Varför parallella kanoner?

[pandersson2]

Runt sekelskiftet kunde man se att utvecklingen av beväpningen på stridsfartyg gick mot färre men grövre artilleripjäser. Man ser att kanontornen ofta har två eller tre grova kanoner. Min undran är varför man inte valde att ha enbart en kanon med ännu grövre kaliber?

Detta gäller för de fartyg som byggdes under 1900-talet.
Jag kan förstå att det finns fördelar med flera pjäser, man täcker ett större område, belastningen på det egna fartyget blir minfre, minskad känslighet för tekniska fel osv. Samtidigt så avstår man från en större koncentrerad eldkraft. Jag skulle gärna läsa om hur resonmanget fördes under utvecklingsarbetet.

[Hans]

Jag tror helt enkelt träffsannolikhet. För att träffa ett mål krävs ett antal granater. Har man en jättekanon krävs fortfarande att antal granater - som man då inte har eller har tid att skjuta.

Mina 2 € cent.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Det är väl begränsad eldhastighet på kanonerna? Jag gissar att de går varma om man skjuter för ofta. Högre eldhastighet är kanske viktigare än bamsegranater?

[varjag]

Jag tror helt enkelt träffsannolikhet. För att träffa ett mål krävs ett antal granater. Har man en jättekanon krävs fortfarande att antal granater - som man då inte har eller har tid att skjuta.

Mina 2 € cent.

MVH

Hans

Det är helt rätt!
Korrigering av elden - gjordes genom observation av 'uppkastens lägen'' ---- minus framför - plus ''över'' = bakom målet.
Man skjöt ''salva'' - två eller flera torn (beroende på bäringen till målet).
P.g.a. minimala skillnader i kanonernas riktning och ammunitionen - föll alla granaterna ''ungefär'' samtidigt & på samma plats.

Man korrigerade efter vattenuppkasten - tills man fick en träff. (blixt i målet) - därefter ''alla pjäser - snabbeld!''

Varjag

[pandersson2]

Att man får större sannolikhet för att träffa något med fler granater är ju en tydlig fördel med flera kanoner. Har dock svårt att se att det skulle taga längre tid för att lokalisera målet. Där behöver jag få information om hur träffsäkerheten var för att uttala mig dock.

För artilleri på land ser jag ingen skillnad i antal salvor tills du träffar målet om du skjuter med en pjäs eller flera. Efter första nedslaget gör du korrigeringar och andra, eller i värsta fall, tredje salvan träffar. Till sjöss finns risken för att nedslaget döljs av målet, men annars ser jag ingen skillnad på om det är ett eller flera nedslag som man ser.Vet dock inte hur homogen ammunitionen var och därmed hur stor naturlig spridning man fick.
Jag kan även se en fördel i att träffa ett fartyg med flera granater då sannolikheten för att ett vitalt mål skall träffas blir högre. Samtidigt så har man med en större granat större sannolikhet att göra vital skada på det man träffar.

Dock, allt kommer på bekostnad av något annat. Det är ingen som har läst någon utvärdering där man jämfört för- och nackdelar??

Ed
Richelieu med 4 st 15 cm pjäser.


HMS Hood med 2 st 15 cm pjäser.


Vaför har man gjort två skilda val i designen?

Ed2
Amerikanerna provade tydligen på HMS Furious 1917.

[Urban]

Två torn med samma antal kanoner som fyra torn gav mindre skrovyta att bepansra är en förklaring

[Amund]

En riktigt grov kanon har väl också en så låg eldhastighet att fienden har hunnit åka hem innan man laddat om höll jag på att skriva, jag menar att det i en sjöstrid hinner hända så otroligt mycket på bara 30-40 sekunder. Vidare har ju ett fartyg en väldigt begränsad yta och om har man bara ett fåtal mycket grova pjäser antar jag att man är mer känslig för eldavbrott eller andra störningar, det är ju en ganska stor verksamhet under själva pjäsen och det är ju effektivare om denna betjänar fler pjäser samtidigt.

Man hade ju förr så kallade monitorer, som var försedda med tunga pjäser men som knappast skulle klarat en strid utan sjöherravälde. Här ses HMS Abercrombie, 12 knop och två 15-tums pjäser Inget bra recept för en rörlig sjöstrid.

[Bjernevik]

Att man får större sannolikhet för att träffa något med fler granater är ju en tydlig fördel med flera kanoner. Har dock svårt att se att det skulle taga längre tid för att lokalisera målet. Där behöver jag få information om hur träffsäkerheten var för att uttala mig dock.

När britterna designade HMS Dreadnought i början på 1900-talet så hade de kommit fram till att minsta antalet pjäser i en salva skulle vara fyra för att man skulle kunna eldreglera på längre avstånd. Det hade förmodligen att göra med att man då fick ett medelvärde på nedslagen som kompenserade för variationer i ammunitionen. Eftersom britterna normalt sköt med en pjäs/dubbeltorn för att kunna skjuta salvor snabbare så krävdes därför åtta pjäser i bredsidan. Eftersom Dreadnought hade alla torn i samma plan (pga av britternas tornkonstruktion kunde de inte skjuta överhöjt) så fick hon tio pjäser totalt, varav åtta kunde skjuta mot samma mål. Eftersom hon var först så fick hon både namnge den nya typen av slagskepp och dessutom sätta standarden för hur många svåra pjäser sådana skulle ha, ingen byggde dreadnoughts med färre än tio svåra pjäser förrän efter vk1.

För artilleri på land ser jag ingen skillnad i antal salvor tills du träffar målet om du skjuter med en pjäs eller flera. Efter första nedslaget gör du korrigeringar och andra, eller i värsta fall, tredje salvan träffar. Till sjöss finns risken för att nedslaget döljs av målet, men annars ser jag ingen skillnad på om det är ett eller flera nedslag som man ser.Vet dock inte hur homogen ammunitionen var och därmed hur stor naturlig spridning man fick.

Den stora skillnaden är att på land så skjuter du från stillastående mot ett stillastående ytmål. Till sjöss skjuter du från ett rörligt fartyg mot ett rörligt punktmål, där du på den tiden sällan hade exakt avstånd, kurs eller fart på målet. Även med den tidens bästa eldledningsutrustningar så räknade man med en träffprocent någonstans runt 4 - 5 procent...

Eller med andra ord, en salva med en spridning på t ex 50 meter är en fullträff på land. Till sjöss kan det innebära att max 1 av kanske 4 granater överhuvudtaget träffar, de övriga slår ner runt fartyget.

Vaför har man gjort två skilda val i designen?

Alla slagskepp designade efter Washingtonfördraget var tvungna att ta hänsyn till maxgränsen på 35000 ton. Det gjorde att alla tänkbara åtgärder för att minska vikten vidtogs. Därav att kvadruppeltorn kom till bruk, det var ett sätt att spara vikt.

[pandersson2]

Hittade en sida som gick igenom nackdelar med en tyngre kanon.

https://www.quora.com/Why-did-battleshi ... ne-big-gun

[Bjernevik]

Man hade ju förr så kallade monitorer, som var försedda med tunga pjäser men som knappast skulle klarat en strid utan sjöherravälde. Här ses HMS Abercrombie, 12 knop och två 15-tums pjäser Inget bra recept för en rörlig sjöstrid.

Dessa kom till under vk1 när Royal Navy började ge marktrupperna eldunderstöd där västfronten nådde kusten. I början använde man sig av äldre slagskepp, men man började snart konstruera små fartyg med en eller två pjäser och minimal besättning. De var snarare att se som flytande och rörligt landartilleri än något som skulle kunna bekämpa andra fartyg.

[pandersson2]

Bjernevik,

tack för svaret. Med en träffprocent på 5% förstår jag att man vill lägga en salva för att något skall träffa. Från vilken tid är den siffran? Är det från utvecklingen av Dreadnought eller är det WW2? Jag har en bok där man visar utrustningen för avståndsbedömning för fartygsartilleri från strax efter WW1. Det stod dock inget om hur exakt den var. Har läst att man räknade med en spridning i en salva på en bredd av 100 meter och ett djup på 300. Vet dock inte hur repeterbart det var. Repeterbarheten för en fartygssalva har jag länge funderat på hur man gjort för att maximera.

Att man med de viktbegränsningar som fanns inte ville göra de förstärkningar som krävs för en kraftigare rekyl är även det rationellt.

[Bjernevik]

Från vilken tid är den siffran? Är det från utvecklingen av Dreadnought eller är det WW2?

Kommer inte ihåg var jag läste den uppgiften, så jag vet inte.

Men om vi tar slaget vid Danmarkssundet (där HMS Hood sänktes av KM Bismarck) som exempel. I första sammandrabbningen så sköt HMS Prince of Wales totalt 55 skott i 18 salvor med huvudartilleriet och fick in 3 träffar. Det blir ungefär 5,5 procent. I den andra sammandrabbningen på kvällen samma dag så sköt hon 41 skott i 12 salvor utan att få in en enda träff...

[koroshiya]

Runt sekelskiftet kunde man se att utvecklingen av beväpningen på stridsfartyg gick mot färre men grövre artilleripjäser. Man ser att kanontornen ofta har två eller tre grova kanoner. Min undran är varför man inte valde att ha enbart en kanon med ännu grövre kaliber?

Detta gäller för de fartyg som byggdes under 1900-talet.
Jag kan förstå att det finns fördelar med flera pjäser, man täcker ett större område, belastningen på det egna fartyget blir minfre, minskad känslighet för tekniska fel osv. Samtidigt så avstår man från en större koncentrerad eldkraft. Jag skulle gärna läsa om hur resonmanget fördes under utvecklingsarbetet.

Det dröjde ett tag innan det dök upp torn med tre eller fler pjäser. Första gången var i Nevadaklassen från 1911. Så, två kanoner i ett torn var standard, och det var nog en orsak till att man fortsatte med det.

Ett svar är att kanonerna inte fanns. Det hade byggts större kanoner tidigare, men de var mynningsladdare, och hade inte alls den räckvidd som amiralerna ville ha. De kunde kanske skjuta på 6000 meter, vilket inte var tillräckligt runt år 1905, då bakladdade kunde nå runt 18 000 meter. Dessutom var de mynningsladdade otroligt långsamma med kanske ett skott var 5:e minut. Vissa av de nyare kanonerna kunde skjuta tio skott på samma tid.

Amiralerna ville förstås ha större kanoner, och pratade och skrev om det, men de gick först att bygga med tiden. När ingenjörer och industri väl hade förmåga att konstruera och bygga större, då ritade man också skepp med dessa nyare kanoner.

[Bjernevik]

Det dröjde ett tag innan det dök upp torn med tre eller fler pjäser. Första gången var i Nevadaklassen från 1911. Så, två kanoner i ett torn var standard, och det var nog en orsak till att man fortsatte med det.

Nja, Nevadaklassen må ha varit först i USN med trippeltorn. Men både Italien, Österrike-Ungern och Ryssland byggde slagskepp med trippeltorn före det.

[varjag]

Det dröjde ett tag innan det dök upp torn med tre eller fler pjäser. Första gången var i Nevadaklassen från 1911. Så, två kanoner i ett torn var standard, och det var nog en orsak till att man fortsatte med det.

Nja, Nevadaklassen må ha varit först i USN med trippeltorn. Men både Italien, Österrike-Ungern och Ryssland byggde slagskepp med trippeltorn för det.

Sant Bjernevik men dom höll sig till 12-tumskanoner, medan NEVADA & PENNSYLVANIA-klasserna tråcklade in 14-tummare i trippeltorn.
Som omvittnat, var oerhört trånga och svårarbetade.
Detsamma spordes om NELSON-klassens 16-tums trippeltorn.

My tuppence, Varjag