Psykologi i tider av valutaras och inflation?

[liljen]

Här i Ukraina så har veckan varit minst sagt dramatiskt inte enbart utifrån vad som pågår i Donbass utan även på det nationalekonomiska planet. Nationalbanken släppte en artificiellt uppstyrd hryvnja (valutan) fri för marknaden att bolla runt med. Resultatet blev ett kraftigt fall. Som exempel så fick man för några dagar sedan 2 UAH för 1 SEK, nu får man 3 UAH!

Många här har helt tappat förtroendet för den egna valutan och flykten till hårdvaluta är märkbar. Folk som faktiskt ahr pengar vet inte heller riktigt var de ska göra av med dem. Spara i dollar verkar vara det populäraste. Därav är efterfrågan på jsut dollar egentligen onaturlgit stor här.

Det har bidragit till att landet ett tag haft i praktiken fyra olika växelkurser

1. Nationalbankens officiella kurs
2. En semiofficiell kurs som används på vissa håll
3. Den svarta kursen på gatan, vad en ukrainare betalar för att få hårdvaluta, oftast dollar
4. vad bankerna här verkligen har för växelkurs (ja, kan skilja mycket från nationalbankens.... absurt förvisso)


http://www.kyivpost.com/content/busines ... 79604.html


Min fråga är då vad man kan lära av tidigare liknande situationer och hur man som svensk i Ukraina ska bete sig för att vända det här till en chans rent av.
Man kan ju tänka sig paralleller till Tyskland på 20-talet, Ryssland 1998 osv. Hur fungerade folks psykologi då och blev det en reell omfördelning av rikedomar och vilka var det som tjänade på detta och hur gjorde de?
I Ryssland har ju rubeln också kollapsat, effekten där blev att medelklassen rusade till butikerna i december för att handla upp allt av värde till rubelpriser som inte hunnit justeras. Här verkar det itne vara en lika stor sådan rörelse även om den säkert finns.

Det här är ju en nationalekonomisk anomali som pågår här just nu och i extrema situationer kan det dyka upp extrema möjligheter.

Tankar? Idéer?

[Amund]

vilka var det som tjänade på detta och hur gjorde de?

I första hand de med stora lån på värdebeständiga objekt borde vara de stora vinnarna, under rätt förutsättningar blir inflationen (minus ränta) rena gåvan.

Under 20-talets Tyskland tror jag de med koppling till en bondgård eller egna grönsaker etc. hade det betydligt bättre eftersom matvaror blir hårdvaluta när ekonomin kollapsar och arbetslösheten blir stor.

[LasseMaja]

Hur fungerade folks psykologi då och blev det en reell omfördelning av rikedomar och vilka var det som tjänade på detta och hur gjorde de?

De som drabbas hårdast brukar ju vara medelklassen. De lägre klasserna saknar ofta sparade förmögenheter och de rikaste har stora förmögenheter och fasta tillgångar. Insatta människor, finansmän, företag o dyl. är ju de som drar sig ur en sjunkande valuta först och därmed får den största vinningen. "Vanligt folk" är väl de stora förlorarna och det brukar hända mycket politiskt om ett land med stor medelklass drabbas av sådant. All drivkraft och entreprenörskap som finns hos en medelklass som strävar uppåt, kan satsas på en politisk kraft istället, när den tillvaro man haft helt försvinner.

[liljen]

Tack så här långt för svar! Kloka tankar.

Att få lån nu i Ukraina är närmast omöjligt. De som har lån sedan tidigare i lokal valuta eller köpt något större på avbetalning gynnas förstås helt klart, ja.

Någon som har något exempel av typen "baron von Schnauze utnyttjade krisen på 20-talet till att bli förmögen genom detta och detta" eller "Pablo i Argentina klarade sig igenom kraschen 2001 lysande genom att..." vore det himla intressant som inspiration. Någon som hört något liknande?

Angående folk som satsar allt på att vara politisk kraft så ska vi inte utesluta att det rent av blir ett tredje Maidan i Ukraina. Tyvärr kan man hamna i ett sådant läge..... Det är få som är inställda på just något sådant nu, men på något vis så har folk lärt sig nu att de har makt. Gatans makt, men den är stor om många ställer sig bakom den.

Andra tankar runt detta ämne? För mig är det ytterst intressant eftersom min vardag delvis befinner sig mitt i en ekonomi som brakar ihop. Någonting borde man kunna ha lärt av tidigare liknande kriser.

[Amund]

Min fråga är då vad man kan lära av tidigare liknande situationer och hur man som svensk i Ukraina ska bete sig för att vända det här till en chans rent av.
Man kan ju tänka sig paralleller till Tyskland på 20-talet, Ryssland 1998 osv. Hur fungerade folks psykologi då och blev det en reell omfördelning av rikedomar och vilka var det som tjänade på detta och hur gjorde de?

Läste någonstans att förmögen bonde i Tyskland köpte symaskiner för alla pengar som kom in vid försäljningen av skördarna och lagrade dessa i sina lador, åtminstone på den tiden utgjorde symaskinerna ett tidlöst värde eftersom de i alla tider utgjorde ett gångbart produktionsmedel. Nu gick inte den tekniska utvecklingen så fort på den tiden så de blev inte omoderna alltför snabbt.
Frågan är bara vad som är dagens symaskiner? Man skulle ju inte vilja sitta med VHS-bandspelare eller NMT-900 telefoner efter en finanskris, då vore det bara att köra skiten på soptippen.

Finns det något materiellt och lagringsbart som man kan förvänta sig står sig i värde över en depression..?

[Markus Holst]

Min familj köpte mark för pengarna. Mark brukar behålla sitt värde. Och skog. Båda sakerna är också påfallande lätta att lagra.

[LasseMaja]

Livsmedel i sig, har ju alltid stort värde vid en kris! Bönder har alltid klarat sig bra!

[Amund]

Min familj köpte mark för pengarna. Mark brukar behålla sitt värde. Och skog. Båda sakerna är också påfallande lätta att lagra.

Det är sant. Fast ett problem kan där vara att det tillkommer en massa omkostnader med lantmäteri etc. och mark och skog kostar oftast en del att bara äga, inte minst är de tacksamma som skatteobjekt.

Det ska vara något som:
* Behåller sitt värde tills tiderna vänder.
* Inte förstörs under lagring.
* Inte är lätt att stjäla.
* Inte kräver dyra investeringar eller fasta kostnader.

Mark och skog är nog bästa förslaget i alla fall.

[qw12]

Mark med biologisk avkastningsförmåga är säkert bra, förutsatt att det ligger i ett land där äganderätten är mer eller mindere skyddad.
Gissniningsvis är bra jordbruksmark bättre som placering än dålig skogsmark.
Med äganderätt menas även rätten att bruka den. Ju mer möjligheter jag har med din mark (odla, bo, arrendera ut...), desto större potential för värdebevarande.

[tryggve]

En bekant berättade faktiskt för mig att de fick skog som de ägde illegalt avverkad för ett antal år sedan.... Det var en bit land som de ägde men som de bodde långt ifrån.

[HJ]

Eftersom "alla" vet att mark och guld/ädelstenar är förknippat med låg risk och relativt inflationsskydd brukar dessas värde drivas upp, så att värdet (förväntad avkastning) inte motsvaras av priset. Särskilt i tider av oro, och det finns alltid någon som spekulerar i att orostider kommer, så att priset går upp. Därför tror jag mer på symaskiner, eftersom det är lite mer oväntat.

Sen, när krisen är akut, dvs folk som äger mark och skog är så desperata att de måste sälja dem, då kan man göra sig en hacka, men frågan är hur man själv har det då.

Nej, kanske låter som en klysha: investera i utbildning! Med rätt yrkesutbildning (helst internationellt gångbar) kan du dessutom flytta om det blir illa, och sedan flytta tillbaka när tiderna förbättras.

/Håkan