https://www.gp.se/kultur/kommentar/darf ... 1207606ca5
Bakom betalväggen skriver hon en del intressant som kopplar ihop till en del som skrivits i denna tråd.
(detta har sagts av andra tidigare)Barnafödandet i Sverige har aldrig varit så lågt, någonsin, och i princip hela den industrialiserade världen följer det långvariga mönstret. Lokala företeelser som förlossningsvård, feminism och fördelningspolitik duger inte som förklaring, fenomenet är globalt.
Men jag tycker hon för fram en annan intressant tes: Vi människor (i takt med informationssamhället utveckling) har ändrats från att ständigt anpassa oss, till att förvänta oss att kunna styra, planera, kontrollera och förutsäga. Barn blir ett direkt hot mot detta, och de som får barn vill ha dem i "färre, i mer lättstyrda enheter" (dvs absolut inte tre eller fler barn).
Min egen reflektion kring detta är att det ökade behovet av kontroll och planering känner jag mig mycket träffad av (förr kunde jag bara stå still och vänta på bussen, kompisen eller vädret imorgon. Idag måste jag innan jag kommer fram till hållplatsen ta reda på exakt när bussen kommer, kompisen anländer eller precis vilka timmar som det blir solsken imorgon). Och på ett bredare plan; tänk jordbrukssamhället där hela livet verkligen styrdes av vädret (och det bara var att anpassa sig), fabriksjobben där den enskilde hade mycket lite att styra över själv, sjukdomar och annat. Och barn som något man "får", inte något som "skaffas". Människorna förr hade såklart val, och kunde mer eller mindre effektivt anpassa sig, men jag tror att man hade långt ifrån dagens allmänna förväntan att kunna styra (jag tror nog att akademiseringen av breda folklager också är en del i denna ökande förväntan att kunna styra).
Och i allt detta finns ju ingen plats för "oplanerade" barn.
/Håkan