Inlägg
av Wooster » 10 juni 2006, 15:25
När man diskuterar prisförändringar får man komma ihåg att det handlar om relativa jämförelser. Det finns på marknaden inte objektiva priser utan allt handlar om vad man är beredd att för stunden ge för någonting. På den tiden tyckte man priserna var rimliga för vad man fick, vi tycker våra priser är rimliga (annars köper man inte).
Man kan dock definitvt säga att det var dyrare förr - människor lade stor del av sina inkomst på saker som vi idag inte ens skulle kunna tänka oss köpa idag. Skulle man till exempel kunna tänka sig att lägga ungefär halva lönen på att hyra in sig i en kall och dragig lägenhet på 30 kvadrat för en familj med utedass på gården - och lägga andra hälften på att köpa potatis och salt fisk?
Idag lägger vi kanske också halva vår inkomst på bostaden - jag gör till exempel det. Men jag får inte en kall och dragig lägenhet med dass på gården utan en nybyggd hyresrätt i centrala Göteborg med centraldammsugare, bastu i källaren och alltifrån TV med tio kanaler till bredband (med en hastighet som USAs armé drömde om för 15 år sedan) - saker som jag tar som självklara.
Det är fortfarande tufft att nå upp till vad man ser som dräglig livsnivå om man är heltidsarbetande, men det beror främst på att man själv har höga krav på sin livsnivå. Skulle man hålla sig på samma livsnivå som på 40-talet så skulle det kännas som man badade i pengar. Problemet är att vi har så höga krav på våra liv att det känns för tufft att nå upp till dessa.
Vad som är viktigt att komma ihåg är också att man måste se till helhetskonsumtionen, olika varor kan variera väldigt mycket i prisutveckling. Till exempel så har bostäder blivit en allt större utgiftspost för hushållen, samtidigt som maten blivit mycket billigare. Kollar man därför bara på en eller några varor kan man få väldigt sneda uppfattningar om hur levnadsstandarden och priserna har förändrats över tid.
Vad gäller teknikens livslängd så handlar det om andra saker än konsumentprisutvecklingsmekanismer, det handlar mer om vad marknaden vill ha. Prisutvecklingen för teknik har fullkomligt rasat. Ekonomihistoriker pratar ibland om Moore's lag, att priset på datakraft är i konstant fall - tumregeln (som dock är väldigt generell och snarare illustrativ) är att priset på datakraft halveras var artonde månad.
Eftersom utvecklingen av datorer, mobiler, tv-apparater, DVD-spelare, tvättmaskiner, vad som helst, sker med rasande fart så blir varje teknikpryl bisarrt omodern så fort nästa har släppts. Parallellt med det så har världsekonomin fullkomligt exploderat - den har aldrig varit större och den blir större för varje år. Vi får mer och mer pengar att göra av med och vi skaffar oss en högre och högre levnadstandard (idag är det inte ovanligt att man har två, kanske tre datorer i varje hushåll - för tio år sedan var det ganska ovanligt att folk ens hade datorer hemma).
Det gör att vårt sug efter teknikprylar ökar - inte över hela brädet och bland alla, men de flesta har någon fetisch. Man vill ha den största och senaste TVn, eller den senaste mobiltelefonen eller en massa käcka köksredskap. Och eftersom suget ökar köper vi på oss fler och fler grejer. Men trots att teknikutvecklingen har exploderat så har inte vi människor hängt med. Vi kan fortfarande bara titta på en tv åt gången, använda en mobiltelefon eller orka arbeta med en dator (alla vet hur bisarrt jobbigt det är när halva ens skolarbete eller dokument till jobbet ligger på datorn hemma och andra halvan på skolan eller jobbets server).
Vi använder alltså teknikprylarna i allt kortare perioder - varför producenterna kan korta ner kvalitén på livslängden, företagen uppfattar inte att marknaden efterfrågar livslängd inte i någon större utsträckning. När man förut köpte en tv-apparat så tänkte man sig ha den i tio år (förmodligen hade man dessutom bara råd att köpa en tv var tionde år) - då fick producenterna bygga produkter som höll i tio år. Köper du en TV nu så, handen på hjärtat, kommer du förmodligen ha tröttnat på den efter fem år, kanske till och med tidigare. Då behöver inte producenterna heller lägga ner pengar på att ha hög livslängd i produkterna, ingen kommer glädjas av det ändå.
Tyvärr så går det där överstyr ibland, och TVn håller inte ens de förväntade fem åren utan pajar efter två år. Då har producenten antingen sparat för mycket i livslängdskvalité, eller så har producenten missförstått konsument och trott att man bara var intresserad av att ha tvn i dryga året.
Lågprismärken som LG är exempel på det första - man håller ett väldigt lågt pris, till priset av väldigt dålig livslängd - helt okey dock om man vill ha en tv med de senaste funktionerna till ett bra pris och tänker köpa en ny tv med ännu mer funktioner om något år.
Bang & Olufsen är det klassiska exemplet på det senare. Man gör produkter som märks ut av "god" (nåja) design som alltid är av senaste snitt - och det är det man tar betalt för av kunden. Och eftersom B&O antar att kunderna efterfrågar den goda designen antar man också att kunderna som köpte TVn 2006, 2008 kommer tycka TVn är så grå och trist och "så 2006" att de inte vill se den i sitt hem längre utan sticka till affären och köpa en TV av 2008 års modell, med snyggare design och det senaste av funktioner att visa upp för polarna. Så långt alla nöjda.
Kruxet kommer när folk missuppfattar vad B&O står för och tar den exklusiva designen och priset som indikationer på att det är hög kvalité som man betalar för - att köper man en Bang & Olufsen tv så får man en slithäst som kommer hålla över tre sommar-OS. Och har man de förväntningarna så blir man givetvis fly förbannad över att ha betalat väldigt mycket pengar för en TV som sedan lägger av redan långt innan det andra OS.
Därför blir det, ju mer konsumtionen ökar, allt viktigare för producenterna att dels kommunicera ut vad deras produkter faktiskt är, samtidigt som producenterna också måste bli bättre på att läsa av vad marknaden vill ha.
Det är dock inte så att företagen gör dålig kvalité för att folk skall behöva köpa nya prylar stup i kvarten - folk är inte dummare än att om de blir besvikna på ett märke så köper de ett annat nästa gång.
(edit: språkligt)
Senast redigerad av 1
Wooster, redigerad totalt 14 gånger.
, Varjag
- för den där beskrivningen var en Femetta!