Vi har ju Wagners musik som inte spelas i Israel pga. att kompositören ska ha haft en utmärkande antisemitism under sin levnad 1813-1883, alltså långt innan nazismen. Här tror jag att Hitlers personliga förtjusning i hans verk spelar in i avståndstagandet.
Gary Glitter åkte dit men vet inte riktigt hur hans karriär påverkades.
Men däremot verkar inte en våldtäktsdom eller sex med en nästan könsmogen tjej omkullkasta en karriär, tänker här på Roman Polanski - Fast om det skett idag så kanske synen på det hela vore en annan..? I hans fall är ju USA:s rättsväsende ute efter honom men i Europa verkar ingen ta anklagelserna på särskilt stort allvar.
Att skambelägga kultur
-
pandersson2
- Medlem
- Inlägg: 3109
- Blev medlem: 28 maj 2005, 08:34
- Ort: Södermanland
Re: Att skambelägga kultur
Markus Holst,
om folk har dömts har de per definition inte kommit undan. Att bli anklagad är inte samma sak som att vara kriminell.
De exempel som väl kan ges är personer som blivit dömda men haft en framgångsrik karriär efter domen. Inom skådespelaryrket finns det många, både äldre och aktiva, som haft fällande domar som inte förhindrat framgångsrika karriärer.
om folk har dömts har de per definition inte kommit undan. Att bli anklagad är inte samma sak som att vara kriminell.
De exempel som väl kan ges är personer som blivit dömda men haft en framgångsrik karriär efter domen. Inom skådespelaryrket finns det många, både äldre och aktiva, som haft fällande domar som inte förhindrat framgångsrika karriärer.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13826
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Att skambelägga kultur
Jag ger dig rätt i det och skall formulera mig bättre nästa gång.pandersson2 skrev: ↑16 mars 2019, 10:33om folk har dömts har de per definition inte kommit undan. Att bli anklagad är inte samma sak som att vara kriminell.
Re: Att skambelägga kultur
En intressant aspekt är att Jacksons barn (eventuellt "barn") lever ju. Inkomsterna från försäljningen går rimligen till dem. De berövas härmed sitt fadersarv....
Det vore väl bättre om distributionsföretagen istället diskret kontaktade arvingarna och fick dem att bilda en lämplig hjälpfond charity. Om inte för sexbrottens offer så för andra människor eller djur i behov av barmhärtig hjälp... Där då en substantiell del av av royalties skulle gå till fonden, i barnens namn.
På det sättet skulle något ont förvandlas till något gott, och alla är vinnare.
Re: Att skambelägga kultur
Fråden handlar hittills om artister som "snuskat sig". Eller i likhet med Wagner haft dåliga åsikter - eller iaf, använts i dåliga politiska syften.
Men jag vill ta upp en annan aspekt. Kulturpersonligheter - författare, sångare, mm, som handlat moraliskt djupt förkastligt. Kanske vid bara ett enda belagt tillfälle, men iom att de inte tog avstånd, gjort avbön, bot och bättring - har illgärningen hängandes efter sig.
Mitt första exempel är Hans Holmér, länspolischefen i Stockholm, ansvarig för Palme-utredningen, senare deckarförfattare.
De som inte är purunga minns säkert ståhejet Holmér skapade omkring sig. Ett helt lag av livvakter, illegalt importerade specialvapen enkom till hans försvar... OK, han kände sig hotad, det må vara hänt. MEN. Kort därefter berättade han att ett av nyckelvittnen var en gammal dam, som såg förloppet från sitt takfönster.... Ridå. Där gjorde han bort sig med besked. Han både utsatte damen för akut livsfara, och inte minst - vad hon och hennes närstående måste tänka?! Om han en polis måste ha flerdubbelt livvaktsskydd och massvis med specialvapen, så vad skall en gammal tant göra? Hennes risker är ju ungefär lika stora!
Hans deckare började komma när jag jobbade som gymnasiebibliotekarie. Jag köpte INTE in dem. Jag kunde ha talat om att den begränsade budgeten krävde att jag måste sålla hårt i utbudet. Jag kunde ha hävdat kvalitetskrav... Men jag sade att jag vägrar att ta in böcker skrivna av amoraliska personer som gjort bort sig grovt.
Mitt andra exempel är Loa Falkman, operasångare mm. Ett år skulle han vara värd för en prisutdelningsgala. Det året gick huvudpriset till Fucking Åmål, regissören och de två unga tjejerna som hade huvudrollen. Det är ju praxis att pristagarna håller var sitt tal. Längre eller kortare. Nu tog sig regissören till att hålla ett längre tal, lite av en happening. Loa var märkbart irriterad. Å när Alexandra skulle hålla sitt tal, avbröt han henne väldigt bryskt. Hon försökte med förtvivlat "ta inte ifrån mig mitt stora ögonblick!", men han började sjunga någon soloaria... Som om hans aria var viktigare än hennes tal....
Där blev hans konstnärskap död för mig. Bojkott. Så gör man inte helt enkelt, och dubbelt så inte mot unga, ambitiösa människor...
Häromveckan hittade jag Falkmans memoarer på biblioteket, läste i lite. Ja, scenen fanns med. Han blev alltså kontaktad och ombedd att vara värd för prisutdelningen, inklusive sång å musik som smakfull inramning... Nu tror jag att Falkman missuppfattade det hela lite, tog sig själv på alltför stort allvar. Huvudbegivenheten är ju prisutdelningen. Att det finns en bra musikaliskt inramning är bra, men det är inte huvudsaken. Men Falkman som tycker att det är han som är huvudpersonen, tog det tvärtom. Han skapade en konsert, som avbröts för korta stunder så pristagarna fick möjlighet att hämta sina priser... Han blev alltså mäkta irriterad över regissörens happening. Det spräckte ju Falkmans omsorgsfullt inplanerade tidsschema... Så när den begåvade Alexandra skulle hålla ett litet tal, sprack alla fördämningar för honom...
OK. Om han i memoarerna skrivna 20 år efteråt skulle helt enkelt säga, jag var stressad, min planering sprack, tyvärr jag var nog inte så smidig som vore önskvärd - jag hade förlåtit honom så gärna... Men nej, han förnyade sitt angrepp mot Alexandra, tyckte hon var en bortskämd unge som inte visste sin plats och inte hade vett att vara tacksam för det hon fick... Ungefär...
Å detta var sista spiken i den kistan...
Därför skriver jag om detta i ett halvoffentligt forum...
Men jag vill ta upp en annan aspekt. Kulturpersonligheter - författare, sångare, mm, som handlat moraliskt djupt förkastligt. Kanske vid bara ett enda belagt tillfälle, men iom att de inte tog avstånd, gjort avbön, bot och bättring - har illgärningen hängandes efter sig.
Mitt första exempel är Hans Holmér, länspolischefen i Stockholm, ansvarig för Palme-utredningen, senare deckarförfattare.
De som inte är purunga minns säkert ståhejet Holmér skapade omkring sig. Ett helt lag av livvakter, illegalt importerade specialvapen enkom till hans försvar... OK, han kände sig hotad, det må vara hänt. MEN. Kort därefter berättade han att ett av nyckelvittnen var en gammal dam, som såg förloppet från sitt takfönster.... Ridå. Där gjorde han bort sig med besked. Han både utsatte damen för akut livsfara, och inte minst - vad hon och hennes närstående måste tänka?! Om han en polis måste ha flerdubbelt livvaktsskydd och massvis med specialvapen, så vad skall en gammal tant göra? Hennes risker är ju ungefär lika stora!
Hans deckare började komma när jag jobbade som gymnasiebibliotekarie. Jag köpte INTE in dem. Jag kunde ha talat om att den begränsade budgeten krävde att jag måste sålla hårt i utbudet. Jag kunde ha hävdat kvalitetskrav... Men jag sade att jag vägrar att ta in böcker skrivna av amoraliska personer som gjort bort sig grovt.
Mitt andra exempel är Loa Falkman, operasångare mm. Ett år skulle han vara värd för en prisutdelningsgala. Det året gick huvudpriset till Fucking Åmål, regissören och de två unga tjejerna som hade huvudrollen. Det är ju praxis att pristagarna håller var sitt tal. Längre eller kortare. Nu tog sig regissören till att hålla ett längre tal, lite av en happening. Loa var märkbart irriterad. Å när Alexandra skulle hålla sitt tal, avbröt han henne väldigt bryskt. Hon försökte med förtvivlat "ta inte ifrån mig mitt stora ögonblick!", men han började sjunga någon soloaria... Som om hans aria var viktigare än hennes tal....
Där blev hans konstnärskap död för mig. Bojkott. Så gör man inte helt enkelt, och dubbelt så inte mot unga, ambitiösa människor...
Häromveckan hittade jag Falkmans memoarer på biblioteket, läste i lite. Ja, scenen fanns med. Han blev alltså kontaktad och ombedd att vara värd för prisutdelningen, inklusive sång å musik som smakfull inramning... Nu tror jag att Falkman missuppfattade det hela lite, tog sig själv på alltför stort allvar. Huvudbegivenheten är ju prisutdelningen. Att det finns en bra musikaliskt inramning är bra, men det är inte huvudsaken. Men Falkman som tycker att det är han som är huvudpersonen, tog det tvärtom. Han skapade en konsert, som avbröts för korta stunder så pristagarna fick möjlighet att hämta sina priser... Han blev alltså mäkta irriterad över regissörens happening. Det spräckte ju Falkmans omsorgsfullt inplanerade tidsschema... Så när den begåvade Alexandra skulle hålla ett litet tal, sprack alla fördämningar för honom...
OK. Om han i memoarerna skrivna 20 år efteråt skulle helt enkelt säga, jag var stressad, min planering sprack, tyvärr jag var nog inte så smidig som vore önskvärd - jag hade förlåtit honom så gärna... Men nej, han förnyade sitt angrepp mot Alexandra, tyckte hon var en bortskämd unge som inte visste sin plats och inte hade vett att vara tacksam för det hon fick... Ungefär...
Å detta var sista spiken i den kistan...
Därför skriver jag om detta i ett halvoffentligt forum...
Re: Att skambelägga kultur
En sång sysslar inte med sexuella övergrepp generellt sett även om det finns undantag. Att inte spela MJ:s musik är ganska larvigt och i längden nog mer skadligt för radiokanaler än att ha kvar honom.
Svårighet med kultur är att den alltid är relationell. Kultur bygger alltid på relationen mellan konsument och producent. Vi kan inte lyssna på musik eller läsa en bok osv utan att skapa en relation till producenten. Det kan vara allt från man gillar språket till man idoliserr till man avskyr metaforerna. Eller tycker hantverket är oskickligt. Våra relationer är detsamma som emotionell koppling så vi blir emotionellt engagerade på olika vis. Personligen lyssnar jag inte på MJ mer än det som går på radio så jag har ingen relation med emotionell tyngd till artisten och hans artisteri. MANOWAR däremot lyssnar jag mycket på och har en stark relation till så när deras f.d gitarrist visade sig ha barnporr och grejer på datorn så sjönk mitt (visserligen redan skamfilade) intresse för bandet monumentalt.
Så svaret på om någonting borde tillåtas eller inte beror helt och hållet på ens egen tycke och smak. Samt massa andra värderingar.
Svårighet med kultur är att den alltid är relationell. Kultur bygger alltid på relationen mellan konsument och producent. Vi kan inte lyssna på musik eller läsa en bok osv utan att skapa en relation till producenten. Det kan vara allt från man gillar språket till man idoliserr till man avskyr metaforerna. Eller tycker hantverket är oskickligt. Våra relationer är detsamma som emotionell koppling så vi blir emotionellt engagerade på olika vis. Personligen lyssnar jag inte på MJ mer än det som går på radio så jag har ingen relation med emotionell tyngd till artisten och hans artisteri. MANOWAR däremot lyssnar jag mycket på och har en stark relation till så när deras f.d gitarrist visade sig ha barnporr och grejer på datorn så sjönk mitt (visserligen redan skamfilade) intresse för bandet monumentalt.
Så svaret på om någonting borde tillåtas eller inte beror helt och hållet på ens egen tycke och smak. Samt massa andra värderingar.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13826
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Att skambelägga kultur
Det är skillnad på att välja bort och förbjuda.