Skillnad mellan nazism och nationalsocialism?

[LasseMaja]

Hitler blev talesman 1920, och tog makten (blev Führer) i partiet 1921. Och man var FÖR det Tyskland som existerat före krigsslutet.

Det fanns väl ett stort inslag av de "frikårer" som slagit ner den "tyska revolutionen" i den tidiga nationalsocialismen. Man var nog även redan från början fientlig inställd till vänstern och den socialistiska revolutionen.

[Ubbe]

Det hela faller tillbaka på vad man menar med vänstervriden, om man menar anti-kapitalistisk så var fascismen vänstervriden.

Det är en felaktig definition. Dels så finns det gott om exempel på antikapitalism inom konservatismen och dels så var den liberala kapitalismen från början ju är en vänsterrörelse. (när socialismen tillkom så hamnade liberalismen i mitten)

Enklare utryckt: eftersom anti-kapitalismen inte är en specifik vänstertanke, så visar inte anti-kapitalism huruvida någon rörelse är vänstervriden.

Nazismen var tillexempel anti-kommunistisk och anti-kapitalistisk, under förklaringen att allt detta var delar av den judiska världskonspirationen.

Mvh -Dan

OK, jag köper er definition ovan. Jag tror dock att de fascistiska rörelserna som hade stora inslag av anti-kapitalism och korporatism attraherade samma typ av människor som anslöt sig till revolutionära vänstergrupper. Innan Nazisternas makttillträde och Förintelsen, så var de yttre skillnaderna inte så stora.

[LasseMaja]

Jag tror dock att de fascistiska rörelserna som hade stora inslag av anti-kapitalism och korporatism attraherade samma typ av människor som anslöt sig till revolutionära vänstergrupper. Innan Nazisternas makttillträde och Förintelsen, så var de yttre skillnaderna inte så stora.

Det är möjligt, men ser man till förändringarna i röstetal för partierna i de tyska valen innan Hitlers diktatur, är den stora förändringen att de liberala medelklasspartierna gick tillbaka när nazismen gick framåt.

[Löwe]

Nationalsocialismen hade ett politiskt program som bl a omfattade radikal antikapitalism. Feder, Drexler, Harrer & Co var grundarna och bröderna Strasser höll sig till 25-punktsprogrammet. När Hitler förkastade det socialistiska programet och sökte samarbete med högern lämnade Strasser-falangen 1930.

De lämnade inte tyska nazistpartiet. De blev utrensade. En viss skillnad, även om det inte var det diskussionen handlade om. Kanske att vissa individer lämnade partiet i ett tidigt skede, men de flesta i Strassers vänstra falang (bl.a Röhm) gick en brutal död till mötes under de långa knivarnas natt.

Det bör kanske tilläggas att alla partier efter tid ändrar sin åsikt i sakfrågor. Studera gärna dagens socialdemokratiska partiprogram gentemot det man hade på 1920-talet och du kommer se enorma skillnader (men samtidigt också en röd tråd och en grundläggande likhet). Ty ideologin är densamma, men yttrar sig olika i pamfletter beroende på de sociala omständigheterna som partiet verkar under i den aktuella tidsandan. Allt för att vinna stöd hos sina väljare och medlemmar, som dels är de som bygger upp partiet, och dels är de som partiet avser att gynna på ett eller annat sätt.

Det får bli dagens föreläsning i marxistisk historiedialektik...

[LasseMaja]

Nazismen var tillexempel anti-kommunistisk och anti-kapitalistisk, under förklaringen att allt detta var delar av den judiska världskonspirationen.

Jag tycker inte att det går att entydigt säga att det var fråga om antikapitalism. Den kapitalism man ogillade var storföretagen, trusterna, storbankerna ("ränteslaveri"), internationellt kapital, monopolkapitalism mm. Man hade en betydligt mer positiv syn på den småskaliga kapitalismen såsom bonden, hantverkaren, familjeföretagaren, det nationella företaget mm. Enkelt uttryck negativ till storföretagande och positiv till småföretagarna (entreprenörerna för att använda en modern term).

[Dûrion Annûndil]

Nazismen var tillexempel anti-kommunistisk och anti-kapitalistisk, under förklaringen att allt detta var delar av den judiska världskonspirationen.

Jag tycker inte att det går att entydigt säga att det var fråga om antikapitalism. Den kapitalism man ogillade var storföretagen, trusterna, storbankerna ("ränteslaveri"), internationellt kapital, monopolkapitalism mm. Man hade en betydligt mer positiv syn på den småskaliga kapitalismen såsom bonden, hantverkaren, familjeföretagaren, det nationella företaget mm. Enkelt uttryck negativ till storföretagande och positiv till småföretagarna (entreprenörerna för att använda en modern term).

Okej då, en negativ syn på vad som väl kallas "Kapitalism", knappast köpande och säljande i sig...

[Lekmannen]

Hitler ... man var FÖR det Tyskland som existerat före krigsslutet.

Det kan jag inte hålla med om, Hitler var mycket fientligt inställd till adel och det kejserliga. På samma sätt som kommunister och fascister var nazisterna fascinerade av det moderna, framförallt i samband med verksamheter som
hade med förbränningsmotorn att göra. Terorin om de bakåtblickande nazisterna är kopplad till östblockets försök att koppla ihop Hitler med Västtyskland och diskrediterad i dag.

Det hela faller tillbaka på vad man menar med vänstervriden, om man menar anti-kapitalistisk så var fascismen vänstervriden.

Det är en felaktig definition. Dels så finns det gott om exempel på antikapitalism inom konservatismen och dels så var den liberala kapitalismen från början ju är en vänsterrörelse. (när socialismen tillkom så
hamnade liberalismen i mitten)[/quote]

Både fascismen och nazismen utvecklas ur vänsterradikala organisationer. Begrepper fasces och spöknippet användes av italiensk vänster redan på 1880-talet och syftade då inte på ordningshållande utan på att enighet skulle ge styrka. Att man
tilldelades höger-status beror på att man utmanar kommunisterna. Det är lika mycket som representanter för den ryska imperialismen som kommunisterna bekämpas som därför att dom är rivaliserande rörelser. Sen ska man komma ihåg att nationalismen i både Italien och Tyskland ursprungligen var ett vänsterprojekt, riktat mot de furstar som splittrade de här länderna genom att motsätta sig deras enande.

Det är en annan sak att Röhm brukade kalla sina män för biffstekar, bruna utanpå och röda inuti.

Det är möjligt, men ser man till förändringarna i röstetal för partierna i de tyska valen innan Hitlers diktatur, är den stora förändringen att de liberala medelklasspartierna gick tillbaka när nazismen gick framåt.

Det är inte riktigt att beskriva det tyska nationalisterna som liberaler, dom var extremnationalistiska och blickade tillbaka mot kejsardömet. Att dom förlorade väljare till nazisterna är inte underligt. Ser man sen till det Bajerska Centrumpartiet så minskade det inte alls. Inte heller kan man utgå från nägra klassperspektiv, ett parti som också minskade från 1928 till 1932 var socialdemokraterna.Gör man en geografisk studie var nazisterna starka i många gamla vänsterområden*. Samma
bild får man om man studerar valdistrikten inom städerna.

Dock inte i Sachsen som fortsatte att vara ett fäste för kommunisterna. Lite lustigt är att Beevor i sin bok om Stalingrad undrar varför Sachsen är överrepresenterade bland de som får jobbet som samarbetsmän i de sovjetiska fånglägren efter slaget.

[LasseMaja]

På samma sätt som kommunister och fascister var nazisterna fascinerade av det moderna, framförallt i samband med verksamheter som
hade med förbränningsmotorn att göra. Terorin om de bakåtblickande nazisterna är kopplad till östblockets försök att koppla ihop Hitler med Västtyskland och diskrediterad i dag.

Ideologiskt sett så är det främst socialismen och liberalismen som är "fascinerade" av det moderna. Man är ju bägge barn av upplysningen och den industriella revolutionen, av moderniteten och av det vetenskapliga tänkandet. Konservatismen och fascismen (inkl. nazism) har en stor kluvenhet inför det moderna. Visst så gillar man de moderna tekniska framstegen och den nytta de kan föra med sig, men samtidigt är man mycket sketisk till den samhällsomvandling det moderna har fört med sig och som givit upphov till klassamhället. Det moderna har givit upphov till ett moraliskt förfall som varken fascister eller konservativa ser såg gillande på. Dekadens, missbruk, homosexualitet sprids i de moderna storstäderna medan den sanna nationaliteten hittar man hos den ursprunliga hårt arbetende bondebefolkningen.

Sen ska man komma ihåg att nationalismen i både Italien och Tyskland ursprungligen var ett vänsterprojekt, riktat mot de furstar som splittrade de här länderna genom att motsätta sig deras enande.

Helt rätt, den var dock ett liberalt vänsterprojekt. Under slutet av 1800-talet så blev det dock den konservativa traditionen som blev de största nationalistiska förespråkarna i både Italien och Tyskland. Nationalismen fick ett annat ansikte. Den nationella identiteten blev av etnisk karaktär, nationen var en historisk organism som fortlevde generation efter generation. Språket skulle förena nationen, och den som inte kunde det den lärde man det (vanligt i randområden). Nationalromantiken frodades och man blickade tillbaka till en mer ursprunglig tillvaro, en sorts utopi som låg i förgången tid. När folket var av den rätta tron, hade den rätta viljan och var av den rätta stammen.

[Andreas K]

Dekadens, missbruk, homosexualitet sprids i de moderna storstäderna medan den sanna nationaliteten hittar man hos den ursprunliga hårt arbetende bondebefolkningen.

Där tycker jag att du nämner en viktig del av Hitlers nationalsocialism. Han skrev väl i ''Mein Kampf'' (eller om han sade det vid ett tillfälle?) att det bara är veklingar som föds i storstäder, vill man hitta ordentliga, hederliga tyskar så finns de på landsbygden.
Jag vill även passa på att flika in ett tack till alla som har bidragit med sina tankar och funderingar och gjort denna tråd till en intressant, givande diskussion. Fortsätt så!

[Lekmannen]

På samma sätt som kommunister och fascister var nazisterna fascinerade av det moderna, framförallt i samband med verksamheter som hade med förbränningsmotorn att göra. Terorin om de bakåtblickande nazisterna är kopplad till östblockets försök att koppla ihop Hitler med Västtyskland och diskrediterad i dag.

Ideologiskt sett så är det främst socialismen och liberalismen som är "fascinerade" av det moderna. Man är ju bägge barn av upplysningen och den industriella revolutionen, av moderniteten och av det vetenskapliga tänkandet. Konservatismen och fascismen (inkl. nazism) har en stor kluvenhet inför det moderna. Visst så gillar man de moderna tekniska framstegen och den nytta de kan föra med sig, men samtidigt är man mycket sketisk till den samhällsomvandling det moderna har
fört med sig och som givit upphov till klassamhället. Det moderna har givit upphov till ett moraliskt förfall som varken fascister eller konservativa ser såg gillande på. Dekadens, missbruk, homosexualitet sprids i de moderna storstäderna medan den sanna nationaliteten hittar man hos den ursprunliga hårt arbetende bondebefolkningen.

Om vi pratar om konservatismen så håller jag definitivt med dig. Pratar vi om marxismen inte alls.
Läs det kommunistiska manifestet kritiskt och du kommer att upptäcka att första hälften är en lång reaktionär klagosång över att en signifikant del av mänskligheten inte längre lever i medeltiden, att livegenskapen är avskaffad ("idylliska
arbetsrelationer" vill jag minnas att han refererar till), att globaliseringen har lett till att man tar del av andra kulturer och varor samt att den trångskurna misstänksamheten mot det utländska minskat.

Inte heller verkar den moderna marxismen fri från uppfattningen att det moderna är dekadent. Tvärtom så återkommer med jämna mellanrum resonemang om hur kapitalismen på olika sätt leder till dekadans och sedernas korruption. Hur kärlekslivet kommersialiseras, hur ekonomin sexualiseras osv. Det bästa argument jag hörde för att gå med i EU framfördes av en motståndare som menade att det skulle bli svårare att stoppa saker om man gick med.

Det är också så att Marx kritik mot den franska revolutionen inkluderar att man uppfinner mänskliga rättigheter vilket han betraktar som ett hinder för en diktatur. Även i övrigt går marxisterna emot det mesta som upplysningen medför: avskaffande av slaveri, tortyr och censur; införandet av en rättstat, tillsättning efter kompetens istället för nepotism osv.

Intresset för vetenskap verkar mest vara ett sätt att skaffa prestige åt den egna ideologin, den vetenskapliga socialismen. Det mesta av den vetenskap som ryssarna producerade var av karaktären "Den store ledaren har funderat på sin kammare och nu bevisar vi att han hade rätt".

Sen ska man komma ihåg att nationalismen i både Italien och Tyskland ursprungligen var ett vänsterprojekt, riktat mot de furstar som splittrade de här länderna genom att motsätta sig deras enande.

Helt rätt, den var dock ett liberalt vänsterprojekt.
Under slutet av 1800-talet så blev det dock den konservativa traditionen som blev de största nationalistiska förespråkarna i både Italien och Tyskland. Nationalismen fick ett annat ansikte. Den nationella identiteten blev av etnisk karaktär, nationen var en historisk organism som fortlevde generation efter generation. Språket skulle förena nationen, och den som inte kunde det den lärde man det (vanligt i randområden). Nationalromantiken frodades och man blickade tillbaka till en mer ursprunglig tillvaro, en sorts utopi som låg i förgången tid. När folket var av den rätta tron, hade den rätta viljan och var av den rätta stammen.

Nja, det fanns en hel del socialister både i Garibaldis trupper och i revolutionen 1848. Men det är helt riktigt att nationalismen i Tyskland kom att bli viktig för medelklassen med flottföreningar och sjömanskostymer för småpojkar. Det ansiktet som du talar om hade dock nationalismen däremot redan från början i det revolutionära Frankrike och dess syn på de tyska och bretagnska minoriteterna. Du kan också läsa marseilläsen och dess rader om de utländska soldaternas orena blod som ska spillas. Vill man kan man ta till och med backa ytterligare några århundraden och ta upp försvenskningen av Skåne också även om jag skulle vilja göra gällande att det mer handlade om att dra åt sig skåningarna från Danmark grundat i de dåliga erfarenheterna från det skånska kriget än ett systematiskt perspektiv där existensen av minoritetsspråk i sig var problemet. Jag har inte hört talas om samma linje i tex Finland, Baltikum eller Pommern; även om det naturligtvis inte är en garanti för att den inte fanns, jag är bättre på 2vk än svensk historia.

[Dûrion Annûndil]

Läs det kommunistiska manifestet kritiskt och du kommer att upptäcka att första hälften är en lång reaktionär klagosång över att en signifikant del av mänskligheten inte längre lever i medeltiden, att livegenskapen är avskaffad ("idylliska arbetsrelationer" vill jag minnas att han refererar till), att globaliseringen har lett till att man tar del av andra kulturer och varor samt att den trångskurna misstänksamheten mot det utländska minskat.

Då är det nog inte det kommunistiska manifestet du läst. Början är en förklaring hur en antagonistisk klassindelning växt fram genom historien, och sedan hur kapitalismen är dess hemska klimax.
http://www.marxists.org/archive/marx/wo ... o/ch01.htm

Inte heller verkar den moderna marxismen fri från uppfattningen att det moderna är dekadent.
[...]
Intresset för vetenskap verkar mest vara ett sätt att skaffa prestige åt den egna ideologin

Marx huvudidé är att arbetarna skall ha makten över produktionen, alltså den industriella produktionen, alltså den moderna teknologin i händerna på arbetarna. Det finns alltså inget vetenskapsfientligt i Marx, eftersom han klart ser ett tekniskt/industrialiserat samhälle framför sig. Vad som är dekadent är däremot kapitalismen.

Det är också så att Marx kritik mot den franska revolutionen inkluderar att man uppfinner mänskliga rättigheter vilket han betraktar som ett hinder för en diktatur. Även i övrigt går marxisterna emot det mesta som upplysningen medför: avskaffande av slaveri, tortyr och censur; införandet av en rättstat, tillsättning efter kompetens istället för nepotism osv.

Marx kritiserade den specifika förklaringen över de mänskliga rättigheterna, eftersom han tyckte att den poängterar egoism framför sammarbete, och egentligen är formulerad så att "bourgeoisien" vidhåller sin kontroll över den enskilde lönearbetaren - som egoistisk konsument.
Vad har du för stöd att Marx såg mänskliga rättigheter som ett hinder för diktatur, och allt det där om slaveri, tortyr, ingen rättsstat, och nepotism?

Mvh -Dan

[Lekmannen]

Läs det kommunistiska manifestet kritiskt och du kommer att upptäcka att första hälften är en lång reaktionär klagosång över att en signifikant del av mänskligheten inte längre lever i medeltiden, att livegenskapen är avskaffad ("idylliska arbetsrelationer" vill jag minnas att han refererar till), att globaliseringen har lett till att man tar del av andra kulturer och varor samt att den trångskurna misstänksamheten mot det utländska minskat.

Då är det nog inte det kommunistiska manifestet du läst. Början är en förklaring hur en antagonistisk klassindelning växt fram genom historien, och sedan hur kapitalismen är dess hemska klimax.
http://www.marxists.org/archive/marx/wo ... o/ch01.htm

Suck, då blev jag tvungen att läsa detta reaktionära gnäll för fjärde gången. Men visst här är det:

The bourgeoisie, wherever it has got the upper hand, has put an end to all feudal, patriarchal, idyllic relations. It has pitilessly torn asunder the motley feudal ties that bound man to his “natural superiors”, and has left remaining no other nexus between man and man than naked self-interest, than callous “cash payment”. It has drowned the most heavenly ecstasies of religious fervour, of chivalrous enthusiasm, of philistine sentimentalism, in the icy water of egotistical calculation. It has resolved personal worth into exchange value, and in place of the numberless indefeasible chartered freedoms, has set up that single, unconscionable freedom — Free Trade. In one word, for exploitation, veiled by religious and political illusions, it has substituted naked, shameless, direct, brutal exploitation.
{livegenskap och slaveri ersatt med lönearbete, snyft}

The bourgeoisie has torn away from the family its sentimental veil, and has reduced the family relation to a mere money relation.

All that is solid melts into air, all that is holy is profaned, and man is at last compelled to face with sober senses his real conditions of life, and his relations with his kind. {snörvel}

The bourgeoisie has through its exploitation of the world market given a cosmopolitan character to production and consumption in every country.
{kosmopolitiskt är ett kodord för judiskt, så judarna har fått inflytande, snyft}

In place of the old wants, satisfied by the production of the country, we find new wants, requiring for their satisfaction the products of distant lands and climes.{folk äter utländsk mat!!!} In place of the old local and national seclusion and self-sufficiency, we have intercourse in every direction, universal inter-dependence of nations. And as in material, so also in intellectual production. The intellectual creations of individual nations become common property. National one-sidedness and narrow-mindedness become more and more impossible, and from the numerous national and local literatures, there arises a world literature.
{inskränkthet minskar, det är för jävligt helt enkelt}

Inte heller verkar den moderna marxismen fri från uppfattningen att det moderna är dekadent.
[...]
Intresset för vetenskap verkar mest vara ett sätt att skaffa prestige åt den egna ideologin

Marx huvudidé är att arbetarna skall ha makten över produktionen, alltså den industriella produktionen, alltså den moderna teknologin i händerna på arbetarna. Det finns alltså inget vetenskapsfientligt i Marx, eftersom han klart ser ett tekniskt/industrialiserat samhälle framför sig. Vad som är dekadent är däremot kapitalismen.

Det var snällt av dig att intyga att marxisterna betraktar det moderna som dekadent.

Vad sen gäller Marx inställning till vetenskapen så blandar han teknikhat med försök att ge sig själv en anstrykning av vetenskap. Det är därför han kallar sin socialism för vetenskaplig. Att hans arbetsmetod sen var att extrapolera från några ganska tveksamma axiom och via detta extrapolerande komma till den ena skrattretande slutsatsen efter den andra hjälper inte upp bilden direkt.

Det är också så att Marx kritik mot den franska revolutionen inkluderar att man uppfinner mänskliga rättigheter vilket han betraktar som ett hinder för en diktatur. Även i övrigt går marxisterna emot det mesta som upplysningen medför: avskaffande av slaveri, tortyr och censur*; införandet av en rättstat, tillsättning efter kompetens istället för nepotism osv.

Marx kritiserade den specifika förklaringen över de mänskliga rättigheterna, eftersom han tyckte att den poängterar egoism framför sammarbete, och egentligen är formulerad så att "bourgeoisien" vidhåller sin kontroll över den enskilde lönearbetaren - som egoistisk konsument.
Vad har du för stöd att Marx såg mänskliga rättigheter som ett hinder för diktatur, och allt det där om slaveri, tortyr, ingen rättsstat, och nepotism?

Mvh -Dan

Om vi nu skiljer Marx idéer från vad marxisterna gjorde när dom fick makten, så är det mycket riktigt så att han ser dom mänskliga rättigheterna som ett hinder för att staten ska kunna fungera optimalt. Att han ville att proletariatets diktatur skulle införas vet vi. Så jag har gjort den syntetiserande slutsatsen att han betraktade mänskliga rättigheter som skadliga eftersom dom var ett hinder för diktaturens funktion. Mycket riktigt vet vi att diverse kommunistiska diktaturer envist hävdat att resonemang om medborgerliga rättigheter varit kulturimperialistiskt.

Vad sen marxisterna gjorde där dom fick makten är just att man återinför tortyr, censur, förslavar undermänniskor, avskaffar rättstaten (om den funnits) och inför den form av nepotism där partitillhörighet trumfar alla andra meriter. Kritik mot detta har systematiskt avfärdats med att upplysningens värderingar är småborgerliga.

*Jag kände på mig att jag glömt något och det var tryckfrihet.

[J.K Nilsson]

Om vi nu skiljer Marx idéer från vad marxisterna gjorde när dom fick makten;

Varför skall vi göra det?

J.K Nilsson

[J.K Nilsson]

Lite ringrostig så här under semestern.

Det kan spinnas många varv osynlig tråd där man försöker länka samman Marx med nazismen. Det allra mesta blir otydligt snömos som inte betyder någonting.

Marx idéer är just idéer. Dessa skall kritiseras utefter vilka premisser som ställs upp som sedan leder till slutsatserna som presenteras som idéer.

De efterföljande praktiserande marxister lägger gärna till något namn för att visa att de "insett" något mer än Marx. Proletariatets diktatur skulle upprättas av de missgynnade arbetarna. Historien visade att Marx fick grundligt fel. Arbetarna fick det bara bättre, inte utan kamp, så bra att förtrycket accepteras hos arbetarna och all lusta till revolution upphörde. Mer än så behöver man inte kritisera Marx. Att använda exempel ifrån diktaturer för att kritisera Marx är ohederligt då diktaturer tenderar att följa samma mönster oavsett ideologi.

J.K Nilsson

[Dûrion Annûndil]

Suck, då blev jag tvungen att läsa detta reaktionära gnäll för fjärde gången. Men visst här är det:

Dina inklämda kommentarer avslöjar att du inte förstår vad som står. När Marx beskriver hur inte ens de små gåvor som fortfarande fanns kvar innan kapitalismen fulländats av bourgeoisien, tolkar du det som att han gillar feodalismen? Läste du inte början...

In the earlier epochs of history, we find almost everywhere a complicated arrangement of society into various orders, a manifold gradation of social rank. In ancient Rome we have patricians, knights, plebeians, slaves; in the Middle Ages, feudal lords, vassals, guild-masters, journeymen, apprentices, serfs; in almost all of these classes, again, subordinate gradations.

The modern bourgeois society that has sprouted from the ruins of feudal society has not done away with class antagonisms. It has but established new classes, new conditions of oppression, new forms of struggle in place of the old ones.

...och slutet:

Hitherto, every form of society has been based, as we have already seen, on the antagonism of oppressing and oppressed classes. But in order to oppress a class, certain conditions must be assured to it under which it can, at least, continue its slavish existence. The serf, in the period of serfdom, raised himself to membership in the commune, just as the petty bourgeois, under the yoke of the feudal absolutism, managed to develop into a bourgeois.

Det var snällt av dig att intyga att marxisterna betraktar det moderna som dekadent.

Du är ironisk.

Vad sen gäller Marx inställning till vetenskapen så blandar han teknikhat med försök att ge sig själv en anstrykning av vetenskap.

Att du inte har något stöd för att Marx ogillar teknik har jag redan besvarat. Läser du Manifestet en gång till ser du att Marx hyllar framväxten av den moderna industrin - för den gör arbetarna organiserade och starka:"The development of Modern Industry, therefore, cuts from under its feet the very foundation on which the bourgeoisie produces and appropriates products."

Om vi nu skiljer Marx idéer från vad marxisterna gjorde när dom fick makten, så är det mycket riktigt så att han ser dom mänskliga rättigheterna som ett hinder för att staten ska kunna fungera optimalt. Att han ville att proletariatets diktatur skulle införas vet vi. Så jag har gjort den syntetiserande slutsatsen att han betraktade mänskliga rättigheter som skadliga eftersom dom var ett hinder för diktaturens funktion.

Vi kan inte skilja Marxismen som politisk idé, från Marx. Och Marx var som sagt inte emot mänskliga rättigheter - hela manifestet leder till individens frihet i det kommunistiska samhället i slutändan.
"When, in the course of development, class distinctions have disappeared, and all production has been concentrated in the hands of a vast association of the whole nation, the public power will lose its political character. Political power, properly so called, is merely the organised power of one class for oppressing another."
"In place of the old bourgeois society, with its classes and class antagonisms, we shall have an association, in which the free development of each is the condition for the free development of all. "
Däremot var han som sagt kritisk mot den franska "Deklarationen om de mänskliga rättigheterna" från Franska revolutionen.