Julianus skrev:Den andra även den osannolik är att han han fick reda på det från kristet håll ungefär när han skrev annalerna. Det skulle då innebära att sekten var tillräckligt manstark och besvärlig för att förföljas under 50 e kr. Men först när Tacitus skrev skall alltså någon romare haft reda på vad de själva trodde. Mytförespråkarna brukar ställa upp det som om det är de enda alternativen.
En sak går att slå fast.
Sannolikheten för att Tacitus inte skulle ha hört talas om de kristna ligger alldeles i närheten av noll procent. Eftersom vid den tid då Tacitus skrev sitt historieverk också evangelierna (åtminstone något/några) var skrivna, måste föreställningen om att Jesus korsfästes av Pilatus likaså ha varit känd av kristna. Detta gäller oavsett om det evangelierna säger är sant eller inte. Evangelierna menar att Pilatus korsfäste/pålade Jesus, och rimligen ansåg många kristna också att så var fallet när Tacitus skrev ca år 117.
Hur kan man påstå att Tacitus hört om detta från kristna? Orsaken till ett sådant antagande vilar på flera iakttagelser.
1) Plinius den yngre anger i ett brev från ca år 112 till kejsar Trajanus att han har en grupp kristna i sin provins som han själv varit med och förhört, men inte vet hur han ska förhålla sig till. För honom som högste ansvarige över en provins belägen i nuvarande Turkiet var kristna alltså inte bara kända, utan utgjorde ett problem som föranledde Plinius att förhöra sig om deras föreställningar och hur han skulle förhålla sig till dem.
2) Tacitus var i likhet med Plinius högste ansvarig över en angränsande provins i nuvarande Turkiet. Rimligen fanns kristna i ungefär samma omfattning i hans provins som i Plinius’.
3) Till yttermera visso var Plinius och Tacitus vänner; ja tillsynes goda om inte bästa vänner och de såväl träffades som skrev brev till varandra. Om Plinius kände sig nödgad att tala med kejsaren om de kristna kan man lugnt utgå från att han också dryftade saken med Tacitus.
4) Som ytterst ansvarig över en provins är det orimligt att tro att Tacitus inte skulle hålla sig underrättad om grupperingar, såväl religiösa som politiska, i sin provins. Alla sådana grupperingar skulle ytterst kunna ställa till problem med ordningen och det vore direkt oansvarigt av den högste ledaren att inte vara uppdaterad om de rörelser som verkade inom dennes område för att vara beredd på eventuella uppror.
Med andra ord kände Tacitus med all sannolikhet till de kristna och eftersom dessa kristna vid mitten av 110-talet, då Tacitus nämnde dem, rimligen själva ansåg att Kristus korsfästes av Pilatus, hade lika rimligen Tacitus kännedom om deras föreställning direkt eller indirekt.
Tacitus kände alltså med stor sannolikhet till att kristna själva ansåg att deras ledare Kristus avrättats av Pilatus. Detta ser jag som ett axiom.
Frågan gäller då varifrån Tacitus fått sina uppgifter från när han skriver följande: ”Upphovsmannen till detta namn, Christus, avrättades genom prokurator Pontius Pilatus när Tiberius regerade.”
Vi kan alltså utgå från att han hört detta av kristna (direkt eller indirekt från exempelvis Plinius). Men bygger han DESSUTOM på andra uppgifter? Har han dessutom en icke-kristen källa som han förlitar sig på?
1) En möjlighet är att han skulle bygga på en annan tidigare historiker, som han ofta gör i andra fall. Det som talar emot en sådan hypotes är att denna historikers omnämnande av Kristus i så fall borde ha bevarats av kristna, som exempelvis Eusebios som citerar och återger många äldre källor i sin Kyrkohistoria. Det faktum att någon sådan källa inte finns bevarad talar emot att en sådan källa alls har funnits och därmed att Tacitus skulle ha hämtat sina uppgifter därifrån.
2) Han skulle då i stället ha kunnat vända sig till arkivmaterial, exempelvis protokoll från Pilatus’ tid som prefekt över Judeen och i avrättningsprotokoll ha konfirmerat det han redan hört av kristna. Emot detta talar emellertid flera omständigheter. Dels att Tacitus inte är känd för att plöja genom källmaterial (han kopierade främst äldre historikers verk), dels att det inte är speciellt sannolikt att sådant material fanns bevarat (inte minst på grund av de omfattande bränderna i Rom) och dels för att det rimligen inte fanns någon anledning för honom lägga ner en massa tid på att kontrollera en obskyr detalj som han rimligen inte ens hade skäl att betvivla.
Frågan är alltså inte om Tacitus hört av kristna att deras ledare avrättats av Pilatus, utan om han dessutom vidimerat uppgiften genom att konsultera från kristna oberoende källor? Med tanke på att inget i Tacitus’ mening avviker från det evangelierna säger och att han dessutom benämner Pilatus för prokurator och inte prefekt (som ett protokoll från avrättningen skulle ha givit) och inte namnger honom Jesus (som ett protokoll från avrättningen också skulle ha gjort), ger inget stöd för att Tacitus omnämnande av Kristus bygger på något annat än kristna uppgifter.
Vi kan givetvis inte veta, men just därför går uppgiften heller inte att använda som ett oberoende bevittnande av Jesus som historisk person.
Mvh, Roger