen, som tex att ge alla soldater denna innan strid.
Nej, i den katolska kyrkan var den sista smörjelsen endast avsedd för (allvarligt) sjuka. Inte ens en kristen martyr på väg in till sin avrättning var tillåten att ta emot den sista smörjelsen. Därmed följer naturligtvis också att dessa som inte fick ta emot den (friska, soldater i strid, dödsdömda, osv) inte ansågs behöva den. Däremot kunde de mycket väl vara i behov av bikt (inte minst dödsdömda brottslingar), men det äe en helt annan historia (och det var de också berättigade till, såframt de var döpta och inte exkommunicerade).
Det fanns bara en situation då den sista smörjelsen var nödvändig, och det var om personen uppfyllde alla följande kriterier:
1. levde i dödssynd (t ex hade begått ett mord utan att senare ha biktat det)
2. var allvarligt dödssjuk (däri ingår även sådant som döende pga hög ålder)
3. inte kunde bikta sig på dödsbädden, vanligtvis för att den döende var medvetslös eller på annat sätt inte vid sina sinnens fulla bruk.
4. var döpt (vilket är grundkravet för att ta emot alla sakrament, bortsett från dopet självt, förstås ...)
Inte heller begravning i vigd jord var ett krav (även om det var i högsta grad önskvärt). Man gick inte miste om sin frälsning bara för att man t ex drunknade och inte dök upp, begravdes på slagfältet eller försvann på annat vis. Visste man var den döde försvunnit (havet, slagfältet, etc) kunde man dock givetvis enkelt förvandla denna "improviserade" gravplats till vigd "jord".
Vlad Fodorsky skrev:I Ryssland gjorde man ju så att just en präst gav soldaterna sista smörjelsen innan de skulle ut i strid, och dog de inte så gjorde de inte det helt enkelt..
Det låter inte alls omöjligt. I de ortodoxa kyrkorna hade man inte alls samma krav att man måste vara sjuk eller döende för att ta emot det som i den katolska kyrkan kallades den sista smörjelsen (men numera kallas de sjukas smörjelse).
Gå på lite olika gudstjänster och känn efter vad som passar dig?