Samordnandet av evangelierna lade grunden för bibelns tillblivelse någon gång under 400-talets mitt. Att föra samman de olika delarna var medvetet eftersom man då kunde bilda sig en förståelse av guds andliga budskap. Denna ordning av evangelierna, laborerar med oförmodade kast mellan konkreta händelser, mellan tid och rum och presenterar ingen vedertagen eller förutsägbar bild av Gud. Evangeliernas struktur ska i stället skapa en ny andlig syn på världen och ändå förhålla sig nära till just den vedertagna världen. Formen kan erövra evigheten Det magiska ligger i vad som lämnas outsagt. Det märkvärdiga emanerar ur det vardagliga. Minnet är närvarande i det förflutna; förväntan är nuvarande i det framtida. För Augustinus betydde detta att: ”Allt sammanstrålas i nuets brännpunkt”.Ubbe skrev: Visst är det så, Bibeln består av ett antal text från olika tidsåldrar och med olika orginal språk, som har tolkats och översatts och satts ihop till en bok. Jag tror också att ett fåtal av texterna baseras på förstahands information. Är det någon som vet när Bibeln som vi känner den var färdig?
Även om gud nu inte skrev sin bibel själv (eftersom han troligtvis inte Finns) så ville han att hans ord skulle föras vidare av bl.a. Jesus och att dennes liv skulle bli nedtecknad, eller åtminstone muntligen föras vidare. Vad Jesus gör är att fokusera sig på detta. Han går rakt på sak. För Jesus är det en religiös fråga och det blir hans livsprojekt. Eftersom vi människor är som vi är mot varandra så vet han också hur det kommer att sluta. Det sista han säger på korset är ”det är fullbordat” (Joh. 19:30). Lysande! Jesus i dödsögonblicket: sekunden som får leva i all evighet. Profeten förstod att han själv måste agera offer och han löpte därför linan ut. Sådan insikt kan ingen empirisk vetenskap leverera. Eller för att ta de buddhistiska munkarna som självsvälter sig till döds i någon grotta högt uppe i ett berg bara för att byborna svälter. För dem handlar det inte om gud finns eller inte. Det räcker med att agera som om han fanns. Jag tror världen skulle vara en bättre plats att leva på om fler tänkte så. Därför uppmanar jag alla de som anser att det finns någonting i guds budskap (men inte att bli religiös, det är något annat) att tro på dessa ännu mer. Det är inte tron som gör folk verklighetsblinda, utan egoism, cynism och förakt.
Och detta som jag uppfattar som guds verk behöver inte göra oss människor vilsna inför verkligheten. Jag börjar dessutom med åren få allt svårare att exakt förstå skillnaden mellan tro och vetande. Den som med höger hand på hjärtat säger att jag minsann vet hur saker och ting verkligen är skulle jag inte lita på. Med hjälp av fantasin kan vi bygga upp en helhet, som sedan kan tillämpas på den empiriska verkligheten. För den oinvigde blir Bibelns inkonsekventa redogörelser av gud därmed förvirrande, fast de inte är det. Sanningen finns inte i Bibeln, den finns i våra medvetanden. Novalis igen: ”Livet skall inte vara en roman som givit oss, utan en som vi själva skapat”.
