Nazister och nationalsocialister

[Stellan Bojerud]

[Delat från "Historiska Media och Stellan Bojerud"]

Nazister och nationalsocialister

Det har blivit på modet bland några författare och journalister att periodiskt återkommande åter och återigen upprepa faktoiden hur nazistiskt Sverige var under krigsåren 1939-45. Gemensamt för dessa är att de inte synes ha funderat över skillnaderna mellan nationalsocialism, nazism och högerextremism.

Den gängse uppfattningen – faktoiden - synes vara att nazism endast är en förkortning för nationalsocialism och att de två företeelserna alltså är en och samma sak. Min avsikt är att söka påvisa att så är inte fallet, utan att nationalsocialism, nazism och högerextremism i själva fallet har uppenbara avvikelser gentemot varandra.

Begreppet nazism är alltså ganska svårhanterbart då det både är en förkortning för nationalsocialism och samtidigt beteckningen på en specifik politisk rörelse, som inte var detsamma som nationalsocialismen.

Varför är nationalsocialism och nazism inte samma sak?

Jag menar att det borde gå att klassificera rörelser och personer utifrån ganska enkla kriterier, nämligen relationerna till kyrkan och storkapitalet, förekomsten av rasism och förekomsten av organiserad personkult kring ledaren. Av betydelse är även partiets rekryteringsbas och målgrupper. Jag identifierar då fyra olika grupperingar nämligen:

Nationalsocialister (NS), Nazister (NZ), Överklassnazister (ÖN) och Högerextremister (HX).

Programelement NS NZ ÖN HX
Antikapitalism Ja Nej Nej Nej
Antiklerikalism Ja Nej Nej Nej
Rasism Ja Ja Ja Varierar
Ledarkult Nej Ja Ja Nej
Bas och målgrupp Vänster Blandad Höger Höger

Av denna enkla tabell framgår förhoppningsvis att nationalsocialism och nazism inte är samma sak och även att högerextremism är en sak för sig.

Nationalsocialisterna sökte ta makt från de mer väletablerade grupperna. Överklassnazisterna och högerextremisterna sökte behålla sin makt samt återerövra det inflytande som förlorats till fackföreningsrörelserna och socialistpartierna. Högerextremisterna och nationalsocialisterna var genom sina helt oförenliga målsättningar egentligen varandras huvudfiender, men synes inte själva ha förstått detta.

Fascismen skiljer sig från de ovannämnda grupperingarna genom att den innehåller korporativism men inte rasism. Korporativism kan dock även förekomma inom nationalsocialistiska och högerextrema grupperingar, men är inte utmärkande för nazismen.

Nationalsocialismens ursprung

Ursprunget till det som med tiden blev nazism kan spåras till 1890-talet i det mångnationella Österrike-Ungern och närmare bestämt till del av det Habsburgska imperiet som nu är Tjeckien. De som tror att nationalsocialismen är en skapelse av Adolf Hitler har alltså missat en generation av rörelsens utveckling. De har fallit offer för en faktoid.

Redan 1893 bildade Franko Stein från Eger (Cheb) och Ludwig Vogel från Brüx (Most) Deutschnationaler Arbeiterbund (Tysknationella Arbetarförbundet). Sammanslutningen hade närmast karaktär av en fackförening och vände sig till de tyska minoriteterna bland arbetare och lärlingar i de områden som idag är Tjeckien. Den tämligen blygsamma rörelsen vann en viss utbredning inom gruvnäringen och textilindustrin men framför allt bland tyska järnvägsanställda.

1899 hade utbredningen av rörelsen kommit därhän att Stein kunde arrangera en arbetarekongress i Eger (Cheb), vilken antog ett politiskt handlingsprogram, som omfattade 25 punkter. Nästa kongress hölls 1902 i staden Saaz (Zatek) under det nya partinamnet Deutschpolitisher Arbeterverein für Österreich (Tyska Politiska Arbetarföreningen för Österrike)

Vid följande kongress i Aussig an der Elbe (Usti nad Labem) den 15 november 1903 reorganiserades partiet under namnet Deutsche Arbeiterpartei in Österreich, DAP (Tyska Arbetarepartiet i Österrike). Vid denna tid framträdde inom rörelsen bland andra Hans Knirsch.

Hans Knirsch (1877-1933) föreslog vid upprepade tillfällen att beteckningarna Nationalsozialistishe (Nationalsocialistiska) eller Deutsch-soziale (tysk-sociala) skulle läggas till partinamnet, men detta blockerades av ledamöterna från Böhmen (Čechy) med motiveringen att sådana begrepp redan användes av det tjeckiska nationalsocialistiska partiet Česká strana národně sociální.

Rudolf Jung (1882-1935) var till yrket järnvägsingenjör och anslöt sig 1910 till DAP. Tillsammans med advokaten Walter Riehl (1881-1955), som 1909 anslutit sig till DAP, utarbetade han 1913 det så kallade Igalu-programmet som i nämnd ordning riktade sig mot slaviska befolkningsgrupper, kyrkan, kapitalet och judarna..

På partikongressen i Wien 1918 böt DAP namn till Deutsche Nationalsozialistiche Arbeiterpartei, DNSAP (Tyska Nationalsocialistiska Arbetarepartiet).

1919 publicerade Jung boken Der Nationale Sozialismus, som han enligt förordet hoppades skulle bli nationalsocialisternas motsvarighet till kommunisternas Das Kapital.

Den mycket provokative agitatorn Jung kom i en sådan situation att han såg sig tvungen att fly till Tyskland, där han i München kom i kontakt med likasinnade.

Fascismen i Italien

Benito Amilcare Andrea Mussolini (1883-1945) kom från enkla förhållanden. Fadern var smed och modern var lärarinna. Liksom fadern, som var medlem av Första Internationalen, var Mussolini socialist. Efter att ha utexaminerats som folkskollärare 1901 blev han sedermera 1909 journalist vid den socialistiska tidningen L'Avvenire del Lavoratore (Arbetarens Framtid) och därefter redaktör för Il Popolo (Folket) varefter han en tid arbetade för socialistpartiets officiella organ Avanti (Framåt).

1914 bröt sig ett antal revolutionära syndikalister ut ur socialistpartiet och bildade gruppen Fasci d'azione rivoluzionaria internazionalista i oktober 1914 till vilken rörelse Mussolini slöt sig. Den 23 februari 1919 bildade Mussolini partiet Fasci di Combattimento.

Fasciströrelsen växte snabbt och den 28 oktober 1922 organiserade Mussolini Marcia su Roma (Marschen till Rom). Konung Vittorio Emanuele III, som insåg att han måste välja mellan fascisterna och socialisterna för att undvika inbördeskrig utsåg 31 oktober 1922 den 39-årige Mussolini till premiärminister, vilket innebar att den demonstrativa och hotfulla marschen förändrades till ett oblodigt triumftåg.

Fascismens framgångar studerades naturligtvis noga även i Tyskland, men någon direkt överföring av program såsom från Österrike och Tjeckien synes inte ha skett.

Fram till 1938 hade fascismen inga rasistiska inslag utan Mussolini sade gång på gång att han ansåg raslärorna vara absurda, men sistnämnda år antogs antisemitism på programmet efter påtryckningar från Tyskland.

Nationalsocialismen i Tyskland

Den 17 augusti 1918 grundade astrologen och ockultisten Rudolf Freiherr von Sebottendorff (1875-1945) den hemliga gruppen Studiengruppe für germanisches Altertum (Studiegruppen för tysk forntid) som snart övergick det likaledes hemlighållna i Thule-Geschellshaft (Thule-sällskapet).

Rudolf von Sebottendorff hette egentligen Adam Alfred Rudolf Glauer och var son till en lokförare. Efter en tid som sjöman etablerade han sig 1901 som ingenjör i Turkiet och förvärvade turkiskt medborgarskap. Han hävdade att han adopterats av familjen von Sebottendorff och uppträdde även under namnet Erwin Torre.

Thule-sällskapet hade 1919 cirka 1 500 medlemmar i Bayern av vilka 250 i München. Bland dessa återfanns bland andra Dietrich Eckart, Karl Harrer, Rudolf Hess och Alfred Rosenberg. Den mycket förmögne Rudolf von Sebottendorff hade vid denna tid inköpt en tidning, vars namn ändrades till Münchener Beobachter och som blev Thule-sällskapets organ och utkom en gång i veckan.

Journalisten Karl Harrer (1890-1926) fick i oktober 1918 uppgift att inom Thule-sällskapet bilda en arbetarorganisation, som benämndes Politischer Arbeiter Zirkel (Politiska arbetarcirkeln), varvid han tog kontakt med låssmeden Anton Drexler (1884-1942), som den 7 mars 1918 hade bildat den lilla politiska gruppen Freier Arbeiter Ausschuss (Fria Arbetarutskottet), vilken omfattade ca 40 medlemmar.

Den 5 januari 1919 bildade Harrer och Drexler tillsammans med författaren Dietrich Eckart (1868-1923) och ekonomen Gottfried Feder (1883-1941), som båda var Thule-medlemmar, Deutsche Arbeiterpartei, DAP (Tyska Arbetarepartiet). Feder publicerade senare under året manifestet "Brechung der Zinsknechtschaft" (Brytandet av ränteslaveriet) och propagerade för att bankerna skulle förstatligas och att räntorna skulle avskaffas.

Det lilla missnöjespartiet DAP bestod i realiteten endast av några dussin människor med sinsemellan skiljaktiga uppfattningar i politiska frågor och hade ingen förankring i väljarkåren. Karl Harrer blev Reichsvorsitzender (riksordförande) i det ännu så länge hemliga partiet.

I september 1919 gav tyska armén Adolf Hitler (1889-1945) i uppdrag att infiltrera den hemliga rörelsen. Hitler var vid denna tid anställd vid 7.infanteridivisionen i München såsom Bildungsoffizier, vilket i praktiken innebar att han var antikommunistisk propagandist. Hitler besökte den 12 september 1919 ett partimöte där Gottfried Feder talade och kom där i häftig debatt med en partimedlem. Anton Drexler blev imponerad av Hitlers talekonst och inbjöd honom att ansluta sig till DAP.

Hitler hade i sin tur blivit imponerad av Gottfried Feder. Efter att en tid ha funderat på saken anslöt sig Hitler efter att fått arméns godkännande därtill den 19 oktober 1919 såsom partimedlem nummer 555. I syfte att ge sken av att vara större än det var hade DAP låtit sitt medlemsregister börja med nummer 501, varför Hitler i realiteten alltså blev medlem nummer 55, vilket även visar på hur litet partiet då var.

Hitler fick snabbt ökat inflytande och invaldes som sjunde ledamot i det lilla partiets centralkommitté. Detta manipulerade sedermera Hitler till att han skulle ha varit medlem nummer sju i partiet och därmed en av grundarna.

1919 slöt sig även major Ernst Röhm (1887-1934), som tjänstgjorde vid 7.infanteridivisionens stab i München, till DAP.

Hitlers debut som offentlig talare skedde i oktober 1919 och lockade då 111 personer till ölkällaren Hofbräuhaus, men ansågs av Harrer som en ganska misslyckad tillställning. Hitler fortsatte emellertid att tala och ökade vid sina två följande tal antalet åhörare till 130 respektive 200.

Det uppstod ganska omgående motsättningar mellan Harrer och Hitler. Rivaliteten ökade och Harrer beskyllde Hitler för meglomani och narcissistisk personlighetsstörning (numera inom läkarvetenskapen känd som DSM III-TR). Efter ytterligare sammandrabbningar med Hitler lämnade Harrer partiet den 5 januari 1920 varvid vice ordföranden Anton Drexler övertog ordförandeskapet. Hitler blev propagandaansvarig inom centralkommittén.

Hitler talade på partiets första massmöte i München den 24 februari 1920, som till följd av skicklig annonsering bevistades av mer än 2 000 personer. I samband härmed ändrades namnet till Deutsche Nationalsozialistische Arbeiterpartei, DNSAP, (Tyska Nationalsocialistiska Arbetarepartiet) och antogs ett partiprogram, som omfattade 25 punkter och som därför kom att kallas 25-punktsprogrammet. Detta baserade sig på det program Rudolf Jung hade fört med sig från Tjeckien och som bearbetats av Anton Drexler, Gottfried Feder och Adolf Hitler, där särskilt Feder inarbetat sina antikapitalistiska åsikter.

Det var Rudolf Jung som förde fram det nya partinamnet och lyckades övertala Hitler, som hade velat använda beteckningen Socialrevolutionära partiet.

Den 31 mars 1920 tog Hitler avsked från armén eftersom han kunde leva på inkomsterna från sina politiska aktiviteter.

Den 1 april 1920 ändrades partinamnet till Nazionalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, NSDAP (Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet).

I juli 1921 blev Drexler utmanövrerad av Hitler och marginaliserades genom utnämningen till hedersordförande, varvid Hitler övertog ordförandeskapet.

Hitler kom snart i ytterligare konflikter med Anton Drexler och Karl Harrer, som ville profilera partiet för att attrahera främst arbetare och lägre medelklass, medan Hitler ville rikta sig även till andra grupper. Han kom även i konflikt med Anton Drexler och Gottfried Feder rörande de antikapitalistiska inslagen i 25-punktsprogrammet.

1922 anslöt sig Hermann Wilhelm Göring (1893-1946) till NSDAP och blev ledare för partiets stormavdelning, SA. Göring var gift med svenskan Karin von Kantzow, född Fock, och hade bott flera år i Sverige.

Nationalsocialismen förändras till nazism

Efter ett misslyckat kuppförsök i München den 8 november 1923 sattes Hitler i fängelse mellan den 11 november 1923 och den 20 december 1924. Medan han i fängelset Landsberg satt och dikterade sitt märkliga hopkok av självbiografi, idéskrift och mötesreferat Mein Kampf för Rudolf Hess, råkade partiet i förfall, där flera fraktioner bekämpade varandra.

I denna turbulenta tid framträdde bland annat bröderna Gregor (1892-1934) och Otto Strasser (1897-1974) som starka ledare. Dessa hade efter Hitlers återkomst som partiordförande etablerat sig som ledare för nationalsocialisterna i norra Tyskland och förde, ehuru de formellt erkände Hitler som partiledare, en självständig politik. Som medhjälpare hade de engagerat den unge filosofie doktorn i litteraturvetenskap Paul Joseph Goebbels (1897-1945), som blivit partimedlem 1924.

En särskilt het tvistefråga mellan nationalsocialisternas höger- och vänsterfalanger var 1925-1926 frågan om de tyska furstehusen skulle exproprieras. Hitler som månatligen erhöll 1 500 mark i understöd från hertiginnan av Sachsen-Anhalt tog parti för furstehusen och kallade agitationen mot dessa för en ”judisk svindel”.

Den 22 november 1925 sammankallade bröderna Strasser ett möte i Hannover. Till detta hade Hitler som sin representant sänt Gottfried Feder, vilken med knapp majoritet tilläts närvara sedan Goebbels krävt hans uteslutande. Hannover-mötet antog Strassers antikapitalistiska program mot vilket Feder protesterade i Hitlers namn.

Detta föranledde Goebbels att utbrista. ”Under sådana omständigheter kräver jag att småborgaren Adolf Hitler uteslutes ur nationalsocialistiska partiet”. Det rådde alltså fullt uppror inom partiet.

Hitler svarade genom att den 14 februari 1926 sammankalla ett möte i Bamberg. Avsiktligt hade Hitler undvikit att lägga mötet på en söndag, eftersom i sådant fall fler nordtyska representanter skulle kunna ha deltagit. Som det nu blev kom Strasser-falangen endast att representeras av Gregor Strasser och Joseph Goebbels. Under mötet böt Goebbels sida och anslöt sig till Hitler. Hitler utsåg Goebbels till Gauleiter i Berlin och lyckades med smicker och belöningar hålla kvar Gregor Strasser i partiet.

Den 21 maj 1930 uppsökte Hitler Otto Strasser i Berlin för att söka försoning med denne. Samtalen pågick i två dagar, men oenigheten kvarstod. Den svåraste knäckfrågan var synen på storkapitalet. Med hjälp av Goebbels lyckades Hitler kasta ut Otto Strasser och dennes anhängare ur partiet. Brodern Gregor stannade däremot kvar vid Hitlers sida.

I början av januari 1931 tillträdde major Ernst Röhm befattningen som stabschef för partiets stormtrupper, Sturmabteilung (SA), som omfattade ca 100 000 man, men som under Röhms kompetenta ledning snabbt expanderade. Röhm och hans SA var vänsterradikaler, som hade sin rekryteringsbas bland arbetslösa, arbetare och lägre medelklass. Klara spänningar uppkom mellan SA och tyska armén, Reichswehr. Det blev med tiden alltmer ojämna styrkeförhållanden. Reichswehr räknade 100 000 man och SA uppåt 300 000.

Efter en serie av val och politiska manövrer, som här kan förbigås, utsågs Adolf Hitler den 30 januari 1933 till rikskansler, vilket naturligtvis skapade stora förväntningar inom partiet, där mängder av medlemmar ansåg sig ha rätt till att premieras med politiska uppdrag och välbetalda arbeten. Dessa förväntningar infriades inte i den omfattning som ”småfolket” inom partiet ansåg önskvärt.

Hitler byter sida

Sommaren 1933 ökade spänningen mellan Hitler och SA. De ofta arbetslösa SA-männen visade tecken på oregerlighet och ”ville ha sin del av kakan”. Ernst Röhm var deras talesman och krävde ”en andra revolution”.

Tidigt på morgonen den 30 juni 1934 lät Hitler arrestera och mörda ledarna för vänsterfalangen inom NSDAP, varav den kanske mest betydande var Ernst Röhm, som sköts påföljande dag. Samtidigt mördades i landsomfattande razzior även ett betydande antal personer, som på ett eller annat sätt bedömdes kunna utgöra en fara för Hitlers position, varibland återfanns Gregor Strasser. Mordpatrullerna passade samtidigt på att döda ett antal personliga ovänner. Det exakta antalet mördade är inte känt, men har beräknats till omkring 400 personer.

Hitler hade genom ”de långa knivarnas natt” bytt sida från det enkla folket inom partiet och SA som fört honom till makten och istället slutit sig till de krafter som motarbetade socialismen. Han etablerade nu sin maktbas på högerkrafterna, armén, kapitalisterna och kyrkan.

Det var inte bara partiet som saknade program utan hela Tyskland. Weimarförfattningen hade suspenderats och inte ersatts av någon ny utan ”ledarens vilja är vår författning”.

Nazismen i dess slutliga form

Vi har ovan sett hur det ursprungliga 25-punktsprogrammet efter hand kommit att förkastats. Nationalsocialismen hade upphört som politisk rörelse och ersatts av nazismen, som inte hade något program. Nazismen var inte socialistisk, antikapitalistisk och antiklerikal. Den var istället imperialistisk och nationalistisk men fortfarande rasistisk.

Nazismen kännetecknades av att rörelsen saknade ordnat partiprogram utan helt styrdes av en enskild persons åsikter och nycker. Kring Hitler byggdes en personkult upp inom vilken han i likhet med påven betraktades som ofelbar.

Propagandaministern Joseph Goebbels sade exempelvis i april 1940:

Nationalsocialismen har aldrig haft en doktrin i den bemärkelsen att problem eller detaljer har diskuteras. Den har eftersträvat makten. --- När vi väl fått makten så skall man få se --- hur vi kan använda den.

I praktiken bestod nazismen emellertid av fyra programelement, nämligen personkulten kring Hitler, antisemitism, socialdarwinism och krav på lebensraum för tyskarna, främst på bekostnad av de slaviska folken.

Skillnaden mellan nationalsocialism och nazism består alltså i att nationalsocialismen innehåller antikapitalism och antiklerikalism men saknar ledarkult. Nazismen däremot saknar antikapitalism och antiklerikalism men innehåller organiserad personkult kring ledaren.

Nationalsocialismen är alltså en vänsterpopulistisk rörelse medan nazismen är högerextremistisk.

[Falckkjelle]

Välkommen tillbaka, Stellan!!

Mycket intressant dissektion av skillnaderna, och oxå av NSDAP's utveckling från ett arbetar/missnöjesparti till, kanske är ordet negativistisk, maktrörelse?

Extra intressant är ju var rasismen/antisemitismen kommer in.

Ser med intresse fram mot debatten ditt inlägg kommer att orsaka!

Kjelle

[lampros]

Det har hävdats att NSDAP la till rasism/antisemitism på programmet när de märkte vilken röstmagnet det var.

Detta läste jag i "Third Reich: Between Vision And Reality" vill jag minnas, bra (ej revisionistisk) antologi.

[Stilleben]

Det har hävdats att NSDAP la till rasism/antisemitism på programmet när de märkte vilken röstmagnet det var.

Detta läste jag i "Third Reich: Between Vision And Reality" vill jag minnas, bra (ej revisionistisk) antologi.

Jag är verkligen tveksam till om det någonsin i Sverige, och även i de andra nordiska länderna, har funnits någon skillnad i begreppen nationalsocialism respektive nazism. De fåtaliga och mycket små partier som funnits har ju alla kallat sig nationalsocialistiska och efterapat Hitlers nationalsocialism. I den mån de använt ordet nazism har det väl bara varit en förenkling av beteckningen nationalsocialism.

[lampros]

Begreppsförvirring...

Bojerud gör misstaget att han för diskussionen lanserar en viss terminologi, och inte markerar detta. Han tar för givet att hans terminologi är universell.

Här kan man tänka på John Hospers "law of stipulation", som innebär att man innan en viss utläggning (föreläsning, diskussion) säger ex.vis:

"När jag i det följande säger "palt" så menar jag "pitepalt", inget annat."

Geddit...?

Man gör en STIPULATIV DEFINITION. Bra att ta till i fall av snårig, omstridd terminologi.

[Donkeyman]

Bojeruds sammanställning är väldigt bra. Den klargör i korthet hur den nationalsocialistiska rörelsen utvecklas genom åren och förvandlas totalt. Trots att det är samma ledare och samma retorik. Problemet ligger i att hans definitioner "nationalsocialism" om den tidiga rörelsen och "nazism" om det som den utvecklades till inte är allmänt vedertagna. Även om de är vettiga. Orsaken till detta är givetvis att de allra flesta inte har förståelse för att rörelsen har genomgått en sådan utveckling. Man känner det sena 1930-talets "naziparti" och tror att det ideologiskt är liktydigt med det tidiga 1920-talets nationalsocialistiska parti.

Jag kommer i framtiden att använda Bojeruds definitioner. Men jag inser också att jag blir tvungen att förklara mig många gånger.

I grunden skulle man behöva en liknande terminologisk utveckling när det gäller kommunismen. Det är ju en ocean av skillnad mellan det tidiga 1910-talets ideologer, Lenins Sovjetunion, Stalins Sovjetunion, Maos Kina, Dagens Kina, Castros Cuba och de gamla Europeiska Öststaterna. Ändå buntar man ihop alltsammans under beteckningen "Kommunism". Skall man så börja bena ut de olika Svenska så kallade kommunistpartierna genom tiderna så har man verkligen tagit på sig en besvärlig uppgift.

Problemet blir när olika skribenter börjar använda olika definitioner. Jag hoppas att Bojerud i det här fallet blir allmänt accepterad med tiden. Men jag tvivlar starkt på det.

[lampros]

Problemet blir när olika skribenter börjar använda olika definitioner. Jag hoppas att Bojerud i det här fallet blir allmänt accepterad med tiden. Men jag tvivlar starkt på det.

I vissa fall når man konsensus om definitionerna.

Men i fall som "kommunism" och "nazism" måste man hela tiden, upprepat, definiera vad man menar. I artikel efter artikel, bok efter bok. Det finns inget annat sätt. Detta är "the law of stipulation"s anda.

Bojerud pekar med hela handen och säger "så här är det". En ödmjukare stil med resonemang och diskussion kan behövas vad gäller begreppsdefinitioner.

[Stellan Bojerud]

De svenska nationalsocialisterna bryter med Hitler

Ovan har redovisats hur nationalsocialismen under Hitlers ledning förvandlats till nazism. Detta hade även betydelse i Sverige, därför att det oundvikligen uppstod en spricka mellan att följa det egna programmet eller att söka efterlikna verksamheten i Tyskland.

Hade Hitlers framgångar imponerat 1933, så blev ”de långa knivarnas natt” och följande våldsamheter, en belastning, som påverkade den svenska opinionen och som tidigare nämnts gav ett för nationalsocialisterna förödande utslag i 1936 års riksdagsval. Sven Olov Lindholm analyserade situationen och beslöt sig för att förändra rörelsens riktning.

1938 ändrade rörelsen namn till Svensksocialistisk Samling (SSS) och böt ut hakkorset mot Vasa-kärven. Detta ledde till att rörelsen splittrades och att Lindholm av de mer trosnitiska nazisterna stämplades som förrädare. Notera särskilt att partinamnet var Svensksocialistisk Samling och inte skrivet som den nutida faktoiden Svensk Socialistisk Samling. Lindholm ville på detta sätt understryka den specifikt svenska idégrunden.

Namnbytet 1938 innebar en brytning med Tyskland och Hitler. Anledningen härtill kan återges med Lindholms egna ord från september 1938:

Vi kommer ingenstans! --- Men Tyskland ligger oss i fatet så förbannat, så det går inte. Folk är som galna och det som sker i dessa dagar kommer man aldrig att glömma. Hitler – Nazismen – Krig, mord, elände! Att bryta detta vansinne betecknar jag nu som omöjligt! Det ända tänkbara om idéerna skall räddas blir att slopa både namn och symbol, för att inte tala om stövlar, koppel och Hitlerhälsning.

I oktober 1938 kommenterade Lindholm de trosnitiska nazisternas uttåg med orden:

Om ni som lämna oss äro sådana tysklandsvänner, eller ni så gärna vill gå klädda i uniform, att ni därför inte vill följa mig i fortsättningen, då kan ni gärna gå.

Notera att Lindholms brytning med Hitler skedde i oktober 1938, det vill säga redan före ”Kristallnatten” den 10 november detta år, då de tyska nazisterna visade en brutalitet, som väckte fasa i omvärlden.

Vilka var då de idéer som Lindholm sökte rädda genom att bryta med Hitler? Dessa framgår av partiets program, som omfattade tio punkter:

1. Sund och livskraftig folkstam
2. Stark regeringsmakt och korporativ fackriksdag
3. Nationell planhushållning
4. Jordbruket som modernäring
5. Social rättvisa
6. Kvinnornas aktiva medverkan i samhällsarbetet
7. Nordisk kulturförnyelse
8. Svensk rättsutövning i nordisk anda
9. Brytande av det judiska inflytandet
10. Nordiskt statsförbund och effektivt folkförsvar

Som synes var detta partiprogram ett hopkok på idéer som spänner över hela fältet från fascism (punkt 2), nationalsocialism (punkt 9) och till kommunism (punkt 3).

Mer svårbestämda är punkterna 1 sund och livskraftig folkstam samt punkt 4 jordbruket som modernäring, vilka liknar nationalsocialismens ideal Blut und Boden, men som på intet sätt var monopoliserade av nationalsocialisterna, utan lika väl vid denna tid kunde tillskrivas Bondeförbundet. Rörande sund och livskraftig folkstam drevs detta krav energiskt av socialdemokraterna och då inte minst makarna Alva och Gunnar Myrdal.

Några av programpunkterna torde vara tämligen invändningsfria såsom punkt 5 social rättvisa, punkt 6 kvinnornas aktiva medverkan i samhällsarbetet och punkt 10 nordiskt statsförbund och ett effektivt folkförsvar.

Punkt 3 nationell planhushållning är som ovan nämnts närmast kommunistisk och klart antikapitalistisk.

Punkt 7 nordisk kulturförnyelse och 8 med krav på svensk rättsutövning i nordisk anda förblir obegripliga intill dess begreppet ”nordisk” definieras. Var exempelvis kravet på nordisk kulturförnyelse helt eller delvis riktat mot kyrkan? Var rättsutövning i nordisk anda drömmen om en återgång till vikingatiden innan kristendomens förråande inflytande hade gjort sig gällande inom straffrätten?

Därmed må det förhålla sig hur som helst, eftersom frågeställningen här endast är om det går att sätta likhetstecken mellan Svensksocialistisk Samling (SSS) och nazismen. Av det ovan redovisade partiprogrammet torde klart framgå att SSS och nazismen i Tyskland var olika företeelser.

Detta gäller alltså SSS partiprogram. Att det i praktiken fanns ett antal Hitler-anhängare bland SSS medlemmar är en annan sak. Hur många dessa var, vilket inflytande de hade och vilka idéer dessa individer bar på, går numera inte att få klarhet i, utan SSS måste bedömas utifrån partiprogrammet och partiledarens uttalanden. SSS som alltså inte var nazistiskt utan möjligen nationalsocialistiskt upplöstes 1950.

[Stellan Bojerud]

Rubrik eller innehåll?

Nationalsocialismen i Tyskland hade ett program med 25 punkter. Hade dessa reviderats och förändrats vore det en sak. Men programmet förkastades i sin helhet och ersattes inte av något nytt. Jag menar att det politiska innehållet i nationalsocialismen därigenom förändrades på ett mycket påtagligt sätt.

I Sverige hade Svensksocialistisk Samling (SSS) ett program med 10 punkter. Går det, som verkar vara det vanliga, att sätta likhetstecken mellan SSS i Sverige och det helt programlösa NSDAP i Tyskland?

[Stellan Bojerud]

Stellan Bojeruds sista inlägg har flyttats hit: viewtopic.php?f=21&t=36131&p=553249#p553249

/Artur

[LasseMaja]

Jag menar att det borde gå att klassificera rörelser och personer utifrån ganska enkla kriterier, nämligen relationerna till kyrkan och storkapitalet, förekomsten av rasism och förekomsten av organiserad personkult kring ledaren. Av betydelse är även partiets rekryteringsbas och målgrupper. Jag identifierar då fyra olika grupperingar nämligen:

Nationalsocialister (NS), Nazister (NZ), Överklassnazister (ÖN) och Högerextremister (HX).

Programelement NS NZ ÖN HX
Antikapitalism Ja Nej Nej Nej
Antiklerikalism Ja Nej Nej Nej
Rasism Ja Ja Ja Varierar
Ledarkult Nej Ja Ja Nej
Bas och målgrupp Vänster Blandad Höger Höger

Av denna enkla tabell framgår förhoppningsvis att nationalsocialism och nazism inte är samma sak och även att högerextremism är en sak för sig.

Du frångår ju helt vad som är den ideologiska tyngdpunkten inom högerextremismen, vad som var drivkraften för dessa rörelser.

1. Nationalism
2. Militarism
3. Antikommunism
4. Förespråkandet av ett auktoritärt styre

Det går inte och dra slutsatser om detta om man bortser från det viktigaste.

Dessutom så har du med din egenhändiga indelning satt ettiketter på saker och ting som gör gränsdragningen i princip omöjlig. När övergår man från nationalsocialist till nazist? Vad är skillndaen mellan en överklassnazist och en vanlig? Vad är skillnaden av en högerextremist och en överklassnazist?

Och sedan kan man ju titta på din tabell av det mindre viktiga ideinnehållet. Hur definieras exempelvis "antikapitalism"? "antiklerikalism"? "ledarkult"? "bas och målgrupp"?

Vilka länder och rörelser gäller detta? Sverige och Tyskland? Har du då bortsett från övriga europas högerextremism? Är exempelvis DNVP med i analysen?

Nej egen teorier om detta ämne som analyserats nåt så otroligt mycket är inte trovärdigt. Ta istället bort alla ettiketter och kalla det för samma sak så hamnar man så nära sanningen som det går. Högerextremismen är till sin natur väldigt varierad och varierar dessutom i tid, mellan olika länder och beroende på personer som är ledare.

[Stellan Bojerud]

Det är ointressant om jag har rätt eller fel. Kan mina feltolkningar leda till att jag korrigeras och att klarhet skapas är jag tacksam. Ifrågasatte ingen mainstream-uppfattningar skulle jorden ännu uppfattas som platt.

[Wilkman]

Hej Stellan

Om jag nu inte minns fel:

Hitler ville nationalisera storindustrin samt varuhusen (vänster)?
Var det inte Schacht som övertalade Hitler att inte göra det just då, utan vänta med det?
Hitler ändrade sig senare och ansåg att man kunde kontrollera storföretagen och förbättra för arbetaren utan nationalisering?

W