Vad berode den ekonomiska krisen i början av 1990 talet på? Jag är inte så påläst om ämnet, så undrar därför. Vad jag förståt så var det både kronan och handeln som orsakade hela krisen tillslut.
Nu vill jag ha fakta, inte M och S syn på saken.
Ekonomiska krisen 1990?
Re: Ekonomiska krisen 1990?
Lycka till! Det kommer du behöva...Marco skrev:Nu vill jag ha fakta, inte M och S syn på saken.
Inte för att vara taskig, men det är nog omöjligt att diskutera 90-talskrisen utan att blanda in politik. Det ligger för nära i tiden. Att diskutera högertrafikomröstningen hade varit lättare.
Re: Ekonomiska krisen 1990?
Vadå, är inte högertrafikomläggningen politiskt sprängstoff? En urbota dumt genomförd folkomröstning om en icke-fråga och sedan därpå en politisk överkörning av vad det svenska folket tyckteLöwe skrev:Lycka till! Det kommer du behöva...Marco skrev:Nu vill jag ha fakta, inte M och S syn på saken.
Inte för att vara taskig, men det är nog omöjligt att diskutera 90-talskrisen utan att blanda in politik. Det ligger för nära i tiden. Att diskutera högertrafikomröstningen hade varit lättare.
Krisen på 1990-talet var en ganska klassisk ekonomisk "bubbla". I stora drag går en bubbla till så (med 90-talskrisen som exempel) att bankerna varit alldeles för snälla med att ge lån, i det här fallet på fastigheter, med följd att fastighetspriserna gick upp (om alla kan låna måste man låna betydligt mer för att vinna auktionen).
När prisnivåerna sedan går över en viss gräns är ingen intresserad av att köpa utan ser igenom övervärderingen och priserna störtdyker. Då inser bankerna i sin tur att alla lånen som man gett med fastigheter som säkerheter plötsligt inte är säkra utan ganska riskfyllda och man chockhöjer räntan - vilket i sin tur gör att ingen kan låna pengar till någonting och man får skära ner på utgifterna - varför inkomsterna minskar eftersom ingen har råd att ha utgifter.
Sverige hade i det läget dessutom en fast växelkurs (man hade föresatt sig att kursen mellan kronor och, om jag minns rätt, dollar skulle vara densamma över tid, genom att regeringen helt enkelt gick in på valutamarknaden och stabiliserade kursen genom att stödköpa eller sälja). Detta utnyttjades av valutaspekulanter som visste hur Sverige skulle bete sig på valutamarknaden samtidigt som man visste att statsfinanserna skulle hamna i knipa på grund av fastighetsbubblan.
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Det hör till saken också att den utlösande faktorn i krisen var en regeländring hur bankerna fick redovisa sina (ständig ökande) utlåningar för fastighetsköp. I ett svep slogs benen undan för dem, vilket satte sina spår hos samtliga utom Handelsbanken. Är det nån som är insatt i varför de klarade sig bättre? Var det enbart pga restriktiv utlåning eller hade de någon annan gardering?
Det har skrivits en del i ämnet i den nationalekonomiska tidskriften Ekonomisk Debatt, där nummer 1, 1998 hade finanskrisen som tema. Den hittas på
http://www.ne.su.se/ed/pdf/?#11998
Bästa artikeln för att få en allmän översikt över orsakerna är Lars Wohlins, tillsammans med en kommentar av Lars Hörngren i nummer 4 1998.
Henrik
http://www.ne.su.se/ed/pdf/?#11998
Bästa artikeln för att få en allmän översikt över orsakerna är Lars Wohlins, tillsammans med en kommentar av Lars Hörngren i nummer 4 1998.
Henrik
En annan orsak var att subventionerna på bostadsbyggande upphörde. Fram till det tidiga 1990-talet hade bostädsrätter varit kraftigt subventionerade; man kunde få en bostadsrätt för några tiotal tusen kronor. Detta ledde till en överproduktion av bostäder. När man sedan tog bort subventionerna "dödade" man mer eller mindre den svenska byggindustrin över en natt. De arbetslösa på 1990-talet bestod till mycket stor del av byggnadsarbetare och byggnadsingenjörer.
Om inte jag minns fel, togs subventionerna bort i samband med socialdemokraternas och folkpartiets(?) skattereform alldeles i början av 1990-talet.
/a81
Om inte jag minns fel, togs subventionerna bort i samband med socialdemokraternas och folkpartiets(?) skattereform alldeles i början av 1990-talet.
/a81
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
De saker som nämnts stämmer förstås, men en kort kedja skulle kunna se ut så här.
Milton Friedman+Nyliberalism --->
Kjell-Olov Feldt, Bengt Dennis och Erik Åsbrink --->
Kredtiavreglering ---> Låneexplosion hos folket, förmånligt pga avdrag --->
stegrande inflation --->
En bakbunden riksbank pga det omöjliga i att höja räntan (fast växelkurs) och i att devalvera (löftet att aldrig mer göra det måste hållas för att behålla valutans trovärdighet) ---->
Inflationen måste hejdas med finanspolitik, dvs åtstramning i välfärdssystemet för att minska medborgarnas köpkraft och därmed bromsa prisstegringen --->
Detta strider mot allt en socialdemokratisk statsminister kan tänka sig att göra, i det här fallet Ingvar Carlsson -->
Inflationen medför ökade kostnader för företagen i form av ökade löner och därmed tappar exportindustrin mark, Sveriges viktigaste område, och företag måste sparka anställda och/eller gå i konkurs ( 90 000 bolag gick i konkurs de första åren på 90-talet) --->
krisen blir total, fällan slår igen och sverige sitter med både lavinartat stigande arbetslöshet och inflation, sk stagflation ---->
krisen leder till regerinsskifte de borgerliga tar över ---->
samarbete över blockgränserna hjälper marginellt, Bildtregeringen dröjer länge med att släppa den fasta växelkursen och låta kronan flyta av rädsla för att den ska rasa, när man väl gör det rasar mycket riktigt kronan och kapital formligen flödar ut ur landet ---->
räntan chockhöjs till osannolika 500 % för att locka tillbaka kapital in i landet.
Inte helt lättbegripligt kanske, men vad som var den stora boven i dramat var alltså att finansminister Kjell Olov Feldt och riksbankschefen Bengt Dennis avreglerade kreditmarknaden mer eller mindre utan att konsultera någon om saken 1985. Syftet var att det skulle bli enklare att låna pengar...och om det blev det ojoj. Bankerna spydde ut pengar till folket som alltså kunde göra förmånliga avdrag på lånen, man borde naturligtvis som Ingvar Carlsson sagt gjort så att innan avregleringen på kreditmarknaden skulle man gjort en skattereform först. Man kan inte som Bent Dennis gjorde, begära av bankerna att de ska ta sitt ansvar, de är ju vinstdrivande företag och vill tjäna pengar, detta borde man begripit i riksbanken och på politisk nivå. Särskilt som man visste att man inte kunde styra utlåningen på något sätt i riksbanken eftersom man hade fast växelkurs och inte kunde höja räntan. Devalveringarna i slutet av 70-talet och så Palmes gigantiska devalvering (dvs nedskrivning av kronans värde för att förbättra exportindustrins förutsättningar) på 16 % hade gjort att Sverige för att behålla trovärdigheten lovat att man inte skulle devalvera mer, därför kunde man inte göra detta då inflationen satte hejdlös fart i slutet av 80-talet.
En riksbank får aldrig sätta sig i en situation där den fråntar sig själv de verktyg som finns för att styra ekonomin. Det var exakt vad Bengt Dennis gjorde, tillsammans med Kjell-Olov Fedlt, idag ägnar de sig mest åt att kasta skit på varandra.
Lars Wohlin fd riksbankschef fick i en intervju frågan
Journalist- När man har fast växelkurs kan man alltså egentligen inte göra så som man gjorde om man vill behålla kontrollen över ekonomin
LW - Nej
journalist - Men ändå gjorde man det?!
LW - Ja
Antingen var det skrämmande inkompetens hos riksbanken 1985, eller så ville man vänja folket vid en acceptans av högre arbetslöshet än vad som varit vanligt i sverige, och då är det hela ett stort grymt expriment.
Milton Friedman+Nyliberalism --->
Kjell-Olov Feldt, Bengt Dennis och Erik Åsbrink --->
Kredtiavreglering ---> Låneexplosion hos folket, förmånligt pga avdrag --->
stegrande inflation --->
En bakbunden riksbank pga det omöjliga i att höja räntan (fast växelkurs) och i att devalvera (löftet att aldrig mer göra det måste hållas för att behålla valutans trovärdighet) ---->
Inflationen måste hejdas med finanspolitik, dvs åtstramning i välfärdssystemet för att minska medborgarnas köpkraft och därmed bromsa prisstegringen --->
Detta strider mot allt en socialdemokratisk statsminister kan tänka sig att göra, i det här fallet Ingvar Carlsson -->
Inflationen medför ökade kostnader för företagen i form av ökade löner och därmed tappar exportindustrin mark, Sveriges viktigaste område, och företag måste sparka anställda och/eller gå i konkurs ( 90 000 bolag gick i konkurs de första åren på 90-talet) --->
krisen blir total, fällan slår igen och sverige sitter med både lavinartat stigande arbetslöshet och inflation, sk stagflation ---->
krisen leder till regerinsskifte de borgerliga tar över ---->
samarbete över blockgränserna hjälper marginellt, Bildtregeringen dröjer länge med att släppa den fasta växelkursen och låta kronan flyta av rädsla för att den ska rasa, när man väl gör det rasar mycket riktigt kronan och kapital formligen flödar ut ur landet ---->
räntan chockhöjs till osannolika 500 % för att locka tillbaka kapital in i landet.
Inte helt lättbegripligt kanske, men vad som var den stora boven i dramat var alltså att finansminister Kjell Olov Feldt och riksbankschefen Bengt Dennis avreglerade kreditmarknaden mer eller mindre utan att konsultera någon om saken 1985. Syftet var att det skulle bli enklare att låna pengar...och om det blev det ojoj. Bankerna spydde ut pengar till folket som alltså kunde göra förmånliga avdrag på lånen, man borde naturligtvis som Ingvar Carlsson sagt gjort så att innan avregleringen på kreditmarknaden skulle man gjort en skattereform först. Man kan inte som Bent Dennis gjorde, begära av bankerna att de ska ta sitt ansvar, de är ju vinstdrivande företag och vill tjäna pengar, detta borde man begripit i riksbanken och på politisk nivå. Särskilt som man visste att man inte kunde styra utlåningen på något sätt i riksbanken eftersom man hade fast växelkurs och inte kunde höja räntan. Devalveringarna i slutet av 70-talet och så Palmes gigantiska devalvering (dvs nedskrivning av kronans värde för att förbättra exportindustrins förutsättningar) på 16 % hade gjort att Sverige för att behålla trovärdigheten lovat att man inte skulle devalvera mer, därför kunde man inte göra detta då inflationen satte hejdlös fart i slutet av 80-talet.
En riksbank får aldrig sätta sig i en situation där den fråntar sig själv de verktyg som finns för att styra ekonomin. Det var exakt vad Bengt Dennis gjorde, tillsammans med Kjell-Olov Fedlt, idag ägnar de sig mest åt att kasta skit på varandra.
Lars Wohlin fd riksbankschef fick i en intervju frågan
Journalist- När man har fast växelkurs kan man alltså egentligen inte göra så som man gjorde om man vill behålla kontrollen över ekonomin
LW - Nej
journalist - Men ändå gjorde man det?!
LW - Ja
Antingen var det skrämmande inkompetens hos riksbanken 1985, eller så ville man vänja folket vid en acceptans av högre arbetslöshet än vad som varit vanligt i sverige, och då är det hela ett stort grymt expriment.
-
Erik Hägerdal
- Medlem
- Inlägg: 175
- Blev medlem: 2 januari 2004, 14:17
Man får sätta krisen i sitt perspektiv - Inte enbart Sverige drabbades, hela västvärlden var mer eller mindre drabbat av internationell lågkonjuktur, det är sällan (aldrig?) lågkonjukturer är isolerade företeelser. Den japanska ekonomin har inte ens kommit över den spruckna fastighetsbubblan år 1990 än. Ser vi till Norden drabbades Finland troligen hårdare, med 18% arbetslöshet, sprucken spekulationsbubbla plus att VSB-pakten som garanterat finnarna billiga råvaror från Sovjetunionen upphörde 1991.
Kapitalismen utvecklas genom kriser. Kolla Joseph Schumpeter, 1900-talets störtse ekonom och hans teori om "Kreativ Destruktion-Skapande Förstörelse".
1980-talet utmärktes av nya finansiella innovationer, ökad rörlighet på nästan alla marknader (liberalisering) och tidig globalisering. Digitalisering möjliggjorde nya innovationer i många sektorer, men kommunikation och finans bör framhållas.
Framemot 1983-84 började folk glömma det eländiga 70-talet, och den svenska expansionen försärktes dessutom av en kraftig devalvering 1982. I Sverige ökade utlåningen med bortemot 60% (vill jag minnas) mellan 1984-90. Börskurserna hade en liknande rock n roll period. I fastighetssektorn var det champagne hela vägen upp till skorstenen.Framåt 1990 hade konjunkturcykeln löpt sin naturliga bana, överoptimismen blev allt tydligare, räntan steg och projekten blev skörare.
Och sedan började nedåtsvängen, i Sverige förstärkt av den stelhet och bristande produktivitetsutveckling som skapats av fem devaveringar mellan 1977-82. Blev som Cold Turkey för en knarkare.
1980-talet utmärktes av nya finansiella innovationer, ökad rörlighet på nästan alla marknader (liberalisering) och tidig globalisering. Digitalisering möjliggjorde nya innovationer i många sektorer, men kommunikation och finans bör framhållas.
Framemot 1983-84 började folk glömma det eländiga 70-talet, och den svenska expansionen försärktes dessutom av en kraftig devalvering 1982. I Sverige ökade utlåningen med bortemot 60% (vill jag minnas) mellan 1984-90. Börskurserna hade en liknande rock n roll period. I fastighetssektorn var det champagne hela vägen upp till skorstenen.Framåt 1990 hade konjunkturcykeln löpt sin naturliga bana, överoptimismen blev allt tydligare, räntan steg och projekten blev skörare.
Och sedan började nedåtsvängen, i Sverige förstärkt av den stelhet och bristande produktivitetsutveckling som skapats av fem devaveringar mellan 1977-82. Blev som Cold Turkey för en knarkare.
Är det bara jag som ser en likhet i stort om läget idag? Intressant läsning i övrigt, jag var för ung på den tiden för att ta in ekonomisk fakta 
"I Sverige ökade utlåningen med bortemot 60% (vill jag minnas) mellan 1984-90. Börskurserna hade en liknande rock n roll period. I fastighetssektorn var det champagne hela vägen upp till skorstenen."
"I Sverige ökade utlåningen med bortemot 60% (vill jag minnas) mellan 1984-90. Börskurserna hade en liknande rock n roll period. I fastighetssektorn var det champagne hela vägen upp till skorstenen."
Nej då, det är en ganska livlig diskussion i media och bland analytiker och andra berörda huruvida vi återigen håller på att gå in i fastighetsbubbla. Förutom den ökade utlåningen så finns det andra tecken, till exempel att fastighetsägare köper fastigheter som inte ger positiva driftsbidrag (man går helt enkelt back på att äga husen, istället för att som avsett - gå plus) utan istället hoppas man få igen pengarna i värdeökningar.end skrev:Är det bara jag som ser en likhet i stort om läget idag? Intressant läsning i övrigt, jag var för ung på den tiden för att ta in ekonomisk fakta
Å andra sidan menar vissa att just eftersom fastighetsbubblan fortfarande finns i folks minne och diskuteras så är det ett skäl att tro att det just därför inte kommer ske - marknaden har lärt sig i fråga om fastigheter.
Däremot kommer det ske nya bubblor och nya kriser, som Jörnmark skriver så utvecklas ekonomin genom kriserna och det ingår med både sina fördelar och nackdelar i den ekonomiska cykeln.
Men det där kan Jörnmark betydligt bättre än jag