Hur hamnar en kristen i himlen?

[jofredes]

Inom de olika kristna lärorna så finns ju traditioner, med sista smörjelse, begravning i vigd jord och dop, dessa skall man ha gjort för att komma in i himlen. Men vad säger egentligen bibeln och då främst det nya testamentet om detta, som jag fattat det är väl egentligen huvudfrågan enligt kristendommen att man har levt ett rättfärdigt liv, och att man är döpt inte hur eller var man har dött eller begravts. Fick tex. Jesus eller lärljungarna allesammans sista smörjelse och begravning i vigd gjord.
Inom judendom och Islam verkar fixeringen tex vid att kroppen skall begravas med alla delar(ifall det inte är möjligt att begrava den intakt, vilket är svårt med tankt på alla spängdåd i mellanöstern) vara stor, det är därför man ser tex ambulanspersonal spendera så mycket tid med plocka upp minsta kroppsfragment efter terrordåd. Muslimer skall ju också begrava sina döda inom tre dagar efter döden, coh detta gör man även med fiendedöda i strid).
Hade de kristna arméerna några special knep för att lösa problem med att folk dog innan de mottagit sista smörjelsen, som tex att ge alla soldater denna innan strid.

[Vlad Fodorsky]

I Ryssland gjorde man ju så att just en präst gav soldaterna sista smörjelsen innan de skulle ut i strid, och dog de inte så gjorde de inte det helt enkelt..

/Vlad

[Lindir]

Inom de olika kristna lärorna så finns ju traditioner, med sista smörjelse, begravning i vigd jord och dop, dessa skall man ha gjort för att komma in i himlen.

Det enda av detta som ansågs nödvändigt var dopet.

Men vad säger egentligen bibeln och då främst det nya testamentet om detta, som jag fattat det är väl egentligen huvudfrågan enligt kristendommen att man har levt ett rättfärdigt liv, och att man är döpt inte hur eller var man har dött eller begravts.

Nej, huvudsaken är att man tror på Gud och den kristna kyrkan och tagit emot Jesus som sin frälsare. Däremot visade man detta genom att försöka leva ett rättfärdigt liv i vilket ingick att man tog emot sakramenten (t ex sista smörjelsen).

Jo, som du skriver var det en förutsättning att man var döpt också.

Fick tex. Jesus eller lärljungarna allesammans sista smörjelse och begravning i vigd gjord.

Det finns åtminstone inget nämnt om det, men man får väl anta att de gjorde vad som var nödvändigt, vilket alltså inte behöver inbegripa sista smörjelsen och en speciell begravningsplats. Jesus om någon lär nog inte ha behövt demonstrera att han trodde på Gud ...

Inom judendom och Islam verkar fixeringen tex vid att kroppen skall begravas med alla delar(ifall det inte är möjligt att begrava den intakt, vilket är svårt med tankt på alla spängdåd i mellanöstern) vara stor, det är därför man ser tex ambulanspersonal spendera så mycket tid med plocka upp minsta kroppsfragment efter terrordåd.

Även kristna har varit noga med att man t ex inte ska kremera sina döda utan begrava dem intakta. Dock var skälet egentligen inte att kroppen måste vara hel (kan Gud skapa den kan han naturligtvis också reparera den ...), utan att kremeringen i sig ansågs vara en medveten demonstration av att man inte trodde på den kroppsliga uppståndelsen.

Hade de kristna arméerna några special knep för att lösa problem med att folk dog innan de mottagit sista smörjelsen, som tex att ge alla soldater denna innan strid.

Nej, i den katolska kyrkan var den sista smörjelsen endast avsedd för (allvarligt) sjuka. Inte ens en kristen martyr på väg in till sin avrättning var tillåten att ta emot den sista smörjelsen. Därmed följer naturligtvis också att dessa som inte fick ta emot den (friska, soldater i strid, dödsdömda, osv) inte ansågs behöva den. Däremot kunde de mycket väl vara i behov av bikt (inte minst dödsdömda brottslingar), men det äe en helt annan historia (och det var de också berättigade till, såframt de var döpta och inte exkommunicerade).

Det fanns bara en situation då den sista smörjelsen var nödvändig, och det var om personen uppfyllde alla följande kriterier:

1. levde i dödssynd (t ex hade begått ett mord utan att senare ha biktat det)
2. var allvarligt dödssjuk (däri ingår även sådant som döende pga hög ålder)
3. inte kunde bikta sig på dödsbädden, vanligtvis för att den döende var medvetslös eller på annat sätt inte vid sina sinnens fulla bruk.
4. var döpt (vilket är grundkravet för att ta emot alla sakrament, bortsett från dopet självt, förstås ...)


Inte heller begravning i vigd jord var ett krav (även om det var i högsta grad önskvärt). Man gick inte miste om sin frälsning bara för att man t ex drunknade och inte dök upp, begravdes på slagfältet eller försvann på annat vis. Visste man var den döde försvunnit (havet, slagfältet, etc) kunde man dock givetvis enkelt förvandla denna "improviserade" gravplats till vigd "jord".

I Ryssland gjorde man ju så att just en präst gav soldaterna sista smörjelsen innan de skulle ut i strid, och dog de inte så gjorde de inte det helt enkelt..

Det låter inte alls omöjligt. I de ortodoxa kyrkorna hade man inte alls samma krav att man måste vara sjuk eller döende för att ta emot det som i den katolska kyrkan kallades den sista smörjelsen (men numera kallas de sjukas smörjelse).

[Vlad Fodorsky]

Fick inte de ryska(och ortodoxa i övrigt) soldaterna sista smörjelsen så gick det en präst framför leden och stänkte vigvatten(?) på dem.

Hoppsan.. jag lär ju inte komma in i himlen, för jag är inte döpt i nåt. Mina föräldrar(pappa rumänsk-ortodox, mamma protestant) kunde inte bestämma sig så här sitter jag... Religiös är jag också, innebär det i trossätt att Gud m.m. "skiter" i mig för jag inte är döpt?

/Vlad

[Dûrion Annûndil]

Hoppsan.. jag lär ju inte komma in i himlen, för jag är inte döpt i nåt. Mina föräldrar(pappa rumänsk-ortodox, mamma protestant) kunde inte bestämma sig så här sitter jag... Religiös är jag också, innebär det i trossätt att Gud m.m. "skiter" i mig för jag inte är döpt?

/Vlad

En kristen skulle nog säga att Herren bryr sig om alla sina skapelser, men om du vill tillhöra de invigda som tar emot Herrens kärlek och sedan får träda in i Himmelsriket och Evigheten, då måste du nog döpa dig.
Dina föräldrar gjorde dig den tjänsten att de gav dig valet att välja församling själv.

Appropå sista smörjelsen inför strid, förekommer inte det i katolska och protestantiska arméer också genom historien?

[Lindir]

Appropå sista smörjelsen inför strid, förekommer inte det i katolska och protestantiska arméer också genom historien?

Andra typer av välsignelser för kommer säkerligen, men den sista smörjelsen kommer som sagt inom katolska kyrkan bara i fråga om man redan är dödssjuk (eller möjligen dödligt sårad i strid - det kan i vissa fall räknas som sjuk), däremot inte som preventivt ingrepp. I de protestantiska kyrkorna är den sista smörjelsen överhuvud taget inte ett sakrament, så där är det inte aktuellt.

[Dûrion Annûndil]

Ja, det måste vara någon slags välsignelser jag tänker på, för jag ser munkar som läser över knäböjande soldater med rustning, och präster som välsignar 2:a Världskrigssoldater under uppställningen eller före patrull... Allt från filmer.

[Vlad Fodorsky]

Hoppsan.. jag lär ju inte komma in i himlen, för jag är inte döpt i nåt. Mina föräldrar(pappa rumänsk-ortodox, mamma protestant) kunde inte bestämma sig så här sitter jag... Religiös är jag också, innebär det i trossätt att Gud m.m. "skiter" i mig för jag inte är döpt?

/Vlad

En kristen skulle nog säga att Herren bryr sig om alla sina skapelser, men om du vill tillhöra de invigda som tar emot Herrens kärlek och sedan får träda in i Himmelsriket och Evigheten, då måste du nog döpa dig.
Dina föräldrar gjorde dig den tjänsten att de gav dig valet att välja församling själv.

Appropå sista smörjelsen inför strid, förekommer inte det i katolska och protestantiska arméer också genom historien?

Vad ska jag bli? Det är det jag grubblat på. Rumänsk-ortodox eller protestant?

/Vlad

[Dûrion Annûndil]

Det är väl vanskligt att råda folk i trosfrågor... Gå på lite olika gudstjänster och känn efter vad som passar dig?

[Lindir]

Vad ska jag bli? Det är det jag grubblat på. Rumänsk-ortodox eller protestant?

Vad gäller dopet spelar det i allmänhet ingen roll, eftersom de olika kyrkorna i princip godkänner varandras dop som giltigt.

Det största undantaget är de baptistiska frikyrkorna (pingstkyrkan, osv) som inte godkänner de andra kyrkornas barndop, eftersom de kräver att dopet ska vara ett eget val och inte föräldrarnas.

Ett annat undantag som möjligen skulle kunna vara aktuellt i ditt fall, är att de ortodoxa kyrkorna, som praktiserar ett dop där man doppar hela kroppen i vatten (bl a för att symbolisera den gamla, syndiga människans död genom nedstigande i graven, och den nya kristna människans födelse när man stiger upp därur), ofta varit kritiska mot de västliga kyrkornas dop där man bara duttar litet vatten på huvudet på den som döps. Tidvis har de inte alls godkänt detta kvasidop (men de medeltida nordborna, som vintertid fick knacka hål på isskorpan för att komma åt dopvattnet, var nog glada att de slapp nedsänka sina nyfödda barn till en säker död i 0-gradigt vatten ...).

Vill du vara riktigt säker väljer du med andra ord det rumänsk-ortodoxa dopet - sedan är du precis lika välkommen till Svenska kyrkan ändå, om du kommer på att du skulle föredra den. Själv skulle jag i och för sig inte se något skäl att föredra Svenska kyrkan (bortsett från att den förstås är betydligt mer tillgänglig i Sverige), men det är ju högst subjektivt ...

[Vlad Fodorsky]

Hmm... ja jag vet inte. Eftersom jag är "halvprotestant", accepterar den rumänsk-ortodoxa(eller bara ortodoxa) kyrkan mig då? Eller ska man konvertera helt och bli "typ" katolik?

/Vlad

[Lindir]

Hmm... ja jag vet inte. Eftersom jag är "halvprotestant", accepterar den rumänsk-ortodoxa(eller bara ortodoxa) kyrkan mig då?

Vilken kyrka du hör till har ingenting med vad dina föräldrar hör till. Är du t ex ortodoxt döpt och är med i Rumänsk-ortodoxa kyrkan är du ortodox, helt enkelt, inte halv-ortodox.

Eller ska man konvertera helt och bli "typ" katolik?

Den kyrka man döps in i är man genom detta fullvärdig medlem i.

Konvertera gör man bara om man redan är döpt och medlem i en kyrka, men vill gå över till en annan.

Vad gäller konvertera är detta enklare i vissa kyrkor och svårare i andra. För att konvertera från t ex Svenska till Katolska kyrkan måste man, förutom att gå i undervisning i minst ett år och regelbundet träffa en katolsk präst, göra om konfirmationen, eftersom den är ett sakrament som gör dig till fullvärdig vuxen medlem av Katolska kyrkan, medan den i Svenska kyrkan inte är ett sakrament alls, utan bara en ceremoni. Samma sak lär gälla om man ska konvertera från Svenska till någon ortodox kyrka (där man för övrigt även som barn konfirmeras redan i samband med dopet).

Ska man däremot konvertera från någon katolsk eller ortodox kyrka till Svenska kyrkan är det bara att säga till att man vill bli medlem, så skriver de upp ens namn. Även av detta skäl (för den händelse du senare vill justera ditt beslut) är det alltså smidigare att välja den Rumänsk-ortodoxa kyrkan som dopkyrka.

[Vlad Fodorsky]

Men.. ehm.. jag är ju inte döpt i nåt. Om jag plötsligt "får för" mig att jag vill bli katolik, måste jag göra något särskilt då eftersom jag inte är döpt till nåt?

/Vlad

[Lindir]

Men.. ehm.. jag är ju inte döpt i nåt. Om jag plötsligt "får för" mig att jag vill bli katolik, måste jag göra något särskilt då eftersom jag inte är döpt till nåt?

Nej, det är bara att se till att du blir döpt katolik så är du katolik (om du inte hunnit bli döpt någon annanstans emellan, som sagt).

Men speciellt och speciellt - de lär väl kräva att du tar emot en viss mängd dopundervisning först. Och att den präst du pratar med får intrycket att du menar allvar. Annars finns det inga hinder.

[Vlad Fodorsky]

Men.. ehm.. jag är ju inte döpt i nåt. Om jag plötsligt "får för" mig att jag vill bli katolik, måste jag göra något särskilt då eftersom jag inte är döpt till nåt?

Nej, det är bara att se till att du blir döpt katolik så är du katolik (om du inte hunnit bli döpt någon annanstans emellan, som sagt).

Men speciellt och speciellt - de lär väl kräva att du tar emot en viss mängd dopundervisning först. Och att den präst du pratar med får intrycket att du menar allvar. Annars finns det inga hinder.

Hmm... okej. Om jag nu vill gå in i ortodoxa kyrkan, måste jag på något vis styrka att min fader var det(han är tyvärr bortgången nu).

/Vlad