Hednaprästerna med titeln gode hade även en kvinnlig motsvarighet som kallades gydjor. De tycks främst ha hyllat och offrat åt gudinnan Freja. Både goden och gydjorna kom från de främsta släkterna i bygden och i varje fall goden kunde också ha juridiska uppdrag
Citat lars Bägerfeldt
Är detta ett faktum eller bara en vag hypotes?
Bägerfeldt och Frejakult
-
karlfredrik
- Medlem
- Inlägg: 782
- Blev medlem: 18 september 2007, 16:17
- Ort: Eslöv
- Olof Trätälja
- Utsparkad
- Inlägg: 1456
- Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
- Ort: Sverige
Re: Bägerfeldt och Frejakult
Har du läst Gro Steinslands Fornnordisk religion? -Hon ägnar ganska mycket tid åt gydjorna har jag för mig.
-----------
Ett enda är det visa, det vill och vill inte kallas vid namnet Zeus. -Herakleitos
Ett enda är det visa, det vill och vill inte kallas vid namnet Zeus. -Herakleitos
-
frejs väpnare
- Medlem
- Inlägg: 653
- Blev medlem: 10 november 2008, 04:39
Re: Bägerfeldt och Frejakult
Den isländska historien visar att god-orden också innebar juridiska uppdrag, och de fördelades mellan de främsta ätterna i fristaten.
Om gydjorna vet jag intet.
Om gydjorna vet jag intet.
Re: Bägerfeldt och Frejakult
Jag har läst om gydjor många gånger under den tid jag studerade mytologi och jag uppfattar det som ett faktum. Det kan förstås verka exotiskt när man är van vid kristendomens ifrågasättande av kvinnliga präster, men prästinnor var en realitet i alla hedniska religioner; jag kan i alla fall inte nu minnas att det fanns någon hednisk religion som inte har haft kvinnliga präster under någon del av sin utveckling.
Till och med den grekiska och indiska religionen hade prästinnor. Det uppfattades som logiskt att det fanns präster av båda könen eftersom det fanns gudar av båda könen ; mycket ofta hade kvinnliga gudar kvinnliga präster, men ibland hade gudar tvärtom präster av motsatt kön för att gudarna sades föredra det av sexuella skäl.
Både den keltiska och den germanska religionen hade kvinnliga präster under antiken, så det vore ologiskt om den nordiska kulturen var ett undantag. Kvinnor var ju tämligen jämställda i Norden före kristendomen.
Till och med den grekiska och indiska religionen hade prästinnor. Det uppfattades som logiskt att det fanns präster av båda könen eftersom det fanns gudar av båda könen ; mycket ofta hade kvinnliga gudar kvinnliga präster, men ibland hade gudar tvärtom präster av motsatt kön för att gudarna sades föredra det av sexuella skäl.
Både den keltiska och den germanska religionen hade kvinnliga präster under antiken, så det vore ologiskt om den nordiska kulturen var ett undantag. Kvinnor var ju tämligen jämställda i Norden före kristendomen.