Överbyggnadens höjd var i stort en doktrinär fråga. Längst upp låg nämligen centralsikte, avståndsmätare och observationsplats för att leda huvudartilleriets eld och högre upp = man ser längre.
IJN, precis som USN, prioriterade tidigt att skjuta på längsta tänkbara avstånd (i ett vanligtvis soligt Stilla havet med lång visuell sikt...) och byggde därför sina slagskepp med för tiden höga flerbensmaster med eldledningen längst upp.
Till skillnad från t ex USN och RN så valde man vid moderniseringarna att behålla den befintliga flerbensmasten och bygga till den med olika plattformar för utkikar, strålkastare mm vilket skapade den struktur som lite nedlåtande (enligt mig) brukar kallas för Pagodamast.
Även andra länder byggde slagskepp med höga överbyggnader, men eftersom de var senare så hade man gått ifrån flerbensmaster och byggde mer vad som kan kallas för torn.
USN hade både äldre slagskepp med flerbensmaster (tämligen höga) och nybyggda samt väldigt moderniserade (framförallt Pearl Harbor-offren) sådana med höga torn.
Utstickaren var RN, som prioriterade att snabbt minska stridsavståndet till 15-16 km för att öka träffsannolikheten. De hade därför något lägre överbyggnader än IJN och USN, men mer "fyrkantiga" för att skapa mycket volym för olika funktioner.
Även Tyskland hade något lägre överbyggnad, fast av torntyp, eftersom även de prioriterade strid på kortare avstånd än IJN och USN. Detta avspeglade sig också i deras val av utformning av pansarskyddet som var som bäst på medellånga avstånd.
