varjag skrev:När ubåten lämnar visar Tonozuka upp en häpnadsväckande hänsynslöshet –
Tonozuka var inte unik vad betr. grymheter.......
https://www.armed-guard.com/ag87.html
Jag beskrev tidigare i en annan tråd Kpt Aruzumi's krigsförbrytelser mot besättningen frrån s/s JEAN NICOLET >
men dom förtjänar upprepas.
Varjag
Nej, japanerna verkar inte precis ha haft handboken ”Fångars rättigheter” i bröstfickan under VK2.
Även livet i fångläger hos japanerna var en fruktansvärd upplevelse och många gick under, dysenteri och skörbjugg, och ofta en notorisk misshandel från vakternas sida.
Den svenske styrmannen Birger Olsson, bosatt i Tönsberg i Norge, seglade under kriget förstestyrman på den norska ångaren SS Woolgar på 5300 dwt som gick trampfart i Fjärran Östern under befäl av Marcus Iversen.
Den är den 7:e mars 1942 och man befinner sig några timmars gång sydväst från Java på resa Ceylon - Tjilatjap (Java) med last av kol men även ammunition och sprängmedel. Plötsligt siktar man japanska flygplan som kretsar runt dem i några timmar, detta är samtidigt med japanernas invasion av Nederländska Ostindien, en invasion som man först inte var helt medveten om ombord. Slutligen beger sig planen iväg norrut men kaptenen beslutar att först styra söderut och sedan återvända till Colombo.
Efter några timmars gång på sydsydvästlig kurs så dyker det plötsligt upp en 5-6 plan som styr in över babordssidan och angriper Woolgar med bomber och kulsprutor - Både tvåans strax för om bryggan och treans luckor träffas och det utbryter panik ombord, många dör av kulspruteeld och svensken Birger Olsson träffas i armen. Båtar sjösätts men många av kineserna hoppar i vattnet och drunknar, två brittiska skyttar hörsammar inte ordern om att överge fartyget utan stannar på sin post. Slutligen kan man från de två livbåtarna bevittna hur den farliga delen av lasten träffas när en enorm explosion slår upp och inom tolv minuter har fartyget försvunnit från havets yta. Naturligtvis beskjuter planen även livbåtarna.
När allt lugnat ned sig är det förstestyrman Birger Olsson som har befälet i den ena livbåten med sjutton kineser och sju vita. Efter att man har fördelat de överlevande mellan två livbåtar så finns det nu ett tjugotal i varje. Det förekommer en hel del slitningar mellan kineserna och européerna med bråk om tilldelning av den mycket begränsade mängden vatten och livsmedel, tjuveri förekommer och stämningen blir hätsk i de två samman bundna livbåtarna.
Nu ska vi för ett ögonblick gå tillbaka till det japanska flyganfallet mot Woolgar, vart tog kapten Marcus Iversen vägen i villervallan kanske någon undrar? Jo han sprang till sin hytt för att hämta sin hund och hoppade i vattnet tillsammans med en kines, de båda kunde hjälplösa bese hur flygplanen dök ned mot de försvarslösa männen och båtarna längre bort. Efter några timmar i vattnet hade kinesen drunknat och kapten Iversen får tag på en tom livbåt som han lyckas kravla sig upp på men han är nu alldeles ensam, hundens öde känner jag däremot inte till.
Tillbaka till de två fulla livbåtarna - Kineserna vill till det närbelägna Java eller Sumatra trots att japanerna regerar där medan européerna är fast beslutna att komma så långt bort som möjligt. Efter tolv dagar vägrar en del kineser att fortsätta och det slutar med att man delar på sig och en livbåt styr nu tillbaka mot Java med fjorton kineser och de återstående européerna och en hel del kineser fortsätter sin färd västerut mot Ceylon. Den kinesiska livbåtens öde är okänt.
Efter en kraftig storm tror man att man är något hundratal sjömil närmare Australien än den Cocosöarna och även vindriktningen leder till att man nu styr i den riktningen istället. En efter en av kineserna dör och en del menar att de alla var opiumrökare och att de därför kraftigt försvagas när de inte längre har tillgång till sina droger, den siste kinesen, en ung mässman dör på det 70:e dygnet som skeppsbrutna. Regnvatten gör att man klarar sig ganska bra och i båten finns det kokosnötsolja och en och annan fiskmås kan tillagas. Kursen ändras åter västerut mot Ceylon men man har dålig koll på sin position.
Efter 86 dygn så upptäcker man slutligen land, det är Andamanerna i Bengaliska viken vilket är indiskt territorium så man är alltså i säkerhet på brittiskt territorium och glädjen är stor.
- Andaman Islands.gif (61.55 KiB) Visad 2022 gånger
Man styr vidare efter kusten och på det 88:e dygnet löper man in mot huvudorten Port Blair där man möts av en patrullbåt – det är svårt att beskriva besvikelsen när man får syn på patrullbåtens flagga i aktern.
- Japanska marinens flagga.jpg (9.05 KiB) Visad 2022 gånger
Under de snart tre månader man befunnit sig i livbåten har Japan nyligen erövrat Andamanerna.
- Japanese soldier disembarking at AndamanIslands.jpg (14.3 KiB) Visad 2022 gånger
Man bogseras in till stranden där japanska soldater väntar på dem. Det är nu den 7:e juni och det vete tusan om någon överträffar 88 dagar i en livbåt före eller efter detta äventyr, även om 1 dygn i Ishavet förmodligen är värre än 3 månader i tropikerna. Ingen klarar ens av att gå upprätt efter denna långa pärs utan de flesta får släpas upp på land av de japanska soldaterna.
Man blir kvar på Andamanerna i ett halvår innan man skickas till Singapore och det beryktade Changifängelset. Via många äventyr befrias slutligen Birger Olsson och hans norska kollegor, och i oktober 1945 angör det holländska trupptransportfartyget Tegelberg Liverpool och ombord finns våra nordbor. I Liverpool hålls det i slutet av månaden en hearing/sjöförklaring om Woolgars öde och nordborna får vittna. Sedan bär det av hemåt till hemlandet Norge.
För den som vill fördjupa sig i fångenskapen finns mer att läsa i länken i slutet av inlägget.
Åter till den ensamme kapten Iversen i sin livbåt, hur gick det för honom? Jo efter 18 dygn strandar han på Sumatra där han tas om hand av lokalbefolkningen på ett mycket bra sätt, han har det bra tills de japanska myndigheterna får nys om honom och han grips, hamnar i olika fångläger där han torteras och tvingas ofta leva på råttor. Han lär sig också malajiska och överlever kriget, hamnar på militärsjukhus i Singapore dit han flygs efter befrielsen 1945.
Slutligen hålls det en sjöförklaring i Sandefjord den 6:e december med de nyss hemkomna och här deltar även den förlorade kaptenen som de andra antagit hade förolyckats när Woolgar sänktes.
http://www.warsailors.com/POWs/imprisonment2.html
Det fanns något som kallades för RNVR, och som betydde Royal Navy Voluntary Reserv och det handlade egentligen om en personalreserv utan nautisk utbildning, men det gäller inte vår vän sjökaptenen Oscar Malmberg – han blir löjtnant/navigationsofficer på hangarfartyget HMS Emperor.