Icke konvertibla valutor

[Spaningsledaren]

Jag är ledsen att behöav tjata med konvertibilitet har ingeting alls med guldmyntfot eller med marknadens frihet att skaffa. Ingenting alls!

Betr. detta med valuta är den ett mâtt pâ ett bakomliggande värde.
"Pengar" är ett uttryck för realtillgângar. För hundra kronor kan jag erhâlla typ en timmes arbete eller ett visst mâtt av nâgon annan vara.

Sedan mâste "nâgon" garantera sedelns/papperslappens värde.
I Sverige, fram till fôr nâgra âr sedan fanns hâr bâde namnet pâ utstâllaren, Sveriges Riksbank, och devisen Hinc robur et securitas, "härav styrka och säkerhet. Pâ US dollarsedlarna stâr det i samma anda United States och "In God we trust". Metallmyntfot innebär, i all enkelhet, att sedelinnehavaren, kan knalla in till utstâllaren och byta sin papperslapp/sedel/insâttningskvitto mot den garanterade mängden metall. Detta har ingenting med konvertibilitet att gôra. Det vore fullt tänkbart att kombinera guldmyntfot i ett land med en total frânvaro av konvertibilitet. Ett steg pâ vägen kunde här vara att förbjuda all utförsel av guld.

Omvänt, skulle det vara lika tänkbart att ha en fullständig konvertibilitet baserade pâ centralt fastställda, möjligen persiodiskt justerade, valutakurser. Dock skulle detta kräva att alla aktörer sedan höll sig just till dessa kurser.

Nu gâr inte detta att genomföra praktiskt. Kapitalet tenderar att cirkulera alltmer fritt och alltmer gränsöverskridande. Det är alldeles riktigt att detta, i sig, befordrar diverse effektivitet och konkurrens. Dock skulle den effektiviteten och konkurrensen i sâ fall befordras ytterligare om ocksâ t.ex. arbetskraften fritt kunde röra sig i ung. samma banor och med ung. samma mâtt av frihet.

Det kan hävdas att en del av de obalanser och spänningar som vârldsekonomin uppvisar har sin rot just i denna obalans där arbetskraften, i stort sett, är inlâst och endast kapital (och information/idéer) rör sig fritt.

Saken kan uttryckas ganska enkelt:
Kan eller vill vi inte begrânsa kapitalrörligheten ( vilket nästan inga seriösa debattörer tycks finna det mödan värt att föresprâka) kommer vi pâ sikt att tvingas öppna gränserna ocksâ för den motsvarande arbetskraften.
En vision kan här vara ett t.ex. Sverige med 100 eller 200 eller 300 miljoner innevânare. Hur mânga inser idag den nästan tvingande logiken i detta enkla? Vad görs för att befrämja denna kommande utveckling?

En annan konsekvens av râdande obalans är att de nationella ekonomierna styrs utifrân realt sett felaktiga nyckeltal, t.ex. betr. inflation och arbetslöshet. I slutändan tenderar allt att hänga ihop. Det finns till sist inga vattentäta skott mellan politikens olika delar.

[Olof Trätälja]

Jag håller förvisso med dig i det mesta av vad du skriver. I varje fall på ett teoretiskt plan. Men följande har jag lite svårt för.

Omvänt, skulle det vara lika tänkbart att ha en fullständig konvertibilitet baserade pâ centralt fastställda, möjligen persiodiskt justerade, valutakurser. Dock skulle detta kräva att alla aktörer sedan höll sig just till dessa kurser.

Detta måste jag anse vara en självemotsägelse. Jag anser helt enkelt att fullständig konvertibilitet innefattar fri konvertibilitet. Bland annat friheten för parterna att göra upp vilken kurs som skall gälla. Men också friheten från beskattning.

En vision kan här vara ett t.ex. Sverige med 100 eller 200 eller 300 miljoner innevânare. Hur mânga inser idag den nästan tvingande logiken i detta enkla? Vad görs för att befrämja denna kommande utveckling?

Inte heller anser jag att det finns någon tvingande logik i den följden. Däremot så tror jag att västvärden utsätter sig för en stor risk genom att all inhemsk industri riskeras att slås ut om det endast är industrivararor som får handlas fritt. Jag tror att det är nödvändigt att främst handeln med jordbruksvaror avregleras snabbt. Detta kan i sin tur leda till en snabbare utveckling i U-länderna med påföljande prisutjämning. I det skedet kommer inte heller fri rörlighet för arbetskraften innebära några större flöden. Jämför med EU.

[Martin Lundvall]

Jag är ledsen att behöav tjata med konvertibilitet har ingeting alls med guldmyntfot eller med marknadens frihet att skaffa. Ingenting alls!

Nej, det behöver inte vara så men tidigare var det ofta så. Valutan byggde på guld, och guldet fick fritt föras ut till andra länder vilket gjorde att konvertibla valutor fanns.
Dessutom så finns det ju flera exempel där handelsmän samtidigt har handlat med flera valutor, vilket också innebär att konvertibla valutor inte är något nytt.

/Martin

[Spaningsledaren]

Instämmar fullständigt och detta desto mer som själva valutan ju till att börja med utgjorde just myntat guld. Handelsmannen fördel var här att han i stâllet fôr att väga upp guldet kunde räkna upp det, vilket var snabbare. I det ha skedet var det ocksâ egalt vem som myntat guldet, sâ länge inet sjâlva myntmetallen var utspädd med en mindre ädel metall som silver eller koppar.
Detta med icke-konvertibilitet är alltsâ ett ganska sent pâfund som nästan förutsätter papperspengar utgivna av en centralbank och en statsmakt som kan kontrollera bâde de fysiska varuflödena och utförda betalningstransaktioner.

För övrigt fanns det ett handelsskede även före penninghushâllningens tid dâr man noterade varans vârde i en annan varas värde. Här, pâ liknande sätt som med guldmynten kudne man dâ räkna och berâkna i buntra mârdskinn, tjog torkade gâddor, tunnor med râg eller vad det nu kunde vara.

För att sedan hoppa tillbaka till det nâra förflutna fanns det inget samband mellan guldmyntfoten och konvertibiliteten. Den ena kunde finnas utan den andra. Idag är det tvärtom, alltfler valutor är konvertibla och ingen av dessa är knuten till en guldmyntfot. Kan heller inte vara i ett läge där det är marknaden som lôpande fastställer nuvärdet pâ alla tillgângar uttryckta i alla andra konvertibla tillgângar. En direkt konsekvens av det är att ocksâ guldpriset hela tiden fluktuerar uttryckt i allting annats värde.

Sâ lângt inget problem. F.ö. verkar ingen kunna ens förestâlla sig en av tillbaka. Dock flyttar sedan just detta uppmärksamheten till de delar av ekonomin som fortfarande är genomreglerade. Det är okey för oss ( tycker vi) att köpa kinesiska skor men det är inte okey för kinesen ( säger vi) att ta sin arbetskraft och flytta hit. Är detta moget?

[Olof Trätälja]

Litet mer om guldkonvertibiliteten kan läsas i dagens SvD:

http://www.e24.se/dynamiskt/ravaror/did_17281485.asp

Uppenbarligen så anser allt fler, i allt fler länder att det nog ändå är guld som är tryggast ändå. En intressant notering är den om att det var olagligt att inneha guld i investeringssyfte i Sverige fram till 1980 (det hade varat ca 40 år tror jag).

Den svenska "beskattningen" som genomfördes med hjälp av ickekonvertibiliteten såg lite annorlunda ut än exemplet i ett tidigare inlägg som ganska väl beskriver vad som sker i Kina just nu. Den kinesiska principen är alltså att hålla ned valutan genom att kinesiska staten hela tiden avsätter ett valutaflöde till utländska värdepapper, främst amerikanska statsskuldebrev. Resultatet blir att kinesiska medborgare får mindre för sina pengar än annars samtidigt som den kinesiska staten får en förmögenhet i utländska papper.

Den svenska principen byggde på att svenskar (inte bara Kreuger, jmfr viewtopic.php?t=31028) vid periodens början faktiskt hade ganska stora förmögtenheter, vilka man till skillnad från Kreuger lyckats behålla hyggligt väl. Dessa förmögenheter ville naturligtvis den nya socialistiska svenska staten lägga beslag på och genomförandet blev att man förbjöd utförandet av valuta samt ägandet av guld, varför alla blev mer eller mindre tvugna att äga svenska statspapper. Dessa såg man naturligtvis till att inflationera bort värdet på när ingen kunde fly med sitt kapital. Den övervärderade svenska valutan var alltså snarare ett indirekt resultat av den inhemska inflationen, som var politisk, kombinerad med fixa valutakurser, som dock inte fick användas till annat än växelpengar eller statligt godkända investeringar. Men lika fullt var det i grunden en form av beskattning som staten ägnade sig åt, vilken krävde icke konvertibilitet mellan valutorna och alltså även mellan svenska kronan och guldet !

[Spaningsledaren]

Jovisst, allt helt korrekt, med undantag av att konvertibilitet (per definition) innebär att en valuta fritt, utan godkännanden eller trakasserier hela tiden direkt skall kunna växlas mot andra valutor. Konvertibilitet, i sig, innebär ingenting annat. Däremot tenderar sedan konvertibiliteten att att jämna ut t.ex. varupriserna uttryckt just i dessa olika valutor. Om jag för tusen svenska skulle kunna köpa en viss mängd av en vara samtidigt som en föregâende växling till en annan valuta skulle ge en större varumängd skulle givetvis de flesta handlande i det läget först sälja sina kronor. Den tendensen skulle sedan (i praktiken) tendera att framkalla en kurskorrigering, i det antydda exemplet en devalvering av den svenska kronan. Dock skulle detta, noga taget, vara en konsekvens av kombinationen av konvertibilitet och en olämplig vâxlingskurs. Rent filosofiskt, i den bästa av världar, skulle vi kunna föreställa oss en "institution" som hela tiden kunde fixera alla kurser pâ "rätt" nivâ. (Nämligen de som speglar ett jämviktsförhâllande = just marknadspriserna) I den värld i vilken vi levar bryr man sig inte om att kämpa ocksâ med detta svâra utan delegerar direkt till marknaden att fastställa kurserna, och dâ just pâ allting i förhâllande till allting annat. Enklast sâ! Stabilast ocksâ! Tror man! Hittills har det gâtt bra.

[Olof Trätälja]

Vad som är stabilast är förstås en fråga om definitioner. Vill man som stat låna pengar på den globala marknaden och det måste man efter ett tag om man alls vill låna pengar då eventuell förmögenhet hos den egna befolkningen förr eller senare tar slut om man håller den ekonomiskt isolerad från omvärden, så måste man tillåta fri konvertibilitet. I någon mening är detta en förutsättning för långsiktig stabilitet och just därför stabilast. Men samtidigt finns naturligtvis alltid en risk att den globala marknaden plötsligt tappar förtroendet för en viss stat och då kan det naturligtvis gå undan, i synnerhet om staten använder detta i sig till att skylla på den dumma marknaden och missköter sig ännu mer ungefär som på 30-talet. I den meningen är det inte ett stabilt system.

[Spaningsledaren]

Det som empiriskt ibland har gâtt ât h-e med musik är instâllningen att marknaden har fel. Dâ kan det bli räntor pâ 500 % o.s.v. och när marknaden ändâ fortsätter att ha fel är pengarna slut och dâ tvinas man i alla fall att anpassa sig. Och ung. i det läget säger sedan besserwissrar som du och jag att det hade man ju kanske kunna göra med det samma med den skillnaden att man i sâ fall ocksâ hade haft valutan kvar. Men, tror väl jag, och kanske du med? är nog inte heller detta sedan helt 100%. Eller?

[Olof Trätälja]

Dagsaktuellt från den kinesiska valutaregleringen.


Chockhöjning av bensinpris beordrat i Kina

Så mycket till chockhöjning var det förstås inte. Priserna ovan är i yuan per liter och det "chockhöjda" priset blev alltså ca 5 kr/liter för 97 oktan och ca 4,70 för 93 oktan.

Intresantare är dock att studera den bakomliggande orsaken. Oljepriset har under de senare åren inte anmärkningsvärt rört sig mot europeiska valutor. Eller om man så vill de europeiska valutorna har inte anmärkningsvärt sjunkit mot oljan (eller för den delen guld). Räknar man med normal inflation på ett par år så blir det en 50 öring och därutöver har bensinskatten höjts med ungefär lika mycket och det är i princip hela den ökning vi har sett. I USA däremot har det varit annorlunda, där har dollarn fallit inte bara mot andra valutor utan även mot olja och guld varför de amerikanska konsumenterna har upplevt en "oljeprisökning".

Vad har då detta med Kina att göra? Jo eftersom Kina har fixerat sin valuta mot dollarn trots att den kinesiska ekonomin inte alls är kopplad till den amerikanska så faller även den kinesiska valutan. Härvid uppstår ett problem, man vill ju inte ha infaltion, då försvinner ju skatteffekten av den konstlat låga valutan genom att medborgarna istället får högre löner. Vad gör man, jo man fixerar också vissa råvarupriser vid den konstlat fixerade valutan varvid det blir lite svårt för raffenaderierna att få lönsamhet....

Till slut höll det förstås inte, men man undrar om det inte hade varit enklare att bara införa fri valutakonvertibilitet? Då hade valutan justerat sig självt och det hade inte blivit några "chockhöjningar" och med kinas ekonomi troligen inte några oljeprishöjningar överhuvudtaget...

Men kanske är det så att kommunismregimen inte bara är ute efter skatteeffekten. Kanske tycker man helt enkelt att det är en fördel att själva få sätta priser på saker och ting. Det finns ofta en överdriven bild i väst av hur långt reformivern i kina har gått. Kina är allt jämt ett kommunistiskt land, ingen tvekan om det, och sådana har vanligen inte fritt konvertibla valutor.