Monoteist - Polyteist och religioners ursprung

[Dan Koehl]

Själv är jag ateist varför jag som en följd av detta ser Guds existens som ett svar på ett mänskligt behov, alltså Guds existens hänger samman med en en vilja till tro, och är en abstarkt skapelse av människor med detta behov, snarare än ett mänskligt accepterande av ett påvisbart fenomen...

Följdfrågan bir då varför människan har detta behov? Har en teori kring religioners uppkomst vilken föddes när jag läste en bok av Jan Lindblad, märkligt nog. Det är lite av en resa i tiden...

Jag ber er tänka er en tidig primat för cirka 50 miljoner år sedan, av den typ som kallas trädekorrar eller tupajor, och som anses vara en av länkarna mellan de tidiga insektsätarna och de första primaterna.

Tupajan kilar runt och hittar föda lite varstans men mest i träd, och den får många ungar. Några miljoner år senare har den utvecklats till en halvapa, dess ögon börjar bli stereoskopiska för att lättare bedöma avstånd vid hopp mellan grenar och födosök.

Dess ättlingar blir er och mer orienterade fruktätare, och det blir viktigt att på distans kunna bedöma olika frukters mognad och kvalitet.

Nu genomgår förapan en utveckling som innebär en kompromiss: Den förlorar sakta mörkerseendet till förmån för färgseende, eftersom dess synapparat bara kan effektivt specialisera sig åt endera riktingen. (Andra blir extremt åt andra hållet, utvecklar stora ögon och nattsyn, dem glömmer vi)

Den har nu blivit avgjort stereoskopisk (alltså ögonen sitter bredvid varandra och inte på var sin sida om huvudet) helt färgeeende och är mer eller mindre blind om natten, vilket gör den extremt rädd för rovdjur och annat som den knappt kan se i mörkret. (Ibland hör den om natten hur det väser till, eller hur nån ramlar ner på marken, och nästa dag är polarn inte mer där, bara några bloddroppar....hemskt!

Denna apan har senare också växt i storlek genom sin foderspecialisering, (ytterligare miljoner år har i ett vips passerat) och den har utbildat en social struktur av speciellt slag: När övriga flocken sover bland lite hoptotade löv på en grenklyka, så vaktar nere på marken en stor hanne som har till uppgift att skydda flocken.

Det känns lättare att sova då, och något märkligt har uppstått: en rollfördelning inom flocken, vars resultat är att man inte bara litar till sig själv, man känner trygghet genom en annan individ som man litar på.

Ledarhannen är (som hos de flesta djurarter) en mycket positiv gestalt, han håller ordning på konflikter inom gruppen, men han är ingen tyrann. han befäster sin dominans genom sin kroppstyrka, men går aldrig till överdrift, och därför är hans ledarskap accepterat av flocken, som frivilligt stannar i hans närhet. (Rötäggen blir lämnade)

Den lilla apan är inte så rädd längre, det finns en god beskyddare som alltid är där som man kan lita på när det blir krisigt. Mn kan överflytta sin ångest och rädsla och osäkerhet på denna ledare, som tryggt antar uppgiften.

Fortfarande är ledaren "god"...

Ett raskt hopp till civilisationenernas födelse vid flodkulturerna och människor börjar specialisera sig i yrken. Armen som begrepp föds, och en ny typ av ledare träder fram, han beskyddar, men kräver också något tillbaka, ibland med svärdet i handen. Han är inte längre avgjort god, och ibland är han tom. ett hot. Den nye ledartypen utövar dominans på ett aggressivt sätt, även om han också kan försvara territoriet i krig. Han är den nye värdsliga ledaren.

Var tog den andra ledaren vägen, han som bara var god? Ett behov och en saknad av denna fd. ledartyp föds, men han är inte av kött och blod, för de har alla svärd. Man vill vända sig till honom när det krisar men var är han?

Han börjar bli abstrakt, men finns där ändå, i sägner och sagor och berättelser. Han är förklaringen på allt man inte förstår, länken till hur allt blev till. Man kan resonera med honom som man vill, hur man vill, folk prövar olika metoder. Han får tom ett hus där man kan besöka honom och känna stöd i sina kval, fast han inte syns.

Och han är verkligen den gode ledaren, som ger styrka att stå ut med den burduse värdslige som tom kräver betalning i form av skatt, och som påstås tom våldta kvinnor och döda barn. Och som har en här av blodtörstiga män med vapen i släptåg.

Gud har fötts, som ett svar på den saknade silverryggen som var den gode ledaren. Och han kan ju egentligen bara vara en, så enligt denna teori föds den monoteistiska tron. Den polyteisitiska tron tror jag är en sida av det hela men ur andra perspektiv. Det handlar om stöd och hjälp i praktiska special funktioner, och i de flesta religioner finns någon sorts andar eller helgon som tillbes vid specialla tillfällen och för specifika ändamål, oftast också som skydd.

Katolikerna har trots att de tillhör en monoteistisk religion än ändlös massa helgon som tillbes vid alla från barnafödande till snickeri. I ädre Österrikeiska byar finns ofta brandsoldaternas skyddshelgon uppmålad på ett av de äldsta husen, eftersom brand var det man var mest rädd för i medeltida städer och byar.

Som sagt, en liten ide, sådär utan att jag varken vill eller kan argumentera för att den är sannare eller riktigare än nån annan, hoppas ni inte tyckte jag lade mig i, jag vet att jag inte med dessa rader uppnår nån större skolad teologisk nivå, ville bara berätta litet om tankar jag haft en sådär 10 år, och det vore kul med lite feedback...