Slagskepp under 1900-talet.

[Bjernevik]

Ah, grymt!

Kan man veta att systemet fungerade? Mitt intryck är att RN hade bra koll på stridsledning under 2VK.

Amerikanerna däremot! Det hände lite väl ofta att typ en amiral åkte tvärs över havet för att jaga hangarfartyg och glömde att säga till att ingen vaktade bakvägen och så. (Jag kan inte det här om det behöver tilläggas.)

Film som visar hur systemet fungerade i mitten på vk2 när radar kommit in som datakälla.

Det är tydligt hur central plotten, dvs kartan där målets positioner ritades in, var för att skapa omvärldsuppfattning för chefen. Dåtidens radarindikatorer var långt ifrån de "elektroniska kartbilder" dagens Hollywoodfilmer visar.

[Bjernevik]

Hade sovjeterna några planer på slagskepp efter Sovjetskij Sojuz-klassen? Någon hade ju designat dem, och ville kanske fortsätta med sådant under kriget.

Ja.

[koroshiya]

Hade sovjeterna några planer på slagskepp efter Sovjetskij Sojuz-klassen? Någon hade ju designat dem, och ville kanske fortsätta med sådant under kriget.

Ja.

Ah, minnet är allt för kort, tack

[koroshiya]

Hur hade det gått för slagskepp i våra skärgårdar? Hade våra gamla skepp haft en chans att försvara sig?

[Bjernevik]

Hur hade det gått för slagskepp i våra skärgårdar? Hade våra gamla skepp haft en chans att försvara sig?

Tråd på ämnet.

Mot vare sig de sovjetiska eller tyska slagskeppen hade våra pansarskepp någon egentlig chans. Under mellankrigstiden så övade Kustflottan på att med samtliga tre Sverigeskepp koncentrera elden mot ett mål (dvs ett sovjetiskt slagskepp) för att få det något så när jämnt.

Den svenska strategin var i princip att våra pansarskepp skulle tvinga en motståndare att sätta in slagskepp och att dessa då skulle bli gripbara för anfall med torpeder från jagare och ubåtar. Det var en rent defensiv strategi och hur den hade lyckats fick vi som tur är aldrig veta.

[Amund]

Hur hade det gått för slagskepp i våra skärgårdar? Hade våra gamla skepp haft en chans att försvara sig?

Tråd på ämnet.

Mot vare sig de sovjetiska eller tyska slagskeppen hade våra pansarskepp någon egentlig chans. Under mellankrigstiden så övade Kustflottan på att med samtliga tre Sverigeskepp koncentrera elden mot ett mål (dvs ett sovjetiskt slagskepp) för att få det något så när jämnt.

Den svenska strategin var i princip att våra pansarskepp skulle tvinga en motståndare att sätta in slagskepp och att dessa då skulle bli gripbara för anfall med torpeder från jagare och ubåtar. Det var en rent defensiv strategi och hur den hade lyckats fick vi som tur är aldrig veta.

Till viss del så kanske de finska Väinämöinen och Ilmarinen hjälper till att bedöma våra pansarskepps förmåga. Trots att de var lite modernare (om jag förstår rätt?) så blev deras uppgift ganska defensiv. Nu är det ju skillnad på närheten till fienden och dennes basområde men - som i så många andra fall under VK2 så är den största nyttan av tunga enheter ofta bekämpande av marktrupper eller som extra luftvärn. Men med dessa skepp intakta bör sovjetiska landstigningar ha försvårats kraftigt, något som borde gälla Sverige i än högre grad. Med intakta tänker jag mig alltså att de aldrig uppnår lokal överlägsenhet i rum sjö, utan gömmer sig i skärgården.

https://en.wikipedia.org/wiki/Finnish_c ... %C3%B6inen

[adlercreutz]

Är väl viss skillnad på första världskriget, när Sverigeskeppen beställdes, och det andra, när de var rätt gamla? Även om en fientlig stormakt alltid är en stormakt.

[Bjernevik]

Är väl viss skillnad på första världskriget, när Sverigeskeppen beställdes, och det andra, när de var rätt gamla? Även om en fientlig stormakt alltid är en stormakt.

Den stora skillnaden är att när Sverigeskeppen beställdes så var vi oerhört långt efter i sådana saker som eldledningssystem. Det var först vid moderniseringarna på 1920-talet som sådant som centralsikte och mekaniskt beräkningsstöd infördes på dessa.
Så om vi pratar slutet av vk1 (när HMS Sverige togs i bruk) så var vår förmåga att utkämpa strider på de stridsavstånd som gällde vid t ex Skagerrakslaget väldigt begränsad.

[Bjernevik]

Den relevanta delen börjar vid 24:15. Drachinifels youtubekanal kan för övrigt rekommenderas för den som vill ha en hyfsat ingående men ändå lättillgänglig marinhistorisk upplevelse.

5 Naval Myths & Misconceptions - Range, Ramming and Sinking

[millgard]

Är man intresserad av slagskeppskanoner kan jag rekommendera ett besök i Harstad, och de sk "Adolf-kanonerna" som ligger belägna där som ett skydd mot allehanda sjöstridskrafter i området.

Dessa var ursprungligen avsedda för efterträdarna till Tirpiz/Bismarck men eftersom de aldrig byggdes placerade man istället ut kanonerna som kustförsvar. 40,6 cm död och förintelse.

Granater på dryga tonnet som skjuts (och träffar målet) på upp till nästan sex mils avstånd. Tysk grundlighet där varje granat är invägd på hektot och diametern på tiondels millimeter (man skjuter granaterna i sträng respektive ordning pga varje tidigare granats slitage i rören). Pjäsens egenvikt instämplad på kilot (158 664 kg i detta fall). Enorm precision i allt.
En avancerad mekanisk beräkningsmaskin som på idag okänt vis kunde kalkylera fram korrekta värden för skjutelement. Optiska instrument i högsta klass för avståndsbedömning osv.

Norska försvaret använde dessa kanoner in på 1970-talet i vart fall, de är i användbart skick än i dag och visas med guider.

[Amund]

När man talar om fartygs storlek så skiljer det sig stort mellan olika typer av fartyg - man kan inte på ett rättvist sätt jämföra en oljetanker med en finlandsfärja eftersom deras uppgifter skiljer sig åt så fundamentalt. Exempelvis så ser inte en 100.000 tonnare så mycket större ut än en 50.000 tonnare, detta eftersom volymen inte märks lika väl på håll.

Måste dock medge att jag blev imponerad av denna bild på Bismarck som tydligt visar att det finns en hel del som tar plats där mellan babords och styrbords bordläggning. Helt enkelt mäktigt att se! Samtidigt får man förståelse för hur svårt det är att sänka en sådan koloss, något som Bjernevik på ett förtjänstfullt sätt har försökt påvisa.

Bismarcks bredd var 36 meter. Jag har tjänstgjort på tankbåtar med närmare 50 meters bredd, men tänk då vilken fullastad stridsmaskin vi bevittnar på bilden. Det är mycket förberett för att skydda henne mot sänkning.

[Hans]

Även jag som landkrabba blir imponerad av ett slagskepp. Vet på rak arm att jag varit på ett, USS Alabama.

Synd att britterna inte sparade en Dreadnought.

Hustruns dotter har en pojkvän från Harstad, han var lite förvånad att jag varit där. Jag beundrade bara naturen och tittade absolut inte på någon kanon eller regementet i trakterna.

MVH

Hans

[Amund]

Glömde skriva att ett tankfartyg bara är en voluminös tunn plåthink som rymmer en massa vätska, och har därför liten egenvikt. Ett tankfartyg på lätten (utan last) reser sig enormt högt över vattenytan trots att de fyllt en massa barlasttankar med sjövatten. Ett slagskepp däremot är fylld med så mycket koncentrerade tunga grejer att dess volym blir så otroligt mycket mindre. Bara pansarplåtarna måste väga enormt många tusentals ton. Och vattentäta skott, ammunition och övrigt som är sammanpressat på små ytor, det är alltså en hel del vikt inuti volymen. Gäller bara att avväga skydd mot fart etc.

Vikten på ett fartyg är alltså deplacementet.

Synd att britterna inte sparade en Dreadnought.

Ja det hade varit spännande!

[millgard]

Varför byggdes då inte fler slagskepp i tex Tyskland?

Det finns troligen flera orsaker men en viktig sådan var materialbrist. Det går alltså åt sådana ofantliga mängder stål (uppåt 50.000 ton nämndes) och det motsvarar exempelvis nästan 1000 Tigerstridsvagnar... bara för ett skepp. Bara stålet. Och det är 100% värdelöst ända till den tidpunkt då skeppet är färdigbyggt, bemannat, övat och stridsberett.

[Bjernevik]

All militär förmågeuppbyggnad är en fråga om avvägningar, och de avvägningarna skiljer sig mellan olika länder eftersom de inte har samma strategiska förutsättningar/behov.

Det brukar vara populärt att jämföra kostnader för ett materielsystem som ovan, dvs "x ton stål kan bygga y prylar". Samtidigt är det en extrem förenkling. Även om stålet till ett slagskepp räcker till 1000 stridsvagnar, så kräver ett slagskepp en besättning på ca 2000 man medan 1000 stridsvagnar kräver 5000 man som alla behöver rekryteras, utbildas m m. 1000 stridsvagnar kan (delvis) bemanna ett antal pansarförband och dessa är så klart jättebra för att ta terräng på de ukrainska slätterna men samtidigt 100% värdelösa på att bryta den ekonomiska blockaden till sjöss som gör att den tyska krigsekonomin självdör. Så här kan man fortsätta i det oändliga och det blir bara mer intressant ju mer man lär sig.