Har du några andra källor än dina egna böcker?
Är du dum loo`?
Eller ser du inte hänvisningarna till Våra idéer och alla de andra böckerna?
Men visst, vi tar det från början, om igen, utan att gå via mina böcker:
SAC-Kontakt Axel Bilare: 92,6,4f:
Axel Bilare från Växjö berättar att vid tiden då lokalavdelningen bildades 1917 visste få vad syndikalismen var och uppslagsböckerna hänvisade till Sorel: ”Sorel var ideolog, och som sådan viktig, men han hade ingen kontakt med arbetarrörelsen”.
Vi syndikalister Siv Wold-Karlsen 95,2,12.
I Göteborgs lokalavdelnings tidning sägs att Sorel har ”anknytning till såväl… syndikalism/anarkism som fascism”.
Syndikalisttidningen Våra idéer gavs ut med sammanlagt 33 nummer; av dessa innehåller elva (1/3) utsagor om eller citat av Sorel.
Våra idéer: 53,1,2 / 53,2,13 - Den revolutionära syndikalismens hela lära finns hos Sorel;
Våra idéer 54,2,6 - Sorels Fackföreningarnas socialistiska framtid är en av den revolutionära syndikalismens källskrifter;
Våra idéer 55,3,2 - Sorel, en av den franska syndikalismens skapare;
Våra idéer 54,3,9 - tre syndikalistiska författare är Sorel, Labriola och Robert Michels;
Våra idéer 79,3,4- Sorel, syndikalismens förste teoretiker
Syndikalismen, 1926, 1, C Cornelisen
1926 sade Syndikalismen att man ”på universitetet… hittar författare som härleder syndikalismen ur skrifter (av bl.a.) Sorel”;
Björk Georges Sorel
Syndikalisternas förbund säger ”GEOGES (sic) SOREL brukar betraktas som den revolutionära syndikalismens främste teoretiker”.
Idéer och individer s17.
Heretikern Atho Uisk är mycket riktigt negativ till Sorel i Idéer och individer s17. Nyorien-terarna är motståndare till radikalism, klassmotsättningar och våld. Man kan därför förvänta sig att Uisk försöker hävda att Sorel inte har någonting gemensamt med syndikalismen. Speciellt med tanke på hur uppskattad Sorel var av Syndikalisternas Förbund och tidningen Våra idéer.
Ovan finns sex hänvisningar till Våra idéer, men bara fem citat. Tyvärr är jag inte helt säker på att alla är korrekta hänvisningar, men det lär inte förta helhetsbilden.
Och en liten bonus godsak:
Brand, lördagen den 26 mars 1921 - snacka om originalkälla!
"Georges Sorel,
den franske socialfilosofen har återupptagit sin syndikalistiska författarverksamhet. I Arbetarklassen och syndikalismen, som utkom på Brands bokförlag 1918, nämndes, som man torde erinra sig, att han, besviken på syndikalismen, hade övergått till andra vetenskapliga och filosofiska studier, Han har nu kommit på andra tankar, återvunnit sitt förra förtroende för syndikalismes samhällsrevolutionerande kraft och utgivit en samling uppsatser rörande syndikalismen delis förut tryckta, dels helt och hållet nya under titeln Materiaux d'une theorie du proletariat (Material för en proletariatets teori), en volym på 413 sidor.
I denna volym återfinner man hans första, för länge sedan utgågna broschyr om arbetarsyndikatens socialistiska framtid, som allt fortfarande anses som den första resonerande lilla skriften i fransk syndikalism och som såg dagen 1896. Vidare äro där intagna förorden han skrivit till tre franska och italienska författare, bl.a. förordet till Gattis Socialism och lantbruk. Av nytt innehåller Sorels bok avhandlingar om socialismens religiösa karaktär, om demokratins organisation samt om arbetarklassens förhållande till arbetet och rätten. Ett intressant kapitel i boken är hans skildring av en arbetarskald, Lucien Jean.
Även i detta verk rekommenderar Sorel syndikalismen som det kraftigaste medlet till massornas moraliska lyftning i den meningen att syndikalismen är mäktig att skapa en stark klassidealism som är medveten sin varken från kamp eller offer avskräckande historisk-sociala uppgift. Sorel betonar lika mycket den moraliska sidan av syndikalismen som den rent ekonomiska. Hans tro är lika stark beträffande den moraliska omvärdering, icke minst i sexuellt hänseende, som syndikalismen skall förmå åstadkomma. Kärnpunkten i hans teori är i vart fall proletariatets tekniska kapacitet av egen produktion och egen ledning. Till socialpolitikens palliativer är han samma motståndare som förut. Även är han samma vän av Marx, vars ursprungliga lära han anser sig ha kompletterat genom sin teori - utan all förmätenhet, ty Sorel är intete högfärdsdjur. Då säger det sig självt att han fortfarande är lika ogynnsamt stämd mot den socialpolitik Jaures införde i den franska riksdagspolitiken,
Sorels bok utkom redan för över ett år sedan med det är först nu jag fått reda på arbetet, som är glädjande i så måtto att även han återvunnit sin tro på syndikalismens livskraft
- G. H. H.
PS: Loop, om jag inte sagt att det var GHH som skrivit det ovan, vilken undanflykt hade du då tagit till för att inte svara på frårog eller bemöta argument?
Och jag har inte heller tagit ställning till korporativismen av samma anledningar 
