Mellanmjölkens land

[von Adler]

Min erfarenhet vad gäller chefer och ledarskap i Sverige är att man i många företag har en tendens att befordra den som gör ett bra jobb, i hopp om att arbetsmoral och kompetens ska "smitta av sig" eller denne ska kunna instruera andra att göra ett lika bra jobb. Tyvärr är det sällan som kompetens inom sakkunskap gör en till en bra ledare - en ledare måste kunna leda både i framgång och motgång, försvara sina medarbetare men också ägna sig åt "normväkteri" både utåt och inåt - att se till att folk beter sig professionell och inte som arslen - om chefen inte gör det blir arbetssituationen väldigt osäker.

Det finns en generell ovilja att erkänna att man gjort fel i högre ledningar, och chefer som är dåliga personalchefer får sitta kvar trots att de borde ersättas.

[LasseMaja]

Jag har jobbat i företag, där man för att kunna behålla bra medarbetare, varit tvungen att göra dem till chefer. Ofta inte så lyckat. Man får en dålig ledare som sedan inte har tid att göra det han är bra på.

[Donkeyman]

Vem som blir befordrad eller vem som blir anställd är alltid en intressant fråga. Det är många olika faktorer som spelar roll. Men över 50 år i arbetslivet varav de allra flesta i chefspositioner har gjort mig ganska cynisk när jag skall beskriva funktionerna bakom. Som självfallet varierar starkt mellan företag och mellan olika ledningsgrupper.

Dess värre har rekryteringen ändrat sig genom åren. Längre tillbaka var det betydligt vanligare att man anställde eller befordrade duktigt folk med lägre formell meritering enbart därför att de hade visat sig dugliga. I dag är den rekryteringsvägen i stor utsträckning stängd, formell rekrytering väger mycket tyngre än praktisk "track record". Det är bara att se till mig själv, hade jag varit 30 år yngre skulle jag inte ha haft en "nubbechans" att få de jobb som jag har blivit "head huntad" till genom åren.

Detta förstärks ytterligare av att det vi kan kalla "ars covering" har blivit en mycket viktigare faktor inom näringslivet på senare år. Förr kunde en personalchef ge ett chefsjobb till en som hade sämre formell meritering men däremot kunde slå i bordet med en lysande "track record". Den personalman som i dag tar motsvarande "chans" och det visar sig vara ett dåligt val har skaffat sig ett stort förklaringsproblem uppåt. Men om man i stället tillsätter en formellt väl meriterad person som misslyckas så kan man inte kritiseras i efterhand - man har tillsatt den formellt sett bäst meriterade personen. Men därmed gör sig personalmannen onödig, han kan enkelt ersättas av en algoritm i en datamaskin.

[HJ]

Detta förstärks ytterligare av att det vi kan kalla "ars covering" har blivit en mycket viktigare faktor inom näringslivet på senare år. Förr kunde en personalchef ge ett chefsjobb till en som hade sämre formell meritering men däremot kunde slå i bordet med en lysande "track record". Den personalman som i dag tar motsvarande "chans" och det visar sig vara ett dåligt val har skaffat sig ett stort förklaringsproblem uppåt. Men om man i stället tillsätter en formellt väl meriterad person som misslyckas så kan man inte kritiseras i efterhand - man har tillsatt den formellt sett bäst meriterade personen.

Detta tror jag är ett generellt problem och kanske i ännu större utsträckning inom offentlig sektor. Se bara på kraven om lärarlegitimation och att man rankar skolor efter hur många "behöriga" lärare man har (lätt att mäta) istället för efter hur många "skickliga" lärare man har (svårt att mäta).

Men därmed gör sig personalmannen onödig, han kan enkelt ersättas av en algoritm i en datamaskin.

Detta är en konsekvens som jag tycker borde lägga mer vikt vid. Varför i helsike blir organisationers stöd/adminfunktioner allt större och fler, samtidigt som allt mer görs för att automatisera bort dem? (Jag tror jag vet förklaringen, men jag gillar den inte.)

/Håkan

[Amund]

Detta tror jag är ett generellt problem och kanske i ännu större utsträckning inom offentlig sektor. Se bara på kraven om lärarlegitimation och att man rankar skolor efter hur många "behöriga" lärare man har (lätt att mäta) istället för efter hur många "skickliga" lärare man har (svårt att mäta).

Tack för dina inlägg HJ, de är alltid genomtänkta och mycket läsvärda oavsett vilket ämne det handlar om.

Men därmed gör sig personalmannen onödig, han kan enkelt ersättas av en algoritm i en datamaskin.

Detta är en konsekvens som jag tycker borde lägga mer vikt vid. Varför i helsike blir organisationers stöd/adminfunktioner allt större och fler, samtidigt som allt mer görs för att automatisera bort dem? (Jag tror jag vet förklaringen, men jag gillar den inte.)

Utveckla gärna detta lite mer, jag är nyfiken.

[a81]

Mitt intryck är att svenska chefer ofta rekryteras baserat på chefsegenskaper snarare än fackkunskap. Det har kanske delvis att göra med svensk arbetsplatskultur, men jag tror också att det handlar om kompetensbrist. I Sverige måste vi hushålla med exempelvis de duktiga ingenjörer som finns i landet, för att få en stor och kunskapsintensiv industri att fungera i ett relativt litet land. Vi har inte råd att låta dessa bli chefer. Istället väljs mera coachande chefer, som är mindre insatta i detaljerna i arbetet, men som har hög social kompetens och är någorlunda skickliga administrativt.

Tror inte det direkt är chefsegenskaper i form av förmåga att hantera människor, utan snarare chefsegenskaper i form av att kunna hantera allt det formella, regelsystem och rapportera snyggt uppåt. Ser inte heller att man hushåller med duktiga ingenjörer. Inom den delen av industrin jag verkar, är det snarare så att de duktiga ingenjörerna trängs undan, och deras ställe kommer de här människorna som är bra på mötesprotokoll, outlook, excelgrafer och muntliga föredrag. Yrkeskunskap och teknisk kunskap vill man hantera medels verksamhetssystem, instruktioner, certifieringar, arbetsplatshandböcker osv.

Håller med till stor del. Men det jag menar med kompetensbrist är egentligen samma sak som du beskriver. Duktiga ingenjörer hamnar ofta som konsulter, medan makten hamnar hos andra. Jag tror att det mer har att göra med många ingenjörer i förhållande till hur många som verkligen har rätt läggning för yrket. Jag skulle gissa att antalet ingenjörer per capita är mycket högt i Sverige.

[HJ]

Tack för dina inlägg HJ, de är alltid genomtänkta och mycket läsvärda oavsett vilket ämne det handlar om.

Tack för de vänliga orden. Och tack detsamma!

Varför i helsike blir organisationers stöd/adminfunktioner allt större och fler, samtidigt som allt mer görs för att automatisera bort dem? (Jag tror jag vet förklaringen, men jag gillar den inte.)

Utveckla gärna detta lite mer, jag är nyfiken.

Så här tänker jag: Vid all automatisering finns det en avvägning mellan den investering man behöver göra och den ökade produktivitet man hoppas uppnå. Men man stirrar på fel saker, och försöker få oprofessionella administratörer att använda professionella ekonomi/inköps/ärendesystem medan företags stöd/admin-personal centraliseras till supportfunktion. Istället för på enheten lokalt placerad admin som är väl insatta i verksamheten som genomför administration, så förväntas kärnpersonalen (i brist på bättre ord: läkare och skjuksköterskor på ett sjukhus, lärarna på en skola, ingenjörerna på en utvecklingsavdelning....) numera genomföra administrationen medan adminfunktionen skall hjälpa till samt kontrollera att det blev rätt. Det innebär att kärnpersonalen som hanterar enstaka inköp, resor, utlägg behöver ägna några extra 10 minuter varje gång för att navigera i det ekonomisystem som vann den senaste upphandlingen.

Samtidigt finns en önskan om ökad precision av ekonomisk uppföljning, så det blir fler och fler kostnadsposter att hålla ordning på (istället för "lön" eller "resor" blir det "lön till XXX", "lön till YYY" och "resor till XXX", "resor till YYY"), så dessa professionella ekonomisystem blir allt mer komplexa, och tar allt längre tid att sätta sig in i för den som inte gör det till vardags. Det innebär att den investering man gör i att utbilda personal, tillsätta supportfunktioner, upphandla nya ekonomisystem osv inte ger en effektivare administration, eftersom de som genomför administrationen gör den allt mindre effektivt, och då behöver ännu mer stöd. Och man behöver tillsätta fler adminpersoner för att supporta.

Ett bra ekonomisystem gör att man inte behöver mata in samma information två gånger, vilket kraftigt minskar risken för fel och borde spara tid. Men man glömmer att det är inte själva inknappandet som tar tid, utan att ta reda på vad för information som skall knappas in var. Och jag inbillar mig att de som beslutar om vilka system som skall användas och hur det skall göras ofta har ganska skral förståelse för vad det innebär för de som kommer möte systemen. Precis som partipolitiker som tror sig komma på hur de skall komma tillrätta med problemen i skolan, men i slutänden bara ger lärarna fler administrativa sysslor (mer betyg, mer utvecklingssamtal, lägg tid på att äska pengar för att en specialsatsning på ökad läsförståelse)

/Håkan

[Donkeyman]

Duktiga ingenjörer hamnar ofta som konsulter, medan makten hamnar hos andra. Jag tror att det mer har att göra med många ingenjörer i förhållande till hur många som verkligen har rätt läggning för yrket. Jag skulle gissa att antalet ingenjörer per capita är mycket högt i Sverige.

Men det är skillnad på ingenjör och ingenjör. Jag tar här exempel från min sektor - sjöfarten, men det är liknande förhållanden inom industrin, kraftproduktion, sjukhus, fastighetsskötsel och många andra platser.

Det utbildas mängder av civilingenjörer, men problemet med dem är att de i grunden utbildas till konstruktörer. Däremot utbildas det alldeles för få praktiska ingenjörer som är experter på drift, underhåll och reparation. Rederikontoren fylls upp med teoretiska ingenjörer som görs ansvariga för driften av fartygen medan den gamla rekryteringsvägen till de jobben (fartygsingenjörer som kommer direkt från fartygen) nästan är stängd i många företag.

Jag brukar använda ett exempel. Se till en vevstake, det utbildas mängder med folk som kan dimensionera vevstaken. Problemet är bara att den redan är dimensionerad när den är ombord i båten och behöver vi byta ut den så är reservdelen också dimensionerad och klar. Det vi däremot har brist på är sådana ingenjörer som kan avgöra om vevstaken behöver bytas ut. Eller om lager, bussningar och tappar är nedslitna. Vilket en normal civilingenjör inte kan. Han kan inte heller utföra det praktiska arbetet med detta. Samtidigt finns det behov för många fler som klarar av den bedömningen jämfört med folk som kan konstruera vevstaken. Dessa behövs som maskinister, rederiinspektörer, hos klassen, hos varven, hos servicefirmor med mera. Men här har man sedan länge ansett att ju högre teoretisk examen - desto bättre. Vilket leder till att även de relevanta ingenjörsutbildningarna teoretiseras på bekostnad av praktiken.

[HJ]

Håller med om detta till viss del. Problemet är att det är svårt att utbilda till erfarenhet. Att avgöra om en vevstake behöver bytas ut kräver erfarenhet, vilket är svårt att utbilda till. Man skulle kunna utbilda vevstaksreparatörer som fick träna sig i att diagnostisera slitna vevstakar, men dessa skulle ha svårt att avgöra när det är dags för kannhalning (lite överdrivet). Akademisk utbildning handlar om att förse personer med ett ramverk inom vilket de kan tillägna sig ny men lite mer specifik kunskap, inte att lära dem utföra specifika, erfarenhetsbaserade, arbetsmoment. Jag skulle spontant säga att en nyutbildad civilingenjör inte heller kan dimensionera en vestake, men kan lära sig det ganska snabbt. Liksom den kan ganska snabbt lära sig att avgöra om den är utsliten.

Jämför läkarutbildningen: Trots fem års akademiska studer förväntas AT-tjänstgöring ("handledd praktik") innan man anses någolunda tjänstklar, så man kan inte förvänta sig att en civilingenjör som aldrig jobbat med vevstakar skall kunna avföra om den är utsliten eller inte.

Jag skulle säga att ett problem idag är att lite för många företag är ovilliga att investera i att lära upp personal, och man förväntar sig att nyutbildad personal skall vara lönsamma från första anställningsdagen. Dessa företag försöker då påverka skolorna skall anpassa undervisningen till just den branschen, vilket ofta leder till att skolorna undervisar i något de inte är särskilt bra på.

Men med det sagt, så håller jag med dig i att det gått otrolig inflation i ingenjörsutbildningarna, och att man i för många fall stirrar sig blind på den i akademiska meritpoäng enkelt mätbara kompetensen i motsats till det lite svårare mätbara "faktiskt vet vad man pysslar med". Och dessa utbildade civilingenjörer förväntar sig arbeten och arbetsuppgifter som inte matchar de faktiska behoven.

/Håkan

[a81]

Problemet är delvis att personer med mer extremt olika personlighetsdrag har klumpats ihop i civil- och högskoleingenjörsutbildningarna. Att vara riktig teoretiker (som gamla tiders civilingenjörer ofta var) kräver speciella personlighetsdrag som de flesta inte har. De flesta studiebegåvade personer (även ingenjörer) är allmänbildade, verbala och lättlärda snarare än de är duktiga på att lösa kluriga problem. Det är ena problemet. Andra problemet är att ingenjörer med praktisk kompetens är en sådan bristvara.

[pandersson2]

Får en ingenjör uttala sig? Enligt min erfarenhet är man i Sverige helt ointresserad av kompetens. De flesta ser både teoretisk och praktisk kompetens som ett hinder. Som teknisk doktor och erfaren projektledare kan jag säga att det ses som en nackdel, inte en fördel. Senast idag med jag meddelad att jag har fel profil, man vill inte ha en projektledare som har klarat av större projekt samt har kunskap i ämnet, man vill ha någon med mindre kunskaper. Detta är det normala, har du kunskaper ses du som specialist och då vill man inte anställa.

Hur skall man bedöma praktisk kompetens när de som anställer inte kan något om ämnet? Håller annars med om bekymret med civilingenjörsutbildningarna. Kvaliteten är katastrofal, men det är ju en medveten politik att utbilda många inkompetenta personer.

[a81]

Håller med även om jag tycker att det är lite hårt att tala om inkompetens. Massor av unga
(25-40 år) civilingenjörer gör jobb som för 30 år sedan hade gjorts av gymnasieingenjörer. Dessa civilingenjörer saknar ofta den praktiska kompetens som gymnasieingenjörna hade, samtidigt som de också saknar den spetskompetens och särbegåvning som gamla tiders civilingenjörer ofta hade. Men däremot har de givetvis en hög allmän utbildningsnivå, är studiebegåvade, ambitiösa, etc. Det handlar inte om inkompetens utan om annan (bredare) kompetens.

[LasseMaja]

Kan också instämma med pandersson. Jobbar också som ingenjör i ett större svenskt industriföretag. Här kommer man ingen vart med teknisk kompetens. Vi håller också på att omvandla de sista riktiga konstruktörerna vi har till "projektledare" där tyngdpunkten ligger på administration. Mängder av personer utan teknisk kompetens befordras och nya tjänster skapas. Det fåtal som finns kvar med riktig kunskap för en ojämn kamp för att hålla maskinerna igång. Man går in i väggen, vi får haverier och kvalitetsproblem men det enda ledningen bryr sig i är hur vi "hanterar dessa avvikelser i LEAN-systemet".

[Donkeyman]

Jag vill komma med ett exempel till. I verkligheten har vi hamnat i en situation där vi har de unga teoretikerna på ena sidan. De arbetar i huvudsak med alla komplicerade, dyra och ofta onödiga projekt som har blivit dagens melodi. Varför skall man bygga en enkel traditionell dörr när man kan konstruera något som har 25 rörliga delar och som både öppnar och stänger sig automatiskt och sänder kontrollsignaler till ett par paneler - obs satir, missförstå inte.

MEN ....

Den stora mängden av existerande fartyg hanteras i dag av "the good old generation". Bara i vårt rederi ligger kaptenerna i spannet 55-75. Själv blir jag snart 68. Men jag ser ju vad som sker - jag har aldrig någonsin fått så många erbjudanden som har duggat in sedan jag blev pangis. Något som mina kollegor också upplever.

[LasseMaja]

Det kommer att bli en backlash. Det är en näst intill religiös övertro på datateknik (Big Data, Industry 4.o, "Automatiskt Tillståndsbaserat Underhåll" och annat skit). I slutändan så kommer man att inse att all insamlad data är näst intill oanvändbar utan processkunskap och att all ny utrustning för insamling av data i sig själv också är en felkälla och en kostnad (stor).