Riktigt så enkelt är det nu inte. Det finns inget i själva den fascistiska ideologin som kräver att kvinnor begränsas till hemmet och den allra tidigaste italienska fascismen förespråkade faktiskt utökade rättigheter för landets kvinnor, men genom att man efterhand kom att liera sig med konservativa krafter (mot socialisterna) blev kvinnans roll i det fascistiska Italien ändå den traditionella. Givetvis kom den att bli traditionell även i Nazi-Tyskland, men då av åtminstone delvis annorlunda skäl. Kvinnans roll som mor handlade där mycket om att försäkra sig om den germanska rasens fortsatta tillväxt.LasseMaja skrev:Jag tycker att i synen på kvinnans roll så skiljer det inte mycket mellan reaktionär eller fascistisk grundsyn. Kvinnan skall vara en god mor och uppfostra barnen i hemmet, underordnad maken.
Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Den tidiga fascismen var en riktig brain-storm era av pigga och futuristiska idéer. Där återfanns exempelvis extrem individualism! Många av dessa idéer var dock oförenliga med den framväxande ideologin och försvann. De italienska fascisterna såg mannen som en krigare och kvinnan som en moder.
Man kan också se, att i nästan samtliga fall så utvecklades de fascistiska rörelserna och regimerna i en reaktionär riktning. (reaktionärer påverkades också av fascismen) I slutändan är det svårt att tala om någon egentlig skillnad mellan reaktionär och fascistisk kvinnosyn, i synnerhet när man jämför med liberala, socialistiska eller feministiska ideer inom samma område.
(eng.wiki)Mussolini perceived women's primary role to be childbearers, while men were warriors, once saying, "war is to man what maternity is to the woman".[197] In an effort to increase birthrates, the Italian Fascist government gave financial incentives to women who raised large families, and initiated policies designed to reduce the number of women employed.[198] Italian Fascism called for women to be honoured as "reproducers of the nation", and the Italian Fascist government held ritual ceremonies to honour women's role within the Italian nation.[199] In 1934, Mussolini declared that employment of women was a "major aspect of the thorny problem of unemployment" and that for women, working was "incompatible with childbearing". Mussolini went on to say that the solution to unemployment for men was the "exodus of women from the work force".[200]
Man kan också se, att i nästan samtliga fall så utvecklades de fascistiska rörelserna och regimerna i en reaktionär riktning. (reaktionärer påverkades också av fascismen) I slutändan är det svårt att tala om någon egentlig skillnad mellan reaktionär och fascistisk kvinnosyn, i synnerhet när man jämför med liberala, socialistiska eller feministiska ideer inom samma område.
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Det är ovedersägligen så, men det betyder ju inte att det reaktionära är inneboende i fascismen, utan utvecklingen kan enkelt förklaras med yttre omständigheter.LasseMaja skrev:Man kan också se, att i nästan samtliga fall så utvecklades de fascistiska rörelserna och regimerna i en reaktionär riktning.
Det kan kanske vara intressant att i sammanhanget betänka att Salò-republiken delvis tycks ha inneburit en återgång till en tidigare form av fascism, utan så mycket reaktionärt inflytande.
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Här är wikins beskrivning av kvinnosynen i Francos Spanien.
Och jag skulle nog vilja säga att denna beskrivning är ganska snarlik beskrivningen av kvinnans roll i Mussolinis Italien (se ovan) eller för den delen i Nazityskland. Även om fascismen höll på en sorts 3:e vägens politik (exempelvis ekonomiskt) så hade man ändå på många områden en samsyn med reaktionära/ultrakonservativa krafter (exempelvis nationalism/militarism). Efterhand som utvecklingen fortsatte så föll många av 3:e vägens idéer samman eller återfanns mest som retorik, och ersattes med högeridéerna. En 3:e vägens politik kanske var en bra teoretisk idé, men i den politiska verkligheten så funkade det inte på så många områden. Framförallt inte om man skulle växa till ett politiskt massparti med udden riktad mot vänstern.Francoism professed a devotion to the traditional role of women in society, that is: loving child to her parents and brothers, faithful to her husband, residing with her family. Official propaganda confined her role to family care and motherhood. Immediately after the war, most progressive laws passed by the Republic aimed at equality between the sexes were made void. Women could not become judges, or testify in trial. They could not become university professors. Their affairs and economy had to be managed by their father or by their husbands.
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
De spanska kvinnorna var hårt förtryckta under 1900-talets början. Man var i princip tvungen att ha sin makes samtycke i nästan allt. Lagarna om otrohet var väldigt speciella. Om en make avslöjade en otrogen hustru kunde han döda henne och hennes älskare utan att något större straff kunde dömas ut. I den omvända situationen så dömdes kvinnan till hårda straff.
Likväl växte en kvinnorörelse fram i Spanien som krävde ökade rättigheter för kvinnor. Man mötte dock hårt motstånd från katolska kyrkan och andra konservativa krafter. Under den andra republiken (1931-36) som föregick inbördeskriget uppnådde kvinnorörelserna stora framgångar och man erhöll bland annat kvinnlig rösträtt i 1931 års konstitution. Man kan också nämna att vissa vänsterpolitiker också motsatte sig kvinnlig rösträtt då man befarade att kvinnorna skulle rösta konservativt.
När kriget bröt ut återfanns många kvinnor som stridande i de olika vänstermiliserna på den republikanska sidan. Senare kom den stora rollen för kvinnorna på "hemmafronten" där man tog över de manliga arbetsplatserna sedan männen skickats till fronten. På nationalistsidan var kvinnans roll en annan. Den katolska kvinnosynen härskade och kvinnans roll var som hustru och moder. En rad lagar stiftades som tog bort de rättigheter man erhållit under republiken. Familjen var en grundstomme som det nationalistiska Spanien skulle byggas. Franco-politiken medförde ett hyllande av stora barnkullar. Likt Tyskland så fick mödrar som fött många barn priser och familjerna erhöll statligt stöd.
Falangen hade sedan 1934 en stark kvinnoorganisation som skulle hjälpa de familjer vars män satt fängslade eller dödats under gatuslagsmålen mot vänsteraktivister. Slagorden sade, "kvinnor skall vara feminina inte feminister". Organisationen var ganska stor, och blev sedan under Franco 1937 sammanslagen med under det nationalistiska enhetspartiets ledning. Verksamheten blev ett par snäpp konservativare något som den gamla ledaren Pilar Primo de Rivera inte var direkt förtjust i. En organisation som efterliknade den tyska "winterhilfe" skapades och där hjälpte kvinnorna föräldralösa barn och krigsänkor. Detta kom att sammanslås med kvinnosektionen i nationalistpartiet och en sorts kvinnlig värnplikt infördes för kvinnor mellan 17 och 35, där man skulle tjänstgöra i socialt arbete minst 6 månader.
Efter kriget slutfördes en noggrann kontrarevolution angående kvinnors politiska, sociala och civila rättigheter. De steg som tagits i denna riktning under kriget fortsatte i ökande grad åren därefter. Man återgick till 1889 års lagar rörande äktenskap. Fortsatt fokus på att få upp födelsetalen var viktigt för regimen. Man införde en hård abortlagstiftning och strävade efter att yrkesarbetande kvinnor skulle lämna sina jobb och bli hemmafruar. Man följde Francos "National-katolska" ideologi. Partiets kvinnoorganisation bibehöll sitt arbete för kvinnorna, så att de bidrog till samhället i sin roll som hustru och moder. Kvinnan låg även efter utbildningsmässigt, 1940 kunde inte 23% av Spaniens kvinnor läsa eller skriva. Något som egentligen inte behövdes för en moder och hustru.
Situationen kom dock slutlig att börja förbättras för Spaniens kvinnor, framförallt på slutet av 60-talet/början av 70-talet så växte en ny kvinnorrörelse fram. Landet blomstrade ekonomiskt och fascistiska/ultra reaktionära idéer minskade i betydelse. Men det skulle dröja ända till 1990-talet innan all institutionellt kvinnoförtryck/diskriminering avlägsnats ur lagstiftningen.
Likväl växte en kvinnorörelse fram i Spanien som krävde ökade rättigheter för kvinnor. Man mötte dock hårt motstånd från katolska kyrkan och andra konservativa krafter. Under den andra republiken (1931-36) som föregick inbördeskriget uppnådde kvinnorörelserna stora framgångar och man erhöll bland annat kvinnlig rösträtt i 1931 års konstitution. Man kan också nämna att vissa vänsterpolitiker också motsatte sig kvinnlig rösträtt då man befarade att kvinnorna skulle rösta konservativt.
När kriget bröt ut återfanns många kvinnor som stridande i de olika vänstermiliserna på den republikanska sidan. Senare kom den stora rollen för kvinnorna på "hemmafronten" där man tog över de manliga arbetsplatserna sedan männen skickats till fronten. På nationalistsidan var kvinnans roll en annan. Den katolska kvinnosynen härskade och kvinnans roll var som hustru och moder. En rad lagar stiftades som tog bort de rättigheter man erhållit under republiken. Familjen var en grundstomme som det nationalistiska Spanien skulle byggas. Franco-politiken medförde ett hyllande av stora barnkullar. Likt Tyskland så fick mödrar som fött många barn priser och familjerna erhöll statligt stöd.
Falangen hade sedan 1934 en stark kvinnoorganisation som skulle hjälpa de familjer vars män satt fängslade eller dödats under gatuslagsmålen mot vänsteraktivister. Slagorden sade, "kvinnor skall vara feminina inte feminister". Organisationen var ganska stor, och blev sedan under Franco 1937 sammanslagen med under det nationalistiska enhetspartiets ledning. Verksamheten blev ett par snäpp konservativare något som den gamla ledaren Pilar Primo de Rivera inte var direkt förtjust i. En organisation som efterliknade den tyska "winterhilfe" skapades och där hjälpte kvinnorna föräldralösa barn och krigsänkor. Detta kom att sammanslås med kvinnosektionen i nationalistpartiet och en sorts kvinnlig värnplikt infördes för kvinnor mellan 17 och 35, där man skulle tjänstgöra i socialt arbete minst 6 månader.
Efter kriget slutfördes en noggrann kontrarevolution angående kvinnors politiska, sociala och civila rättigheter. De steg som tagits i denna riktning under kriget fortsatte i ökande grad åren därefter. Man återgick till 1889 års lagar rörande äktenskap. Fortsatt fokus på att få upp födelsetalen var viktigt för regimen. Man införde en hård abortlagstiftning och strävade efter att yrkesarbetande kvinnor skulle lämna sina jobb och bli hemmafruar. Man följde Francos "National-katolska" ideologi. Partiets kvinnoorganisation bibehöll sitt arbete för kvinnorna, så att de bidrog till samhället i sin roll som hustru och moder. Kvinnan låg även efter utbildningsmässigt, 1940 kunde inte 23% av Spaniens kvinnor läsa eller skriva. Något som egentligen inte behövdes för en moder och hustru.
Situationen kom dock slutlig att börja förbättras för Spaniens kvinnor, framförallt på slutet av 60-talet/början av 70-talet så växte en ny kvinnorrörelse fram. Landet blomstrade ekonomiskt och fascistiska/ultra reaktionära idéer minskade i betydelse. Men det skulle dröja ända till 1990-talet innan all institutionellt kvinnoförtryck/diskriminering avlägsnats ur lagstiftningen.
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Alltid trevligt med utförliga svar LasseMaja. Ännu trevligare dock om de kommer med källhänvisning.
(Inte för att jag hyser någon särskild misstro gentemot din redogörelse. Jag blir bara nyfiken.)
(Inte för att jag hyser någon särskild misstro gentemot din redogörelse. Jag blir bara nyfiken.)
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Beevors bok, NE (bok) och några mer allmänna historieböcker. Nätkällor, eng.wiki bland annat, mm.
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Kvinnor fick köra bil i Spanien under Franco, det får dom inte i Saudiarabien. Att Spanien var en krigsekonomi under 1930-1940-talet är ingen hemlighet, man förtryckte minoriteter som baskerna och katalonerna som ville bli självständiga.
Re: Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?
Tycker nog man kan säga att Spanien var ett mycket fascistlikt land under 30-40-talen.