Mellanmjölkens land

[cats]

Jag fick ganska tidigt (på 1980-talet) lära mig vilken skillnad det var mellan oss här i Finland och Sverige.

"Du ska veta" sa en äldre kollega till mig "i Sverige talar man som om man vore socialister, men i verkligheten är man kapitalister. Däremot, här i Finland, låter det ofta som om vi vore kapitalister och borgerliga, men när det verkligen gäller handlar vi som socialister".

Med uttrycket "socialister" menade han att när det gällde att fatta beslut i Finland tenderar man att följa det som är till allmänhetens bästa och en mera humanistisk inriktning, Inte en kapitalistisk hårdare livssyn med ekonomin som främsta drivkraft. Däremot vill man i Sverige gärna ge sken av att följa mjuka värden, mellanmjölk om man så vill, men i verkligheten kan besluten vara rätt hårda.

Det är något generaliserande, men i grunden tycker jag att han hade rätt.

[Mackan L]

Det matchar den bilden jag har av Sverige. Tack för en bra jämförelse mellan de båda länderna cats.

[a81]

Har väl också lite den bilden, efter att ha haft mycket kontakt med Finland i jobbet. Upplever dessutom att saker fungerar bättre i Finland. I Sverige får man känslan av att arbetsmarknaden är överhettad och att ganska många inte riktigt har tillräcklig erfarenhet och/eller kompetens för att utföra sina jobb.

[a81]

Hans tankar bekräftar till viss del en "känsla" jag haft att Sverige ändrat karaktär på senare tid (20år?) och det hände lite smygande fast alla tror att det är precis som det alltid vart. Jag vet inte hur specifik jag ska bli utan att glida in på politik men jag tänker välfärden tex.
På senare tid har jag tänkt: Ja ha det var så här det var att växa upp i Habsburgska riket och bli gammal på 30-talet!?

Sonderling

Är det inte så att Sverige präglades mer av 68-vänstern och nyliberalismen än de flesta andra länder? Sedan har det blivit mer sansat igen, men se till exempel på den svenska skolan som både monterat ner kunskapskraven och tillåtit vinstjakt. En annan historisk jämförelse är väl franska kungariket, via revolutionen och Napoleon tillbaka till ett lite modernare kungarike efter 1815. Sverige har inte genomgått så stora förändringar, men jag upplever att man från flertalet partier de senaste cirka fem åren börjat vrida tillbaka klockan till ett stabilare Sverige med starkare stat. Eller som Magdalena Andersson formulerade det:

"Jag vill att Sverige ska bli mer som Sverige.”

https://www.dn.se/sverige/magdalena-and ... m-sverige/

Skulle gissa att känslan var liknande i Frankrike omkring år 1820.

[hilbert]

En artikel av Håkan A Bengtsson om en återträff med journalister som var verksamma inom bokstavsvänstern på 70-talet och som nu finns utspridda i hela det svenska medielandskapet.

Många övertygade kommunister gjorde senare i livet en framgångsrik karriär i medievärlden. Den maoistiska miljön i Stockholm blev en särskilt viktig plantskola för de etablerade medierna. Det var – och är – ju i huvudstaden de flesta mediejobben finns. Maoisternas tidningar drog uppenbarligen till sig många driftiga och duktiga ungdomar. Kanske spelade en hög arbetsmoral in. Mats Örbrink, en av panelisterna, framhöll att det söps som tusan på Aftonbladet, där han sedermera hamnade. Maoisterna tog färg av arbetarrörelsens skötsamhetskultur och drack inte på jobbet, knappt ens på kvällarna heller. Så det gick bra för många av dem. Robert Aschberg blev ett tidigt TV-ankare i den framväxande kommersiella tevevärlden, Pelle Andersson startade Metro och blev miljonär på kuppen, Peder Kadhammar är numera på Aftonbladet, Jörgen Widsell startade tidningen Z och Göran Rosenberg drog igång Moderna tider (både inom Stenbecksfären). Och förstås gick det bra för Jan Guillou, den kaxigaste och mest självmedvetna av dem alla. Och inte att förglömma Aftonbladets chefredaktör Thorbjörn Larsson. Liksom för många andra

Och hur är det med vänsterns skuld? Mats Örbrink kände ingen skam över sin tid i vänstern, ”även om vi i viss mån bidrog till att vilseleda folk om hur totalitära system fungerade”. Maoisterna höll ändå stånd mot våldet. Vi fick inte några terrorister i Sverige som i många andra länder. Det ska vi alltså tacka Gnistan för. Och själv blev han vaccinerad mot totalitärt tänkande. Jag kan i och för sig tänka mig bättre sätt att förslösa sin ungdom på. Men det finns kanske sämre också, sett till vad som hände sedan med det gamla Maogänget.

En sak som jag har undrat över är hur Jan Stenbäck som tillhörde den svenska bolagshögern, kom på iden att värva journalister från maoistiska gnistan.


https://www.dagensarena.se/redaktionen/ ... ka-medier/

[loop]

En artikel av Håkan A Bengtsson om en återträff med journalister som var verksamma inom bokstavsvänstern på 70-talet och som nu finns utspridda i hela det svenska medielandskapet.

Många övertygade kommunister gjorde senare i livet en framgångsrik karriär i medievärlden. Den maoistiska miljön i Stockholm blev en särskilt viktig plantskola för de etablerade medierna. Det var – och är – ju i huvudstaden de flesta mediejobben finns. Maoisternas tidningar drog uppenbarligen till sig många driftiga och duktiga ungdomar. Kanske spelade en hög arbetsmoral in. Mats Örbrink, en av panelisterna, framhöll att det söps som tusan på Aftonbladet, där han sedermera hamnade. Maoisterna tog färg av arbetarrörelsens skötsamhetskultur och drack inte på jobbet, knappt ens på kvällarna heller. Så det gick bra för många av dem. Robert Aschberg blev ett tidigt TV-ankare i den framväxande kommersiella tevevärlden, Pelle Andersson startade Metro och blev miljonär på kuppen, Peder Kadhammar är numera på Aftonbladet, Jörgen Widsell startade tidningen Z och Göran Rosenberg drog igång Moderna tider (både inom Stenbecksfären). Och förstås gick det bra för Jan Guillou, den kaxigaste och mest självmedvetna av dem alla. Och inte att förglömma Aftonbladets chefredaktör Thorbjörn Larsson. Liksom för många andra

Och hur är det med vänsterns skuld? Mats Örbrink kände ingen skam över sin tid i vänstern, ”även om vi i viss mån bidrog till att vilseleda folk om hur totalitära system fungerade”. Maoisterna höll ändå stånd mot våldet. Vi fick inte några terrorister i Sverige som i många andra länder. Det ska vi alltså tacka Gnistan för. Och själv blev han vaccinerad mot totalitärt tänkande. Jag kan i och för sig tänka mig bättre sätt att förslösa sin ungdom på. Men det finns kanske sämre också, sett till vad som hände sedan med det gamla Maogänget.

En sak som jag har undrat över är hur Jan Stenbäck som tillhörde den svenska bolagshögern, kom på iden att värva journalister från maoistiska gnistan.


https://www.dagensarena.se/redaktionen/ ... ka-medier/

Tror det är podden Snedtänkt avsnittet om tidningen Z som är väldigt givande om Stenbäck och post-maoisterna.