Humaniora, humanvetenskap och samhällsvetenskap

[LasseMaja]

Angående diskussionen i en annan tråd håller jag med hjälp av NE och andra källor på att reda ut dessa begrepp men det är inte helt enkelt. Kanske kan vi få till en bra definition av vad som menas med humaniora, humanvetenskap och samhällsvetenskap. Vilka ämnen som ingår bland dessa, begreppens historia och vad kallas detta på andra håll i världen?

[lampros]

Angående diskussionen i en annan tråd håller jag med hjälp av NE och andra källor på att reda ut dessa begrepp men det är inte helt enkelt. Kanske kan vi få till en bra definition av vad som menas med humaniora, humanvetenskap och samhällsvetenskap. Vilka ämnen som ingår bland dessa, begreppens historia och vad kallas detta på andra håll i världen?

Om man sysslar med forskning som är individcentrerad, som att skriva biografier över författare och historiska gestalter, då är det i min bok klassiskt humanvetenskapligt. Historisk forskning som jämte källkritik försöker leva sig in i ett skede, väga åsikter mot varandra, kannstöpa om moraliska ståndpunkter, ser jag också som humanvetenskapligt.

Att däremot tillämpa statistik gör forskningen mer samhällsvetenskaplig i mina ögon. Sociologi, en "massvetenskap" (= människan som massvarelse) tenderar också åt modernare, samhällsvetenskapliga marker.

Ju mer inslag av objektiv vetenskap (statistik etc) desto mer samhällsvetenskapligt. Och, omvänt: ju mer inslag av hermeneutik (en gammal disciplin inriktad på tolkning, att s a s lägga pussel, bruka intuition och lita mindre på steg-för-steg-metod) desto mer humanvetenskapligt.

Visst kan man i samma studie bruka både hermeneutiska och mer objektiva metoder.

[Rupert_Giles]

Människa och samhälle kan bara separeras analytiskt, existentiellt är de ofrånkomligen förbundna.

Jag skulle väl säga att humanvetenskaplig är den forskning som har som utgångspunkt och objekt människan; subjektet och dess uppfattningar och aktörskap.

Medan samhällsvetenskaplig är den forskning som i första hand studerar de objektiva relationer som subjekten träder in i, och som strukturerar och villkorar deras uppfattningar och aktörskap.


Men det finns ju inget som helst aktörskap utan samhälleliga villkor. Och samhälleliga villkor reproduceras och transformeras genom mänskligt handlande. I verkligheten hänger de ihop och det måste varje teori erkänna om den ska ha något värde.

[cats]

Vid Åbo akademis humanistiska fakultet kan man studera:
Engelska språket och litteraturen
Filosofi
Finska språket
Franska språket och litteraturen
Historia
Konstvetenskap
Litteraturvetenskap
Musikvetenskap
Nordisk etnologi
Nordisk folkloristik
Religionsvetenskap
Ryska språket och litteraturen
Svenska språket
Tyska språket och litteraturen
Biämnen vid humanistiska fakulteten
Interkulturell kommunikation
Kultur- och socialantropologi
Kulturledning
Livsåskådningskunskap
Medeltidskunskap
Museologi
Nordiska grannspråk
Skärgårdskunskap
Tyska studier
Visuella studier
Översättning

Dessa ingår i humaniora ämnen i Finland. Olika länder kan ha lite olika indelningar i ämnen. Till exempel sorterar ämnet folkloristik under etnologi i Sverige, medan Nordisk folkloristik i Finland är ett eget ämne. Men i stort sätt är de väl rätt lika. När man ibland ser på svenska utbildningar verkar man i Sverige kunna avlägga en examen i dem mest konstiga ämnena. Finland är, i jämförelse, relativt strikta i hur man drar upp studieinriktningen.

(Hur fasen kan man i Sverige få examen i Indologi? Något som jag såg här om dagen)

Humanism i sin tur är inte en vetenskap, utan kan klassificeras som en ideologi. Något som ibland kan väcka förvirring om man säger att man humanist, när det egentligen kan betyda två saker. a) Att man studerat och avlagt examen i humaniora ämnen (se ovan) eller b) att man är anhängare till en humanistisk livsåskådning.

Det sistnämnda är en andlig eller kulturell livsåskådning som bygger på den enskilda människans värde och bildningens vikt och ett allmänt humanistiskt förhållningssätt till världen och sin omgivning. Den kan ha religiös grund, men behöver inte ha det.

Humanism som ideologi kan vara lika brokig till sin karaktär som många andra livsåskådningar.Karl-Olov Arnstberg skriver på ett ställe i sin bok Svenska Tabun att; "humanismen är den enda nutida ideologin där anhängarna egentligen inte vet vad det är de ställer upp på".

Jag håller inte med- Den definitionen kunde nämligen passa in på i stort sett vilken som helst religion eller konfessioner som finns i världen idag.

Hur många är det till exempel egentligen helt insatta i vad svenska kyrkan tror på, och än mindre, som helt och hållet håller med om och tror på kyrkans alla "sanningar" som man kan läsa om till exempel i en katekes?

Vem är det som ens har orkat igenom en sådan? Än mindre skriver under allt som där finns. Tror man verkligen att det funnits en människa som är gud? Att det verkligen finns ett helvete där människor steks i all evighet. Att man verkligen flyger i väg till himlen och spelar harpa efter döden etc. etc.
Människor sovrar.Man väljer det som passar en själv, och behåller vissa grundvärderingar.I grund och botten bildar alla sina egna åsikter. Ibland väljer man att hålla med, och ibland väljer man att inte göra det.